demografiska förhållanden
Dessa problem har behandlats i flera regementshistoriker. Mot svarande studier har även skett för värvade förband, vilket möjlig-
gör jämföreler för de olika rekryteringsformerna. Representativ för den förra kategorin är Lars-Otto Bergs studie av dessa frågor
hos Södermanlands regemente åren 1680-1770.38
Liknande problem har på senare år fått förnyad aktualitet i flera arbeten. Så behandlar Valter Elgeskog i en uppsats soldat torpens beboende och geografisk rekrytering bland soldaterna i Sunnerbo härad i Kronobergs län, medan Göran Göransson undersöker manskapsrekryteringen ur social och geografisk syn vinkel till livkompaniet av Första livgrenadjärregementet. Båda studierna rör 1800-talet. En längre tidsperiod behandlas i Kurt Bo bergs undersökning av rekrytering, läsförmåga m m hos solda terna med utgångspunkt i Lövångers kompani av västerbottens regemente under hela tiden från 1680-talet till 1901. En mycket kortare period har behandlats i en mindre studie av Birgitta Genberg Härner som studerat åldersförhållanden, familjestruktur och läskunnighet hos de soldater som var inblandade i Daluppro ret 1743.39
Underlag för liknande studier ger naturligtvis de större och mindre utgåvor som har skett av grundläggande personalia röran de samtliga soldater på en rote, ett kompani eller i en socken. Många sådana, ganska begränsade redovisningar finns i den rika lokalhistoriska litteraturen. Ett par centrala arbeten bör redovi sas.
Det gäller Carl Gustav Collins redovisning av knektarna i Konga kompani av Kalmar regemente under hela indelningsver kets tid, 40 dels gäller det Rolf Alnefelts omfattande verk om soldaterna i Vartofta härad i Skaraborgs län, också det omspän nande hela indelningsverket.41 I detta sammanhang bör pekas på den ganska rikhaltiga biografiska litteratur rörande främst office rare och likställda civilmilitärer som utgivits i anslutning till övrig regementshistorisk littertur. För dessa kategorier finns ett rikt material att ösa ur. Bland senare utgåvor kan nämnas Dalrege mentets personhistoria, vars första del omfattar åren 154 2- 1699. För Finland har Kaarlo Wirilander redovisat officerare, underofficerare och civilmilitärer för åren 171 1810.42
Den hittills bredaste inventeringen av indelta soldater utförs sedan 1983 av det s k Soldatprojektet i Skara och syftar till att inventera samtliga indelta soldater i Skaraborgs län. Av de upp skattningsvis 52 000 indelta infanterister, ryttare och båtsmän
vars personalia ska hämtas ur såväl militära som civila arkiv, har hittills (nyåret 1987) c:a 23 000 soldater registrerats med mer eller mindre omfattande uppgifter.43
Den mest omfattande studien av de indelta soldaternas rekry tering, sociala ursprung, avancemang m m har utförts av Agneta Guillemot i hennes studie av de indelta soldaterna i Västerbotten mellan 1860 och 1901. 44 Resultaten visar att Västerbotten är ett exempel på att den gängse föreställningen om en social barriär mellan bondesamhället och militären inte gällde överallt. Här ansågs det uppenbarligen inte att en bondson "bytte ned sig" i socialt avseende om han tog anställning som indelt soldat. Det finns rent av åtskilliga exempel på hur man kombinerat bondens och soldatens yrke, något som ger ytterligare perspektiv på frågan om soldaternas försörjning. Även hemmansägande bönder kunde vara soldater. Agneta Guillemot lyfter med all rätt, fram betydel sen av den undervisning soldaterna erhöll vid olika skolor inom regementet (förberedande korpraloch infanteriskolor, korpral skolor, timmermansskolor m m). Speciellt läsövningen var här vida större än vad som bjöds inom den lägre civila utbildningen. Även den indelta armens betydelse för möjligheterna att bedriva jordbruk också i mindre bördiga småbondebygder lyfts fram som ett förhållande att stryka under.
Som synes finns det åtskilliga spridda studier rörande soldater nas sociala och geografiska ursprung samt olika demografiska förhållanden. De flesta undersökningar gäller dock bara en mind re population, vanligen ett kompani under en viss tid. I det avseendet står Agneta Guillemots avhandling i en klass för sig och det faktum att den också är grundlig och av mycket god kvalitet gör den till en viktig utgångspunkt för vidare studier. Bara inom Västerbotten kan betydande skillnader märkas i olika avseenden mellan olika bygder, synbarligen främst beroende på deras od lingsstruktur och därav följande mer eller mindre utvecklade sociala och ekonomiska förhållanden.
Officerarna, såväl de indelta som de värvade, finns behandlade i några socialhistoriska arbeten. Det gäller dels Sten Carlssons breda undersökning av ståndssamhälle och ståndspersoner 1700-1865, där officerarna bara utgör en liten aspekt av hela studien, dels Kaarlo Wirilanders stora socialhistoriska undersök ning av officerskåren i Finland under 1700-talet. Den senare har
även behandlat officerskåren ur socialhistorisk synvinkel i sin mera övergripande studie över ståndspersonerna i Finland 1 721- 1870. 45 I det här sammanhanget bör man även nämna Gunnar Arteus' undersökning av krigsmakt och samhälle i frihetstidens Sverige, liksom Ingvar Elmroths studier av den svenska adelns demografi och offentliga funktioner 1600-1900.46
För indelningsverkets första tid finns även James Cavallies och Björn Askers undersökningar av olika demografiska och sociala förhållanden inom den svenska officerskåren under 1600-talets andra hälft. Till dessa båda studier av förhållanden vid tiden för indelningsverkets införande och första decennier, kan man lägga Klaus-Richard Böhmes undersökning av officersrekryteringen vid
tre landskapsregementen (Södermanlands, Upplands och Väst manlands regementen) åren 1626-1682.47 Den senare uppsats en ger ett viktigt perspektiv på förhållandena under indelnings verket. På motsvarande sätt kan Tom Ericssons och Göran An dolfs studier kring 1900-talets officerskår ge väsentliga replipunk ter för studiet av officerskåren under indelningsverkets sista tid.48 Sammanfattningsvis kan man konstatera att officerskåren är förhållandevis väl undersökt även om viktiga fält fortfarande väntar på forskare. När det gäller övriga befälskategorier samt manskapet i den indelta armen är forskningen trots allt betydligt mera splittrad. Det enda undantaget i detta avseende är Agneta Guillemots avhandling. Man kan på goda grunder efterlysa flera liknande studier från olika bygder vad avser demografiska, ekono miska, sociala och odlingsstrukturella förhållanden. Sådana stu dier bör lämpligen kopplas till demografisk, ekonomisk och agrar historisk forskning, en forskning som expanderat väsentligt i Sve rige under de senaste decennierna.49 Det är också symptomatiskt att dessa i vid mening socialhistoriska aspekter de senaste två decennierna har anammats av allt fler militärhistoriska forskare. Den militärhistoriska forskningen med denna inriktning måste självfallet kopplas till andra forskningsresultat för att rätt kunna tolkas, men också för att komplettera den socialhistoriska forsk ningen.50