Fråga om psalmbokens förbättrande

I tre församlingar ställdes det under visitationer i början av 1850-talet frågor om de nya böckernas förbättrande; i Sorsele, i Råneå och Skellefteå. Endast i Råneå specificeras det att man önskar en förbättring av just psalmboken. I Råneå 1852 framförde både prästerskapet och församlingen en önskan om att nya psalmboken, katekesen och handboken ”snart måtte blifva nödtorfteligen öfversedda och förbättrade”314 _{Tio år senare, under kontraktsprost O Wiklunds}

visitation framställdes ett liknande önskemål:

På den framställda frågan om någon hade något widare att andraga, uttrycktes af några den önskan, att de läro och andaktsböcker som till allmänt bruk antagas, måtte blifva mer eniga med den Heliga Skrift och symboliska böckerna, än de nu begagnade;315

Under båda visitationerna var Jacob Dahlberg Kyrkoherde i Råneå församling. Han verkade i församlingen under nästan fyrtio år, mellan 1847 – 1884.316 Dahlberg, som hade kopplingar till Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, bidrog 1848 på eget initiativ till arbetet med den

311 _{Laestadius, 1836, s. 24–25. Petrus Laestadius var Lars Levi Laestadius yngre bror.} 312 _{Härnösands domkapitel, Församlingsreg Visitationshandl FIIIa-FIIIbf, SE/SVAR/HLA-}

121220006/ R/S02370.

313 _{Anderzén, 2000, s. 243.} 314 _{be/5, b. 406.}

315 _{Ibid., b. 413.}

316 _{Bygdén, Leonard. Hernösands stifts herdaminne [Elektronisk resurs] bidrag till kännedomen om prästerskap}

och kyrkliga förhållanden till tiden omkring Luleå stifts utbrytning. D. 3. Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1925, 199–200. Tillgänglig via: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:rara-649, (hämtad den 4 november 2020).

88

Thomander-Wieselgrenska psalmboken, både med egna förslag om ändringar i 1819 års psalmbok och med att vidarebefordra läsarledarens Riströms skrift till Peter Wieselgren.317

Nils Nordlander var fortfarande kyrkoherde i Skellefteå 1853 när församlingen visiterades av biskop Israel Bergman. Under visitationen frågades det efter förändringar av de nya böckerna. Som svar ”upplästes det nådiga bref, som Kongl. Majt. I berört ämne till Consistorium aflåtit.”318 _{Det framgår inte vem som ställer frågan, inte heller om svaret var tillfredsställande.}

Även Nordlander bidrog till arbetet med den Thomander-Wieselgrenska psalmboken och hade enligt Arvastson en god relation med den läsarvänlige kollegan Dahlberg i Råneå.319

I Sorsele ställdes inga frågor om förbättrandet av nya psalmboken, vilket kan bero på att den som ville fortfarande kunde använda den gamla psalmboken. Däremot framfördes en önskan om att få använda gamla handboken och katekesen under visitationen 1851.320 Senare under visitationen, när visitatorn meddelade att Kungl. Maj:t tillsatt en kommitté som fått i uppgift att arbeta fram en ny handbok, så lät läsarledaren Johan Ersson From sig nöjas med det beskedet och tog tillbaka sin begäran. Två år senare framförde läsaren Per Königsson en önskan om att domkapitlet ska ge församlingen tillstånd att använda sig av gamla handboken då arbetet med den nya gick så långsamt.321 Per Königssons önskan till domkapitlet i Härnösand, om förändringar i handbokens dop- och konfirmationsritual, nedtecknades i protokollet från visitationen 1866.322

Den enda explicita frågan om psalmbokens förbättrande ställdes alltså 1852 och sista frågan om nya böckernas förbättrande ställdes 1866. Prästerskapets fråga i Råneå 1852 om de nya böckernas förbättrande är det enda exemplet på prästerlig kritik mot den nya handboken i visitationshandlingarna! Vill man finna fler tecken på att även präster var kritiska mot den nya psalmboken får man istället söka sig till Gustaf Westerlunds skrift eller till prästmöteshandlingarna. I de sistnämnda kan man finna tecken på att även delar av prästerskapet hyste ett visst motstånd mot psalmboken:

Prästmötet i Piteå 1842. I samband med att man undersöker om nya psalmboken antagits i alla församlingar lägger biskop Franzén till en kommentar till protokollet. Han har hört flera präster, ofta unga sådana, läsa andra psalmverser än de som finns i den antagna psalmboken. Biskopen

317 _{Arvastson, 1949, s. 62, 67–68; Sandewall, 1954, s.22.} 318 _{be/5, b. 33.} 319 _{Arvastson, 1949, s. 65.} 320 _{bf/12, b. 170.} 321 _{bf/12, b. 179.} 322 _{bf/14, b. 194}

89

påminner dem om att de enligt kyrkoordningen är skyldiga att följa ” de i Handboken och Psalmboken gifna formulären”.323

Prästmötet i Härnösand 1856. Biskop Israel Bergman erkänner i sitt föredrag att de nya böckerna inte är författade ”med den varsamhet, att icke uttryck der finnas, som kunna leda till missförstånd”.324 _{För honom verkar inte innehållet i dem problematiskt, utan hur det}

formulerats. Särskilt problematisk ansåg han att katekesen var. Till samma prästmöte hade kyrkoherde Dahlberg i Råneå lämnat in fyra motioner. En av dem lydde: ”Om gamla psalmbokens återtagande till offentligt bruk, enligt önskan af separatistiska och andra om renlärigheten (särdeles i norra orterna) ifrande Ordets vänner.” Dahlberg menade att man skulle försöka undvika tvång utan istället visa hänsyn till människors samveten. Han önskade att församlingarna skulle vara fria att välja mellan psalmböckerna. Biskopen såg sig föranlåten att påpeka att prästmötet inte hade befogenhet att besluta i frågan, men också att det var ologiskt att göra en stark åtskillnad mellan de två psalmböckerna då den nya innehöll många psalmer från den gamla. Han menade också att frihet inte saknades då man kunde välja psalmer som inte var stötande för ”ömtåliga samveten”.325 _{Även under detta prästmöte varnades (i första}

hand yngre) präster för att klandra, fördöma eller stryka stycken, meningar eller ord i Katekesen och psalmboken när de höll husförhör eller undervisade nattvardsungdomen.326 Den eventuella inre kritiken mot 1819 års psalmbok skulle inte visas utåt.