För att ekonomisk ersättning enligt SkL ska vara möjlig måste det föranledas av en rättsprocess i brottmål och för en process i brottmål krävs en polisanmälan och att åklagaren under förundersökningen kommit fram till att åtal ska väckas. Åklagaren kan i de fall som ett brottsoffer har ett skadeståndsrättsligt anspråk vara skyldig att kumulera skadeståndsanspråket med talan i brottmål och att förbereda och utföra brottsoffrets talan enligt 22 kap. 1–2 §§ RB. Det är alltså en förutsättning att brottet anmälts till Polismyndigheten för att erhålla ekonomisk ersättning från en ung lagöverträdare som är över femton år med stöd av SkL.
När det gäller unga lagöverträdare under femton år kan en utredning med stöd av 31 § 3 st. 3 p. LUL göras för om det är av särskild betydelse med hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse. Ett allmänt eller enskilt intresse beskrivs i förarbetena till bestämmelsen vara att klarlägga ett brottsoffers möjligheter till skadestånd eller brottsskadeersättning.221 Lagstiftaren har alltså menat att brottsoffers intressen ska omhändertas trots att gärningspersonen är under straffbar ålder, antingen genom ett civilrättsligt anspråk enligt reglerna för tvistemål eller genom statlig brottsskadeersättning.
Enligt 9 § LUL ska om någon som med stöd av 3 § LVU har intagits i ett sådant hem som avses i 12 § LVU, misstänkts för att ha begått brott som hör under allmänt åtal, innan vården vid hemmet har avslutats, skall åklagaren pröva om åtal lämpligen bör ske. Innan åtalsfrågan avgörs, skall föreståndaren för hemmet höras, om det inte är obehövligt. Förståelse för
218 Ekroth Jesper & Therése Fridström Montoya, Nödvändigt utlämnande enligt sekretesslagen 1 kap. 5 §,
Förvaltningsrättslig tidskrift 2008, nr 2, s. 153–189,s. 163.
219 Brottsoffermyndigheten, Nationellt samordningsprogram, s. 5 ff. 220 Prop. 2005/06:165, s. 43.
38 bestämmelsens innebörd ges huvudsakligen från Åklagarmyndighetens riktlinjer som menar att åklagaren ska bedöma om det finns något väsentligt allmänt eller enskilt intresse som hindrar att förundersökningen läggs ned. Begreppet ”väsentligt allmänt eller enskilt intresse” som används i riktlinjerna får antas ha samma innebörd som i förarbetena till 31 § 3 st. 3 p. LUL, alltså att klarlägga ett brottsoffersmöjligheter till skadestånd eller brottsskadeersättning. Riktlinjerna meddelar att möjligheten att lägga ned en förundersökning är ytterst begränsad i de fall misstanken avser vålds- och fridsbrott mot personal och andra ungdomar på boendet. Användning av begreppet ”förundersökning” för förstås som att bestämmelsen endast omfattar unga lagöverträdare över femton år.
Förundersökningen inleds enligt 23 kap. 1 § RB så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal förövats. Angivelse kan antingen komma av att brottsoffret anmäler brottet till Polismyndigheten men det kan inte uteslutas att en prövning skulle kunna göras om SiS som myndighet anmälde brottet eftersom exempel på angivelse kan vara skrivelser från tillsynsmyndigheter.222 SiS är nu inte en tillsynsmyndighet men rimligheten talar för att en angivelse om brott skulle föranleda en förundersökning av nämnda slag. En prövning med stöd av 9 § LUL förutsätter dock en polisanmälan från något håll.
Till skillnad från SkL tillhör inte BRL civilrätten utan offentligrätten och är del i det sociala skyddsnätet som syftar till att staten ska ta ett utökat ansvar för brottsoffer i samhället.223 BROM
gör en självständig prövning vilket innebär att det inte finns några formella krav på att en gärningsperson ska vara identifierad, åtalad, dömd, levande eller kvar i Sverige. Det finns dock enligt 16 § BRL krav på att en polisanmälan gjorts men det är ett krav som kan efterges om det finns en godtagbar anledning i det enskilda fallet till varför en polisanmälan inte gjorts. Brottsoffret ska även i skälig utsträckning ha bidragit till att brottet kan utredas.
Frågan är om en sådan godtagbar anledning kan tänkas vara att brottsoffret är förhindrad att delge uppgifterna på grund av sekretess, och om hemlighållande av de uppgifter som omfattas av sekretessen kan anses uppfylla kravet på att i skälig utsträckning ha bidragit till att brottet kan utredas. Gärningspersonen kommer att vara känd, samtliga omständigheter kring brottet kommer att vara kända och i vissa fall finns det även möjlighet att lagföra en person då den är över femton år. BROM avslår regelmässigt ansökningar där gärningspersonen är känd men där brott inte styrkts.224 Att med framgång undanhålla sådana omständigheter som skulle kunna leda till en fällande dom och ett civilrättsligt anspråk i kumulation med brottmål till förmån för brottsskadeersättningen som är subsidiär till alla andra ersättningsformer kan därför ifrågasättas.
Beviskravet som BROM tillämpar är om det med hänsyn till samtliga omständigheter framstår som övervägande sannolikt att sökanden har blivit utsatt för brott.225 Beviskravet uppfylls klart
lättare med hjälp av en polisanmälan, oavsett om en förundersökning läggs ned, om åklagaren beslutar om åtalsunderlåtelse eller beslutar att inte inleda bevistalan. I dessa fall kan brott anses vara styrkt ändå och brottsskadeersättning blir möjlig. Det kan alltså finnas en teoretisk möjlighet att göra en polisanmälan utan att delge den nödvändiga informationen som krävs för att polisanmälan ska leda till åtal men samtidigt bidra till att brottet styrks genom exempelvis läkarintyg och vittnesutsagor från kollegor. Detta skulle såklart leda till att förundersökningen läggs ned men det skulle inte omöjliggöra brottsskadeersättning. Frågan blir då i stället hur många behandlingsassistenter som besitter nog mycket kunskap för att ge sig på denna
222 Lindberg, Juno lagkommentar till 23 kap. 1 § RB, not 673 & 674. 223 Dereborg & Lindeblad, s. 11.
224 A.a., s. 34. 225 A.a., s. 35.
39 teoretiska möjlighet, eller om det ens är en ordning som ska uppmuntras eller informeras om. I förarbetena till den nya BRL påtalas att en polisanmälan dels har en brottsuppklarande effekt och dels befäster principen att det är den som orsakat skadan som ska ersätta den. Om brottsoffret inte vill bidra till att få gärningspersonen fälld och därigenom ålagd skadeståndsskyldighet bör det saknas förutsättningar att få brottsskadeersättning.226 Det krävs
med andra ord en polisanmälan och att brottsoffret medverkar i utredningen för att brottskadeersättning med stöd av BRL ska utgå.
Beviskravet anses även uppfyllt efter en utredning enligt 31 § 3 st. 3 p. LUL. Även här finns dock skäl att påtala funktionen av rättskedjan för att möjliggöra ekonomisk ersättning. Det har visat sig praktiskt svårt för Polismyndigheten att uppmärksamma de enskilda intressen som 31 § 3 st. 3 p. LUL avser. BRÅ påtalade att de som utsätts för brott av unga lagöverträdare under femton år riskerar att missgynnas när det gäller möjligheten till brottskadeersättning på grund av bristande beslutsunderlag. Underlaget är otillräckligt eftersom polisen inte genomför utredningar i samma utsträckning som förundersökningar. Endast två procent av utredningar baserat på 31 § LUL inleddes med stöd av bestämmelsen eftersom lagen anses ”luddig och svår att använda”. Uppfattningen hos Polismyndigheten verkar vara att brottsoffret ska driva talan civilrättsligt.227 Delar av Polismyndigheten verkar utgå ifrån att samtliga brottsoffer har möjlighet till detta och betänker alltså inte varken vikten som läggs vid förundersökningar och utredningar som grund för brottsskadeersättning eller att det kan finnas hinder i form av sekretesskäl att föra en civilrättslig talan. Om en utredning med stöd av 31 § 3 st. 3 p. LUL genomförs så kommer beviskravet att vara uppfyllt, brottsoffret har medverkat i skälig utsträckning och brottskadeersättning kan sannolikt utgå.