Den tredje och sista frågeställning i detta arbete var hur förhåller sig utbildningen för poliser till tillämpningen av lagstiftningen? Polisens fortbildning stämmer väl överens med underrät- ternas avgörande vilket jag till stor del tror beror på att sakkunniga i flera utav domarna är po- liser som arbetar med frågor kring polisens utbildning/fortbildning. Problemet är dock, som framgått enligt ovan, att försvarlighetsbedömningarna inte överensstämmer med prejudikat från HD. Detta kan leda till att en polisman får stå till svars som individ och betala ett oerhört högt pris genom ett domslut av svensk domstol då polismannen handlat utefter vad denne bli- vit lärd under Polismyndighetens och därmed svenska statens försorg.
Björk menar att polismän alltid måste ha ett säkerhetstänk med sig för att kunna vara ”på tå”.147 Detta stämmer dock inte överens med det våld som får användas enligt PL:s mening. Som polis beordrar man ofta gärningsmannen att visa sina händer då man kan misstänka att denna är beväpnad, något som lärs ut vid utbildningar. Den bakomliggande anledningen för detta är att det kan gå oerhört fort om en motiverad gärningsman vill skada polismannen om man inte har koll på dennes händer och denne dessutom är beväpnad. Det finns dock ingen laglig rätt att vidta våld om personen inte lyder vilket både påpekats i doktrinen.148 I dessa si-
146 Jag har själv samtalat med kollegor som skjutit verkanseld mot människor som berättat om
att de drabbats tunnelseende då de förstått att situationen som att det handlar om ”deras liv el- ler gärningsmannens”.
147 Intervju med Björk, den 13 oktober 2016.
tuationer stämmer alltså inte lagstiftningen överens med utbildningen vilket en enskild polis- man fick erfara genom fällande dom. 149
7.3.2 Polismyndighetens ansvar för bristfällig utbildning
I flera utav underrättens domar har det godtagits att den enskilde polismannens utbildning har varit bristfällig. Detta är högst anmärkningsvärt samtidigt som jag inte tycker att den enskilde polismannen skall straffas för detta utan ansvaret bör ligga på arbetsgivaren, i detta fall Po- lismyndigheten. En polisman i yttre tjänst, som ibland så ofta som dagligen utsätts för våld- samma situationer i verkligheten, kan alltså ha så lite som 16 timmar fortbildning i sådana si- tuationer per år. Detta överensstämmer inte, enligt min mening, med den lagstiftning som återfinns i Arbetsmiljölagen 3 kap. 3 §:
Arbetsgivaren skall se till att arbetstagaren får god kännedom om de förhållanden, under vilka arbetet bedrivs, och att arbetstagaren upplyses om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Arbetsgivaren skall förvissa sig om att arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad han har att iaktta för att undgå riskerna i arbetet. Arbetsgivaren skall se till att endast arbetstagare som har fått tillräckliga instruktioner får tillträde till områden där det finns en påtaglig risk för ohälsa eller olycksfall.
Arbetsgivaren skall genom att anpassa arbetsförhållandena eller vidta annan lämplig åtgärd ta hänsyn till arbets- tagarens särskilda förutsättningar för arbetet. Vid arbetets planläggning och anordnande skall beaktas att männi- skors förutsättningar att utföra arbetsuppgifter är olika.
Jag anser därför att mycket strängare krav bör ställas på Polismyndigheten både för allmän- heten och den enskilda polismannens skull. Att med laglig rätt inneha ett tjänstevapen som man kan behöva verka mot en människa med kräver mer än 16 timmars träning under ett års tid. Mycket utav den träningen som bedrivs består dessutom av övning på en skjutbana där polismannen skjuter mot papptavlor som vänds upp på en given signal, inte särskilt verklig- hetstroget. Det är självklart svårt att öva i autentiska miljöer och stresspåslaget blir självklart inte lika påfallande som vid verkliga situationer. Min mening är vidare att instruktörerna ofta gör sitt absolut yttersta för att övningarna ska bli så bra som möjligt, det är inte i den frågan det brister. Problematiken finns istället kring resursfrågor inom Polismyndigheten där förut- sättningar så som arbetstid för övning, övningsutrustning, skjutövningar mot rörliga mål samt övningar med flertalet figuranter inte ges utrymme.
I HovR Skåne och Blekinge B 1158-92 framkom det i domen att polismannen inte var van med sitt nya tjänstevapen och att det inte fanns några föreskrifter om skott under rörelse och inte heller någon utbildning i detta moment och polismannen blev därmed friad. Faktum kvar- står trots detta att en person blev dödad för att polismannen hade brister i sin utbildning. Detta känns oerhört oroväckande och som hovrätten påpekade är det högst anmärkningsvärt. Da- gens fortbildning inom polisen ger till viss del en utbildning i detta moment, men den är fort- farande långt ifrån tillfredställande. Så faktum kvarstår och jag tror mig våga uttala att exakt samma sak skulle kunna hända i dagsläget trots att 14 år har gått sedan aktuell händelse. Hur långt ska det behöva gå och hur många människoliv ska behöva släckas innan samhället vak- nar och polisen får adekvat utbildning? Och vad händer med den enskilde polismannen den dagen som domstolen följer lagstiftningen och frångår vad som lärs ut eller inte lärs ut inom Polismyndigheten?