Vad är då facit av nästan tjugo års kritiska synpunkter på teorin om nordisk balans? Teorin är ett relativt djärvt försök inom modern internationell politik i det att den postulerar generella mekanismer samtidigt som den ska appliceras på ett fåtal mycket specifika länder. Möjligheterna att "skydda" teorin genom att lägga diskussionen på en hög teoretisk nivå är därför begränsade, liksom de att försvara teorin mot angrepp med en metod som annars är vanlig i liknande sammanhang, nämligen att någonstans i världen under de senaste tvåhundra åren "hitta" ett historiskt exempel som stöder teorin. Om detta gör teorin sårbar borde det allmänna intresset kring dessa frågor även utanför vetenskapli ga kretsar - och teorins centrala ställning och politiska betydelse inom och utom Norden ha varit drivkrafter för att utnyttja denna sårbarhet. Det har funnits tillfälle att skörda avsevärda vetenskap liga lagrar, och även politiska, genom att med en grundlig och sund analys visa att teorin är felaktig och på vilket sätt den är det. Inlägg med normativa synpunkter är legio, men tjugo års skörd av analytisk kritik mot Brundtlands teori är påfallande mager.
Den kritik som behandlats i denna uppsats har nästan genom gående svåra brister i hållbarhet, inte sällan är den också slarvig i utförandet. Mobergs intressanta ansats skäms av en onödigt snäv balansdefinition, av förledande formuleringar och av att han inte argumenterar för sina slutsatser. Agrells tankekedja om maktba lansens effekter har svagheter i varje länk och låter sig ändå inte appliceras på Norden utan att man kontrollerar för regionalspeci fika förhållanden. Myrdals kritik av alliansernas roll och effekter i Brundtlands teori och även i allmänhet, förutsätter att det inte finns en grundläggande anarki i staters säkerhetsrelationer, ett påstående som det, milt uttryckt, återstår att bevisa. Genomgåen de har kritikerna lyckats sämst vad gäller att motbevisa att de drivkrafter och orsakssammanhang som bygger upp Brundtlands balansmodell existerar och har ett stabiliserande inflytande i Nor den.
Det kritikerna lyckats bättre med, däribland Holst, är att visa att balansmodellen rymmer stora osäkerheter, är beroende av yttre faktorer och att dess täckningsområde och förklaringskraft är klart begränsade.
Om det är märkligt att kritikerna inte försökt eller lyckats bättre så är det anmärkningsvärt att Brundtland under dessa två decennier inte själv försökt strama upp sin teori, utveckla den och föra den framåt. Den lider i inte obetydlig grad av bristande exakthet och konsistens i definitionen av vitala faktorer: balans modellens karaktär och operationalisering, styrkan i dess sam band, dess täckningsområde, den förklaringskraft och relation till faktorer utanför teorin.
Jag har vid det här laget studerat begreppet nordisk balans under en relativt lång tid, såväl i dess beskrivande som i dess förklarande betydelse. Med reservation för att vissa kritiska argu ment kan ha undgått mig har jag kommit till resultatet att balans modellen trots sina brister ger en huvudsakligen korrekt bild av säkerhetspolitiska drivkrafter och samband av betydelse för fred och stabilitet i Norden. Erling Bjöl har fångat det väl när han skriver "That there is something called the 'Nordic Balance', slippery though its definition may be, seems to be a fact." Teorin är en bidragande förklaring till en rad fenomen och dessutom användbar som referensram vid bedömning av olika tänkbara åtgärders effekt. Man ska dock hela tiden minnas att den är en modell och som sådan utgör den ett analytiskt redskap för att förklara ett utsnitt av verkligheten, den kan aldrig användas som karta eller för att ge säkra förutsägelser. Att säga att nordisk balans förhindrar supermakterna att öka sin närvaro här eller att den är förklaringen till den långvariga lågspänningen i vår region är att gå ut på tunn is. Lämpligare är att säga att den verkar tröskelhöjande och dämpande på direkt engagemang från makt blockens sida i området. Huruvida den kommer att kunna göra det även i framtiden är en öppen fråga med tanke på det ökande strategiska intresset för Norden.
Noter
1 För en översikt av de nordiska regeringarnas syn på nordisk balans, också sett
över tiden, se Noreen, Erik, "The Nordic Balance: A Security Policy Concept in Theory and Practice". Cooperation and Confiict, XVIII, 1983, 49ff.
2 För en översikt av sovjetisk syn på teorin om nordisk b�tans, se Oldberg,
Ingmar, "Sovjetuni�mens syn på Norden". Bidrag till Oststatsforskningen 1983:4, 189-195. Orjan Berner framför i Sovjet & Norden. Samarbete, säker-
het och konflikter under femtio år (Stockholm: Bonnier Fakta, 1985), 95, 108,
139, exempel på hur Sovjet använt sig av resonemang som är helt i linje med teorin, trots att de förnekar denna.
3 Tex av Nils Andren, den kanske mest representative talesmannen för
huvudströmningen i svensk säkerhetspolitisk forskning, i dennes Säkerhetspo litik (Stockholm: Utrikespolitiska Institutet, 1984), 77f.
4 Jämför exempelvis formuleringarna i Vår säkerhetspolitik. Betänkande om
svensk säkerhets- och försvarspolitik av 1978 års försvarskommitte (SOU 1979:42), 65, med de i Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet. Rapport från 1984 års försvarskommitte (SOU 1985:23), 43.
5 Bortsett från Brundtlands egna bemötanden av sina kritiker endast Brodin,
Katarina, "Åsikter om nordisk balans". Vårt Försvar. 1981;2, 4-6, 32. och Ries, Thomas, The Nordic dilemma in the 80's: maintaining regional stability under new strategic conditions (Geneve: PSIS Occasional Papers, nummer l, juli 1982), 14-18.
6 Dalsjö, Robert, "Nordisk balans -en fiktiv illusion? En studie av argument för
och emot." (Uppsala Universitet, Statsvetenskapliga Institutionen, (Stencil), 1986. Publicerad i Militärhistorisk tidskrift 1986).
7 Att säkert finna verkliga beslutsgrunder och -motiv är alltid ett problem i
modern diplomatisk historia, särskilt om Sovjetunionen är en viktig aktör.
8 Finlands situation var dock av en annan art.
9 Litteraturen om händelserna 1948-49 är relativt omfattande, se exempelvis
Dörfer, Ingemar, "Stalins nordiska balans. Sovjetunionen och Norden 1948- 1949". Internasjonal Politikk 1965:2, eller Berner, 44-67,
JO Noter, tal och kommunikeer från denna kris finns återgivna i Holst, Johan Jörgen, Norsk Sikkerhetspolitikk i strategisk perspektiv 2 vol. (Oslo: Norsk Utenrikspolitisk Institutt, 1967) Vol. 2, 161-175. Holst anger dock fel datum för Novosibirskkommuniken, 15/11 i st f 25/11 som är korrekt, detta saknar inte betydelse vid tolkning av vad som är orsak och verkan.
11 Huvudsakligen Brundtland, Arne Olav, "Nordisk balanse för og nå", Interna
sjonal Politikk 1966:5, 491-541; Brundtland, Arne Olav, "Nordisk balanse på nytt". Intemasjonal Politikk 1976:3, 599-639; Brundtland, Arne Olav, "Den klas.�iske, den omsnudde og den fremtidige nordiske balanse" i Sovjet unionen, Osteuropa og dansk sikkerhetspolitik, Ole Nörgard och Per Carlsen (eds.), (Esbjerg: Sydjysk Universitets förlag, 1981); Brundtland, Arne Olav,
The Nordic Balance (Oslo: Norsk Utenrikspolitisk Institutt, NUPI Notat Nr 229, december 1981); Brundtland, Arne Olav, "Fremtidige problemer i den nordiske balanse", Internasjonal Politikk 1983:2, 207-215. Den första arti keln av B. i ämnet, vilken jag inte haft tillgång till, publicerades i Intemasjonal Politikk 1964.
12 Se exempelvis Brundtland, The Nordic Balance "föreställning" s.l, "teori" s.
14. Detta har först påpekats av Erik Noreen i Den nordiska balansen. Ett säkerhetspolitiskt begrepp i teori och praktik (Uppsala Universitet, Institutionen för freds- och konfliktsforskning, Rapport nr 17, mars 1982), Zff.
13 Påpekas i Noreen, Cooperation and Conflict XVIII, 1983, 44.
14 För en redovisning av denna bild, se Dalsjö, 6ff, lSff. Island lämnas nästan
genomgående utanför i resonemang om nordisk balans, vare sig dessa är deskriptiva eller förklarande. Landet ses säkerhetspolitiskt som hörande till Atlanten snarare än till Norden.
15 Brundtland, Intemasjonal Politikk 1976:3, 600.
16 Brundtland, Intemasjonal Politikk 1966:5, 49lf.
18 Brundtland, Internasjonal Politikk 1966:5, 492-501; Brundtland,
Internasjonal Politikk 1976:3, 601. 1976 kallas de "huvudfaktorer" i stället för operationella faktorer.
19 Brundtland, lnternasjonal Politikk 1966:5, 491.
20 B. exemplifierar med att Chrustjov 195 7 varnade Norge för att stationering
av kärnvapenmissiler i Norge skulle f�. konsekvenser för Finlands ställning, Brundtland, "Den klassiske ... ", 91. Orjan Berner påpekar att syftet med sådana varningar (fast i detta fall riktade till Sverige) kan vara att framkalla dementier som skulle reducera framtida handlingsmöjligheter. Berner, 75.
21 Brundtland, Internasjonal Politikk 1976:3, 602. 22 Brundtland, Internasjonal Politikk 1976:3, 630, 633.
23 Brundtland, "Den klassiske ... ", 83. Den närmare karaktären av de båda
hypoteserna är något som läsaren får finna mellan raderna eftersom B. näm ner dem högst kortfattat. "Hypotes" är också ett något märkligt ordval m.t.p. att B. anser sig ha bevisat sin teori, -led eller -mekanism vore mer täckande.
24 Schemat modifierat efter Noreen, Cooperation and Conf/ict XVIII, 1983, 46. 25 B. anför sovjetiska hot direkt till Norge efter U-2-affären som exempel på
detta. Brundtland, Internasjonal Politikk 1966: 5, 5 l 8ff.
26 Brundtland, Internasjonal Politikk 1976:3, 603f. 27 Brundtland, "Den klassiske ... ", 83-89.
28 Brundtland, The Nordic Balance, 4-14; citatet taget ur Holst, Norsk sikker- hetspolitikk i strategisk perspektiv, vol. 2, 170.
29 Brundtland, "Den klassiske ... ", 85f.
30 Brodin, Säkerhetspolitisk utveckling i Nordeuorpa, bilaga 2.
31 Vloyantes, John P, Silk Glove Hegemony. Finnish-Soviet Relations 1944-1974
(The Kent State University Press, 1975), l 7lff, enl. Brundtland, Internasjonal
Politikk 1976:3, 628f; även 610.
32 När jag i uppsatsen utom i slutsatserna använder uttryck som "den reellt
existerande balansen" eller "balanstillståndet" i stället för "balanstillståndet, om detta existerar" så är detta av språkliga skäl. Det innebär inte automatiskt att existensen av ett balanstillstånd skall anses vara fastslagen.
33 Brundtland, Internasjonal Politikk 1976:3, 630.
34 Mo berg, Erik, "The 'Nordic Balance' Concept", Cooperation and Conf/ict
1968:3, 210ff. Eftersom artikeln bara är på fyra sidor kommer inga vidare hänvisningar att ges.
35 Goldmann, Kjell, Det internationella systemet. En teori och dess begränsningar
(Stockholm: Stockholms Universitet, Statsvetenskapliga Institutionen, 1978) I l 22f.
36 Ibid, 63.
37 Hemliga allianser, som kan vara till fördel om ett krig b
ryter ut, var inte
ovanliga under 1800-talet.
38 Miettinen, J, '"Mini-nukes' and enhanced radiation weapons" Tactical Nu clear Weapons: European Perspectives (London: Taylor & Francis/Sipri, 1978), 235f.
39 Ett sådant exempel, med katastrofala konsekvenser, är Tysklands angrepp på
Belgien 1914.
40 Vloyantes har redan nämnts, för flera exempel se Berner, 60-67; Bjöl, Erling, Nordic security (London: The International Institute for Strategic Studies, 1983) (Adelphi Papers 181), 5; German, Robert K., "Norway and the Bear. Soviet Coercive Diplomacy and Norwegian Security Policy" International
Security, Fall 1982, 55, 59, 68f; Hegge, Per Egil, "The Soviet View of the Nordic Balance" The Washington Quarterly, Summer 1979, 64f.
41 Detta diskuteras i Ries, 41.
42
Holst, Johan Jörgen, "The Pattern of Nordic Security", Daedalus Spring
1984, 205; "Prestocking of allied military equipment''i Norges Försvarsmi
nisterium, Press och informationsavdelningen, Norwegian De/ense Review
1986,26f.
43 För uttalanden i denna riktning av förre försvarsministern Anders Sjaastad se
FD-informasjon 1986:1, 9, 37, enligt Brundtland, Arne Olav, "Også Bundes marine har en oppgave i Norskehavet" Intemasjonal Politikk 1986:1, 101. Flera utförliga artiklar i denna fråga finns i Internasjonal Politikk, Temahefte 1985:2 "USA og NATO i Norskehavet".
44 Se exempelvis dåvarande försvarsministern Jens Christian Hauges precisering
av baspolitiken inför Stortinget den 21/2 1951, återgiven i Holst, Johan Jörgen, Norsk sikkerhetspolitik i strategisk perspektiv, 2 vol. (Oslo: Norsk Utenrikspolitisk Institutt(NUPI), 1967) Vol. 2, 7lf. Knut Frydenlund skriver
i Norsk Utenrikspolitik i etterkrigstidens internasjonale samarbeid, (Oslo: NUPI,
1966), 64 "De militaere begrensningar som norske myndigheter frivillig har pålagt seg, innebaer en svekkelse av landets rent militaere forsvarsmulighe ter."
45 Angående svensk "
ryggtäckning" som villkor för baspolitiken, se Sjaastad,
Anders, "Svensk sikkerhets- och forsvarspolitik i ett fremtidsperspektiv",
Elva åsikter om svensk säkerhetspolitik (Stockholm: Folk och försvar, 1979), 305f; angående förstärkningar se utrikesminister Knut Frydenlund, "Framti
den för den nordiska balansen", Tiden 1983: 7 /8, 405f.
46 Brundtland, Internasjonal Politikk 1976:3, 602.
47 Sharp, Sir John, "The Northern Flank", RUSI, Dec. 1976, 10ff cit. i Brodin,
Katarina, Säkerhetspolitisk utveckling i Norden (Stockholm: Försvarsdeparte
mentet/SSLP, 1978), 38f.
48 Dåvarande utrikesministern Svenn Stray "Norsk utenrikspolitikk med blikk
mot år 2000", Internasjonal Politikk, Temahefte 1985: 1, l 9f.
49 F
rydenlund, Knut, "Norge i det internasjonale samarbeid overveielser og
framtidsutsikter." InternasjonalPolitikk, Temahefte 1985:1, 36f; Saeter, Mar tin, Europa mellom supermakterne (Oslo. Universitetsforlaget, 1984), 111
117.
so Kuba är givetvis en möjlighet, men det är svårt att förutsäga hur hårt USA skulle reagera på en sådan åtgärd.
51 Detta yttrar sig bl a i att flottan har den lägsta statusen av de fem vapengre
narna, att endast 28% av Sovjetunionens stratetiska kärnstridsspetsar finns på fartyg (mot USA 54 %) och att flottans fartyg till mycket stor del ligger i hamn. Se The Military Balance 1985-1986 (London: The International Insti tute for Strategic Studies, 1985), 16, 180. ..
52 För kritik mot tanken på hänsynstagande se Orvik, Nils, "Nordisk balanse og
nordisk atomfri sone", Vårt Försvar 1981 :1, 6. Problemet diskuteras i Dalsjö, lOff. (Uppsats)/17 ff. (MHT 86)
53
Se exempelvis brev daterat 14/5 1948 till Tage Erlander från dåvarande norske statsministern Einar Gerhardsen, återgivet i Erlander, Tage, Tage Erlander 1940-1949, (Stockholm: Tiden, 19731i 375f.
54 Förutom den tidigare nämnda normaliseringsaftären 1976, även Hauges pre
cisering av baspolitiken 1951 i Holst, Norsk sikkerhetspolitikk i strategisk perspektiv, Vol 2, 71; samt uttalanden av dåvarande statssekreteraren Holst i samband med beslutet om förhandslagring för marinkårsförband i Tröndelag i Holst, Johan Jörgen, "Norwegian Security Policy and Peace in Nordic Euro-
pe", The World Today, 1981:1, 25F, cit. i German, Robert K., "Norway and the Bear", International Security, Fall 1982, 74.
55 Att möta ubåtshotet. Ubåtskränkningarna och svensli säkerhetspolitik Betänkan
de av Ubåtsskyddskommissionen (SO U 1983: 13), 62f.
56 Goldmann, Kjell, "Blir neutralitetspolitiken omöjlig?", Svenska Dagbladet,
1/6 1983,
57 Agrell, Wilhelm, Alliansfrihet och atombomber, kontinuitet och förändring i den
svenska försvarsdoktrinen 1946-1982, (Stockholm: Li ber, 1985), 228f.
58 Vår säkerhetspolitik, 133; Svensk säkerhetspolitik inför 90"talet, 57.
59 För en översikt se Gylden, Nils, "Den nya kärnvapendebatten", Kungliga
Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift 1982: 1, 18f. 60 Myrdal, Alva, "Den nordiska obalansen", Tiden 1981: 1, 70, 76,
61 Som bekant spelade hänsynen till Finlands ställning en inte obetydlig roll i debatten om en svensk/nordisk associering till västblocket efter kriget. Huru vida Finlandsargumentet påverkade regeringens ställningstagande eller bara var ett redskap i debatten är inte klarlagt. Dörfer, 142; Erlander, Tage, Tage Erlander 1949-1954 (Stockholm: Tiden-1974), 106.
62 Se reaktionerna på Kjell Goldmanns tidigare nämnda artikel i SvD, särskilt
Stig Hadenius inlägg i Svenska Dagbladet l 7 /6 1983,
63 Brundtland, Internasjonal Politikk 1966:5, 492.
64 För diskussion och bevisning kring detta se Dalsjö, 17, 25ff (uppsats)/25, 34
ff (MH1).
65 Sjaastad, Elva åsikter, 305ff; dessutom cit. i Liljestrand, Bengt, "Det nordiska
mönstret i säkerhetspolitiken" 1 Dagens Nyheter 14/6 1980. Andra finska försvarskommittens betänkande, cit. i Vår säkerhetspolitik, 65.
66 Silberstein, Margit, "Norska försvarsplanerare oroliga. Svensk försvarsförmå
ga minskar trots ökat hot", Svenska Dagbladet 5/12 1983; Zakheim, Dov, (US. Dept. of Defense), "NATO's Northern Front: Developments and Pros pects" Cooperation and Confiict XVII, 1982, 203ff.
67 Svensk säkerhetspolitik inför 90"talet, 46.
68 Agrell, Wilhelm, En tredje ståndpunkt i försvarsfrågan (Stockholm: Folk och
Försvar, Försvar i Nutid 1982:2), 16ff.
69 För en redovisning och analys av skilda betydelser av "maktbalans", se Fri
berg, Mats, Maktpolitik, maktbalans och fred -en teoretisk kritik av realismen
(Göteborgs Universitet, Avdelningen för freds- och konfliktforskning, 1973), l 55ff.
70 Även termerna "fred " och "stabilitet" kunde tåla en närmare precisering,
men detta skulle alltför mycket leda in uppsatsen sidospår.
71 Att denna uppfattning är mycket vanlig i forskar• och regeringscirklar i väst världen är allmänt känt, att den även är officiell sovjetisk syn visas bl a i Lider, Julian, "Styrkeförhållandena i världen. En syntes av sociala, politiska och militära dimensioner" i Fred och säkerhet. Debatt och analys 1982-1983 (Stockholm: Utrikespolitiska institutet/ Akademilitteratur, 1983) 1 39.
72 Goldmann, Det internationella systemet, 98,
73 Räknat i fasta priser visar anslagen till kärnvapenmissiler (inkl. ubåtsbaserade
missiler och deras ubåtar), bombplan, m .. m, en klart sjunkande trend från 1961 till 1974, följt av en platå till 1982. Annu 1985 var anslagen bara ca 60 % av vad de var 1960. Ser man dessutom till att USA:s BNP stigit kraftigt under detta kvartssekel har strategiska vapen tagit en stadigt minskande del av de totala tillgängliga resurserna. En liknande bild fås om man jämför totala försvarsutgifter som procent av BNP över samma period. Källa: National
Defense Budget Estimates for FY 1986 0N ashington D. C.: Office af the Assis
tant Secretary for Defense (Comptroller), 1985), 69.
74 Detta trots att W., menar att teoretiska överväganden talar för det motsatta
förhållandet. Wiberg, Håkan, Krig, rustningar och säkerhetspolitik. (Lund: Zenit, 1982), 106.
75 Ubåtskränkningarna mot Sverige måste dock rimligen vara riktade mot regio
nen, om än inte nödvändigtvis mot Sverige.
76 Agrell har betecknat nordisk balans som det begrepp som kanske betyder
mest inom det svenska säkerhetspolitiska tänkandet. Agrell, Wilhelm, Om
kriget inte kommer. En debattbok om Sveriges framtida försvars- och säkerhetspo litik. (Stockholm: Liber, 1979), 90.
77 Myrdal, Alva, "Den nordiska obalansen", Tiden 1981: 1. Exempelvis är språ ket starkt laddat: "Europas länder hålls som gisslan i supermakternas spel med varandra.", "en allt hämningslösare krigsmaskin". Artikeln avslutas med en uppmaning att mobilisera opinionen för nedrustning.
78 Andra synpunkter i artikeln, som främst riktar sig mot den deskriptiva bety
delsen av nordisk balans, är behandlade i Dalsjö, 12, 14, 18ff, 25ff (uppsats)/ 20 f, 26 ff, 34 ff (MHT).
79 Myrdal, 70f. Hon anför konflikten mellan Grekland och Turkiet om Cypern
som det enda tänkbara fallet där länder i Europa skulle överväga angrepp på varandra om inte allianserna funnes. Eftersom frågan om krig mellan grannar inte är intressant inom Norden skall jag inte granska denna del av hennes påstående. Emellertid kan man påminna om den klassiska Tysklandsfrågan (ett enat T. som hotar att dominera Europa) och om konflikter mellan öststater, t ex Ungern och Rumänien.
80 Interventionerna i Latinamerika, Carterdoktrinen.
81 Införsel av kunskap och maskiner från ekonomiskt och tekniskt mer avancera
de länder, mycket som krigsbyte och -skadestånd, har spelat en utomordent ligt stor roll i Sovjets ekonomiska utveckling, Se Sutton, Anthony C., Westem
Technology and Soviet Economic Development 1945 to 1965 (Stanford: Hoover
Institution Press, 1973), (sista delen av en serie på tre), ssk kap. 2. Jfr, också de senaste årens industrispionage.
82 Jfr sovjetiska krav på Finland 1939 om en säkerhetszon för Leningrad. 83 Tänkbara följder för Sverige av en utveckling supermakterna gör upp över
huvudena på de mindre berörs i Andren, Nils, Den nordiska balansens framtid (Stockholm,: Folk och försvar, 1976), 3lf, och Jervas, Gunnar, Föråldrad
neutralitetspolitik? (Stockholm: Folk och försvar, Försvar i Nutid 1984:4), 5-
11. Vad gäller huggsexa, jfr. kolonialiseringen av Afrika under andra hälften av 1800-talet.
84 Särskilt kärnvapenhot riktade mot icke-kärnvapenstater kunde bli ett verk
ningsfullt medel för en stormakt att driva igenom sin vilja.
85 Både Tyskland och Storbritannien såg Norge som viktigt, men otillräckligt
försvarat och fruktade att motsidan skulle besätta landet först. Båda sidor beslöt att ockupera landet för att förekomma motsidan, det var tillfälligheter och goda underrättelser som gjorde att tyskarna landsteg omedelbart innan britterna skulle ha gjort. Farago, Ladislas, The Game of the Foxes (1971), 5 uppl. New York: Bantam, 251-264.
86 Holst, Norsk sikkerhetspolitikk i strategisk perspektiv, Vol.2, 136.
87 Brodin, Katarina, Säkerhetspolitisk utveckling i Nordeuropa (Stockholm:
Försvarsdepartementet/SSLP, 1982), 51; Andren, Den nordiska balansens
88 Killander, Lars, '' Avskrekkning ag beroligelse' '-norsk försvarspolitik under BO-ta
let (Stockholm: Utrikespolitiska Institutet, Världspolitikens dagsfrågor
1984:2), 12ff.
89 Liljestrand, Bengt, "Det nordiska mönstret i säkerhetspolitiken" Dagens Ny
heter, 14/ 6 1980.
90 "Spörsmålet om en kjernevåbenfri sone i Norden" (Colding-rapporten),
slutkapitlet (nedkortat) publicerat i Tempus 30/ 11 1985, Vol. 1.
91 Holst, Norsk silikerhetspolitikk i strategisk perspektiv, Vol., l 36f. 92 Ibid., 137.
93 Bjöl, 25; Holst, "The Pattern ofNordic Security", 205.
94 Sjaastad, Anders, "Trusselutvikling og försvar", Norsk Militaert Tidskrift
1985:2; Skogan, John Kristen, "Norsk Sikkerhetpolitikk" i Säkerhetspolitik i Norden, Nils Andren (ed.) (Stockholm: Folk och försvar, 1984), 32f.
95 Om striden kring förhandslagring för marinkårsförband, se Killander, l 2f,
17f.
96 Ibid,; Berner 139f.
97 Den amerikanska flottan planerar nu att i händelse av krig tidigt gå upp med
stridskrafter, främst jaktubåtar men även hangarfartygsgrupper, i Barents hav och Norska havet för att binda och bekämpa Norra Marinen, samt om möjligt angripa dess baser. Horisontell eskalation innebär att USA kan bemöta ett sovjetiskt angrepp på amerikanska intressen någonstans i världen med ett slag där Sovjet är mest sårbart, exempelvis Kola. En officiell redovisning av den nya strategin ges i Watkins, James D. et al, The Maritime Strategy, (Annapolis, U .S. N aval Institute, 1986).
98 Min egen, högst osäkra, bedömning är att en basering av NATO (dvs USA)
styrkor i Norge skulle förbättra möjligheterna att framgångsrikt försvara Norge mot ett sovjetiskt angrepp även om en motsvarande basering av sovjetiska styrkor i Finland genomförs. En basering av "Keflavikstyp" i Norge skulle innebära en större förbättring av NATOs position i Norden än den förbättring av Sovjets position som skulle följa på en motsvarande frambase ring av sovjetiskt flyg till finska Lappland. Förutom skillnaden i frambase ringstillstånd skulle också NATO gynnas starkt av den förstärkning i prestan da- och beredskapshänseende som basering av stående amerikanska flygför band till regionen skulle medföra. Emellertid skulle dessa militära fördelar för Norge/NATO kunna negeras och vändas till nackdelar om Sovjet svarade med att basera t ex en stående luftlandsättningbrigad i finska Lappland och kraftigt förstärkte sina arme- och flygstridskrafter på Kola.
Ur militärpolitisk synpunkt skulle en permanent stationering av amerikansk stridande personal i Norge stärka avskräckningselementet genom att ett sovje tiskt angrepp på Norge omedelbart skulle leda till strid med amerikanska förband. En betydande risk ligger dock i att Norge därigenom kunde öppna en Pandoras ask: även om en sovjetisk närvaro i Finland inledningsvis skulle vara begränsad kunde den, när väl det finska motståndet mot baser brutits, kraftigt ökas i en krissituation. Vidare skulle det i ett sådant läge bli svårt för Finland att bjuda motstånd mot en sovjetisk genomgångsoperation, vilket vore en betydande förlust ur norsk och svensk säkerhetssynpunkt.
Basering av NA TO-styrkor i Norge skulle således vara till militär fördel för Norge endast om Sovjets motåtgärder är någorlunda "proportionella" till NATOs vad avser antal och typ av enheter, något som det vore farligt att
Källor och litteratur
Offentligt tryck:
Vår säkerhetspolitik. Betänkande om svensk säkerhets- och försvarspolitik av
1978 års försvarskommitte (SOU 1979:42).
Att möta ubåtshotet. Ubåtskränkningarna och svensk säkerhetspolitik. Betänkande