Undersökning - Överlevare, främling och gäst

Den empiriska undersökningen består av tre delar. Den första delen behandlar material kring etableringen av Engelbrektsskolan som beredskapssjukhus. Den andra delen berör

mottagandet av överlevarna i den lokala pressen. Den tredje och sista delen av

undersökningen behandlar doktor Olle Ottanders arbetade på beredskapssjukhuset. Tidigare forskning kommer diskuteras och lyftas in i undersökningen. I anslutning till undersökningen kommer resultaten lyftas i slutsatser och diskussion där även begreppen sterotypisering och främlingar kommer appliceras i samband med vad resultaten visat för att lyfta de rådande diskurserna inom lokalsamhället.

Engelbrektskolan blir beredskapssjukhus

Den 18 maj 1945 meddelade Medicinalstyrelsen till Örebro landstings förvaltningsutskott att Engelbrektsskolan skulle bli ett av många beredskapssjukhus i Sverige. Engelbrektsskolan var vid denna tidpunkt den största och modernaste folkskolan som Örebro hade. Elevernas

undervisning fick därmed förflyttas till Nikolaiskolan. Medicinalstyrelsen begärde att beredskapssjukhuset skulle anordnas så snart som möjligt eftersom de första patienterna beräknades komma till Örebro den 23 maj 1945. Överlevarna var enligt protokollet endast manliga patienter som skulle få vård för medicinska sjukdomar.³⁹ En intressant aspekt är trots informationen i protokollet, kom istället enbart kvinnliga patienter att vårdas på

Engelbrektsskolans beredskapssjukhus. Varför det först var tänkt att endast manliga

överlevare skulle komma men det sedan istället blev enbart kvinnor framkommer inte i något material eller protokoll kring beredskapssjukhuset i Örebro.⁴⁰ I ÖK går det dock att utläsa information om att Röda Korset hämtar mestadels kvinnliga överlevare till Örebro från kapitulerade Nazityskland.⁴¹

Civilförsvarets arbete bestod från början av att transporterna överlevarna från Lund och Malmö till beredskapssjukhuset i Örebro. Med tiden förändrades direktiven och de skulle nu även bidra med att betala överlevarnas utgifter utöver sjukvårdskostnaderna. De skulle nu bistå med att betala utgifter för de som inte hade något arbete och därav ingen inkomst.

39 ÖS. Skolstyrelsens arkiv. Folkstyrelseprotokoll A2:35 1945, § 113, bihang 101.

40ÖS. Skolstyrelsens arkiv. Folkstyrelseprotokoll A2:35 1945, § 113, bihang 101.

41 Örebro kuriren 8 juni 1945.

Överlevarnas allmänna utgifter var för tandvård, glasögon, kläder och begravningar. De skulle få minst 50 öre om dagen, och om de var i behov av mer skulle de få upp till 50 kronor. Det framkommer även i protokollet att det var 222 kvinnor som vårdades på beredskapssjukhuset och att de kom från olika delar av världen, bland annat Frankrike, Grekland och Jugoslavien.

Majoriteten av kvinnorna var från Polen. ⁴² När överlevarna kom till Örebro kom de att kallas för ”polskorna” i pressen vilket är en intressant aspekt eftersom protokollet visar att kvinnorna kom från olika länder.

Den 2 juli 1945 skrev Örebro folkstyrelse till Medicinalstyrelsen om problematiken kring Engelbrektsskolan. I protokollet framkommer det att eleverna är beroende av att vara i skolan för att få tillgång till skolmaten, tandvården och slöjdlektioner, tjänster som samtliga blev inställda när skolan togs över av myndigheterna och eleverna fick förflyttas till Nikolaiskolan i Örebro. Det beskrivs att eleverna där endast fått behörighet till undervisning, i alla ämnen förutom slöjd och husligt arbete. Elevernas tidigare klasser delades in i två grupper där ena fick ha undervisning på förmiddagen medan den andra gruppen fick undervisning på

eftermiddagen. Tandläkarna som tidigare arbetat på skolan fick permitteras när verksamheten blev beredskapssjukhus vilket enligt protokollet beskrivs problematiskt eftersom eleverna fick tandvård på andra kliniker i staden vilket innebar extra utgifter för kommunen. På grund av detta begär därmed Örebro folkstyrelsen att Medicinalstyrelsen ger staden ersättning för tandvården som de stått för.⁴³ Fortsättningsvis skriver folkstyrelsen att Medicinalstyrelsen måste ta hänsyn till det problematiska aspekterna som staden har att stå i ifall eleverna inte kan återvända till Engelbrektsskolan vid höstterminen. Därefter begär folkstyrelsen att få tillbaka behörigheten till skolan den 1 augusti 1945.⁴⁴ Detta blev dock inte möjligt, överlevarna vårdades fortfarande in på hösten och Folkstyrelsen fick inte behörighet till skolan fören oktober 1945 enligt pressens rapportering. Allt som nämns i protokollet från folkstyrelsen kunde allmänheten läsa om i den lokala tidningen NA:s artikel ”Frågan om Engelbrektsskolan” som publicerades den 4 september 1945.⁴⁵ Hur pressen skrev om mottagandet av överlevarna som skulle vårdas på beredskapssjukhuset kommer analyseras i följande stycke.

42ÖS.Civilförsvarsnämndens protokoll A1:1 1945.

43 ÖS. Skolstyrelsens arkiv. Folkstyrelseprotokoll A2:35. § 113, bihang 101.

44 Ibid.

45 Nerikes Allehanda 4 september 1945.

Pressrapportering om överlevarnas mottagande i Örebro

När Engelbrektsskolan i Örebro skulle bli ett beredskapssjukhus för kvinnliga överlevare från Nazitysklands koncentrationsläger, publicerade den lokala pressen: Nerikes Allehanda, Örebro Kuriren och Örebro Dagblad information om detta till stadens invånare. I pressen diskuterades det ofta kring att Engelbrektsskolan inte längre kunde brukas som skola och de problematiska aspekterna som det medförde. Invånarna kunde även läsa om hur överlevarna hade det på beredskapssjukhuset, eftersom dessa lyftes upp i några sammanhang efter att pressen hade intervjuat en läkare och kurator som arbetade vid beredskapssjukhuset. På så vis kunde allmänheten få en inblick i hur det kunde vara för överlevarna som kom till Örebro år 1945. Hall menar att medias rapporteringar har en stor betydelse för att skapa en gemensam identitet, kultur och gemensamma tolkningsramar i samhället.⁴⁶

Den 19 maj skriver ÖD i artikeln att ”Engelbrektsskolan har rekvirerats av myndigheterna för annat ändamål”⁴⁷ all undervisning i skolan blir därmed inställt och eleverna skickas hem.

Några dagar senare publicerar ÖK ”Sjuka flyktingar till Örebro” med underrubriken ”pressen förbjöds komma in på stationsområdet!?”⁴⁸. Fortsättningsvis skriver ÖK att det tillfälliga sjukhuset på Engelbrektsskolan i Örebro fått sina första patienter, 46 polska kvinnor och att av dessa fanns både unga och gamla. Röda korset beskrivs vara på plats för att hjälpa

överlevarna ut ur tåget eftersom de flesta behöver stödjas på vägen till bilar och ambulanser och andra måste bäras på bår.⁴⁹ Dagen efter, den 26 maj 1945 uppmärksammar NA i sin publikation att överlevarna anlänt till staden. Med rubriken ”Från tysklägrets fasor till ett fredligt Örebro” ⁵⁰ beskriver NA att 59 kvinnor från koncentrationslägret Ravensbrück kom till Örebro på fredag morgon.⁵¹ Tysklägret lyfts som kontrast till det fredliga Örebro som överlevarna anlänt till, det är även en intressant aspekt att pressen beskriver mottagandet detaljerat trots att de inte fick tillgång till stationsområdet, dessutom är information om antalet överlevare som ankommer till staden olika i ÖK och NA:s rapporteringar vilket kan tänkas bero på en gissning eller ungefärlig beräkning på grund av att de inte haft tillgång till stationsområdet och för att de kan ha haft olika informationskällor.

46 Hall (1997), s.2f.

47 Örebro Dagblad 19 maj 1945.

48 Örebro Kuriren 25 maj 1945.

49 Örebro Kuriren 25 maj 1945.

50 Nerikes Allehanda 26 maj 1945.

51 Nerikes Allehanda 26 maj 1945.

Sjukpersonalens första bemötande med överlevarna beskrivs i NA som ”Det mest gripande var emellertid deras glädje, deras glada ögon i de förtorkade ansiktena- och den iver” ⁵². Även ÖD beskriver liknande ”De tycktes dock glada över det mottagande som sjukvårdspersonalen på stationen gav dem.”⁵³ Överlevarna beskrivs som glada och positiva när de anlände till Örebro. Fortsättningsvis beskriver NA att kvinnorna varit i karantän i Lund och att örebroarna därför inte behöver vara oroliga för smittsamma sjukdomar, i och med detta förmedlar även tidningen till allmänheten:

Man vill gärna hoppas att örebroarna ska ta emot dem med lika vänliga tankar – allt utspridande av rykten om smittosamma sjukdomar m.m torde undvikas. Någon direkt kontakt med polskorna är det ju inte meningen att någon skall få⁵⁴

Därefter lyfter NA det vore tacksamt om örebroarna kunde skänka lektyr åt dem. Även ÖD publicerade en identisk formulering samma dag som NA ”Någon direkt kontakt med

polskorna är det ju inte meningen att någon skall få, men däremot skulle tacksamheten vara stor om örebroarna kunde leta fram litet lektyr åt dem.” ⁵⁵ Det är enbart vid ankomsten av överlevarna som ÖD intresserar sig att skriva om överlevarna, efter den 26:de maj finns det en avsaknad av information om överlevarna i ÖD.

Inledningsvis verkade uppfattningen vara att överlevarna och befolkningen skulle hållas isär, att ingen skulle ha en direkt kontakt med ”polskorna” men desto längre tiden går så hittar man fler kontaktpunkter och överlevare har delat berättelser i Gottfarbs forskning där de har beskrivit att svenska folket i olika städer kunde komma till sjukhus och flyktingförläggningar med gåvor. En del svenskar bjöd även överlevarna på mat och umgänge när de tillfrisknat, medan andra överlevare berättar att endast vissa svenskar tog initiativ till kontakt.⁵⁶ Även Åberg & Gerttens forskning visar samma tendenser, där överlevare berättar att de blivit mottagna med vänlighet av svenska folket, många beskriver att svenska folket ville ha kontakt och umgås med dem och att vissa familjer hade en vilja att adoptera de överlevare som var ensamkommande ungdomar och barn.⁵⁷ Byström menar att det fanns en uppfattning av överlevarna som repatriander vilket betyder att de förväntades återvända hem efter de

52 Nerikes Allehanda 26 maj 1945.

53 Örebro dagblad 26 maj 1945.

54 Nerikes Allehanda 26 maj 1945.

55 Nerikes Allehanda 26 maj 1945.

56 Gottfarb (2006), s.24ff.

57 Åberg & Gertten (2011), s.112ff.

vårdats, kvinnliga överlevarna ansågs alltså vara främlingar och gäster och därför inte var tänkt att vara en del av samhällets medborgare.⁵⁸ Det kan därför tänkas vara en anledning till att det inte ansågs vara en mening för allmänheten att få en kontakt med överlevarna eftersom uppfattningen av dem var just som gäster som endast var i Sverige för att vårdas.

Under sommarmånaderna publicerar tidningarna artiklar om situationen med

Engelbrektsskolan och om hur frivilliga inom Röda Korset i Örebro sänds till det kapitulerade Nazityskland för att transportera flera överlevare till Sverige. Den 7 juni publicerade NA ”Ny kontingent flyktingar inom kort till Örebro” ”en vädjan till allmänheten om flyktinghjälp”⁵⁹ fortsättningsvis beskriver NA att de vädjar till allmänheten om hjälp med kläder och material för att hålla överlevarna sysselsatta. ⁶⁰ Dagen efter publicerar ÖK ”Sverige har ju åtagit sig att bereda vård och uppehållsort för de fångar, som i och med freden befriats från tyska

fånglägren, och varje dag äger stora transporter rum.”⁶¹ ”örebroarna får på sin lott mestadels kvinnor, som hållits instängda på New Brandenburg-lägret.”⁶² I Folkstyrelseprotokollen ⁶³ framkommer det ingen förklaring till varför det var enbart kvinnor som kom att vårdas på beredskapssjukhus men när det diskuteras i NA framkommer det att anledningen är att Röda Korsets hämtar flest kvinnor till Örebro.

I NA:s publikation den 7:de juni har tidningen intervjuat kuratorn Ingrid af Klintberg på Engelbrektsskolans beredskapssjukhus som berättade att de för nuvarande har 58 överlevare på sjukhuset och att Örebro ses som en genomgångsstation där deras uppgift som anställda är att se till att överlevarna tillfrisknar så gott som det bara är möjligt. Därefter ska överlevarna ha möjligheten till att få arbeten ”Åtskilliga kan nog t.ex. skickas ut till lantarbete nu i sommar. Skulle någon här i Örebro ha något lämpligt arbete att erbjuda någon eller några polskor, tror jag med all säkerhet att man skulle kunna ordna tillstånd för dem att stanna.”⁶⁴ Här lyfts det upp att om kvinnliga överlevarna får ett lämpligt arbete kan de eventuellt få stanna kvar i Sverige och därmed skulle bli en del av samhället snarare än gäster.

Fröken af Klintberg vädjar till allmänheten att skänka material och kläder och beskriver hur överlevarna mår ”Polskorna lider mycket av att vara sysslolösa och de är rent rörande tacksamma för de försök som gjorts att sysselsätta dem” och hon avslutar med att berätta att

58 Byström (2012), s.73.

59 Nerikes Allehanda 7 juni 1945.

60 Nerikes Allehanda 7 juni 1945.

61 Örebro Kuriren 8 juni 1945.

62 Örebro Kuriren 8 juni 1945.

63ÖS. Skolstyrelsens arkiv. Folkstyrelseprotokoll A2:35 1945,§ 113, bihang 101.

64 Nerikes Allehanda 7 juni 1945.

sysselsättningen är som är mest nödvändigt för överlevarnas tillfriskning.⁶⁵ I citatet lyfts hur örebroarna kan hjälpa till men också över hur tacksamma överlevarna är för den hjälp de redan fått, det framkommer även att det är nödvändigt för deras tillfriskning att hållas

sysselsätta och därmed lyfts just anledningen till varför det är viktigt att allmänheten skänker lektyr och material.

ÖK:s publikation den 12:de juni har en stor rubrik som lyder ”31-årig polska blev vithårig i tyskt läger, operasångerska i karantänssjukhuset i Engelbrektsskolan”⁶⁶ rubriken är dramatisk och ska förmodligen lyfta uppmärksamhet, en kvinna i ung ålder som blivit vithårig i

koncentrationsläger skapar en förvåning, det är även intressant att hennes yrke som

operasångare lyfts efter beskrivningen av hennes utseende. Därefter lyfts inte mer information om kvinnan utöver att hon sjunger vackert. Mer fokus i artikeln har dock intervjun med Läkaren Selldén på beredskapssjukhus av tidningens skribent Ebba, de båda delade sin upplevelse av överlevarna ”De är alla snälla, vänliga och hjälpsamma, betygar

sjukvårdspersonalen och verkar faktiskt- somliga av dem åtminstone- riktigt glada, även om det ligger som en sorts slöja över dem.”⁶⁷ Det är intressant att det lyfts vikt vid att överlevarna beskrivs som snälla och hjälpsamma och att det är sjukvårdspersonalen som ”betygar” detta, även glädjen de verkar ha beskrivs som en slöja över vad de förmodligen känner.

Överlevarnas hälsotillstånd är även något som läkaren delar till ÖK ”Ett par av dem led av hungerödem, svullnader på grund av svält, som lyckligtvis har gått bort.”⁶⁸ Skribenten Ebba delar även överlevarnas upplevelser ”Syssloslösheten är lite tråkig tycker polskorna. Annars är Sverige ett härligt land och maten helt underbar.”⁶⁹ Ebba besvarar detta med publikationens sista meningar ”Vem skulle inte tycka det efter att [… ]existerat på utlast tänkbara föda, blivit misshandlad, fått tänderna utslagna, och sett och utstått namnlösa grymheter.”⁷⁰ Skribenten Ebba benämner sig själv enbart vid förnamn och vem eller vilka överlevare som hon

intervjuat framkommer inte i publikationen. Skribenten beskriver dock tydligt sin sympati och kan bidra till att samhället får en förståelse för vad överlevarna upplevt i

koncentrationslägren.

65 Nerikes Allehanda 7 juni 1945.

66 Örebro Kuriren 12 juni 1945.

67 Örebro Kuriren 12 juni 1945.

68 Örebro Kuriren 12 juni 1945.

69 Örebro Kuriren 12 juni 1945.

70 Örebro Kuriren 12 juni 1945.

Den 16:de augusti publicerar NA att centralsjukkassan i Örebro bjudit överlevarna på Engelbrektsskolan på kaffe och kör. ”Tack vare det strålande vackra augustivädret kunde långbord dukas i det gröna, och här glömdes för ett par timmar alla sorger” och det beskrivs att kvinnorna applåderade och tackade så mycket. ”Dagen blev ett vackert och sällsamt minne av ett hederligt svensk-polskt kafferep. Centralssjukkassans omtanke och välvilja manar till efterföljd.” Dagen beskrivs som en mycket lyckad tillställning där anställda och kvinnliga överlevarna tillsammans hade en trevlig fikastund och tidningen uppmanar lokalsamhället att efterfölja omtanken.

Den 21: a augusti publicerar NA en artikel med rubriken ”Örebropolskan återfick sin man”

med en bild på den kvinnliga överlevaren Dorothea Wasckerz, som vårdas på

Engelbreksskolans beredskapssjukhus. Artikeln beskriver att hon länge trott att hennes man varit död och därför sörjt honom. En dag fick hon ett samtal att hennes man var vid liv och vårdades på Epidemisjukhus i Sverige. Den lyckliga händelsen beskrivs ha berört alla ”hela lägret tog del av glädjen, inte minst de varmhjärtade läkarna, som alla hålla mycket om”⁷¹. I artikeln beskrivs det hur Dorothea räddats till Sverige ”Så kom den underbara aprildagen då Folke Bernadotte uppträdde som räddande ängel och med majvåren kom hon till lund.”⁷² Det framkommer inte om detta är Dorothea egna beskrivning av händelsen eller om det är

tidningen som beskriver det så. I samband med räddningen benämns Bernadotte som den

”räddande ängeln” något Ingrid Lomfors kritiserat i sin forskning kring hur det svenska samhället minns räddningsaktionen, det framkommer även i ett lokalt perspektiv att Bernadotte lyfts som hjälten och inte de frivilliga inom Röda Korset som utförde själva räddningsaktionen i före detta Nazityskland. ⁷³

Två månader senare publicerar NA en artikel med rubriken ”Flyktingromantik i Örebro” där det lyfts att två polska barndomsvänner funnit varandra i Örebro. Den polska mannen var en tidigare flykting i Sverige och arbetade i Örebro, när han fick höra om att Engelbrektsskolan blivit ett beredskapssjukhus gick han dit för att leta efter sina anhöriga, istället fann han barndomsvännen Helena Lukszo. De gifte sig i den katolska kyrkan i Örebro och Helena fick senare ett arbete som kock.⁷⁴ Det är väldigt intressant att två kvinnliga överlevare lyfts på detta vis vid namn, porträttbild och personliga nyheter i tidningarna, skillnaden är hur olika

71 Nerikes Allehanda 21 augusti 1945.

72 Nerikes Allehanda 21 augusti 1945.

73 Lomfors (2005), s.120ff.

74 Nerikes Allehanda 13 oktober 1945.

NA skriver om dem. Helena beskrivs av NA som ”En ung polska, blond och skön”⁷⁵ medan Dorothea endast lyfts som ”Örebropolskan”⁷⁶ något annat om henne lyfts inte, på bilden går det dock att utläsa att hon var mörkhårig och detta kan tänkas vara en anledning varför, Helenas utseende är mer beskrivande till föreställningar och normer för hur en svensk förväntas se ut. Det är intressant att NA valt att lyfta Helenas utseende trots att det inte har något att göra med själva reportaget att göra och då även samtidigt intressant hur de valt att inte lyfta något beskrivande om Dorothea.

Diskussionen kring Engelbrektsskolan

Problemet kring att Engelbrektsskolan inte kunde användas till sitt ursprungliga syfte diskuteras i NA och ÖK. Enligt myndigheterna fanns det ingen tydlig bestämmelse kring när skolan inte längre skulle nyttjas som beredskapssjukhus, men trots detta hoppades många i staden att eleverna skulle få återvända till skolan efter sommarlovet. ÖK publicerade i augusti rubriken ”Inget upprop vid Engelbrektsskolan. Flyktingarna bor kvar, eleverna får flytta?”⁷⁷ Det är en intressant aspekt att fokus hamnat på att lyfta att eleverna får flytta på grund av att

”flyktingarna” bor kvar. Några dagar senare skriver ÖK att Engelbrektsskolan ska utrymmas i september och att ”de svårigheter som vållats staden och icke minst enskilda målsmän genom Engelbrektsskolans fortsatta användande som beredskapssjukhus för flyktingar.”⁷⁸ stadsrådet svarade att de var väl medvetna om problematiken och att regeringen därefter skulle göra allt för att så snart som möjligt utrymma skolan.

I september publicerade NA med en stor rubrik ”Frågan om Engelbrektsskolan” där ingående upplysningar kring problematiken med skolan framkommer. Det visar sig att skolan har flera fördelar, utöver att den är modern och stadens största folkskola har den även sedan länge stått i beredskap som krigssjukhus. Att skolan inte kunnat användas till undervisning för eleverna beskrivs inte vara det största problemet utan det är elevernas mat och tandvård som de huvudsakligen får genom skolan ”De sociala frågorna om bespisning och skoltandvården måste också bemästras och därvidlag mötte de största svårigheterna”⁷⁹ Fortsättningsvis beskriver NA att Örebro folkstyrelse kontaktat Medicinalstyrelsen den 2 juli kring en lösning på problemet eftersom medicinalstyrelsen med fler, var delaktiga i bestämmelser kring lokaler

75 Nerikes Allehanda 13 oktober 1945.

76 Nerikes Allehanda 21 augusti 1945

77 Örebro Kuriren 16 augusti 1945

78 Örebro Kuriren 20 augusti 1945.

79 Nerikes Allehanda 4 september 1945.

som skulle bli beredskapssjukhus. ⁸⁰ Diskussionen kring Engelbrektsskolan beskrivs ha skapat en dålig stämning i staden och NA menar att denna stämning i sin tur utnyttjats till ”flykting och främlingsovilja.”⁸¹ Vidare beskriver NA att den negativa uppmärksamheten kring skolan nödvändigtvis inte behöver innebära att människor i staden inte önskar att hjälpa överlevarna som kommit för att vårdas. Problematiken handlar istället om att eleverna som gick på skolan inte kunde få sin skolmat och tandvård så länge de inte kunde återvända till skolan.

Problematiken har som tidigare nämnts i folkstyrelsens protokoll kring skrivelsen med Medicinalstyrelsen om Engelbrektsskolan.⁸²

Den 19:de september, kommer beslutet att eleverna får komma tillbaka till Engelbrektsskolan inom 5–6 veckor. ÖK beskriver i artikeln att stora delar av skolan kommer kunna brukas som vanligt men avslutar artikeln med ”Det vi fortfarande får avstå ifrån är småskolelängan utmed Mogatan och närmaste vaktmästarbostaden. Där måste man fortfarande ha sjukhus för ett 100-tal kroniskt sjuka bland flyktingarna. Några fall med smittorisker skulle emellertid inte vårdas där. De skulle sändas över till Epidemisjukhuset.”⁸³ Här lyfter pressen ännu en gång att det inte finns en risk för smittosamma sjukdomar, vilket antyder att lokalbefolkningen fortfarande

In document Överlevare, främling och gäst (Page 18-30)