Inledning
Den här avhandlingen ägnas åt styrningsfrågor och åt kunskapsbildning-ens196 roll i fråga om styrning och maktutövning i styrningspraktiken de-kanrådet vid Lunds universitet. Min grundläggande problematik rör hur individer låter sig styras/styr sig själva och andra i namn av akademisk kol-legialitet. Det kan också beskrivas som ett intresse för hur makt används och vilken roll som kunskap spelar, när styrning utövas. Hur specifika sätt att tänka och tala om makt och styrning kan kopplas till olika rationalite-ter197 för styrning och vilka olika politiska teknologier som fungerar som redskap i den processen.
Politisk epistemologi är att söka förstå de styrande mentaliteter198 som ligger till grund för politisk styrning och för organiseringen av olika prakti-ker. Med en sådan forskning hoppas man få empiriska bilder av verklighe-ten. I det här konkreta fallet söker jag utifrån dekanrådets praktik förstå de antaganden som ligger till grund för de förändringar som högskolan för närvarande genomgår utifrån vad som diskursivt utspelar sig i tiden. Ett s.k. nutidshistoriskt perspektiv. Huruvida man ska kalla de nya rationalite-terna för ”neoliberalism” eller ”avancerad liberalism” är utifrån mitt per-spektiv främst en fråga om författarskap, och i avsnittet ”Styrning av sta-ten i de nya rationaliteterna för styrning” utvecklar jag den problematiken ytterligare.
När jag intresserar mig för styrning i namn av akademisk kollegialitet gör jag det mot bakgrund av en politiskt epistemologisk utgångspunkt. Dekan-rådets styrningsutövande betraktas då inte som en isolerad företeelse eller någonting som kan utövas på ett särskilt avgränsat territorium ”utanför” eller ”innanför” det vi kallar för staten eller samhället.199 Jag sympatiserar
196 Med ”bildningen” av kunskap avses den process i vilken ett visst sorts vetande görs till den ”sanning” med vilken makt och styrning sedan kan utövas.
197 Jag har tidigare definierat rationaliteter, som olika regimer skapar i form av san-ning/kunskap och med vilka individer styrs. Begreppet utvecklas mer utförligt i detta kapitel.
198 Här använder jag mig av Michel Foucaults (1991; 2000b) definitioner av ”gouvernmentalité”-begreppet för att förstå de ”försanthållanden”/mentaliteter/an-taganden som bland annat styr det jag här ovan beskriver som bildning av kunskap i relation till kunskapsbildningens mål. För mig och i de skrivningar jag gör är ”politiska mentaliteter, ”politiska epistemologier” och ”politiska rationaliteter” jämförbara begrepp.
199 I det kapitel som följer kommer jag att diskutera hur en s.k. liberal styrningsra-tionalitet innebär en generell önskan att begränsa den politiska auktoriteten. Utifrån
med beskrivningen av samhället som ett ”epistemologiskt mönster” och inte en form av maktsystem, där man förutsätter att all styrning utgår ifrån ett slags centrum som antingen samverkar eller kommer i konflikt med in-tressen av olika slag.200 I detta samhälle uppträder staten som en aktör som tillämpar en rad styrande tekniker och som gör att vi upptäcker att ”den finns”, men inte i en substantiell mening.
Det betyder för dekanrådets maktutövning, att när man föreställer sig styrning i namn av akademisk kollegialitet, då gör man det i relation till en mängd andra styrningsrationaliteter som verkar parallellt. Även den statliga regelstyrningen. Men mitt specifika intresse handlar mera om hur andra procedurer, analyser och taktiker201 används i den mentalitetsformering som får dekanerna i den studerade praktiken att tänka kring makt och styrning på det sätt de gör.
Ett grundantagande i det ”traditionella” styrningstänkandet brukar vara att staten uppträder som ”makten”, som styr med regler som ger ut-rymme för den autonomi och frihet som akademin ser/konstruerar/uttrycker som förutsättning för sin verksamhet. De förändringar i statens sätt att styra som nu uppträder kan därför uppfattas som att man frångår en historisk tradition, eftersom den frihet och autonomi som man ofta ”inifrån” akade-min talar om, förutsätter att staten uppträder i en viss bestämd skepnad.
Utifrån ett sådant sätt att tänka är det lätt att föreställa sig dagens för-ändringar som ”brott mot en klassisk tradition” eller mot ”kontraktet” mellan staten och akademin. Mitt intresse rör hur tänkandet kring styrning eventuellt förändrats eller bestått över tid. Dvs. att det å ena sidan och möjligen har skett ett slags fortlöpande förändringsprocess, en mentalitets-förändring eller -förskjutning,202 och/eller att styrningen i dagen praktiker fortfarande påverkas av en ”mentalitet av historiskt ursprung”, som inver-kar på inställningen hos dem som styr.
Utifrån ett sådant forskningsintresse närmar jag mig Michel Foucaults problematik kring makt och styrning, det som brukar kallas för
ett sådant tänkande följer, att i ett sekulariserat samhälle är staten en bland flera aktö-rer. Barry Hindess (1995).
200 Kenneth Hultqvist (2002b).
201 Jag jämställer begreppet ”tekniker” med ”politiska teknologier” och har tidiga-re exemplifierat med: lagar, författningar, belöningar och sanktioner, ”peer-tidiga-review” och kvalitetsarbete och de psykologiska tekniker som jag benämner ”lär-känna-dig-själv”-aktiviteter av olika slag. Vilka teknologier som används i det här konkreta fallet är föremål för mitt forskningsintresse.
202 I Kontrasternas spel I (1995) använder sig Per-Johan Ödman av begreppet ”mentalitetsformering” för att beskriva den smygande pedagogik som genomsyrar allas våra liv, en s.k. immanent pedagogik eller ett dolt lärande, som i det här fallet skulle kunna handla om hur man ska styra eller låta sig styras.
”governmentality”-problematiken. Begreppet ”governmentality” eller på franska ”gouvernmentalité” ska ses som ett analytiskt verktyg att utfors-ka de rationaliteter som styrningen av ett visst objekt bygger på. ”Govern-mentality” översätts vanligen som ”rationalitet för politisk styrning” eller ”styrningsrationaliteter”.
När Foucault söker förklara ”gouvernmentalité” talar han om olika försanthållanden (mentaliteter/antaganden – min kommentar) som styr bildningen av kunskap i relation till kunskapsbildningens mål.203 Styr-ningen av individer och grupper eller organisationer sker då inte utifrån något slags neutral utgångspunkt om vad dessa entiteter skulle kunna tän-kas vara till sin natur eller essens, utan utifrån våra egna antaganden.
Som jag ser det skapar Foucaults kunskapsteoretiska utgångspunkt möjligheter att utforska problematiken mellan subjekt och sanning och hur konstruktionen av subjektiviteten204 i en särskild praktik förutsätter en viss sorts kunskap. Men också hur subjekten konstrueras, dvs. hur man som individ konstruerar sig själv och andra och hur vi på samma gång för-ser detta subjekt med specifika ”identiteter”.
Översatt till den här aktuella styrningspraktiken kan det förstås som att all styrning i dekanrådet vilar på en viss bestämd kunskap, som i sin tur vilar på särskilda försanthållanden (som dekanerna gör – min kommentar) om vad, vem eller vilka som ska styras (subjekten). Både sig själva och andra. Några av dessa försanthållanden finns redan diskursivt formulerade. Det man vanligtvis och i dekanrådets praktik talar om som frihet, autonomi och professionellt förtroende, vilket utifrån mina utgångspunkter anger ett visst sätt att betrakta människor på. Återigen både sig själv och andra.
I den allmänna retoriken framställs ofta det akademiska subjektet som en självstyrande kunskapssökande människa. Men i mera preciserad mening vet vi förhållandevis lite om de antaganden som ligger till grund för styr-ning i namn av dessa begrepp, vilket är en av anledstyr-ningarna till att jag rik-tar mitt intresse mot de antaganden som styr både kunskapsbildningen och objektet/-n för styrning i dekanrådets praktik.
I det kapitel som nu följer utvecklar jag hur ”governmentality”-problematiken kan relateras till resonemang om makt och kunskap, sub-jekts- och identitetskonstruktioner, för att söka förstå de rationaliteter för
203 Med begreppet ”governmentality” kombinerar Foucault begreppen ”government” och ”rationality”, vilket ska förstås som former av aktiviteter som bidrar till att skärpa, guida och påverka styrningen av enskilda människor eller grup-per. Denna påverkan uppnås genom procedurer för formation och värdering av viss kunskap.
204 Begreppen subjektivitet och självförståelse är för mig utbytbara. De kan översättas med hur individen förstår sig själv och den värld hon förmår att uppfatta.
styrning som uppträder i dekanrådets praktik vid Lunds universitet. Men för att kunna använda mig av ”governmentality-problematiken” som analytiskt verktyg är det samtidigt nödvändigt att problematisera de grundstenar som problematiken vilar på. Dvs. relationen mellan å ena sidan makt och frihet och relationen mellan makt och kunskap och å andra sidan konstruktionen av subjektivitet och självförståelse. Även förståelsen av begreppen ”organisation” och kön behandlas. Kapitlet inleds med ett re-sonemang om dessa ”grundstenar”.
Relationen mellan makt, kunskap och
subjektskonstruktion
Ett politiskt epistemologiskt perspektiv innebär att söka förstå och frilägga komplexiteten och mångfalden i relationerna mellan olika aktörer i en kun-skapsutövande och kunskapsgenererande praktik och hur olika styrnings-rationaliteter yttrar sig. Det kan även uttryckas som ett intresse för hur oli-ka kunsoli-kapspraktiker organiserar tänoli-kandet om den kunsoli-kap med vilken styrningen utövas.
Perspektivet brukar också beskrivas som ett annat sätt att se på makt, ef-tersom makt inte betraktas som en särskild ”entitet” och det man vanligen åstadkommer genom att tala om den i dess bestämda form, som ”makten”. Makt ses heller inte som ”något” som en individ eller grupp kan ”inneha” eller ”utöva” mot andra och därför är det inte intressant att söka reda ut ”vem” eller ”vilka” som kan tänkas vara i besittning av en viss bestämd makt. Det som jag uppfattar att man vanligen intresserar sig för utifrån ide-ologiska eller kritiska utgångspunkter, som en fråga om över- eller under-ordning. Även sättet att tänka i systematiserade och hierarkiska nivåer är främmande för den här avhandlingens perspektiv.
Den specifika problematiken ”makt-kunskap-subjektrelationen” kan relatera maktrelationernas utövande till kunskapsbildningen, hur man styr genom kunskap och hur kunskap styr. Det kan också förklaras som ett intresse för ”regimer av sanningar”,205 vad som görs till sant i olika prakti-ker. Men det handlar också om vilka historiska försanthållanden om kun-skap som inverkar på hur man tänker kring styrning och vilka tekniker och procedurer som används i den processen.
205 Begreppet ”sanningsregim” ska kopplas till den diskussion jag för i kapitlet, om produktion av sanning och kunskap, och själva sammansättningen av ordet ska ses som en sammanslutning som definierar vad som är (kunskapens/sanningens) objekt, hur man kan resonera om detta objekt och vilka teoretiska utgångspunkter och vilka metoder man bör använda sig av.
Med det här sättet att se, är kunskap i första hand en språklig och kultu-rell praktik som inte avspeglar verkligheten, utan i själva verket producerar den. Det sättet att förhålla sig har i inledningen till avsnittet ”Universitetet som idé och/eller institution – ett historiskt perspektiv”, beskrivits som att ett universitet inte finns före talet om det.
Dekanrådet ser jag som ett exempel på en sanningsregim och därför in-tresserar jag mig för vilken kunskap som görs till sann kunskap i den prak-tiken. Jag söker problematisera hur man tänker kring kunskap, vad man skriver in i det begreppet och hur den kunskapen används i dekanrådets maktutövning. Det handlar om hur dekanerna blir/gör sig själva till subjekt för den kunskap som de själva är med om att producera, men också om hur den kunskapen styr genom sin konstruktion och de procedurer som regle-rar förhållandet mellan vad som görs till sann kunskap eller inte.
Ett annat sätt att uttrycka det är ett intresse för hur individerna konstru-erar/konstrueras som rektor, dekaner eller styrelseledamöter, man eller kvinna och vilka försanttaganden som spelar in i den processen. Dit hör också hur man talar och använder sig av begrepp som kunskap, kompe-tens, legitimitet och professionalitet och de procedurer som upprättas för att bedöma om de villkoren kan anses vara uppfyllda eller inte.
Nära förbunden med konstruktionen av subjektet är frågan om hur iden-titeter bildas och utifrån vilken kunskap det sker. Det berör hur man i de-kanrådet låter sig värderas/värderar sig själv och andra på det sätt man gör, vilket för min del innebär att både frågan om genus som om företeelsen organisation blir oundvikliga att behandla. Det traditionella sättet att be-trakta en organisation, som ett utslag av den mänskliga rationaliteten och som en generaliserbar vetenskaplig kategori, har kommit att utmanas av en rad forskare.206 Några av dem hävdar dessutom, att organisationer ofta är patriarkala och maskuliniserade och att litteraturen och teorierna om orga-nisationer ofta är starkt könade.
När det gäller frågan om styrning av organisationer berör den också problematiken med hur man inom organisationer och i namn av manage-ment använder sig av beteendevetenskapliga tekniker för att uppnå vissa bestämda mål. Dvs. hur man disciplinerar interiören i organisationer och gör individer till kalkylerbara objekt och deras beteenden förutsägbara. En vanlig teknik i den processen är att ”tala om” attityder och känslor och ett exempel är företeelsen kvalitetsarbete, där individer i olika praktiker
206 Gibson Burrell (2000); Martha B. Calás och Linda Smirchich (1997); Stewart R. Clegg (1999); Kenneth H. Gergen (1993); Alan McKinlay Ken Starkey (2000); Ni-kolas Rose (1999b).
vandlas till kalkylerbara objekt, utifrån särskilda försanttaganden om indi-vider som ”ekonomistiska subjekt”.
Men även i mer traditionella managementtekniker förekommer liknande disciplinerande processer och till skillnad från verktyget ekonomi använder man sig här oftast av psykologiska verktyg. Genom att använda sig av ett språkbruk som bygger på ett internt tänkande, skapas en koppling mellan den interna världen i form av psyke och den externa världen i form av styrning. Individer görs kalkylerbara genom sitt eget medgivande. Jag kommer mera in på hur det kan gå till i praktiken framdeles, och också på hur disciplinen pedagogik kan användas som instrument för att översätta de ”nya” rationaliteterna för styrning till den enskilda människan.
Rose207 uppmärksammar hur subjektet konstrueras, underhålls och kon-tinuerligt omskapas och menar att våra personligheter, subjektiviteter och relationer inte kan ses som någonting privat, utan någonting som är föremål för intensiv styrning. I första hand genom en offentlig makt, där den poli-tiska styrningen formuleras genom politik och där det etableras en byråkra-ti som reglerar enskilda individers mentala belägenheter och kapaciteter. I andra hand genom den management som så ofta upphöjs till legio i våra moderna organisationer. Det är på det viset som utrymmet fylls ut mellan våra privata liv som medborgare och det publika livet som styrda.
När jag nu i de följande avsnitten fördjupar och vidareutvecklar min grundläggande problematik och låter några skilda teoretiska perspektiv mötas i texten, ska det i första hand ses som ett försök att utmejsla det egna tänkandet. Mina argument för att i texten då och då använda mig av det som jag definierar som kommunitaristiskt, kritiskt eller socialpsykologiska perspektiv, är att det kommunitaristiska enligt min mening givits så starkt tolkningsföreträde och blivit något av ”common sense” i vårt sätt att tän-ka kring fenomen som har med statens styrande roll att göra.
Det är anledningen till att jag tilldelar det perspektivet en speciell bety-delse, när jag nu söker problematisera makt och styrning ur ett politiskt epistemologiskt perspektiv. Framförallt när det i mitt fall handlar om en praktik som i allra högsta grad är föremål för statlig styrning. De andra per-spektiven använder jag mig av främst för att förstå en särskild problematik eller ett särskilt tema och/eller för att synliggöra en skillnad. Exempelvis när jag behandlar frågor som har med identitet och genus att göra, om ett visst sätt att tala eller förhålla sig är någonting av naturen givet eller om man kan se det på något annat sätt. Min förhoppning är att en sådan skrivning
drar till en fördjupad förståelse av vad det innebär att betrakta styrning i namn av akademisk kollegialitet, ur ett politiskt epistemologiskt perspektiv.
Att problematisera makt och styrning och kunskap
En vanlig uppfattning är att makt existerar i ett slags ursprunglig form, att den består av en särskild sorts natur och har specifika uttrycksformer. Mitt sätt att förstå makt är att vi som individer blir till i olika sociala kunskaps-praktiker.
Foucaults maktproblematik är utgångspunkten för mitt intresse för maktrelationer och kan förklaras som att en individ försöker kontrollera styrning över en annan, men att förhållandet mellan dem är rörligt och för-änderligt.208 Men samtidigt kan en sådan ”behärskande” användning av maktbegreppet vara förledande och få oss att tänka på politiska strukturer, regeringar, dominerande social klasser, när vi snarare borde associera till praktiker, tekniker och procedurer. Det kan beskrivas som att det inte finns någon generalstab som vakar över maktrelationernas rationalitet.
Med en sådan utgångspunkt har makt att göra med att modifiera andra människors beteende och därför existerar makt endast i form av handling. Makt är inte en funktion av ett gillande och heller inget fördelningsinstru-ment av rättigheter, mellan dem som har och dem som inte har. Det handlar heller inte om vare sig skuld, sanning eller begreppens motsatser. Även om ”våld” eller ”förtroende” kan finnas med som resultat av ett maktutöv-ning, konstituerar de vare sig principerna eller någon grundläggande natur hos det vi vanligtvis menar med makt.
En annan central, men ifrågasatt, aspekt i denna maktproblematik är att makt endast kan utövas över fria människor. Slaveri är ingen maktrelation så länge slaven är ”kedjad”. Det ska förstås som att makt och frihet förut-sätter varann i ett komplicerat spel av ömsesidiga relationer och att man som individ har en mängd möjligheter att möta lika många situationer på. Utifrån kritisk utgångspunkt brukar just den här passagen betraktas som ett alltför harmoniskt ideal, medan spelet mellan handling och mothandling utifrån mina utgångspunkter nästan alltid är konfliktfyllt.
Där makt är finns också motstånd, lyder en annan av Foucaults möjligen mest citerade satser, vilket inte ska tolkas som om detta mostånd befinner sig utanför maktrelationernas utövande, eller kan beskrivas som baksidan av ett mynt. I stället finns en mängd olika och oregelbundna motstånd, som inte går att härleda med hjälp av några generella principer. Därför finns det
skäl att tala om antagonistiska relationer som ständigt provocerar, snarare än om något slags essentiell frihet.
Eftersom frihet försvinner när makt utövas, kan relationen mellan makt och frihet heller inte separeras. Makt är snarare en sammansatt strategisk situation i ett givet samhälle, vilket brukar vara en av anledningarna till att det är fruktbart att studera ”den mångfald av styrkeförhållanden som är immanenta i det område där de driver sitt spel”.209 Det är också skälet till att ägna sig åt analysera omhändertagandet av jaget.210
Med sin analytik för makt söker Foucault definiera det område som
maktrelationerna skapar och fastställa vilka verktyg som behövs för att analysera maktens arbete.211 Det ska alltså tolkas som någonting helt an-nat än en teori om makt. För att åstadkomma denna analytik måste man börja med att göra sig fri från gamla föreställningar om makt, ofta den s.k. ”juridisk-diskursiva”, och i stället uppmärksamma bruket av dess positiva och negativa möjligheter. Då kan man förhoppningsvis upptäcka en skill-nad mellan ”den analys som tar sikte på instinkternas undertryckande” och ”den som tar sikte på lustans lag” och även om båda analyserna byg-ger på likartade föreställningar om makt, blir konsekvenserna olika.
Det första fallet kan förklaras som att man intresserar sig för vad som re-glerar en underkastelse, exempelvis i form av det ”mönster” som rere-glerar maktrelationernas utövande över könet. Den andra analysen rör ”maktens mekanik”, som med dagens terminologi skulle kunna uttryckas som de me-del som behärskar, underordnar och underkuvar för att åstadkomma lyd-nad. Makt schematiseras till lag och inför en makt som är lag blir individen undersåte – den som lyder.
Men för att makt är relationellt kan man inte nöja sig med att endast