Inledning
Den presentation som nu följer består förutom ”Inledning” av tre delar. I ”Val av metoder” beskriver jag hur man kan tänka kring de aktuella meto-der som jag använmeto-der mig av för att samla in mina empiriska data. I ”Empiri” går jag mera konkret in på hur dessa data konstrueras/samlas in och just blir till data. Jag berör också lite kort förutsättningarna för den processen. I avsnittet ”Att skriva och begripliggöra” behandlar jag vad det teoretiska perspektiv som jag använder mig av får för implikationer på skrivprocessen och hur man kan tänka om det konstruerandet. Avsnittet avslutas med mina och andras utsagor från de genomföra intervjuerna och syftet är att ge en bild av hur tillämpningen av intervju som metod kan uppfattas.
Val av metodiska verktyg
I det politiskt epistemologiska perspektivet förekommer inga föreskrifter, begränsningar eller uppmaningar att använda sig av några speciella meto-der. Den allmänna skepticismen kommer till uttryck även här. Men möjligen kan man säga att Foucault med sin analytik får oss att tänka i vissa bestäm-da riktningar på det sätt som jag behandlat i det teoretiska kapitlet.307 Dvs. att söka definiera det specifika område som maktrelationerna skapar och samtidigt fastställa vilka verktyg som behövs för att analysera hur makt opererar och med vilken kunskap det sker.
Ambitionen med det här avsnittet är att ge en bakgrund till några över-väganden inför användningen av den ”deltagande observation” och de ”kvalitativa intervjuer” som jag använt mig av för att söka svaren på mina forskningsfrågor. Ett sådant arbetssätt framstår som angeläget, när min teo-retiska utgångspunkt innebär att överge tanken att makt existerar i någon bestämd form och att den skulle ha någon särskild lokalisation och plats som den utövas ifrån.
Den fråga som då infinner sig är hur man studerar den myriad av möjlig-heter där makten bedriver sitt spel, för att använda sig av Foucaults egna ord.308 Det ger en anvisning om att makt kan studeras på handlingsarenor eller i olika praktiker. Ett sådant antagande för tankarna till etnografisk
307 Michel Foucault (1980).
forskning och fältstudietraditionen, men inte utan att vissa känslor av am-bivalens uppstår.
Etnografi i dess traditionella form beskrivs av Alvesson och Sköldberg som konsten och vetenskapen att beskriva en grupp eller en kultur.309
Vanligtvis gör man det genom att vistas en längre tid i en miljö/på en plats för att förstå social handling ur den aktuella kulturens synvinkel. Men när forskningen beskrivs som att observera händelser signaleras åtminstone för mig en besvärande positivistisk utgångspunkt.
Även Hammersley och Atkinsson är inne på de svårigheter som infly-tandet från naturalismen och försöken att fånga verkligheten i ”rena” be-skrivningar för med sig.310 Ett sådant synsätt tenderar att påverka analy-sen till att förbli outvecklad. På samma sätt kan ambitionen att följa det vardagliga skeendet och att samla in data under en viss period genom ett ”observerande” förknippas med idéer om en neutral och obefläckad ob-servation av verkligheten.
Men som jag förstår en fältstudie utifrån ett politiskt epistemologiskt perspektiv gör man inte anspråk på att vare sig avbilda sanningen, utifrån ”objektiva” observationer eller en samling uttalanden i en viss praktik. Syftet är snarare att finna ett sätt att introducera sig i ett fält för att få syn på teman och frågeställningar, som sedan kan problematiseras och analyse-ras med andra verktyg.311 En sådan utgångspunkt gör anspråk på att han-tera den paradox som finns i det klassiska antropologiska tänkandet, att man inte tror sig kunna studera en kultur på ett objektivt sätt och att man alltid närmar sig andra kulturer med förutfattade meningar. Den utgångs-punkten är en av mina bevekelsegrunder för att till en del använda mig av etnografiskt arbetssätt i det här avhandlingsarbetet.
När Thomas Popkewitz beskriver hur han bedriver etnografiska studier, söker han förflytta intresset för händelser till hur man tänker, agerar och reflekterar kring specifika fenomen.312 Samtidigt varnar han för att använ-da sig av alltför långt drivna teoretiska frågor, då det finns en risk för att forskningen kan få en alltför deduktiv karaktär. Popkewitz beskriver en rörelse som går fram och tillbaka och hur den teoretiska problematiken kontinuerligt måste modifieras och tvingas in i interaktion med empiriska data. Det betyder att man å ena sidan låter observerade data korrespondera med de teoretiska perspektiven, å andra sidan att man låter samma data ”se” teorin.
309 Mats Alvesson och Kaj Sköldberg (1994).
310 Martyn Hammersley och Paul Atkinson (1996).
311 Walter Truett Anderson (1995).
När han beskriver hur kritisk etnografi kan användas för att studera maktfrågor, ser han framför sig en uppsättning epistemologiska perspektiv som orienterar forskaren i den empiriska världen. Då samverkar forskarens antaganden och beskrivningar kontinuerligt med teoretiska reflektioner och med händelser som utspelar sig. Arbetssättet innebär att uppmärksam-ma hur relationen mellan kunskap och uppmärksam-makt foruppmärksam-mar den intellektuella hori-sont mot vilken den etnografiska studien konstrueras. I stället för att utgå ifrån aktörernas givna positioner, en specifik sorts kunskap eller ett ”naturligt” språk, beskriver han hur olika kunskaper konstruerar aktörerna i den studerade praktiken.
När det gäller min andra metod att insamla mitt empiriska material, inter-vjun, skiljer Steinar Kvale mellan olika uppfattningar om ”metoden” i in-tervjusituationen.313 Med metaforerna ”malmletare” och ”resenär” relate-rar han den senare positionen till ”postmodern konstruktivistisk kunskaps-syn”. Forskningsintervjun beskrivs som ett samtal mellan ojämställda par-ter, vilket jag tolkar som att man befinner sig på olika hierarkiska nivåer och att det är forskaren som kontrollerar situationen. Jag delar inte riktigt den synen och möjligen hänger det samman med att jag tilldelar de inter-vjuade personerna så stor kunskap om den styrningspraktik jag studerar.
När Kvale söker beskriva ett ”postmodernt perspektiv”, framställer han det som en kritik av föreställningen om ”kunskap som naturens spegel” eller ”illusionen om en dubbel värld”. I stället föreställer han sig verklighe-ten som en ”social konstruktion”, och där betoningen ligger på tolkningar och förhandlingar om den sociala världens mening. Genom att kunskap betraktas som relationell och strukturell, kan den varken finnas inom någon person eller i världen utanför. Den existerar endast i relationen mellan per-sonen och världen.
Mot en sådan utgångspunkt söker jag upp kretsen av dekaner vid Lunds universitet och dem som relationellt är en del av ”samma” styr-ningspraktik, universitetsstyrelsens ledamöter. Min ambition är att söka mig fram till hur olika styrningsrationaliteter opererar och vad som skrivs in som legitimerande kunskaper för den makt och styrning som där utövas. Cent-ralt i den processen blir vilka betydelser som skrivs in i centrala begrepp och att söka uppenbara, förstå och beskriva hur dessa och andra begrepp definieras, uppenbaras, används och legitimerar det som utspelar sig. Några av dessa begrepp är: framtid och utveckling, samhällsnytta, folkvilja, sam-hällsuppdrag och skattebetalarnas intresse, frihet och autonomi, kompe-tens, kunskap och makt.
Empiri
Till den praktik i vilken jag söker tillträde fungerar rektor vid Lunds uni-versitet som dörröppnare eller portvakt. Under våren 1998 framför jag mina önskemål som rektor sedan vidareför och diskuterar i dekanrådskretsen. När jag personligen förklarat mitt syfte tillåts jag delta vid varje dekan-rådsmöte från juni månad och under hela hösten som följer därefter. Så när som vid någon enskild punkt vid första och andra mötet har jag full access.
Det empiriska materialet konstruerar jag utifrån notatanteckningar från tio dekanrådsmöten (90–120 minuter långa) (Studie 1). Visserligen använ-der jag mig i datainsamlingen av traditionella tekniker i etnografi, men i för-grunden står frågeställningar som har sin grund i mitt teoretiska perspektiv. Frågorna rör företeelsen dekanrådet och vilka antaganden, normer och idéer som används som redskap i utövandet av makt och styrning. I för-grunden finns också ett intresse för vilka regler som konstruerar sanning och i bakgrunden finns konturer av strukturella företeelser som stat, eko-nomi och genus. Ambitionen med fältstudien är att söka få fatt i nya frågor som kan följas upp i de intervjuer som senare planeras.
Med blicken riktad mot den enskilda diskursiva utsagan intresserar jag mig inte i första hand för subjektet, dekanen eller styrelseledamoten, i rollen som upphovsman eller vad som kan tänkas dölja sig bakom utsagan. Mitt intresse handlar mera om vad som sägs, på vilket sätt det sker och hur det kan kopplas till liknande betraktelser och utsagor som förekommer i tiden. Då avser jag de styrningsrationaliteter som opererar i nuet och hur de visar sig i den praktik jag intresserar mig för.
Mitt intresse riktar sig mot motsägelser och paradoxer och det Mitchell Dean beskriver314 som att fundera över hur historiska skildringar av samti-den skyddas av disciplinerna själva och de sanningar som där etableras. Dean utgår ifrån Foucaults tänkande kring ”talpolis” och om kontroll av vad som får sägas på såväl individuell nivå som på diskursnivån.315 Hur de som får och inte får tala fördelar sig och vilken typ av tal som är tillåten eller vilket slags diskretion som krävs. Konkret använder jag mig inte av program eller tekniska hjälpmedel för att sortera eller koda notatanteck-ningarna, utan riktar mera in mig på att tematisera materialet utifrån de teo-retiska utgångspunkterna och det som väcker mitt intresse och nyfikenhet.
Observationerna följs sedan av ett antal djupintervjuer (60–90 minuter) under våren 1999 med samtliga dekanrådsledamöter, totalt tio stycken
314 Mitchell Dean (1994).
(Studie 2). Därefter genomför jag elva djupintervjuer med de ordinarie le-damöterna i universitetsstyrelsen (Studie 3). En av de ordinarie ledamöter-na avböjer en intervju. Två av intervjupersonerledamöter-na är gemensamma i båda intervjustudierna: dekan och styrelseledamot; rektor för Tekniska högsko-lan och styrelseledamot. Med rektor, prorektor och universitetsdirektören görs ytterligare fyra intervjuer, samt med två externa personer informantin-tervjuer. Samtliga intervjuer bandas och jag skriver personligen ut dem. Vid ett tillfälle fungerar inte bandupptagningen tillfredsställande och jag gör då en kortare sammanställning ur minnet, som senare och vid genomläsning godkänns av den intervjuade.
Det jag fram till nu har beskrivit, ska inte tolkas som att jag reducerar min roll till att sätta på bandspelaren och skriva ut subjektens berättelser, utan att jag bemödar mig om att interaktivt använda mig av det teoretiska per-spektivet under hela processen. På samma sätt som rösterna i det empiriska materialet tillåts att tala, så låter jag också det teoretiska perspektivet inter-aktivt och tankemässigt, komma till tals.
I den aktuella studien använder jag mig varken av öppna samtal eller ett strängt formulerat frågeformulär. Arbetssättet kan beskrivas som halvstruk-turerade intervjuer och det strukturerande är en ”mind-map”, som jag kon-struerat mot bakgrund av vad som uppstått i det teoretiska perspektivet och i samband med den deltagande observationen. Intervjuerna utgörs av frågeställningar som jag utifrån mina teoretiska utgångspunkter på förhand formulerat och som reviderats och/eller kompletterats i samband med ob-servationen.
Det första temat i mitt frågeschema rör dekanråd–ledning–rektor–sty-relse–universitet–ordförande. Det andra temat handlar om dekan-råd–arbetsformer–styrning och ledning–klimat–gränsöverskridanden–ge-nusproblematik. Det tredje berör dekanrådet–Lunds universitet–visioner och/eller strategier. Det fjärde rör dekanrådet–innehållsfrågor–ämnen som tas upp–inte tas upp. Det femte och sista temat behandlar dekan-rådet–samverkan med staten och andra aktörer (i vid bemärkelse)–och med Malmö högskola specifikt.
Syftet är explorativt i den meningen, att jag som intervjuare konstruerar en problematik/fråga som senare utvecklas och besvaras av intervjuperso-nen. Nästa problematik/fråga baseras på intervjuarens svar och strävan är att söka ny information och nya infallsvinklar för att så småningom presen-tera en så heterogen, rik och förutsättningslös beskrivning som möjligt. Det pluralistiska idealet innebär en ambition att röster ska genomsyra min berät-telse.
I intervjuerna, som stundtals får karaktären av diskussion, hesiterar jag inte för att använda mig av ledande frågor. Kvale berör även den proble-matiken och menar, att det utifrån föreställningen om ett neutralt tillträde till en objektiv social verklighet som är oberoende av undersökaren följer att intervjuaren uppträder som malmletare.316 Men ledande frågor förstär-ker snarare tillförlitligheten, och som jag förstår det lämpar sig ledande frå-gor i sammanhang där motsägelser och paradoxer uppträder och för att pröva reliabiliteten i intervjupersonernas svar.
Att skriva och begripliggöra
Under senare år har det etnografiska fältet utvecklats genom problematise-ringen av forskaren som författare och genom att uppmärksamma rapporte-ringsprocedurerna.317 Föreställningar som att ”den deltagande” i ”deltag-ande observation” mer eller mindre försumbart påverkar forsknings-processen har ersatts av en syn på forskaren som en person som konstrue-rar en berättelse snakonstrue-rare än rapportekonstrue-rar den.
Uppfattningen om forskarens privilegierade tolkningsposition har er-satts av en syn på forskaren som dialogpartner i en situation där data kon-strueras. Utgångspunkten är att forskaren aldrig kan berätta hela sanning-en. En neutral, enkel avbildningssituation eller tolkningsbar social verklig-het existerar inte, vilket innebär att representationer väljs ut och utelämnas och att olika tonvikt läggs vid olika delar av framställningen.318 Forsk-ningen har även kommit att breddas och omfatta andra typer av data, sam-tidigt som ”parternalistic biases” mera uppmärksammas, vilket betyder att även kvinnors perspektiv inkorporeras.319
Vi går i riktning mot att se hur forskningen konstruerar snarare än avbil-dar, vilket inte minst blir uppenbart i hur man genom intervjuer skapar muntliga diskurser som så småningom uppträder i form av skrivna texter.
Utskriften är en bastard, en hybrid mellan muntlig diskurs som utvecklas över tiden, ansikte mot ansikte, i en levd situation där det som sägs riktas till en speciell närvarande åhörare och en skriven text som skapas för en allmän och avlägsen publik.320
Den s.k. impressionistiska etnografin går ut på ett innovativt bruk av tek-niker och stilar för att belysa de komplexa realiteter som studeras. Det
316 Steinar Kvale (1997).
317 Pauline Marie Rosenau (1992).
318 Mats Alvesson och Kaj Sköldberg (1994).
319 Andrea Fontana (1994).
nebär att forskaren stimulerar till dialog genom att peka ut särskilda pro-blem och ofullkomligheter i texten.321 Det är också ett sätt att åstadkomma effektfulla historier och koncentrera sina berättelser på det sällsynta fallet, snarare än att berätta om ”vad som händer”.322
Det ska förstås som att berättelsen rekonstruerar den dramatik som fors-karen finner vara värd att rapportera och snarare än att söka tolka världen åt läsaren är ambitionen att säga: ”här är världen, gör vad ni vill med den”. En sådan utgångspunkt ska inte uppfattas som en osäkerhet, utan snarare som en ambition att låta andras röster tala i materialet. Förhoppningen är att det kan bidra till ett mer trovärdigt intryck.
Man brukar beskriva den impressionistiska berättelsen som att den komplexa och ambivalenta verkligheten ”fryses” och görs tillgänglig för läsaren. Genom att man så tydligt avstår från att berätta den enda och san-na berättelsen, erbjuds man mer än en möjlighet att tolka dess budskap. Skälet är att en kultur inte kan bli känd en gång för alla genom en berättel-se, utan att den i själva verket är en verksamhet som inte har något slut. Den är bara över för den här gången och det magiska med den impressio-nistiska berättelsen är att den alltid är ofullbordad.
Men det finns alltid mothållande krafter och risken med att skrivandet i sig skapar en viss bestämd syn på den verklighet som presenteras, är de litterära och retoriska strukturer med vilka berättelsen åstadkoms.323 Dvs. att det skulle finnas något neutralt eller genomskinligt språk med hjälp av vilket läsaren ser världen såsom den är i något slags egentlig mening. Men det handlar inte enbart om författarens produktion av text, utan också om hur läsarna tillägnar sig denna text och att dessa läsare är en högst hetero-gen samling individer, som läser på mycket olika sätt. Men en skeptisk in-ställning till läsprocessen tillåter författaren olika tolkningar, eftersom alla är lika intressanta.
Det här sättet att se på berättelser och berättaren får kritik bland annat från kritiskt perspektiv och då handlar det om synen på subjektet och att man i en skepticism inte beaktar några faktorer ”behind the text”.”Rather than imposing order and understanding on a text, rather than seeking to choose between different analyses, we are asked simply to admire its disor-der and appreciate it as an ”infinite play of [intertextual] relationships with other texts”.324
321 Mats Alvesson och Kaj Sköldberg (1994).
322 John van Mannen (1996).
323 Steinar Kvale (1997).
Komplexiteten i konstruktionen av en forskningsberättelse har också att göra med ”politics of writing” och vad som är lämpligt att berätta.325
För att kompensera att man i forskningsprojekt vanligtvis berättar om ”det lyckade”, föreslår Popkewitz att man tar med ett historiskt tänkande kring olika fenomen. Som exempelvis det jag i kapitel 1 berör om universitetets idé och politiska reformer i ett historiskt perspektiv.
I den konkreta skrivprocessen innebär mitt skrivsätt och min skrivtek-nik, att de utsagor jag använder mig av i den löpande texten omringas av citationstecken, vare sig de kommer från det empiriska materialet eller från annan text. Det betyder att den citerade texten ska ses som en strävan att återge utsagan så nära dess producerade skick som möjligt. Det ska förstås som att jag inte för den skull vare sig konstruerar mig som utomstående betraktare eller att jag föreställer mig att det rör sig om en ”obefläckad per-ception”. Så fort en utsaga har lämnat sitt ursprung är den alltid föremål för tolkning och min ambition är att genom tolkning och analys vara närva-rande i den texten.
Ett problem som jag söker hantera är att inte låta mig förledas av tanken på dekanernas enighet utåt och då förlora en del av nyanserna i de enskil-da utsagorna. Men på samma gång vill jag inte peka ut enskilenskil-da personer, annat än om det är direkt nödvändigt för förståelsen av den specifika pro-blematik som behandlas. Det betyder för den här studien, att när enskilda dekaners utsagor framstår som en del i ett diskursivt tänkande skapas ka-tegorin ”dekanerna”, ”dekanerna på norr” och ”de söderöver”. Stude-randerepresentanterna kategoriseras omväxlande som ”studenter”, ”studerande-” eller ”studentrepresentanter”.
När Kvale behandlar rapporteringens etik, talar han om ”informerat sam-tycke” och ”konfidentialitet”.326 Det första använder man när man är överens med intervjupersonerna hur intervjuerna ska användas. I det sena-re fallet ändrar man formen av information utan förlora innebörden i det som förmedlas. Vid tiden för de empiriska studierna hade jag ambitioner att gå längre beträffande öppenhet och koppla utsagor till direkt namngivna personer.
Problematiken har också diskuterats med samtliga intervjuade och en-dast två av dem (styrelseledamöter) har bett att få ta del av den utskriva bandinspelningen. Men det blir så småningom överflödigt, eftersom jag överger det kritiskt hermeneutiska perspektivet och ambitionen att koppla utsagor till upphovsman under forskningsprocessens gång. Ingen enskild person blir utpekad i texten, så när som på rektor, den externe ordföranden,
325 Thomas Popkewitz (1998).
rektor för Tekniska högskolan och universitetsdirektören och då för att jag bedömer det vara nödvändigt för förståelsen av det som behandlas. I övri-ga fall använder jag mig av den typ av kategoriserinövri-gar som beskrivits här ovan.
När det gäller validering brukar man tala om tre valideringskontexter: