Omsorgsbetonad diskurs

6.4.1 Text

Svårigheter kring omsorg

I ca 50% av flickornas ÅP nämns någon form av omsorg som exempelvis trygghet i form av trygga relationer till framförallt vuxna men även kamrater nämns som en trygghetsfaktor. Det upplevs som att det i ÅP finns ett stort hänsynstagande till flickornas situation och deras välmående. Exempelvis i ett par ÅP där frånvaro av olika slag behandlas är det viktigt att flickorna ska kunna delta i skolan efter sina behov. Det görs olika anpassningar i schema för att reducera stress och ångest som tex kortare dagar, möjlighet att lämna klassrum/skolan vid behov. I ett fall hämtar en personal som eleven varje morgon för att hon ska komma iväg till skolan. Dessa utsagor stämmer överens med resultatet av Andreassons (2007) studie där det framkommer att frånvaro skrivs som en beteendemässig problematik hos flickor. Exempel på utsagor genom två citat från två flickors ÅP:

Vuxna på skolan har förståelse för hennes situation och att det finns strategier för om hon inte klarar av att vara i klassrummet. -När hon har behov av att lämna klassrummet ska ngn vuxen följa med till skolsköterskan eller till vilorummet. (Flicka, U5)

Eftersom eleven känner sig omotiverad till att gå till skolan så undersöks även möjligheter till en praktikplats under veckan.” (Flicka, U8)

I pojkarnas ÅP skrivs omsorgen annorlunda jämfört med flickorna. Ord som behov trygga vuxna, känd personal, inkännande personal, vad som fungerar bra nämns i flera ÅP ca 30% men det beskrivs inte på samma sätt, eller beskrivs hur de arbetar för pojkarnas välmående. Exempel på utsagor genom ett citat och en beskrivning:

33

Trots samarbete med vårdnadshavare BUP och socialtjänsten för att tillsammans försöka underlätta för eleven att komma till skolan har ... inte varit närvarande i skolan under läsåret. (Pojke, S13)

Ett annat ÅP där det skrivs om frånvaro handlar om en pojke där det i ÅP framgår att han upplever stress i skolan. Eleven vill inte komma till skolan och säger att han har ont i magen. Det skrivs sedan att vårdnadshavare bäst kan avgöra om det handlar om psykisk ohälsa och att det viktigaste är att han har en positiv inställning till skolan. Hur skolan ska arbeta med den här elevens mående skrivs inte.

I två ÅP från samma skola skrivet av samma personal beskrivs elevers svårighet i att uttrycka sig i ämnet engelska. Det första citatet är taget ur ett ÅP riktat till en flicka och det andra citatet är taget ur ett ÅP riktat till en pojke.

I engelska behöver … också anpassat material och undervisningsinnehåll på sin nivå. Detta bör delvis ske i ett mindre sammanhang där hon känner sig trygg och vågar uttrycka sig på engelska, men också i det större sammanhanget där hon får delta i klassens undervisning på sina villkor. (Flicka, K5)

…stöd i att lära sig det engelska språket. … skulle under en period behöva arbeta med engelskan i ett mindre sammanhang, där han lättare kan ta till sig och våga uttrycka sig på engelska. (Pojke, K13)

I de två citaten finns det vissa skillnader kring i hur det talas kring elevernas behov, både i omfång och beskrivning. I några av flickornas ÅP betonas även att de har ett behov av att inte utsättas för bedömningssituationer.

6.4.2 Diskursiv- och social praktik

I denna diskurs framställs pojkar och flickor olika i texterna. Flickor framställs som ömtåliga och pojkar framställs som tåliga. Den ömtåliga flickan är i behov av omsorg från de vuxna runt omkring och även till viss del kamraterna. Hon ska behandlas med vördnad med fokus på hälsa och välmående. Hon ska stöttas av personalen men inte pressas för hårt, hon måste få arbeta utifrån sina förutsättningar. Den ömtåliga flickan är osjälvständig inom den känslomässiga sfären. Pojkars behov av omsorg skrivs inte som det gör i flickors utan snarare tonas ner eller uteblir. Den tåliga pojken behöver varken vuxnas eller kamraters omsorg för att må bra och han tål att pressas för prestation. Pojkar beskrivs inte som tåliga men genom avsaknaden av “ömtålighet” växer den möjliga identiteten fram.

Enligt Andreassons (2007) och Davies (1989) framgår det att en vanlig beskrivning av flickor är att de är bräckliga och osjälvständiga och att de behöver närhet till en vuxen som pushar dem. Jones och Myhill (2004) nämner liknande resultat där eleven ses som passiv/osjälvständiga och behöver bli stöttade. Det finns liknande mönster i den här

34

undersökningen. I jämförelse med beskrivningarna upplevs det som att flickorna närmast har en familjerelation till personalen medan det i pojkarnas upplevs finnas en viss distans i relationen. Det upplevs som att det tas mer hänsyn till flickornas mående och känslor än pojkarnas vilket kan kopplas till Odenbrings (2019) undersökning där det betonas att pojkar med psykisk ohälsa är en grupp som tenderar att osynliggöras vilket kan bero på de förväntningar som finns på pojkar kopplat till maskulinitet. Enligt eleverna i Myhill och Jones (2006) och Younger et al (1999) uppfattades det som att pojkar får en hårdare Genom bristen på omsorg i texterna och framställningen av pojkar som tåliga osynliggörs den ömtåliga pojken och blir en avvikande identitet.

I ett omvänt perspektiv kan det samtidigt tolkas som att det ”daltas” mer med flickorna jämfört med pojkarna. Eleverna i Myhill och Jones (2006) gav uttryck för att lärarna behandlar pojkar och flickor olika med tyngd på att flickor inte behandlades lika hårt som pojkar på grund av känslomässig bräcklighet. Det finns en risk att den ömtåliga flickan får för stort utrymme och att den tåliga flickan som identitet blir avvikande och osynliggörs. Asp Onsjö (2006) skriver om en omsorgsinriktad diskurs där känslomässiga skäl väger tungt. Hon menar att en baksida med en sådan diskurs där eleven ses som behövande kan bidra till passiviserande hos eleven. Detta kan uppfattas som ett evigt kretslopp där flickor passiviseras genom överdriven omsorg och sedan problematiseras för sin osjälvständighet i ÅP för att sedan medicineras med ytterligare omsorg.