I förra kapitlet visade jag, genom en perspektivförskjutande närläsning av ut- drag ur samhällskunskapsböcker, exempel på samhällsbeskrivningar som om- vandlar ett perspektiv på samhället i sin helhet, till ett anspråk att beskriva ett faktiskt samhälle i sin helhet.
En beskrivning av samhället i sin helhet förutsätter en abstraktion av sam- hället. Abstraktionen i teorier om samhället är inte en spegelbild av samhället som ett konkret objekt, abstraktionen är inte heller en modell av hur ett sam- hälle bör organiseras. Abstraktionens funktion i kritisk samhällsteori är att problematisera samhället och belysa det ur en specifik synvinkel som bidrar till en djupare förståelse av verklig social samvaro (jfr Brown, 2001). För kri- tisk och reflekterande samhällsforskning är därför abstraherande samhällsteori eller politisk teori om samhället central.
Samhällsdidaktikens innehåll formas av ett flertal samhällsteorier och teo- retiska perspektiv ur olika akademiska ämnen och återspeglar därför också ett flertal teorier som gör anspråk på att beskriva samhället, teorier som inte nöd- vändigtvis stämmer överens sinsemellan (Eklund & Larsson, 2009). Läro- böckerna som jag har undersökt har inte samma anspråk på samhällsbeskriv- ningen som teorier om samhället i akademisk diskurs. Om kritisk samhällste- ori beskriver samhället i syfte att bidra till nya fördjupade eller annorlunda sätt att begripa samhället, är läroböckernas samhällsbeskrivningar normerande. Beskrivningarna i läroböckerna förklarar hur samhället i grunden är samman- satt och fungerar, men utan att presentera en motbild i form av en annan ab- straktion av samhället som beskriver det annorlunda. Abstraktionen av sam- hället i sin helhet, framstår därför som en korrekt och verklig bild av samhället snarare än som modell för reflektion kring samhället som den kritiska sam- hällsteorin gör gällande. Samhällsbeskrivningarna blir texter för socialisation, snarare än beskrivningar av hur socialisation kan förstås och formuleras an- norlunda. Jag visade i föregående kapitel hur denna övergång från abstraktion och konkretion tog form i samhällsdidaktiska lärobokstexter, exempelvis i metaforer för samhället.
I följande kapitel fortsätter jag med en perspektivförskjutande läsning av läroböcker på samma sätt som förra. I detta kapitel fokuserar jag däremot på
en problematisering av beskrivningar av framtid i böckerna. Eftersom läs- ningen är perspektivförskjutande, förutsätter denna läsning, liksom den i förra kapitlet, att läsningen orienterar sig teoretiskt.
Den teoretiska huvudfiguren är i det följande det möjliga politiska subjek- tet. En stor del av analysen i kapitlet koncentreras därför kring det. Diskussion förutsätter att föregående kapitels kritiska konklusioner beaktas. Som jag där har visat i analysen av samhällsbeskrivningar, framställs samhället som ett mer eller mindre stabilt system, en ordning. Jag problematiserade också denna samhällsbild framförallt genom Rancières (2004, 2010) kritik av politisk ord- ning.
Uttryck för ordning har konsekvenser för hur framtiden gestaltas. I detta kapitels analys av läroböcker för jag en fördjupad diskussion om framtidssce- narier och jag motiverar inledningsvis varför jag vänder mig till en problema- tisering av sådana i en kritik av samhällsdidaktikens innehåll. Jag börjar i det följande med en distinktion mellan beskrivningar av framtiden och framtids- scenarier.
Alternativ framtid eller en framtid med givna alternativ
Ett scenarios funktion är vanligtvis att illustrera de olika situationer i framti- den människan kan förvänta sig av mer eller mindre sannolika skeden, även hon inte har möjlighet att kontrollera framtiden. Scenariots funktion är också att visa att vissa handlingar leder till särskilda konsekvenser, oavsett om hand- lingarna genomförs eller inte (Bell, 2003).
Framtidsscenariot har därför både en laborativ och en reglerande funktion. Scenariots laborativa funktion är att identifiera villkoren för att hantera ett scenario utifall det realiseras. Dess reglerande funktion är att visa att framför- allt destruktiv handling har negativa följder. I båda fallen kännetecknas fram- tidsscenariet av att det utgör ett alternativ till andra framtidsscenarier och som uttryck för människans förmåga illustra konsekvenserna av sitt eget hand- lande, innan hon skrider till handling. Människans förmåga att föreställa sig ett scenario återspeglar hennes kapacitet att göra medvetna överväganden. Ett framtidsscenario är därför inte determinerande. Ett scenario kan vara deter- ministiskt formulerat men på det sätt scenariot är formulerat avgör inte huruvida scenariot är sannolikt eller inte. Tvärtom kan formuleringen av ett deterministiskt scenario möjliggöra nya sätt att tänka kring aktuella problem som leder till okonventionella lösningar (Bell, 2003).
Framtidsscenariot fyller inte samma funktion som beskrivningen av fram- tiden. Framtidsbeskrivningen avser inte, till skillnad från framtidsscenariot avser, att beskriva alternativa framtider, utan framtid i singular. Beskrivningen av en enda framtid kan visserligen rymma flera alternativ, men alternativen är
Kapitel 7 Framtidsscenarier är
samtidsbeskrivningar
I förra kapitlet visade jag, genom en perspektivförskjutande närläsning av ut- drag ur samhällskunskapsböcker, exempel på samhällsbeskrivningar som om- vandlar ett perspektiv på samhället i sin helhet, till ett anspråk att beskriva ett faktiskt samhälle i sin helhet.
En beskrivning av samhället i sin helhet förutsätter en abstraktion av sam- hället. Abstraktionen i teorier om samhället är inte en spegelbild av samhället som ett konkret objekt, abstraktionen är inte heller en modell av hur ett sam- hälle bör organiseras. Abstraktionens funktion i kritisk samhällsteori är att problematisera samhället och belysa det ur en specifik synvinkel som bidrar till en djupare förståelse av verklig social samvaro (jfr Brown, 2001). För kri- tisk och reflekterande samhällsforskning är därför abstraherande samhällsteori eller politisk teori om samhället central.
Samhällsdidaktikens innehåll formas av ett flertal samhällsteorier och teo- retiska perspektiv ur olika akademiska ämnen och återspeglar därför också ett flertal teorier som gör anspråk på att beskriva samhället, teorier som inte nöd- vändigtvis stämmer överens sinsemellan (Eklund & Larsson, 2009). Läro- böckerna som jag har undersökt har inte samma anspråk på samhällsbeskriv- ningen som teorier om samhället i akademisk diskurs. Om kritisk samhällste- ori beskriver samhället i syfte att bidra till nya fördjupade eller annorlunda sätt att begripa samhället, är läroböckernas samhällsbeskrivningar normerande. Beskrivningarna i läroböckerna förklarar hur samhället i grunden är samman- satt och fungerar, men utan att presentera en motbild i form av en annan ab- straktion av samhället som beskriver det annorlunda. Abstraktionen av sam- hället i sin helhet, framstår därför som en korrekt och verklig bild av samhället snarare än som modell för reflektion kring samhället som den kritiska sam- hällsteorin gör gällande. Samhällsbeskrivningarna blir texter för socialisation, snarare än beskrivningar av hur socialisation kan förstås och formuleras an- norlunda. Jag visade i föregående kapitel hur denna övergång från abstraktion och konkretion tog form i samhällsdidaktiska lärobokstexter, exempelvis i metaforer för samhället.
I följande kapitel fortsätter jag med en perspektivförskjutande läsning av läroböcker på samma sätt som förra. I detta kapitel fokuserar jag däremot på
en problematisering av beskrivningar av framtid i böckerna. Eftersom läs- ningen är perspektivförskjutande, förutsätter denna läsning, liksom den i förra kapitlet, att läsningen orienterar sig teoretiskt.
Den teoretiska huvudfiguren är i det följande det möjliga politiska subjek- tet. En stor del av analysen i kapitlet koncentreras därför kring det. Diskussion förutsätter att föregående kapitels kritiska konklusioner beaktas. Som jag där har visat i analysen av samhällsbeskrivningar, framställs samhället som ett mer eller mindre stabilt system, en ordning. Jag problematiserade också denna samhällsbild framförallt genom Rancières (2004, 2010) kritik av politisk ord- ning.
Uttryck för ordning har konsekvenser för hur framtiden gestaltas. I detta kapitels analys av läroböcker för jag en fördjupad diskussion om framtidssce- narier och jag motiverar inledningsvis varför jag vänder mig till en problema- tisering av sådana i en kritik av samhällsdidaktikens innehåll. Jag börjar i det följande med en distinktion mellan beskrivningar av framtiden och framtids- scenarier.
Alternativ framtid eller en framtid med givna alternativ
Ett scenarios funktion är vanligtvis att illustrera de olika situationer i framti- den människan kan förvänta sig av mer eller mindre sannolika skeden, även hon inte har möjlighet att kontrollera framtiden. Scenariots funktion är också att visa att vissa handlingar leder till särskilda konsekvenser, oavsett om hand- lingarna genomförs eller inte (Bell, 2003).
Framtidsscenariot har därför både en laborativ och en reglerande funktion. Scenariots laborativa funktion är att identifiera villkoren för att hantera ett scenario utifall det realiseras. Dess reglerande funktion är att visa att framför- allt destruktiv handling har negativa följder. I båda fallen kännetecknas fram- tidsscenariet av att det utgör ett alternativ till andra framtidsscenarier och som uttryck för människans förmåga illustra konsekvenserna av sitt eget hand- lande, innan hon skrider till handling. Människans förmåga att föreställa sig ett scenario återspeglar hennes kapacitet att göra medvetna överväganden. Ett framtidsscenario är därför inte determinerande. Ett scenario kan vara deter- ministiskt formulerat men på det sätt scenariot är formulerat avgör inte huruvida scenariot är sannolikt eller inte. Tvärtom kan formuleringen av ett deterministiskt scenario möjliggöra nya sätt att tänka kring aktuella problem som leder till okonventionella lösningar (Bell, 2003).
Framtidsscenariot fyller inte samma funktion som beskrivningen av fram- tiden. Framtidsbeskrivningen avser inte, till skillnad från framtidsscenariot avser, att beskriva alternativa framtider, utan framtid i singular. Beskrivningen av en enda framtid kan visserligen rymma flera alternativ, men alternativen är
på förhand givna. Genom en närläsning av ett läroboksutdrag visar jag ett ex- empel på en framtidsbeskrivning som beskriver ett framtida samhälle där en större del av befolkning är i arbete, medan en mindre del är arbetslös.
De två möjliga alternativen för den enskilda människan är i detta exempel att framöver antingen tillhöra den del av befolkningen som är i arbete eller den del som inte är det. Två framtidsalternativ uppenbarar sig för individen i denna framtidsbeskrivning, men själva framtidsbeskrivningen är som jag kommer att visa inte ett scenario. Ett scenario kräver som sagt ett möjligt alternativ. I föl- jande exempel ur läroboken Impuls – Stadiebok – Samhälle 1-3 (Lagheim & Körner, 2009) skulle det alternativa scenariot varit ett framtida samhälle som inte kategoriseras utifrån vilka som är i arbete och vilka som inte är det.
Om du inte får ett jobb efter skolan, eller om du förlorar jobbet, är risken stor att du hamnar vid sidan om. Du ser kompisarna börja plugga, få jobb, tjäna pengar. De kan resa och välja framtid, medan du blir mer och mer beroende av hjälp. [...] De har försökt att få ett jobb men misslyckats, tappat sugen och tvingas leva på bidrag. Till slut blir det naturligt. Det är så man löser vardags- problemen. Man fastnar i bidragsberoendet (Lagheim & Körner, 2009, s. 246).
Framtidsbeskrivningen tecknar endast en framtid för samhället. Utöver att de- finiera själva samhället utifrån människor i arbete och arbetslösa, varnar också texten läsaren för konsekvenserna av att bli arbetslös: En knapp privat eko- nomi, beroende av ekonomiskt stöd, håglöshet samt en allmän utsiktslös till- varo. Eftersom framtidsbeskrivningen i texten i sig inte är ett scenario, utan helt enkelt konstaterar att bara två scenarier är möjliga inom ramen för en på förhand given samhällsordning, återspeglar denna varning till läsaren också ett hot. Citatstyckets första tre ord ”Om du inte” tillskriver läsaren ansvaret att själv via utbildning undvika det scenario som placerar henne ”vid sidan om”. Vad detta ”vid” sidan om består av beskriver inte texten.
Citatets resonemang om framtiden är ett uttryck för en föreställning om samhället som en politisk ordning (jfr Rancière, 2010a). Det framtida sam- hället framställs i textens som en föreställd ordning som omfattar både inklu- derade och exkluderade människor. Samhällsordningen i ranciersk termino- logi är en fördelning av den på förhand stipulerade identifikationen av männi- skor i kategorier som tillsammans utgör summan av ett samhälle i sin helhet. I citattexten är summan både människor med arbete och de ”vid sidan om”. Dessa två kategorier av människor utgör helhetsbilden av ett samhälle genom vilken det blir möjligt att se vissa individer som uteslutna ur samhället trots att de är en del av samhället.
Att tala om ”vid sidan om” av samhället påminner mycket om nyordet ut- anförskap, som i samtida politisk diskurs kommit att signalera avsaknaden av arbete snarare än att beskriva någon eller några som rent fysiskt befinner sig utanför samhället. ”[V]id sidan om” uttrycker att några människor befinner
sig utanför i samhället och definierar en identitet knuten till en specifik livssi- tuation. ”[V]id sidan om” är egentligen ingen plats, utan avsaknaden av löne- arbete.
Citattexten ger sken av en apolitisk och därigenom ideologiskt neutral framtidsbeskrivning men så är inte fallet. Framtidsbeskrivningen ovan är av ontopolitisk art. Den beskriver framtida samhällstillstånd som ett faktum där samhället definieras av dem med arbete och de utan arbete. Textens resone- mang ger inget utrymme åt en definition av samhället i sin helhet som inte kategoriseras via vattendelaren arbete.
Läsaren varnas i denna motsägelsefulla framtidsbeskrivning, där plats sam- manblandas med människans självförsörjning, för en framtid utan framtid. Ar- betslöshet innebär enligt textutdraget en livssituation utan ekonomisk frihet. Individuell ekonomisk självförsörjning genom arbete vidgar individens val- möjligheter. Texten handlar därför implicit också om människans självför- verkligande genom lönearbete. Vissa människor, de med arbete, har möjlig- heten att ”välja framtid”.
De två orden – välja framtid – beskriver den individ som har en så tillräck- lig ekonomisk frihet att hon framöver kommer kunna styra sitt liv i önskvärd riktning. Den enskilda människan utan arbete saknar dock inte bara denna möjlighet, utan tvingas enligt texten att också minimera framtidshorisonten till vardagen. Hon är fast på plats i tillvaron utan framtid.
Resonemanget ur läroboken Impuls – Stadiebok – Samhälle 1-3 (Lagheim, & Körner, 2009) framstår bara som rimligt under förutsättning att dess onto- politiska logik får vara vägledande för en definition av samhället: Samhällets är en naturlig ordning av identiteter, uppgifter och platser. Därför kan sam- hällsordningen enligt textens logik inte heller förändras i framtiden. Däremot säger den att individen via förvärvsarbete kan förändra sin egen framtid i denna oföränderliga ordning.
Citatet rymmer ett normerande anspråk på att förklara framtidens innehåll innan den ägt rum, genom vad som historikerna Peter Miller och Nicolas Rose (2008) beskriver som: ”The desire to bring the future into the present, so as to manage it better” (s. 216). Begäret att beskriva framtiden som redan närva- rande härstammar ur ett avancerat liberalt samhälles huvudsakliga styrnings- dilemma. Politiska och sociala institutioner måste förena den liberala idén att varje människa har beslutsrätten att styra sitt eget liv, med den pragmatiska insikten att samhället måste organiseras på villkoret att samhällsmedlem- marna accepterar de institutioner som är beroende av att människor i viss ut- sträckning beter sig förutsägbart (Miller & Rose, 2008). Begäret att närvaran- degöra framtiden är inte en lösning på detta dilemma. Framtidsbeskrivningen funktion i ovanstående citat är istället att villkora individens egenskapta fram- tid med nödvändigheten av individuell anpassning till ett förutsägbart sam- hälle. Citattexten förmedlar helt enkelt detta dilemma till läsaren och överläm- nar ansvaret till läsaren att hantera det.
på förhand givna. Genom en närläsning av ett läroboksutdrag visar jag ett ex- empel på en framtidsbeskrivning som beskriver ett framtida samhälle där en större del av befolkning är i arbete, medan en mindre del är arbetslös.
De två möjliga alternativen för den enskilda människan är i detta exempel att framöver antingen tillhöra den del av befolkningen som är i arbete eller den del som inte är det. Två framtidsalternativ uppenbarar sig för individen i denna framtidsbeskrivning, men själva framtidsbeskrivningen är som jag kommer att visa inte ett scenario. Ett scenario kräver som sagt ett möjligt alternativ. I föl- jande exempel ur läroboken Impuls – Stadiebok – Samhälle 1-3 (Lagheim & Körner, 2009) skulle det alternativa scenariot varit ett framtida samhälle som inte kategoriseras utifrån vilka som är i arbete och vilka som inte är det.
Om du inte får ett jobb efter skolan, eller om du förlorar jobbet, är risken stor att du hamnar vid sidan om. Du ser kompisarna börja plugga, få jobb, tjäna pengar. De kan resa och välja framtid, medan du blir mer och mer beroende av hjälp. [...] De har försökt att få ett jobb men misslyckats, tappat sugen och tvingas leva på bidrag. Till slut blir det naturligt. Det är så man löser vardags- problemen. Man fastnar i bidragsberoendet (Lagheim & Körner, 2009, s. 246).
Framtidsbeskrivningen tecknar endast en framtid för samhället. Utöver att de- finiera själva samhället utifrån människor i arbete och arbetslösa, varnar också texten läsaren för konsekvenserna av att bli arbetslös: En knapp privat eko- nomi, beroende av ekonomiskt stöd, håglöshet samt en allmän utsiktslös till- varo. Eftersom framtidsbeskrivningen i texten i sig inte är ett scenario, utan helt enkelt konstaterar att bara två scenarier är möjliga inom ramen för en på förhand given samhällsordning, återspeglar denna varning till läsaren också ett hot. Citatstyckets första tre ord ”Om du inte” tillskriver läsaren ansvaret att själv via utbildning undvika det scenario som placerar henne ”vid sidan om”. Vad detta ”vid” sidan om består av beskriver inte texten.
Citatets resonemang om framtiden är ett uttryck för en föreställning om samhället som en politisk ordning (jfr Rancière, 2010a). Det framtida sam- hället framställs i textens som en föreställd ordning som omfattar både inklu- derade och exkluderade människor. Samhällsordningen i ranciersk termino- logi är en fördelning av den på förhand stipulerade identifikationen av männi- skor i kategorier som tillsammans utgör summan av ett samhälle i sin helhet. I citattexten är summan både människor med arbete och de ”vid sidan om”. Dessa två kategorier av människor utgör helhetsbilden av ett samhälle genom vilken det blir möjligt att se vissa individer som uteslutna ur samhället trots att de är en del av samhället.
Att tala om ”vid sidan om” av samhället påminner mycket om nyordet ut- anförskap, som i samtida politisk diskurs kommit att signalera avsaknaden av arbete snarare än att beskriva någon eller några som rent fysiskt befinner sig utanför samhället. ”[V]id sidan om” uttrycker att några människor befinner
sig utanför i samhället och definierar en identitet knuten till en specifik livssi- tuation. ”[V]id sidan om” är egentligen ingen plats, utan avsaknaden av löne- arbete.
Citattexten ger sken av en apolitisk och därigenom ideologiskt neutral framtidsbeskrivning men så är inte fallet. Framtidsbeskrivningen ovan är av ontopolitisk art. Den beskriver framtida samhällstillstånd som ett faktum där samhället definieras av dem med arbete och de utan arbete. Textens resone- mang ger inget utrymme åt en definition av samhället i sin helhet som inte kategoriseras via vattendelaren arbete.
Läsaren varnas i denna motsägelsefulla framtidsbeskrivning, där plats sam- manblandas med människans självförsörjning, för en framtid utan framtid. Ar- betslöshet innebär enligt textutdraget en livssituation utan ekonomisk frihet. Individuell ekonomisk självförsörjning genom arbete vidgar individens val- möjligheter. Texten handlar därför implicit också om människans självför- verkligande genom lönearbete. Vissa människor, de med arbete, har möjlig- heten att ”välja framtid”.
De två orden – välja framtid – beskriver den individ som har en så tillräck- lig ekonomisk frihet att hon framöver kommer kunna styra sitt liv i önskvärd riktning. Den enskilda människan utan arbete saknar dock inte bara denna möjlighet, utan tvingas enligt texten att också minimera framtidshorisonten till vardagen. Hon är fast på plats i tillvaron utan framtid.
Resonemanget ur läroboken Impuls – Stadiebok – Samhälle 1-3 (Lagheim, & Körner, 2009) framstår bara som rimligt under förutsättning att dess onto- politiska logik får vara vägledande för en definition av samhället: Samhällets är en naturlig ordning av identiteter, uppgifter och platser. Därför kan sam-