Framställningar och diskurser utifrån ett maktperspekt

Fairclough (2015) skriver att språkliga fenomen såsom tal och skrift är en social praktik som är central för maktstrukturer då den har beskrivande och ideologiska egenskaper och (som leder till) sociala effekter och kan ge vissa människor gynnsam dominans i samhället och marginalisera andra, vilket kan leda till ojämlikheter och orättvisor. Bolander och Fejes (2015) anser att diskurser ger bilder av vad som är normalt och då även vad som är onormalt, vad som ses som självklart och vad som osynliggörs. För att kunna göra en analys och diskussion av diskurserna ur ett maktperspektiv användes bland annat frågor om vad som är normalt och onormalt som stöd.

Vad framstår som normalt och onormalt genom diskurserna? I resultatet av den andra

dimensionen beskrivs de identiteter som blir tillgängliga genom texterna. Det som beskrivs och framställs som vanligt förekommande är ömtåliga flickor, pojkar med beteendesvårigheter och pojkar med språksvårigheter. Dessa identiteter har de egenskaper som framstår som icke önskvärda då de står beskrivna i åtgärdsprogrammen och ska åtgärdas. De identiteter som inte beskrivs lika tydligt och kan då i motljuset av de vanligt förekommande identiteterna framstå som självklara är tåliga pojkar, flickor utan beteendesvårigheter och flickor utan språksvårigheter. De här identiteterna har de egenskaper som framstår som önskvärda då de inte står beskriva i åtgärdsprogrammen och därför inte behöver åtgärdas. Utanför diskurserna finns de identiteter som inte får samma utrymme i åtgärdsprogrammen. Det är ömtåliga pojkar, flickor med beteendesvårigheter, flickor med språksvårigheter som även är de som har icke- önskvärda egenskaper. Här finns även de som har önskvärda egenskaper som är pojkar utan beteendesvårigheter, tåliga flickor och pojkar utan språksvårigheter. De här identiteterna uppfattas i den här undersökningen som avvikande och ovanliga och riskerar att osynliggöras.

40

Vilka effekter kan dessa framställningar få? Genom diskursanalysen blir det i den här

undersökningen synligt att pojkar tillskrivs fler icke-önskvärda egenskaper och att flickor tillskrivs fler önskvärda egenskaper. Bergström och Ekström (2018) skriver att diskurser går att studera utifrån ett identitetsskapande perspektiv. Föreställningar om att vi är på ett visst sätt beroende på exempelvis kön finns inte naturligt ute i vår värld. Processen av identitetsskapandet är en sammansmältning av självbild och andras bilder. En konsekvens med diskurserna är att gruppen pojkar i större utsträckning kan förknippas med de egenskaper som inte är önskvärda och påverkas i utvecklingen av sin identitet och självbild. Bergström och Ekström (2018) menar även att de effekter som diskurser har kan positionera medborgare som ansvariga till de problem som de lider av vilket skulle kunna leda till att pojkar positioneras som en belastning i de sammanhang där ÅP författas. Samtidigt har pojkar åtgärdsprogram i större utsträckning vilket skulle kunna vara en indikation på att dras behov i större utsträckning uppmärksammas. Flickor kan ha en mer gynnsam position i jämförelse med pojkarna vad gäller identitetsutveckling och självförtroende då de kan förknippas med önskvärda egenskaper i större utsträckning än icke önskvärda egenskaper. Samtidigt kan detta tolkas som att flickors behov inte uppmärksammas i samma utsträcknings som pojkars och att flickors behov osynliggörs. Einarsson och Hultberg (1984) skriver om den dubbla dolda läroplanen menar att även om flickor klarar sig bättre i skolan genom att anpassa sig mer till den dolda läroplanen så förlorar de i längden då de egenskaperna som de beröms för i skolan inte har samma värde ute i arbetslivet och samhället i övrigt vilket även Lahelma (2014) och Arnesen at el (2008) betonar då de menar att flickors höga betyg inte ger några fördelar på arbetsmarknaden.

Åtgärdsprogrammets som dokument och funktion har makt då den kräver en bedömning och ett beslut på vem som ska få ett ÅP. Den har även makt då den ställer krav på vad som ska dokumenteras och hur det ska dokumenteras. Likt Asp-Onsjös (2008) beskrivning vill åtgärdsprogrammet ha en förenkling av det som är komplext vilket kan leda till grupperingar och kategoriseringar. Detta kan ge konsekvenser genom att det skapas motpoler mellan olika grupper och i vår undersökning mellan flickor och pojkar. Grupperingar och motpoler kan skapa normer för vad som är normalt och onormalt vilket Hall (1997) beskriver då han menar att stereotyper är förenklingar som har en inneslutande och uteslutande funktion.

Fairclough (2015) och Einarsson (2009) menar att språk kan användas som ett verktyg för att bruka makt och skapa ogynnsamma förhållanden för andra. Den som har verbal makt har möjlighet att påverka samhället medan den utan verbal makt inte har samma möjligheter. Genom produktionen av åtgärdsprogrammen finns ytterligare en maktstruktur. De som producerar texterna i ÅP har också ett tolkningsföreträde när de ska beskriva eleverna vilket

41

kan uppfattas som sanningar. Fairclough (2015) skriver att människor införlivar de sociala förhållanden är tillgängliga för dem vilket ger fotfäste åt de krafter som formar samhället. De resurser som tas med in i processen av att beskriva en elev har effekt för vilka resurser och sociala förhållanden som efterlämnas till eleven att leva upp till. Bergström och Ekström (2018) beskriver identitetsskapandet som en sammansmältning av självbild och andras bilder. Davies (1989) menar att när barn lär sig den diskursiva praktiken grupperar de sig efter de föreställningar om manligt och kvinnligt då det förväntas av dem.