Inledning
Den här avhandlingen är en studie om styrning av den akademiska indivi-den. Med begreppet styrning avses de olika aktiviteter som bidrar till att guida och påverka enskilda eller grupper av människor och att denna på-verkan uppnås genom procedurer för formation och värdering av en viss sorts kunskap som görs till den ”sanning” med vilken man styr. Mitt in-tresse är riktat mot kunskapens betydelse för iscensättningen av tidsbund-na föreställningar om vad det innebär att styra ”i tidsbund-namn av akademisk kol-legialitet” i en specifik praktik,1 Dekanrådet vid Lunds universitet. Med ”föreställningar” menar jag ett slags djupare förståelse av ett problem, som man som individ har möjlighet att överblicka och ta till sig.
Avhandlingen behandlar hur det som kallas för kollegial styrningstradi-tion förhåller sig till andra rastyrningstradi-tionaliteter för styrning som uppträder i vår tid och vilka antaganden som betraktas som nödvändiga förutsättningar för det styrningsutövandet. Det kan också beskrivas som ett intresse för spän-ningen mellan intern och extern styrning2 och hur man i namn av samhäl-let,3 demokrati eller skattebetalarna, med tvingande normer och makttekni-ker av olika slag, försömakttekni-ker styra de individer och den verksamhet som gör anspråk på historisk autonomi. Dvs. när samma individer ställer krav på att
1 Begreppet ”praktik” används för att beskriva det fält inom vilket dekanrådet utöver sin verksamhet och därmed också sin makt och styrning. Det kan också beskrivas som en arena, utan på förhand bestämt eller särskild definierat fysiskt område och med urskiljbara gränser. ”Dekanrådets praktik” kan å ena sidan ses som delar i ett gemen-samt verksamhetsfält, ”universitetsstyrelsens praktik” eller ”styrningspraktiken Lunds universitet”. Å andra sidan existerar inte med automatik och efter funktiona-listiska principer olika ”nivåer” av praktiker. Kenneth Hultqvist och Kenneth Peters-son (1995) menar att det med användningen av praktikbegreppet blir det möjligt att uppmärksamma skillnaden mellan vad vetenskapen säger om sina objekt och vad den faktisk gör.
2 Det här sättet att se på ”internt” och ”externt” respektive ”innanför” och ”utanför” är en problematik som jag återkommer till, framförallt i det teoretiska kapitlet.
3 Men begreppet ”samhälle” avses den föränderliga sammansättning av relationer som upprättas och som genom sina praktiker och sitt utövande blir synligt för oss. I ett samhälle uppträder, staten, företag, organisationer och enskilda individer som aktö-rer. Kenneth Hultqvist (2002b) beskriver samhälle som ett ”epistemologiskt möns-ter” och inte som en form av maktsystem, där man förutsätter att all styrning utgår ifrån ett centrum som antingen samverkar eller kommer i konflikt med intressen av olika slag.
styra sig själva utifrån egna bevekelsegrunder och det man kallar för verk-samhetens interna förutsättningar.
En central fråga är hur det kommer sig att rektor för Lunds universitet, tillsammans med ett antal dekaner, väljer att skapa dekanrådet eller det som först kallas för dekankonferensen, just vid den speciella tid det inträffar och med de bevekelsegrunder som anges. Om utgångspunkten för den sökpro-cessen är att det som sker är en högst tillfällig och individuell företeelse just vid Lunds universitet, bör jag rikta in sökprocessen mot de antaganden och föreställningar som ligger till grund för den händelsen. Men om ut-gångspunkten i stället är att det konstruerandet kan ses som ett exempel på en större systemförändring som parallellt pågår i tiden, då är det antagligen lika rimligt att rikta intresset mot det som diskuteras och utspelar sig på den högre utbildningens arena. Då jag föreställer mig att det handlar om båda-dera, anpassas sökprocessen härtill.
Vid de tillfällen i historien när det s.k. kontraktet mellan staten och uni-versitet förhandlas om, kommer frågor om styrningen upp med automatik.4
Det inträffar ofta vid tidpunkter när starka politiska anspråk uttalas och när man formulerar hur den högre utbildningen och forskningen ska användas som medel för att uppnå andra politiska mål. Möjligen kan en förhandling mellan staten och universiteten betraktas som en akt mellan två högst ojämställda parter. Men med utgångspunkt i Michel Foucaults tänkande, vilket är det kunskapsteoretiska perspektiv som det här arbetet omfattas av, innebär ett maktutövande alltid en mobilisering och installation av en motmakt. Då är makt en relation och inte någonting essentiellt som en part kan inneha och utöva mot någon annan.5
Det här sättet att tänka, liksom problematiken kring makt och styrning mer generellt, behandlar jag mer utförligt i det teoretiska kapitlet, medan uppenbarelseformerna, och hur makt och motmakt opererar i den studerade praktiken, redovisas i de empiriska kapitlen. Där behandlas hur enskilda aktörer föreställer sig att styrning kan och bör utövas.
En politisk epistemologisk ansats handlar om att söka begripa sig på he-terogeniteten i olika rationaliteter6 för styrning och hur det diskursiva
4 Birgitta Odén (1991).
5 Göran Blomqvist (1992) s. 14, definierar kontrakt som att båda parter har någon-ting att erbjuda och att ingen är i över- eller underläge. I ett system med statsuniversi-tet antas staten emellertid kunna tvinga fram lösningar som kan gå ut över lärosätenas autonomi.
6 Ett sätt att se på rationalitet är det som Bo Rothstein (2000) s. 52, ger uttryck för: ”Demokratin förutsätter nämligen två saker som även är förutsättningar för den mo-derna vetenskapen – kritiskt ifrågasättande och rationalitetet.” Med mitt synsätt kan begreppet ”rationaliteter” begrundas på flera olika sätt.
rymmet via sina auktoriteter samverkar med andra diskurser.7 Mitt sätt att behandla begreppet ”rationalitet” utgår ifrån Foucault tänkande och handlar om hur olika försanthållanden, föreställningar/mentaliteter/antag-anden, styr bildningen av kunskap i relation till kunskapsbildningens mål. Olika former av rationaliteter har/ges/får betydelse för hur tänkandet ord-nas, vilket i sin tur påverkar hur makt och styrning utövas i olika praktiker. Ett annat sätt att uttrycka det på är hur politiska, ekonomiska, vetenskapli-ga och andra regimer påverkar konstruktionen och produktionen av den kunskap (sanning – min kommentar) som används i styrningen av enskilda individer (subjekt – min kommentar) eller särskilda praktiker (dekanrådets i det här fallet – min kommentar).
Att analysera styrning med en politisk epistemologisk utgångspunkt kan beskrivas som ett perspektiv, till skillnad från en mer omfattande teori. Det betyder att man inte startar i de historiska eller sociologiska frågorna ”vad hände” och ”varför” eller vad som eventuellt gömmer sig ”inne i ” olika individers huvuden. Det handlar heller inte om att avkoda strategier för gömda motiv eller att tolka överenskommelser, identifiera klassintressen eller tolkningar av ideologier för att komma fram till något verkligt eller objektivt som ligger bakom. Med begreppet ”strategier” menar jag just de aktiviteter och tekniker som man i styrningen använder sig av för att guida och påverka enskilda eller grupper av människor. Det handlar istället om
I den löpande texten använder jag mig av begreppet ”rationalitet” som det brukas av olika aktörer. En rationalitet kan vara: akademisk, ekonomisk, kollegial, kommunika-tiv, konsensuell, kritisk, liberal, management, manlig, marknads, mål-medel-, mänsklig, neoliberal, ny, nyliberal, nytto-, politisk, professionell och teknisk rationalitet. Vanligt är kombinationer av de olika begreppen och värt att notera är möjligen en annan van-lig rationalitet, som dock inte förekommer i det här sammanhanget, ”omsorgsrationalitet”.
Ett alternativt och möjligen mer vanligt sätt att definiera utgår ifrån Jürgen Habermas (1996) tänkande. Per Lavås och Gunnar Handahl (1993) skiljer mellan olika slags av rationalitet: En kritisk rationalitet, där det centrala är ”problematisering” och att ge-nom ”frigörande handling” analysera, hitta kritiska faktorer. I en kommunikativ
ra-tionalitet är det centrala ”förståelseorientering” och en ”meningsfull handling”
uppnås genom att tolka, etablera normer och gemensam förståelse. Slutligen
målra-tionalitet och ”resultatorientering”, där man med ”instrumentell handling” syftar till
att behärska, effektivisera och kontrollera.
7 Begreppet ”diskursivt utrymme” använder Michel Foucault (1993) för att beteckna de ramar och regler som ställs upp för vad som är möjligt att tala respektive inte tala om under vissa tidsperioder och i särskilda sammanhang. Håkan Larsson (2001) defi-nierar begreppet ”diskurs” som regelbundenheter i vad som är möjligt att tänka och göra, såväl i språklig som i ett slags praktisk bemärkelse) och Birgitta Sandström (2001) som de regler som styr praxis och bildar en kedja av sammanhängande utsa-gor som formar ett visst vetande om någonting.
att utmana såväl de socialreformistiska som den nyliberala historieskriv-ningen.
När Nikolas Rose beskriver det politiskt epistemologiska sättet att ana-lysera, talar han om möjligheten att få en empirisk bild av verkligheten.8
Med det knyter han an till Foucault som ägnar stor uppmärksamhet åt
praktiken och handlingen och åt det som reglerar dessa handlingar. Ett
kännetecken för en sådan utgångspunkt är att inte göra någon uppdelning mellan teoretisk och praktisk kunskap. Kunskap är det vi ”skriver in” som kunskap och vad som görs till sann kunskap eller inte. Den vetenskapliga kunskapen utgör utifrån en sådan utgångspunkt inget undantag.
Det här sättet att tala om ”inskrivningar i olika begrepp” har sin ut-gångspunkt i Jacques Derridas tänkande,9 att språket aldrig kan spegla omvärlden eller utgöra något slags kopia av verkligheten. Tvärtom så kon-strueras livsvärlden genom språket, vilket ska förstås som att det inte finns något lingvistiskt före skriften och att ordet blir lika med de betydelser vi ”skriver in”.10 I den här avhandlingen använder jag mig av inskrivningar på det viset, att jag i den kontinuerliga skrivningen successivt ”laddar” vissa begrepp med betydelser. För den som vill fördjupa sig i den inskriv-ningsprocess som fortlöpande sker i texten när det gäller centrala eller återkommande begrepp, hänvisas till ”Index” i slutet av avhandlingen.
Det politiskt epistemologiska perspektivet kan också beskrivas som att förstå konstruktioner av mening i särskilda praktiker. Att undersöka tvety-digheter i dessa konstruktioner och att överväga effekter av det menings-skapande. Det betyder att med empiriska studier rikta intresset mot det osannolika och vad som inte sägs, snarare än mot teoretiska eller strukture-rande principer för det redan kända. Målet för en sådan sökandeprocess är att söka förstå organiseringen av en praktik, vilket är någonting annat än att betrakta företeelsen ”organisation” som någonting universellt.11
Med ett politiskt epistemologiskt perspektiv ställer man frågor om hur sanningar konstrueras, hur dessa sanningar vidmakthålls och av vem. Men lika intressant är med vilken kraft som dessa sanningar upprätthålls, vilket inte minst gäller de föreställningar om genus som konstrueras och cirkulerar i våra praktiker. Att ha ett genusperspektiv är att definiera begreppet kön i sin kulturella och sociala omgivning. Kvinnlighet respektive manlighet är då det som skapas utifrån människors förväntningar om hur en kvinna
8 Nikolas Rose (1999b).
9 Jacques Derrida (1991): i Arne Grøn ”Fransk filosofi under 1900-talet” i Vår tids
filosofi.
10 Ibid, s. 387-393.
spektive man skall vara, utifrån en uppfattning om skillnad mellan män och kvinnor. Genusperspektivet ska ses som en del i ett politiskt epistemolo-giskt tänkande.
Ett Foucaultinspirerat sätt att arbeta med historien är att söka använda sig av historisk kunskap men utifrån från utgångspunkten att kunskap handlar om historiska försanthållanden. Det betyder att kunskap är lika med ett (historiskt) material i en materialbod som används och återanvänds i ständigt nya formationer. Jag återkommer till det här sättet att förhålla sig när jag definierar begreppet ”utsaga”. Det betyder att de traditioner och de utbildningspolitiska reformer, som jag inleder den här berättelsen med, inte ska ses som en strävan att åstadkomma en fullständigt uttömmande beskrivning eller att förstå historien som en alltigenom logisk eller linjär företeelse. En sådan händelsehistoria är för mig bara en av de historier som parallellt utspelar sig.
Väl så intressant är det som diskuteras i tiden, dvs. det som framkommer i texter och dokument och som kan tänkas ha betydelse för förståelsen av den problematik som är central i det här arbetet. Det är antagligen också högst troligt, att olika författare skulle beröra både andra händelser och lägga tonvikten på andra företeelser, om ”samma” historia skulle berättas. Men det som sker i nuet kan utifrån min utgångspunkt utsättas för en s.k. historiskt grundad analys, som går ut på att försöka urskilja och ge per-spektiv på de rationaliteter som ordnar vårt tänkande om oss själva och våra praktiker på det sätt de gör. Det här sättet att se på nutiden som ”nutidshistoria” kallas för ”genealogi”.12
Som en konsekvens av ett sådant perspektiv väljer jag att söka upp några problemformuleringsarenor för den högre utbildningen, vid sidan av den händelsehistoria som går att känna igen som politiska reformer och andra liknande ”händelser”. Den första består av texter om universiteten, friheten och samhällsuppdraget och behandlar det till synes outtömliga ämnet om vad akademin är genom historien. Detta är ett arkeologiskt per-spektiv som utgår ifrån föreställningar om att det går att göra tydliga och
12 Med begreppet nutidshistoria beskriver Kenneth Hultqvist och Kenneth Petersson (1995) hur en problematik i nuet analyseras med hjälp av det intellektuella redskapet ”den historiskt grundade analysen”, en tidsbestämd konfiguration av makt och kun-skap och där utväxlingen av å ena sidan maktens utövande och å den andra den sam-hälleliga produktionen av kunskap sker. Poängen med en nutidshistorisk ansats är, enligt Malin Rohlin (2001), att utifrån ett analytiskt perspektiv söka beskriva hur fe-nomen som vi uppmärksammar i dagens praktiker kan tänkas härröra från och fortfa-rande struktureras av beståndsdelar från en gången tid. I den här avhandlingen an-vänds begreppen ”i vår tid”, ”i nutiden”, ”i samtiden” för att beskriva nuet, dvs. när en eventuell utsaga uttalas eller i skrivande stund. Dvs. oftast tidsperioden från mitten av 1980-talet och fram till nu.
klart avgränsade definitioner och att det finns en verklig sanning som går att berätta.
Mitt urval och min sammanställning av dessa texter ska inte ses som en ambition att åstadkomma någon analys av universitetens historia eller vad den praktik jag studerar är i något slags historisk bemärkelse. Jag ger mig heller inte in på vilka försanttaganden som dessa författare skulle kunna tänkas göra. Men för att ha en rimlig möjlighet att förstå hur det aktuella dekanrådet utövar sin styrning i dagens verklighet, föreställer jag mig det värdefulla i att ändå beröra historien om de universitetsideal som man så ofta hänvisar till, åtminstone i den här empiriska verkligheten.
Ett problem som jag söker hantera är hur kärnverksamheten forskning oftast är i blickpunkten när frågor om universitetens autonomi och frihet behandlas. De texter som rör friheten att internt leda och organisera eller genomföra grundutbildning på det sätt man önskar, är betydligt färre till antalet. Och när dessa frågor överhuvudtaget berörs, är det inte sällan från utbildningspolitiskt intresserade personer utanför akademin. Ofta politiker och nästan uteslutande män.
Det är en av anledningarna till att jag för det här projektets frågeställ-ningar väljer att söka upp de s.k. symposierna vid det Wenner-Grenska centret i mitten av 1980-talet. Här diskuterar rektor för Lunds universitet tillsammans med andra dominerande företrädare den högre utbildningens problem, vid tidpunkten för dekanrådets tillblivelse i Lund.
Jag föreställer mig att det som här avhandlas kan ses som ett uttryck för det som diskursivt produceras i tiden, och vad som är lämpligt och legitimt att tala om, åtminstone för dem som är en del av den aktuella problemfor-muleringsarenan. Möjligen kan dessa texter komplettera den redan kända historien av politiska reformer och ge vägledning i hur man vid den här tiden tänker kring möjligheterna att styra sig själv och andra, vilket för-hoppningsvis kan bidra till en förståelse för hur man styr ”i namn av aka-demisk kollegialitet” i dekanrådet vid Lunds universitet under åren 1998 och 1999.
Avhandlingens organisering
Avhandlingen består av tio fristående kapitel.
I kapitel 1, ”Forskningsobjektet och det politiska landskapet”, be-handlas universitetens utveckling från elit- till massutbildningsinstitutioner för att svara upp mot det behov av kunskap som anses behövligt i en tänkt framtid. Det här sättet att förhålla sig kan på ett annat sätt beskrivas som att bedriva utbildning och forskning i politikens tjänst.
Avhandlingen rör perioden 1980–1999, med ett specifikt intresse för mitten av 1980-talet då dekanrådet vid Lunds universitet skapas. En annan central tidpunkt är 1993 års högskolereform och den spänningen mellan frihet och styrning som där konstrueras och som jag för övrigt behandlat i min licentiatavhandling.13 Den tredje och sista reflektionspunkten är 1998–1999, då de empiriska studierna genomförs.
Den berättelse som nu skapas bygger dels på händelsehistorien, dvs. de politiska handlingar som går att utläsa som kommentarer, utredningar, eller förslag till reformer, dels på en återanvändning av olika författares texter om vad universiteten, friheten och samhällsuppdraget anses vara. Därefter följer en historisk betraktelse över universitetens idémässiga ursprung, en berättelse som kompletteras med en tolkning av det som utspelar sig på den utbildningspolitiska arenan vid det Wenner-Grenska Centret i mitten av 1980–talet, då högskolepolitiken står i centrum för intresset.
I kapitel 2 beskriver jag mina teoretiska utgångspunkter. För att under-lätta och ge redskap för den fortsatta läsningen tar jag spjärn mot några andra teoretiska perspektiv, vilket på samma gång innebär att jag ytterliga-re utmejslar mina egna teoytterliga-retiska utgångspunkter. Det egna perspektivet sätter jag oftast i relation till kommunitarism och kritiskt perspektiv. Meto-diskt kan de förstås som ett kritiskt hermeneutiskt tolkande.
I berättelsen görs olika filosofer och författare till ”skeptiker” och ”postmodernister” och andra till ”kommunitarister” och ”kritiker”. In-skrivningen kan diskuteras och ifrågasättas, men avgörande för min kate-gorisering är hur jag värderar beskrivningar och definitioner av begrepp som kunskap, subjekt, frihet och makt. Dvs. om de omfattas av ett perspek-tiv som förutsätter eller förnekar förgivettaganden, s.k. apriori-kategorier. Problematiken med sådana inskrivningar behandlas mer utförligt i det teo-retiska kapitlet.
Skrivsättet ska inte förstås som att jag genomför en komparativ eller jäm-förande studie av olika teoretiska perspektiv och att jag sedan överlämnar åt läsaren att analysera och tolka materialet, utifrån det som han eller hon finner vara mest tilltalande. Min ambition är snarare att visa, hur det poli-tiskt epistemologiska perspektivet innebär ett sätt att se på de specifika problematiker som jag behandlar, och att det är just det perspektivet som jag personligen omfattar. Med begreppet problematik avser jag i det här sammanhanget en komplex härva av problem, som inte så enkelt låter sig analyseras eller definieras. Men genom att skissera alternativa sätt att se, analysera och tolka är min förhoppning att det kan bidra till en ökad
ståelse för mina bevekelsegrunder, för valet av perspektiv och av hur man kan tänka i relation till andra sätt att förhålla sig.
Kapitlet är indelat i olika avsnitt. Efter en första ”Inledning” följer ett avsnitt om hur makt/styrning–frihet och makt/styrning–kunskap kan tän-kas hänga ihop med konstruktionen av subjektet. Avsnittet kallar jag för ”Relationen mellan makt, kunskap och subjektskonstruktion”. Det tredje avsnittet behandlar relationen mellan ”makt och styrning och kunskap”, det fjärde rör ”subjekts- och identitetskonstruktioner”, medan det femte tar upp några aspekter på hur styrning verkar i de nya rationaliteter för styrning, som har bäring på det här projektet.
Kapitel 3, ägnas åt metodologiska resonemang och val av
forsknings-metoder, där jag diskuterar hur man kan förhålla sig till frågeställningar som rör problemområdena ”empiri” och ”att skriva och begripliggöra”.
De följande sex kapitlen, 4–9, innebär en redovisning av den tolkning,
analys och konstruktion som jag genomför i samband med mina empiriska studier och i skrivandeprocessen. Här uppmärksammar jag två centrala te-man som jag väljer att låta genomsyra min berättelse. Det första rör etable-ringen av Malmö högskola och de krav på ekonomiska besparingar som uppstår i samband därmed vid Lunds universitet. Det andra rör jämställdhet i betydelsen hur andelen kvinnliga professorer ska ökas vid Lunds univer-sitet.
I kapitel 4 söker jag teckna olika bilder av dekanrådet som det skapas