Fortbildning inom Region Öst 54

Polkon-utbildningen är framtagen centralt i Polismyndigheten där alla regioner utbildar sina instruktörer på likartade sätt. När det sedan gäller upplägget av utbildningen så styrs detta från varje enskild region utifrån samma grund och utifrån tolkning av lagtext. Utbildningsdagarna i Region Öst har stort fokus på praktiskt, tillämpbara övningar som genomförs och därefter diskuteras i grupp. Ytterst sällan genomförs någon teoretisk juridisk genomgång, däremot kan det komma kunskapsfrågor i samband med det årliga kompetensprovet för tjänstevapnet. En av målsättningarna med utbildningen i polisiär konflikthantering är att när en polisman ham-

133 _{Se PMFS 2016:9 (FAP 776-1) 1 §.} 134 _{Intervju med Björk, den 13 oktober 2016.} 135 _{PMFS 2016:9 (FAP 776-1) 5 §.}

nar i situationer där denne behöver verka med tjänstevapnet inte skall behöva skjuta i nöd- värn. Med det menas att polismannen ska definiera hotet så pass tidigt att polismannen inte ska behöva hamna i en hastigt uppkommen nödvärnssituation. I polisens utbildningsmaterial används det grundläggande taktiska förhållningssättet som ett begrepp för att ge en teoretisk beskrivning av vissa förhållanden mellan en våldsmotiverad gärningsman och en ingripande polisman. GTF kan sedan användas som ett bedömningsstöd för att bedöma riskerna vid ett ingripande där polismannen möts av våld för att säkerställa ett så säkert ingripande som möj- ligt. GTF:n består av tre delar:

- Risk- och hotbildsbedömning.

Genom att göra en realistisk hotbildsbedömning av hela situationen, där även en upp- skattning av sannolikheten för angreppet är första steget, samt få vetskap om varifrån angreppet kan komma skapas kontroll och eventuella angrepp kan förutses.

- Kontrollbegreppet (mänskliga begränsningar).

Dessa begräsningar har alla människor oavsett om man är polis eller inte. Begräns- ningarna utgörs av oförmågan att upptäcka eller uppfatta skeenden i omgivningen (varseblivning), att bedöma skeendets eller föremålets karaktär (förstå/definiera) samt att reagera (reagera/agera).

- Tankeprocessen.

En motiverad gärningsman har ett försprång gentemot polismannen som ska ingripa mot våldshandlingen då polismannen måste definiera själva hotet/angreppet för att veta att en åtgärd ska/får göras.

Gärningsmannens steg: Polismannens steg:

1. Lokalisera 1. Lokalisera

2. Förbereda 2. Förbereda

3. Agera 3. Definiera

4. --- 4. Agera136

Björk menar att ett annat av målen med Polkon-utbildningen är att utifrån den teoretiska mo- dellen och dess grundprinciper förklara vad taktik innebär för en polisman. Utmaningen i detta är att få polismannen att förstå helheten och kunna omsätta teorier och principer till praktik i olika miljöer och situationer. Detta kan bestå av att polismannen måste kunna sortera i situationen, förflytta sig, vapenväxla trots tunnelseende, skjuta verkanseld, göra en verkans- kontroll för att sedan kunna fortsätta verka eller trappa ner igen och istället ingripa med ex-

empelvis handfängsel. Till detta kan läggas processer som exempelvis trånga utrymmen som ett trapphus där gärningsmannen kommer uppifrån och polismannen tvingas att backa, vilket det inte alla gånger finns möjlighet till utan istället ställs polismannen inför beslutet att skjuta verkanseld. Björk menar vidare att man som polisman alltid måste ha med ett säkerhetstänk trots att det ibland kan krocka med lagstiftningen då en motiverad gärningsman kan ta sig fram väldigt fort. Björk brukar ge exempel på detta i sin utbildning – han ställer sig då på 20 meters avstånd och springer mot polismannen. Vid ett polisiärt kompetensprov för tjänsteva- pen har polisen 3 sekunder på sig att från hölstret dra vapnet och verka – samma tid som en gärningsman kan ta sig cirka 20 meter. Detta gör att polismannen hela tiden måste ta med sig de erfarenheter som denne har tillskansat sig och att det i bakhuvudet måste finnas en tanke vad som är det värsta tänkbara som kan hända utifrån vad som är rimligt. Han återberättar ett exempel som han själv varit med om då han och en kollega ställdes inför en putativ nödvärns- situation. Bakgrunden var att en bil försökte köra ifrån honom och kollegan, när bilen till slut stannade klev kollegan fram och bad föraren visa sina händer vilket denne inte gjorde utan istället lutade han sig in i bilen. Kollegan tog då fram sitt vapen och höjde detta mot föraren, efteråt visade det sig att föraren inte innehade något vapen. Det Björk menar är dock att en polisman hela tiden måste vara ”på tå” och ha ett högt säkerhetstänk då denne under väldigt snabba förhållanden kan bli utsatt för svåra angrepp och stora, livshotande risker. Det blir där- för oerhört viktigt att i ett så tidigt skede som möjligt definiera en nödvärnssituation så att andra handlingsalternativ än att skjuta verkanseld är möjliga. Detta för att nödvärnssituationen inte ska bli hastig och att det därav inte ska uppstå ett behov av grövre våld från polismannens sida. Kommer gärningsmannen för nära och gör ett utfall hamnar polismannen i den situation- en att han kan tvingas skjuta verkanseld högt upp på gärningsmannens kropp vilket ofta leder till allvarliga skador eller rentav död. Därmed menar Björk att ett tidigare skott kan vara lind- rigare, även fast tjänstevapnet är att betrakta som det yttersta våldet, detta för att det då är mindre risk för allvarligare skador. Självklart är önskan att en polisman alltid ska ha möjlighet att verka enligt ”skolboken”, det vill säga använda varningsrop, varningsskott, verkanseld lågt (mot förövarens ben) för att som absolut sista utväg skjuta verkanseld högt (centralt i kroppen på förövaren).137