Ära Bismarcks. Träder rikskanslern själv sålunda starkt i förgrunden, får naturalismen som epokbegrepp en desto anspråkslösare plats; Just undviker det rentav så gott som konsekvent. (»Wenn der Begriff ’Naturalismus’ [. . .] literaturgeschichtlich überhaupt einen Sinn hat, dann den, dass es sich dabei um eine Übertragung der Prosa der Naturwissenschaften in der B e reich des Fiktiven handelt.» Just, a. a., s. 65.) Året 1890 — »der Wandel von 1890» — vill Klaus Günther Just se som en ny »Epochenbeginn», en »atmo- sfärisk övergång» till något nytt. Men på samma gång polemiserar han kraf tigt mot den som han säger gängse uppfattningen att den moderna littera turen inleds 1889/90 med Hauptmanns Vor Sonnenaufgang och Georges Hymnen. »Die beiden Jahrzehnte von 18 7 1 bis 1890 sind mehr als ein Vorraum, der nur bis zur Schwelle des ’Heiligtums’ der modernen Literatur reicht. Sie erschienen als Weg, der zum Kulminationspunkt jener ersten Stilwende führt.» Just har således en vida mer positiv uppfattning av Grün derzeit än exempelvis Jost Hermand, men han registrerar också viktiga inno vationer bland 1880-talets nya berättare. »Gestalten wie Bleibtreu und Land beweisen, dass die ’Moderne’, deren Anfänge man so leicht fertig in die neunziger Jahre zu datieren pflegt, in den achtziger Jahren eindeutig vor geprägt ist.» (Just, a. a., s. 51.) I det följande avsnittet anställer jag några jämförelser mellan Klaus Günther Justs voluminösa litteraturöversikt och ett band av den nya östtyska Geschichte der deutschen Literatur, Vom Anfang des 19. Jahrhunderts bis 19 17 . När västtyskt och östtyskt ideologiskt kon fronteras, gör ett inslag av engelsk matter-of-factness god tjänst som komple ment. För detta står Roy Pascal med sin nya bok From naturalism to Expres
sionism. German Literature and Society 18 8 0 -19 18 (Weidenfeld and Nicolson.
London 1973).
III. T y sk litteratur och w ilhelm insk im perialism
Den illustrerade veckotidningen Simplicissimus började utges i München 1896. Skoningslöst gisslade tidskriften, heter det hos Fritz Schlawe, »bei deutlich sozialistischer Gesamteinstellung, die politischen und sozialen Miss stände, daneben überhaupt Dummheit und Dünkel, Frömmelei, Prüderie und Misanthropie». (Literarische Zeitschriften 18 8 5 -19 10 . Realienbücher für Germanisten. Sammlung Metzler 19 6 1.) Simplicissimus utövade förvisso i egenskap av politiskt Oppositionsorgan ett stort inflytande och reaktionen från myndigheternas sida lät heller inte vänta på sig. 1898 sattes Frank Wedekind och Thomas Theodor Heine på fästning med anledning av deras satiriska uppvaktning av kejsar Wilhelm II under dennes Palestinaresa. Richard M. Meyer vars tyska litteraturhistoria från sekelskiftet jag redan gång efter annan uppehållit mig vid, menade att en rent negativ cynism hade blivit alltmer
U lf Wittrock
tongivande i tidskriften — »und welches andere Volk ertrüge wohl die wider lichen Karikaturen der Germania? Welches die witzlose Unanständigkeit gewisser Gedichte? Wir aber fühlen uns in unserer Unverletzlosigkeit gross, wenn wir dergleichen den witzigsten Zeichnungen von Heine und Gulbrans- son, von Wilke und Thöny zur Seite stellen!» Så vill Meyer tydligen se det som en triumf för det tyska frisinnet att man överhuvud lät denna tidskrifts bittra, »leider nur zu oft schädlich-giftiger Spott» komma till uttryck! Men Meyer är svår att ta på bar gärning i fråga om reaktionära attityder. »Es ist die Zeit einer scharfen Kritik, aber einer auf positive Ziele konzentrierten, der diese Zeit erfüllt», sammanfattar han försonligt. (Meyer, a. a. II (19 10 ), s. 383 f.)
Så vänder vi oss till Klaus Günther Just som ju i en väldig volym har gett ett panorama — Just använder själv i förordet den beteckningen — över de senaste hundra årens tyska litteratur, »dargestellt im Zusammenhang politi scher, kultureller und gesellschaftlicher Aspekte». Det heter i förlagets (Francke Verlag Bern und München) presentation att Just företräder ett mycket vidare litteraturbegrepp än vad som hittills varit vanligt inom tysk litteraturhistorisk forskning. »Erstmalig wird der Gesamtbereich der nichtfik tiven und essayistischen Prosa gleichberechtigt neben der traditionellen Gat tungen dargestellt. Dadurch leistet dieses Werk einen bahnbrechenden Neu entwurf, der nicht nur die Fachforschung, sondern auch das allgemeine B e wusstsein beeinflussen wird.» Men redan Richard M. Meyer behandlade sannerligen också historiskt och essäistiskt författarskap vid sidan av den rena skönlitteraturen, och professor Just knyter uppenbarligen an till den tidigare, av Meyer företrädda »positivistiska» litteraturforskningen. I och med att »die geistesgeschichtliche Betrachtungsweise» slog igenom på bred front, råkade ju den förra i vanrykte. (Jfr min uppsats Tysk litteraturforskning under debatt, Samlaren 1973.) Roy Pascal jämför Erik Schmidt och R. M. Meyer som litteraturforskare och betecknar Meyer som »more daring and perceptive, but still more arbitrary in his judgements». (R. Pascal: From Naturalism to Ex pressionism, s. 47 f.) Omdömet tycks mig träffande, Meyer har vyer och perspektiv men han är högst subjektiv och växlar inkonsekvent mellan olika ståndpunkter. Hur förhåller det sig nu med Meyers sene efterföljare, denne Ordinarius an der Ruhr-Universität Bochum? Växelspelet mellan litteratur och politik, som redan hos Meyer stod i förgrunden, betraktar också Just som en huvuduppgift att följa, och han delar rentav in sitt stoff efter politiska data. (I: 18 7 1-18 9 0 ; II: 18 9 0 -19 10 ; III: 19 1 0 - 1 9 19 ; IV: 19 19 - 19 3 3 ; V: I 933_ I 945; VI: Seit 1945.) På samma gång vill han undvika »jede ideologi sche Festlegung», något som onekligen visar sig vara lättare sagt än gjort.
Klaus Günther Just noterar ett uttalande av Meyer rörande sekelskiftets tidskriftsväsen och förefaller överhuvud att ha reflekterat över sin föregång ares metodik. Han återger inte bara Richard M. Meyers karakteristik av
1880-talet (»Nervosität») utan också dennes formel för 1890-talets litterära stilvilja: »eine Epoche der Konzentration». (Att båda dessa formler smakar