Samlaren
Tidskrift för
svensk litteraturvetenskaplig forskning
Å rgån g
96
1 9 7 5
Svenska Litteratursällskapet
Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.
R ED A K T IO N SK O M M IT T É
Göteborg: Peter Hallberg
Lund: Staffan Björck, Carl Fehrman Stockholm: Örjan Lindberger, Inge Jonsson
Umeä: Magnus von Platen
Uppsala: Gunnar Brandell, Thure Stenström
Redaktör: Docent U lf Wittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, Humanistiskt-Samhällsvetenskapligt Centrum, Box 5 13 , 7 5 1 20 Uppsala
Från Biedermeier och Vormärz
till imperialism och symbolism
Periodindelning och syntesförsök inom
och östtysk germanistik
Av ULF W ITTRO CK
I. B ied erm eier, Das junge D eutschland och V orm ärz —
kontroversiella begrepp inom litteraturvetenskapen
i B R D och D D R
Von heute an — die Republik! Zwei Lager nur auf Erden: Die Freien mit dem kühnen Blick, Die Sklaven, um den Hals den Strick! Sei’s! mag’s entschieden werden! Die Republik, die Republik! Vive la République!
F erd in a n d Freilig rath
Året 1848 fick en avgörande betydelse, fastslår Georg Brandes i sin bok Det unge Tyskland, H ovedstromningers sjätte och sista del. »Det er Jubelaaret, Sorgeaaret, Graenseaaret.» Redan i sin Inledning (18 7 1) framhöll Brandes att Det unga Tysklands författare hade varit med om att förbereda omvälv ningen 1848. Han nämnde Heine och Börne som exempel och noterade att båda var av judisk börd. Ludwig Feuerbachs Das Wesen des Chri stenthums gjorde på Georg Brandes tidigt ett starkt intryck; i boken Det unge Tyskland som först förelåg 1890, efter nästan 20 år, betecknas Feuerbach som en epokbildande tänkare. Bertil Nolin har i sin avhandling Den gode europén (1965) studerat Georg Brandes’ idéutveckling 18 7 1- 18 9 3 ; han berättar om Brandes’ arbete på 1880-talet med Hovedstromningers slut del och om hur denne föreläste om den ungtyska diktarskolan i Tyskland 1885. Här framträdde nu en naturalistisk gruppbildning som kallade sig »das jüngste Deutschland» och åberopade sig just på Heine och Börne. Tydligen var det i trötthetens tecken som Brandes fullföljde arbetet — »Umaadelig traet og ked var jeg af Hovedstremningers sidste Del» heter det i Levned III — och Hakon Stangerup påpekar i sitt Brandes-porträtt (Dansk litteratur- historie. Bind 3 (1966)) att Georg Brandes hade kommit att också betrakta
Frän Biedermeier och Vormärz till imperialism
73 »de framadstraebende i den nulevende Slaegt», med misstro; de ägde inte längre den tro som kunde försätta berg, menade han. Beteckningen »Det unge Tyskland» använde Brandes för Tysklands hela »oppositionelle Litte ratur» från 1820 till 1848 men också i mer begränsad bemärkelse. Få var de, konstaterar Brandes vidare i sin bok, »som ud af Tredivernes og Fyrrernes Litteratur laeser en levende Bebrejdelse for svegne eller glemte Idealer, og som, naar de blade i hine gamle Skrifter, med Vemod spnrger sig, hvad der i den nye Tingenes Tilstand er blevet af det Bedste, disse kjaempede for». I sin recensionsartikel i Freie Bühne 1890 (Heft 45, 10 dec.) återgav Wilhelm Bölsche dessa rader och fortsatte: »Die noch lebenden, die bekehrten Acht undvierziger, die noch in die Bewegung vor 48 hineingesehen, waren die denkbar schlechtesten Beurtheiler ihrer eigenen Jugend. Selten, dass eine Generation so in sich selbst und über sich selbst verwirrt wird, so die Fäden verliert, so gänzlich den Massstab der Kritik an der eigenen Blüthezeit ein- büsst.» Som talesman för en ny generation, för naturalismen och »das jüngste Deutschland», förklarar nu Bölsche: »Es bedurfte eines neuen Geschlechts, um eine Zeit mit ihrem Ringen, ihren grossen und ihren kleinen Idealen mühsam wieder zu rekonstruieren, die doch so vorzügliche und fast zahllose Beobachter und geübte Geschichtsschreiber unter ihren Vorkämpfern ge habt hatte.» Wilhelm Bölsche hade själv skrivit en bok om Heine (1888). Men han medger att en utlänning, Georg Brandes, nu bäst förstått att skildra den tyska litteraturperiod, vars största namn var Heinrich Heine.Till Bismarcks Tyskland hyste Brandes en ambivalent inställning, det kan man utläsa redan av Hovedstrnmningers slutvolym. En bred skildring av Bismarck-epoken — med som Nolin framhåller många suckar över det tyska folkets politiska omogenhet och kejsardyrkan - gav Brandes i den 1885 utgivna boken Berlin som tysk Rigshovedstad. Det unge Tyskland som strax förelåg också i tysk översättning, blev således starkt lovordad i den radikala Freie Bühne, medan skribenten i Preussische Jahrbücher fann Brandes alltför tendentiös. (Jfr B. Nolin, a. a., s. 129 f.) Georg Brandes kontrasterade Heines växande berömmelse utomlands mot den bristande uppskattning som denne nu rönte i Bismarcks Tyskland. Aldrig förut hade överhuvud det unga Tyskland åtnjutit ett så lågt anseende, anmärkte Brandes som fann utvecklingen i Preussen i flera avseenden betänklig. »Medens i vore Dage i Tyskland de hnjeste Dyder: Sandhedskjaerlighed, Selvstaendig- hed, Sjaelens Stolthed og Finhed, gjaelde langt mindre end Pligtopfyldelse, Korrekthed, Samfundstugt, militaert Sving, Schnetdtgkett, som man siger, var det paa Heines Tid omvendt. [. . .] Patriotismen var i hin Tid i de Bedstes 0jne en Dyd, de ikke betragtede som ubetinget; de mente, at Retfaerdig- hed ikke h0rte op at vaere en Dyd, fordi den nvedes mot et fremmed Folk.»
Det är för min följande framställning av intresse att först ytterligare dröja något vid Brandes’ inställning till det unga Tyskland. Friedrich Sengle hän visar i sitt mäktiga verk Biedermeierzeit (Band I (19 7 1), s. 17 9 f.) till C. P. Magill som i en uppsats Young Germany: a Revaluation (i German Studies,
U lf Wittrock
en festskrift till L. A. Willoughby, Oxford 1952) hävdat att Georg Brandes bär huvudansvaret för att, som Sengle i sin tur uttrycker det, »diese ephe mere Gruppe von Schriftstellern [die Jungdeutschen], die niemand mehr liest, eine Zuflucht in der deutschen Literaturgeschichte fand». Brandes insåg emellertid mycket väl, påpekar Sengle, att »ungtyskarna» med undantag av Heine ingalunda var några stora diktare. »Man fragt sich, warum er der jung deutschen ’Literaturgruppe’ überhaupt ein Buch gewidmet hat, und gelangt bei näherer Prüfung zu dem Ergebnis, dass er es nur deshalb tat, weil er die eigentlichen Dichter der Biedermeierzeit, die inzwischen entdeckt worden sind, noch nicht kannte oder weil er seiner Sympathie für sie noch nicht nach zugeben wagte.» (Sengles reflexion vittnar om en total brist på förståelse för Brandes’ intentioner!) Brandes behandlar i Det unge Tyskland en rad författare av judisk extraktion utöver Heine och Börne; det gäller Herwegh, Henriette Herz, Rahel Varnhagen, Johann Jacoby och Moritz Hartmann. I det antisemitiska klimat Brandes upplevde såväl i Danmark som i Tyskland blev det för honom tydligen en samvetssak att visa på denna judiska kultur insats. Bland de egentliga medlemmarna av Das junge Deutschland, författare som Karl Gutzkow, Laube, Mundt och Wienbarg, uppehåller sig Brandes mest vid den förstnämnde. Han dröjer i slutet av sin bok också vid »den revolutionäre Poesi», Freiligrath, Moritz Hartmann och andra skalder vilkas namn mer direkt är förknippade med »det gale o g heilige Aar 1848». »Medens de lokale Revolutioner 1789 o g 1830, hvad end deres senere Fnlger blev, var Revolutioner, som lykkedes, var den almeneuropaeiske R e volution af 1848 et i alle Lande mislykket Forsng. Men Aaret 1848 har en afgjnrende aandelig Betydning. Der fnles, taenkes, skrives forskjelligt i Europa for o g efter det. Dette Aar er den rnde Skillelinje, som litteraert deler vort Aarhundrede og gjnr Epoke.»
Eduard Mörike, som Friedrich Sengle skattar synnerligen högt, räknas också av Brandes till de »verkliga diktarna», men det heter om honom, Hebbel och andra att de stod »afsides fra Litteraturens almindelige Bane i disse Aar», och Brandes passerar snabbt förbi dem. Hela uppläggningen av verket gjorde det naturligt för Georg Brandes att i sista delen framför allt uppehålla sig vid de politiskt engagerade författarna. Sengle däremot säger sig inte kunna finna något meningsfullt i att värdera en författares livsverk efter dess förment progressiva tendenser och han hänvisar ironiskt till »der bekannte Lapsus von Lukåcs»; han åsyftar att denne i sin essä Heinrich Heine als nationaler Dichter förklarade Mörike bara vara en dvärg i jäm förelse med Heine! »Wahrscheinlich hat sich Lukåcs wie Brandes einfach nicht die Mühe gemacht, den konservativen Mörike gründlich zu studieren. Das sind Gepflogenheiten, die man sich leisten konnte, solange die Parteien des Vormärz noch eine gewisse Aktualität besassen. Wer heute jedoch wissenschaftlich ernst genommen werden will, kann, auch in der kommu nistischen Welt, nicht wie ein Schulungsleiter verfahren; denn die Bieder meierzeit ist wirklich ein Stück Geschichte geworden, dem man fair
gegen-Frän Biedermeier och Vormärz till imperialism
75 übertreten muss!» Friedrich Sengle gör bruk av beteckningen Biedermeierzeit; den tidrymd som han behandlar är åren 18 15 - 18 4 8 , präglade av den
metternichska restaurationen. »Die Biedermeierzeit ist bekanntlich eine Epoche, die äusserlich friedlich, sonst aber ziemlich zerstritten, ja schliess lich explosiv war und aus deren Arsenal die Parteien leider immer noch ihr Pulver holen.» Uttalandet rimmar väl inte riktigt med Sengles eget konsta terande att »die Parteien des Vormärz» har förlorat all aktualitet.
Biedermeier-renässansen står i sitt flor redan vid 1900-talets början och man kan räkna med en tidig fas fram till första världskriget. Från kulturhis torien — möbelstil osv. — försköts intresset efterhand till litteraturen. Man brukar hävda att Paul Kluckhohn 1928 inledde utforskningen av den litterära Biedermeier i och med ett programmatiskt inlägg i Zeitschrift für deutsche Bildung; i uppsatsen Biedermeier als literarische Epochenbezeichnung (DVjs, bd 13 (1935)) upphöjde han restaurationstiden till den sista ännu i vissa av seenden enhetliga tyska kulturepoken. Jag har i min studie över germanis- tikens kris (Samlaren 1973) i förbigående berört den livaktiga Biedermeier- forskning som bedrevs mer eller mindre i den »inre emigrationens tecken» i Nazityskland. Det vore orättvist, menar Jost Hermand, att dra denna forsk ning över en kam och bara se den som en integrerad del i den nationalsocia listiska litteraturvetenskapen. Hermand — denne allestädes närvarande ger- manist — tillhör själv otvivelaktigt de ledande Biedermeier-forskarna i våra dagar. I sin Marburg-dissertation Die literarische Formenwelt des Bieder meiers (1958, Beiträge zur deutschen Philologie 27), gör han bruk av be greppet »Biedermeier» enbart för restaurationsepokens konservativa dikt ning. »Die Hauptakzente werden dabei auf die Pietät vor dem Historisch- Gewordenen, den weltanschaulichen Universalismus, die Bindung an das Patriarchalische, den Kult des Familiären, den musealen Sammeleifer, die Anti-Stadt-Gefühl, die Standesstruktur und den Vaterländisch’ eingestellten Partikularismus gelegt.» Jost Hermand ger denna sammanfattning i en vitt omspännande forskningsöversikt, Allgemeine Epochenprobleme, som in leder det 1970 till Friedrich Sengles 60-årsdag utgivna sexhundrasidiga verket Zur Literatur der Restaurationsepoche 18 15 -18 4 8 (J. B. Metzlersche Verlagsbuchhandlung). »Hier forschen und kritisieren die Schüler im Sinne ihres Lehrers, den ihnen nie als ein starrer Metternich, sondern immer als ein unablässig Fragender, Korrigierender und letztlich Masstabsetzender gegenübergetreten ist», heter det i utgivarnas — Jost Hermands och Manfred Windfuhrs — förord.
Det är symptomatiskt att Friedrich Sengle åberopar sig på den engelske germanisten C. P. Magill; denne företräder i sin uppsats samma nedvärde rande syn på det unga Tysklands förehavanden som Sengle själv i stort sett måste sägas inta. Det är fråga om en pseudolitteratur som bara kan ha intresse för historikern, hävdar Magill. Nu skjuter Sengle förvisso över målet när han i likhet med sin engelske kollega framför allt ger Brandes skul den för att Das junge Deutschland inte bara sjönk i en barmhärtig glömska!
U lf Wittrock
Fulla av material om denna rörelse var böcker av Johannes Proelss (1892), Ludwig Geiger (1900, 1907) m. fl. Hos mer frisinnade tyska litteraturhis toriker — liksom redan förut hos radikala litteratörer och publicister inom Das jüngste Deutschland — förmärks såväl kring sekelskiftet som senare under Weimarrepubliken en strävan att slå vakt om det ideella arvet från 1848. Richard M. Meyers mycket lästa tvåbandsverk Die deutsche Literatur des neunzehnten Jahrhunderts (I—II (19 10 ), Vierte umgearb. Aufl.) synes mig lämna ett gott vittnesbörd om denna bevarade traditionsmedvetenhet. Bernd Peschken förklarar i Versuch einer germanistischen Ideologiekritik (1972) att det är Wilhelm Dilthey som måste ges den främsta skulden för att Heinrich Heine kom att uteslutas från den tyska litteraturens kanon. Jag håller för troligt att Meyer, litteraturvetenskaplig »positivist», också har denne företrädare för en nymornad Geisteswissenschaft i tankarna, när han slår bort »der Versuch fanatischer Feinde, ihm alle ’eigentliche Bedeutung abzusprechen». Hur som helst ger Meyer ett av antisemitiska fördomar obe- fläckat porträtt av Heine, Tysklands störste lyriker efter Goethe som han betecknas i boken. I sin framställning av det litterära och kulturella livet på 1800-talet grupperar Meyer författarna i olika läger (»Um Neuland zu koloni sieren [. . .] zieht Schar auf Schar aus.» Einleitung); dessutom använder han en indelningsgrund efter årtionden som jag senare skall återkomma till. Meyer ägnar Das junge Deutschland åtskillig uppmärksamhet i ett större kapitel som fått rubriken Sturm und Drang: »Schon jene gefährliche Neigung zur Scheingenialität, die originalitätssüchtigen Perioden nie mangelt, ver bindet die Tage des neuen Geniekultus mit denen der alten ’Originalgenies’.» Författare som Grabbe och Büchner kommer här också i betraktande. Medan Georg Brandes ju helt inriktade sig på den litterära vänstern, så överblickar Meyer hela fältet. »Fast durchweg standen die literarischen Vertreter des Volkstums zu den Männern der ’Bewegungsliteratur’ im Gegensatz», konsta terar Meyer som emellertid driver den tesen att de båda riktningarna i grun den hörde samman: »in der Freude an der Wirklichkeit treffen sie sich [. . .] Eins ist all diesen Schriftstellern gemein: die lebhafte Freude an der Fülle der Dinge, an der wiederentdeckten Natur. [. . .] Mörike und Stifter ver senken sich andachtsvoll in das Spiel der Elementargeister, in den Bau der Gräser und die Reflexe der Sonne auf den Steinen; bei Wienbarg und Gutz kow nimmt dieselbe Lust an der Existenz den Charakter einer realistischen Verherrlichung des bunten Menschenlebens in seinen wechselnden Gestal tungen an. Hierauf erwächst bei Gutzkow (in Nachahmung fremder Muster) der ’Roman des Nebeneinander’ und hieraus bei Julian Schmidt die eigen tümliche Technik seiner Literaturgeschichte, die synkronistisch die ganze Menge gleichzeitiger Erscheinungen zu überblicken sucht, wo frühere Litera turhistoriker alles auf den dünnen Faden einer fortlaufenden Schnur zogen.» Ett litteraturhistoriskt panorama av denna typ strävar väl Meyer själv efter att ge, även om han i sitt tillbakaperspektiv betecknar Julian Schmidt och likaså Gervinus såsom alltför politiskt influerade. »Die Neigung auch der Gelehrten
Från Biedermeier och Vormärz till imperialism
77 zur Beteiligung am politischen Leben nahm unaufhörlich zu. Es bedurfte nur des äussern Anlasses, so sah das erstaunte Europa plötzlich dies ganze ’Volk der Dichter und Denker’ in leidenschaftlichstem politischem Kampf [ ...] was Hölderlin ersehnt hatte geschah; die Bücher begannen zu leben!»Richard M. Meyer hyser samma beundran för Ludwig Feuerbach som Brandes och kallar honom »Prophet der grossen Lust am Leben»; och Meyer försummar f. ö. heller inte att påpeka Feuerbachs betydelse för Gottfried Keller. Överhuvud framhävs också de revolutionära anfäktelserna hos Keller, Wagner liksom - i någon mån - den tidige Fontane. Meyer går, vill jag påstå, en balansgång och lovsjunger frihetslidelsen hos Das junge Deutsch land liksom hos »die politischen Liederdichter», men gång efter annan finner han sådana författare ha intagit en alltför doktrinär ståndpunkt som inte kunde acceptera de nya förhållandena efter Tysklands enande. (Hermand berör i sin forskningsöversikt inte Meyers arbete, men räknar väl honom utan namns nämnande till »die sogennannten ’Liberalen’ der wilhelminischen Ära».) Belysande för Meyers anpassning till Bismarckepokens idealbildning är denna deklaration om »ungtyskarna»: »Die Männer, die Realpolitik forderten dreissig Jahre vor Bismarck, die selbst die Weltliteratur ausdrück lich zurückweisen zugunsten einer nationalen Dichtung, diese Patrioten, als deren Erbe Ferdinand Freiligrath eine deutsche Flotte forderte und Karl Heinzen deutsche Kolonien — die durfte man als Vaterlandsfeinde verleum den!» Richard M. Meyer ställer Freiligrath i en fördelaktig kontrast till Herwegh, som han menar hade fastnat »in giftiger Verdrossenheit», me dan Freiligrath 1870, »als endlich wieder ein grosser Moment kam», »freudig und alltönig» vittnade om betydelsen av vad som skett. Självaste Otto von Bismarck hade i sin stilkonst haft »die Achtundvierziger» i båda lägren tili förebild, hävdar Meyer. Vi ser hur denne i hög grad utjämnar de motsatser som förefinns och gör sig skyldig till överslag i hypernationell hurrapatrio- tism. Men jag skulle kunna anföra fler uttalanden som tyder på att Meyer trots allt bevarade anmärkningsvärt mycket av det demokratiskt humanistiska tänkesättet från århundradets mitt. Han förebrår historikern Heinrich von Treitschke för att denne gjort das junge Deutschland stor orätt och miss handlat författare som Börne och D. F. Strauss. (Kapitlet Nationale Ideale i Meyers översiktsverk, bd II.) Som god komparatist ser han utan skygglappar på utländska förebilder och han bjuder till att göra 1880-talets nya tyska rea lister och naturalister rättvisa. Meyers översiktsverk skrevs ju vid sekelskiftet samtidigt som under inverkan från Dilthey och nyidealismen en strömkant ring ägde rum inom litteraturhistorien; Jost Hermand talar i sin forsknings översikt, Allgemeine Epochenprobleme, om övergången till ett kultur sys
tematiskt betraktelsesätt. Perioden mellan 18 15 och 1848 hade man emeller
tid härvid svårt att få grepp om. Hermand berör bl. a. »die bewusste Ver schleierung der säkularen Bedeutung des Jahres 1848, dem man diffamie rende Adjektive wie ’kindisch’ oder ’toll’ anzuheften versuchte». Redan Brandes talar om det »galna» året! Så lanserades då kring 1930 en litterär
Biedermeier, men begreppet skulle komma att framstå som ideologiskt sned- belastat, och efter 1945 — »als man fast alle Periodenbegriffe als ’ideo logi everdäch tig’ empfand und sich einer allgemeinen Existentialisierung und Ästhetisierung des einzelnen Kunstwerkes zuwandte» — kom man under ett längre skede att så gott som helt avstå från den dubiösa beteckningen Bieder meier. »Selbst Dichter wie Stifter und Mörike, die man in den dreissigen Jahren zu den Ur-Biedermeiern gezählt hatte, galten plötzlich wieder als grosse Einzelgänger.»
Efter 1945 skall enligt tillförlitlig uppgift drygt ett trettiotal tyska littera turhistoriska översiktsverk ha kommit ut i BRD . Jost Hermand går med sed vanlig energi igenom en mängd av dessa för att visa hur man på ett mycket växlande sätt har behandlat restaurationsepokens litteratur. En otäck efter följare till Joseph Nadler är den extremt konservative Ernst Alker (Deutsche Literatur im 19. Jahrhundert. 18 3 2 -19 14 . 2. Aufl. Stuttgart 1962) som kallar Börne »Schmäher und Hasser aller mytischen Kräfte», medan Gotthelf be finns vara en »evig bonde», »gotiker» och keltisk druid — det är som om inte bara Nadler utan också den ökände s. k. Rembrandttysken skulle ha åter uppstått! Överhuvud känner läsaren onekligen en viss förskräckelse när han tar del av Jost Hermands väldiga exempelsamling från nyare tyska litteratur historier. »Wohin man auch blickt, scheinen subjektive Willkür oder objek tives Kuddelmuddel zu herrschen», konstaterar Hermand. »Doch daraus solle man den einzelnen Auktoren keinen allzu gravierenden Vorwurf ma chen.» Jost Hermand menar att de flesta litteraturhistoriker helt enkelt inte har haft ambitionen att ge en verklig epokbestämning — kanske just i en över tygelse om att epokbegreppen en gång för alla har spelat ut sin roll! »Ein solcher Missmut ist angesichts der gegenwärtigen Forschungslage durchaus verständlich. Aber nützt er uns? Wo kämen wir hin, wenn wir auf solche Begriffe völlig verzichten würden? Zum ’wahren’ Kunstwerk oder zu einem allgemeinen Tohuwabohu der unterschiedlichsten Meinungen und Stand punkte? Wohl eher zu dem letzteren.» Jag erinrar om att det för Jost Her- mand är en hjärtesak att framhålla just »das ’Epochale’» som ett nytt littera turvetenskapligt samlingsbegrepp. (Se metodboken Synthetisches Interpre tieren (1968, 4 Aufl. 1973), som jag behandlat i min Samlaren-uppsats 1973.) I sin dissertation inskränkte sig Hermand själv som nämnt till att behandla de konservativa författarna från perioden 18 15 till 1848, om han också i sin koncentration på »den litterära formvärlden» tillförde Biedermeier-forsk- ningen nya aspekter. Hermand drevs emellertid att tänka om, och han var i motsats till sin lärare Friedrich Sengle lyhörd för en klimatförändring och ideologisk nyorientering. Das junge Deutschland och Vormärz var begrepp som i väst och öst inom germanistiken fick en ny aktualitet i likhet med den tidigare s. k. tyska jakobinismen, och t. o. m. Sengle skulle finna sig för anlåten att i sitt verk Biedermeierzeit ägna »Die Opposition: Jungdeutsche, Vormärzdichter, Junghegelianer» en viss uppmärksamhet. Sengle avser här att i större skara applicera sitt synsätt från en tidigare studie, Voraussetzungen
Från Biedermeier och Vormärz till imperialism
79und Erscheinungsformen der deutschen Restaurationsliteratur (DVjs 30 (1956)), där han räknade med ett växelspel mellan Biedermeier- och anti bieder meier krafter. Medan Grabbe och Büchner av Sengle i uppsatsen stämplades som nihilister och Heine som »Advocatus diaboli», heter det i gengäld om den konservativa diktningen under samma tidrymd att den hade såväl den kvantitativa som den kvalitativa dominansen! Jost Hermand in vänder emellertid att man som motpol kan ställa upp en lika imponerande falang av liberala författare, och han kom förvisso att själv lyckligt stimu lera ett ideologiskt nytänkande på detta gebit inom germanistiken i väst ge nom sina båda Reclam-antologier, Das junge Deutschland och Der deutsche Vormärz - Texte und Dokumente (Philipp Reclam jun. Stuttgart 1966 och 1967). I den förra antologin representeras tjugofem författare av n o texter som tematiskt är fördelade i en rad smärre avsnitt. Indelningsgrunderna klarlägger Hermand i en efterskrift, där han ger en karakteristik av rörelsen.
»Wir, die Männer der Bewegung», heter det hos Heine i Die romantische Schule och »Literatur der Bewegung» kom att göra tjänst som ett slagord. Das junge Deutschland angreps såväl från höger- som vänsterhåll, och Friedrich Engels, vänsterhegelianen, talade 1842 nedsättande om »eine gewisse Art verworrner Köpfe»! »Für die marxistische Literaturbetrachtung, die in diesem Punkte noch immer im Banne Engels’ steht, sind die Jungdeutschen noch keine konsequente Linkshegelianer und deshalb — unter ideologi scher Perspektive — relativ undiskutabel», sammanfattar Hermand. »Der ’westlichen’ Literaturkritik sind sie nicht ’künstlerisch’ genug, das heisst blosse Literaten oder ’Tendenzschriftsteller’, was fast noch schlimmer ist.» Jost Hermand är själv en utvecklingstroende liberal och tillämpar som sådan gärna i patetiska eller retoriska moment hegelianska tankegångar. Som juli revolutionens diktare skall »det unga Tysklands» författare betraktas, be tonar han — »und zugleich Beschleuniger jener Emanzipationsspirale, die alle ’liberalen’ Autoren verbindet.» Das junge Deutschland vill han särskilja från de väsentligt aggressivare Vormärzler; »beide sind zwar Teil eines sich allmählich radikalisierenden Zeitgeistes.» Mer konkret uttrycker sig Her mand i efterskriften till Der deutsche Vormärz beträffande 1848 års miss lyckade revolution och dess följder för det tyska folket. »Die Nationalen waren zu deutschtümelnd, die Liberalen zu zahm, die Linken zu utopisch eingestellt, um die Gunst der Stunde wirklich zu erfassen. [. . .] Verhängnis vollerweise wurde damit eine der wichtigsten Chansen vertan, die Deutsch land im 19. Jahrhundert hatte, nämlich sich der ’westlichen’ Liberalisierung und Demokratisierung anzuschliessen, anstatt den Kurs auf das Bismarck- Reich umstellen.»
Beteckningen Vormärz dök upp i Tyskland ganska snart efter revolu tionen 1848/49 som ju där var en mars- och inte en februarirevolution; Brandes talar om »Martsbevaegelsen 1848». Begreppet Vormärz har under tidernas lopp haft skiftande innebörd; när den konservative historikern Heinrich von Treitschke använde denna beteckning blev den liktydig med
den nationella rörelse som förde fram till ett under Bismarck enat Tyskland. Jost Hermand vill tidsmässigt reservera Vormärz för de åtta åren mellan 1840^48. Jämför Brandes: »Ved Aaret 1840 traeder den litteraere Be- vaegelse ind i et nyt Stadium, et mere filosofisk og politisk. Endnu en Genera tion var skudt i Vejret, som skyldte Hegel i sin dybeste Dannelse, og maerke- ligt nok; paa den virkede Hegel isaer politisk». Hermand ser givetvis också han vänster- eller unghegelianernas framträdande som en viktig skiljegräns — deras konsekventa avståndstagande från Das junge Deutschland exemplifieras närmare i den andra antologins inledande avsnitt. I sin bok Der deutsche Vormärz inrymmer Hermand 147 texter av femtio författare alltifrån Marx, Heine, Feuerbach, Keller, Weerth, Herwegh och Freiligrath ända till en rad mycket okända namn; de bildar tillsammans ett spänningsfält som sträcker sig från »Deutschland, Deutschland über alles» tili »Proletarier aller Länder, vereinigt euch!» Men i oktober 1849, efter »Rumpparlamentets» upplös ning i Stuttgart och de sista blodiga kuvandena av resningsförsöken fick Heine anledning till ett ironiskt bokslut:
Gelegt hat sich der starke Wind, Und wieder stille wird’s daheime; Germania, das grosse Kind,
Erfreut sich wieder seine Weihnachtsbäume.
Jost Hermand betonar i studien Allgemeine Epochenprobleme att Vor märz alltjämt erbjuder många viktiga arbetsuppgifter för germanistisk littera turvetenskap och vi har ju konstaterat att han anser denna gruppering eller detta kraftcentrum tillsammans med Das junge Deutschland litterärt väl upp väga den renodlade Biedermeier-riktningen. Han menar att man måste vid kännas periodens stilpluralistiska grundkaraktär och föreslår som epok beteckning inte Biedermeierzeit som ju Sengle har valt, utan Restaurations epoche:
Man sage nicht, dass ein solcher Begriff zu »historisch» sei und deshalb am »Wesen» der Literatur vorbeiziele. Schliesslich spricht man ebensogut von »Gründerzeit», von »Wilhelminischer Literatur», von den Dichtern der »Weimarer Republik», von »Schriftthum der Nazi-Zeit» oder von »DDR-Literatur». Eine solche Epochenbe zeichnung wäre nicht nur umfassender, sondern auch neutraler als alle bisher vor geschlagenen. Obendrein könnte man ihr sowohl die »konservativen» als auch die »liberalen» Autoren unterbringen. Denn von der »Restauration» wurden sie alle betroffen, ob sie nun staatskonform oder oppositionell auftraten. Krass gesagt, lässt sich weder Stifter noch Heine ohne Metternich begreifen.
(Zur Literatur der Restaurationsepoche 18 15 - 18 4 8 ,5 . 16.)
Friedrich Sengles till omfånget monumentala verk Biedermeierzeit bär undertiteln Deutsche Literatur im Spannungs fe ld zwischen Restauration u n d Re volution 1 8 1 5 - 1 8 4 8 . (Band I (725 s.) utkom 19 7 1, band 2 ( 1 15 2 s.) förelåg
1972. Ett tredje ännu ej föreliggande band skall porträttera fjorton bety dande diktare från epoken. J. B. Metzlersche Verlagsbuchhandlung, Stutt gart.) Sengle har själv tidigare gjort bruk av epokbeteckningen
Restaurations-Från Biedermeier och Vormärz till imperialism
8 1zeit (DVjs 1956), men i förordet till del I förklarar han nu att han kommit att finna den alltför »historiefilosofiskt» belastad. Restaurationer förekom mer det i alla tider, konstaterar Sengle — »während der Kulturhistoriker auch in tausend Jahren noch ohne Zusatz wissen wird, dass mit der Bieder meierzeit die Epoche der Metternichschen Restauration gemeint ist.» Det är väl onekligen risk för att historikern om tusen år ägnar Biedermeier ett något förstrött intresse! Sengle har koncipierat sitt verk i B R D under en efterkrigs tid präglad av Konrad Adenauer. »Da es immer ehrlicher ist, Voraussetzun gen, die nicht ohne weiteres beweisbar sind, offenzulegen, gestehe ich, dass ich als ein Gegner der Restaurationen von 18 15 und 1945 an meine Aufgabe herangegangen bin.» Personligen stode han hellre på Metternichmotstån- darnas sida, deklarerar Sengle sålunda - »und dies hatte möglicherweise zur Folge, dass ich das konservative Biedermeier nicht mehr so innig liebte, wie die Biedermeierforschung von 19 10 oder 1930». Han vänder sig emellertid på samma gång kraftigt mot den som han menar vulgära åsikten att restau- rationsepoken skulle ha varit ett alltigenom negativt, ogemytligt och despo- tiskt skede. »Es gab auch die innere Einheit, die man Biedermeier genannt hat.» Friedrich Sengle vill heller ingalunda avsvära sig allt samröre med den äldre Biedermeierforskningen. »Der geschichtliche Ort der älteren Bieder meierforschung liegt eher in der Zeit vor 19 14 , in der Paul Kluckhohn die entscheidenden Jugendeindrücke hatte, als in der Epoche des Faschismus», betonar han emellertid. Sengle som själv är en lärjunge tili Paul Kluckhohn, påpekar att denne utvecklade begreppet om en litterär Biedermeier i Wien, där han stod under inflytande från Hofmannsthal-kretsen med dess till »en konservativ revolution» knutna föreställningar. »Er glaubte, das Biedermeier aus den konkreten geschichtlichen Verhältnissen der Restaurationszeit herauslösen und, nach dem Muster der Klassik, sozusagen verewigen zu können. [. . .] Mir erschien die ältere Biedermeierforschung schon zu idealis tisch, zu abstrakt und in diesem Sinne trotz vieler richtiger Einsichten nicht geschichtlich genug.» Kluckhohn utgick ifrån att Biedermeier alls ingenting hade att göra med den metternichska restaurationen, hävdar Sengle, något överdrivet; »und als ich an seinem 70. Geburtstag (1956), nach langer Vor bereitung, die Biedermeierzeit endlich auf ihre politisch-historischen Füsse stellte, war er enttäuscht.» (Sengle åsyftar sin ovan berörda uppsats i DVjs Bd 30.)
En av de många Biedermeier-uppsatserna i Deutsche Vierteljahrschrift für Literaturwissenschaft und Geistesgeschichte, årgång 19 35, var Ju Paul Kluck- hohns viktiga studie Biedermeier als literarische Epochenbezeichnung. Som en central uppgift för forskningen såg Kluckhohn att avgränsa riktningen gentemot romantiken med alla dess irrationella tendenser. En häftig kritik mot en dylik »idyllisering» av Biedermeier framförde germanisten Herrmann Pongs i tidskriften Dichtung und Volkstum (1935); han ville i stället upp höja Biedermeier i den demoniska sfären, »um auch diesem Abschnitt der deutschen Geistesgeschichte einen heroischen Glanz zu geben»! (J. Hermand:
Literaturwissenschaft und Kunstwissenschaft, 2 Aufl. (19 7 1), s. 54.) Sengle som alltså ingalunda gör sig oavhängig av den äldre Biedermeier-forskningen och som bara alltför kategoriskt bestrider att denna kunde ha en fascistisk karaktär — »dafür kann sich der Verfasser, der sie als — nicht unmittelbar beteiligter — Augenzeuge miterlebte, verbürgen» — ger Paul Kluckhohn rätt när denne i sin uppsats hävdade att många viktiga litterära företeelser inte lät sig förklaras enbart enligt schemat »mellan romantik och realism». »Die Eigenständigkeit des Biedermeiers als einer Richtung innerhalb der R e staurationszeit ( = Biedermeiern//) ergibt sich vor allem aus dem Zurückgrei fen in das 18. Jahrhundert», förklarar Sengle. Det uppstod ett rokokomode, liksom det nu finns ett jugendstilmode. »Man träumt sich in eine scheinbar geschlossenere, weniger zerissene Zeit zurück und glaubt, auf irgendeine Weise noch immer Rokoko spielen zu können. Die ’Goethezeit’ hat die Bil dung damals nicht so tief beinflusst, wie man gewöhnlich annimmt.»
Som en relativt självständig storhet — och ingalunda bara som en över gångs- eller epigontid — uppfattar som synes Friedrich Sengle Biedermeier zeit. Han polemiserar redan i förordet mot en som han säger modern tendens just att modernisera i st. f. att rekonstruera. »Wozu aber überhaupt Geschichte, wenn wir nicht bereit sind, den magischen Kreis des Modernen zu durch brechen», frågar han. »Nicht nur der einzelne Dichter, den der Heine-, Büchner-, Grillparzer- und Mörikeverehrer in seiner Modernität oder Über zeitlichkeit zu würdigen versucht, sondern die ganze Epoche, eine äusser- lich wenig glorreiche Nachkriegszeit wie die unsrige, ist ohne den absterben den Mythos von der ’zweiten deutschen Blütezeit’ besser als ihr Ruf.» Sengle ser Biedermeierepoken som ett främmande avlägset land och sig själv som en pionjär. »Diese Epochendarstellung ist keine im Teamwork er arbeitete Enzyklopädie, sondern ein persönliches Werk. [. . .] Eine Kollek tivarbeit könnte im positivistischen Sinne sicherlich manchen Vorzug vor diesem Buch haben; aber sie wäre viel stärker der Gefahr ausgesetzt, ein strukturloses Sammelsurium von Stoffen und Ideen zu bieten und so die Möglichkeit einer klaren Anschauung der Epoche, wie auch einer entspre chend klaren Auseinandersetzung mit dem entworfenen Bild zu versäumen.» I D D R är däremot alla större litteraturhistorier just kollektivarbeten; till frågan om vad detta för med sig av för- och nackdelar vill jag återkomma. Själv är Friedrich Sengle som forskare en enveten individualist som i och med denna epokframställning tagit på sig en kolossal arbetsbörda. »M ein Z ie l w a r es [ . . . ] einen möglichst breiten historischen S to ff möglichst tief, d. h. konstruktiv zu erfassen.» (Sengles egen kursivering.)
För att det väldiga stoff som Sengle drar fram skall kunna överblickas, driver han i sin »Epochendarstellung» litteratursystematiken ytterst långt. All deles speciellt mångförgrenad är den i det andra bandet, Die Formenwelt, där t. ex. kapitlet om dramat är uppdelat på sex huvudavdelningar och över åttio underavdelningar. Att flera recensenter har funnit denna fullständighet överdriven, tar han själv med stor fattning. »Mein Buch hofft, dem törichten
Frän Biedermeier och Vormärz till imperialism
83K r e is la u f ä sth etisc h e r und an tiästh etisch er, p o litisc h e r und an tip o litisch er M o d e n e in ig e rm a sse n stan d zu h alten .» (V o rw o rt, B d II.) S o c io lo g i är ett ord so m fö r S e n g le sjä lv lik so m fö r m ånga an d ra v ä stty sk a litte ra tu rh isto rik e r h ar en d ålig k lan g och fö rfa tta re n talar sålu n da om »d ie G e fa h r ein e r d ich tu n g sfre m d e n S o z io lo g isie ru n g u n seres F a c h e s» . (V o rw o rt, B d I.) D e tta h in d rar h o n o m d o c k in te från att in led n in gsvis o c k så ägn a d en so ciala och p o litis k a situ atio n e n u p p m ä rk sam h e t (»d ie n ation ale E n ttäu sch u n g» ) och h ela v e rk e ts u n d e rtite l v isa r ju h u r S e n g le avlägsn at sig h ög st b e ty d lig t från K lu c k h o h n s och d e a n d ra tid igare B ie d e rm e ie rfo rsk a rn a s p o sitio n . D e t tre d je k ap itle t i fö rsta b an d et, » D ie literarisch en R ic h tu n g e n » , som fö r d en n a m in upp sats är av stö rst in tre sse , b e ly s e r särsk ilt de p o litisk a och id e o lo g isk a m o t sättn in g arn a i tid en. H e lg e N ie ls e n (O d en se) talar em e lle rtid m ed all rätt i sin re c e n sio n av S e n g le s v e r k i Orbis Litterarum ( 1 9 7 4 , nr 1) o m h ur »die
A b n e ig u n g des en g a g ie rte n L ite ra tu rk ritik e rs» - att littera tu rh isto ria och litte ra tu rk ritik är o sk ilj b ara fö re te e ls e r h ar S e n g le tid igare p rin c ip ie llt d e k la re ra t — » g e g e n e x tre m e ä sth etisc h -sp e k u la tive und p o litisch -so zio lo g isc h e G e sic h ts p u n k te an m an ch en S te lle n d en sch arfen B lic k des L ite ra tu rh isto ri k ers zu trü b e n d r o h t» .
R e c e n se n te n i Arcadia ( 1 9 7 4 , nr 2), H a rtm u t S te in e c k e , som f. ö. g ö r
d e t k o n sta te ra n d e t att S e n g le s B ie d e rm e ie r z e it är den o m fån g srik aste fram ställn in g so m ö v e rh u v u d e x iste ra r av en en sk ild e p o k i tysk litteratu r, k o n c e n tre ra r sig i d en k o m p a r atis ti sk a tid sk rifte n naturligt n o g p å fö lja n d e frå g e ställn in g: i h u r sto r u tsträck n in g an lägg er S en g le ett komparativt eu ro p e isk t
p e rs p e k tiv ? D e n ä ld re B ie d e rm e ie rfo rs k n in g e n va r o tillb ö rlig t n atio n ellt sjä lv tillrä c k lig och S te in e c k e m en ar att d et o ck så e fte r S en gle s u n d e rsö k n in gar å terstå r m y c k e t a rb e te p å att b e fria fo rsk n in g e n k rin g B ie d e rm e ie r från d ess n a tio n ella iso le rin g . B ä ttre h ad e va rit o m S e n g le fo rtsatt att b ru k a d en av h o n o m tid igare an vän d a b e te ck n in g e n » R e sta u ra tio n sz e it» , fö rk la ra r re c e n se n te n , ty till sk illn ad från B ie d e rm e ie r va r ju re stau ratio n en e fte r 1 8 1 5 en a llm ä n e u ro p e isk fö re te e ls e . F rie d ric h S e n g le ägnar sto r u p p m ärk sam h et åt der Weltschmerz såsom den i det » efterid ealistisk a» T y sk lan d rådande
g ru n d stä m n in g e n och han d e k la re ra r: » D as V o lk [. . .] b e d u rfte nur d e r en t s p re c h e n d e n E n ttäu sch u n gen und eines k lein e n A n sto sse s vo n au ssen , um e rn e u t d e r S c h w e rm u t zu v e rfa lle n .» (B d I, s. 2 2 4 .) D e n n a som S e n g le v ill h ävd a » tra u rig e P rio ritä t d e r D e u tsc h e n » fö ra n le d e r h o n o m att använ da d e n ty sk a b e te c k n in g e n - » a b e r als F re m d w o rt im A u sla n d im m er h äu fi g e r b en ü tzten W o rt» — die Weltschmerzpoeten. S en gle fö r väl B y r o n och byro-
n ism en p å tal, m en d ik tare som C h a tea u b rian d , M ü sse t och L e o p a rd i fö rb i gås p ra k tisk t taget h eit. W alter Scotts b e ty d e lse fö r den h isto risk a ro m an en lik so m fö r ro m a n te o rie rn a i T y sk la n d beh and las lik aså fö ga. H a rtm u t S te i n e c k e h ar sjä lv i sitt a rb e te Romantheorie u n d Rom ankritik in Deutschland
(B d I. J . B . M e tz le r, S tu ttg art 1 9 7 5 ) so m u n d e rru b rik e n an ger, stu d erat
D ie Entw icklung des Gattungsverständnisses von der Scott-Rezeption bis zum pro grammatischen Realismus. (Ett andra band skall återge det vik tig aste källm
a-U lf Wittrock
terialet, dvs. företal, pamfletter, recensioner och andra litteraturteoretiska inlägg.) Romanen hade i början av 1800-talet ett dåligt anseende i Tyskland. »Erst im Laufe der zwanziger Jahre des 19. Jahrhunderts zeichnet sich ein Umschwung im Romanverständnis der Zeit ab. Will man einen komplexen Vorgang auf Personen und Fakten reduzieren, so kann man den Beginn dieses Prozesses in der Rezeption der Romane Scotts in Deutschland sehen.» En viktig roll för denna av Steinecke utforskade »Geschmackswandel» spelade Das junge Deutschland. »Der Roman fand in dieser Zeit vorwiegend das In teresse der liberalen, demokratischen und sozialistischen Kritiker, der in dieser Zeit ’Fortschrittlichen’ also wie etwa der Jungdeutschen oder der Linkshegelianer.» Scotts hemvist i det konservativa lägret gjorde att »die Jungdeutschen» — men inte Heine — förhöll sig avvisande till honom och 1 stället fortsatte att ta Goethes Wilhelm Meister som förebild. Att den tyska litteraturvetenskapen så länge har låtit den nu av Steinecke behandlade litteraturkritiken ligga obeaktad, vill denne se som i hög grad betingat av litteraturforskarnas »problematiska förhållande» till det tidsskede som ligger mellan juli- och marsrevolutionerna. Steineckes arbete är alltför rikt på inne håll och perspektiv för att jag här skall kunna göra det rättvisa och Samlaren återkommer med en recension. »Die Forderungen, die an den Roman herangetragen werden, die Probleme, auf die man dabei stösst, die Politisie rung der Diskussion seit 1830, die Hoffnungen, die man während des Vor märz in die Gattung setzt, die Enttäuschungen nach der gescheiterten Revo lution und das neue ’pragmatische’ Romanverständnis der programmatischen Realisten enthalten vieles von den Forderungen und Problemen, dem poli tischen Weg und den Wandlungen des liberalen Bürgertums.» (Einleitung, s. X L) I sin Arcadia-recension av Sengles verk gör Steinecke den påpassliga reflexionen att »die vergleichende Sicht immer wieder die Wertfrage pro voziert». Sengle uppträder som partisk för sitt eget lands litteratur. »Ge rechterweise muss Sengle öfter eine ’Unterlegenheit’ der deutschen Litera tur dieser Zeit zugeben, als das einem Forscher lieb sein kann, der sich jahr zehntelang mit ihr beschäftigt hat. So wird Sengle mehrfach zu ihrem Apolo geten, selbst wenn er dabei seinen eigenen Analysen wiederspricht. Man ver gleiche z.B. die Ausführungen über die ’fortdauernde Abhängigkeit Deutsch lands von Westeuropa [...] auf dem Gebiet des Romans’ mit den Ausfällen gegen die abwertenden Urteile, die ’Romanisten und Marxisten, ohne die Sache zu kennen’ '(gemeint sind wohl vor allem Auerbach und Lukäcs) über den deutschen Roman fällen.»
Att litteraturhistorien måste gå utöver den invanda, traditionella begräns ningen till tre huvudgrupper, har Sengle själv betonat i den inflytelserika skriften Die literarische Formenlehre. Vorschläge zu ihrer Reform. (1967. 2 Aufl. 1969·) Restaurationsepoken i Tyskland var en tid som präglades av »Gattungsmischung» och det är inte minst genom allsidigheten i sin littera turhistoriska strukturanalys som Sengle gör anspråk på att presentera en ny typ av epokframställning. (Bd II, s. VI.) Han bokför sorgfälligt
Biedermeier-Frän Biedermeier och Vormärz till imperialism
85tidens otaliga »Kleinformen» — högst tidstypiska var »die Taschenbücher» (Musenalmanach, Taschenbuch, Kalender), årligen utkommande och en domi nerande publikationsform. »Gerade deshalb, weil das Taschenbuch ursprüng lich eine konservative Form war, wirkte die Revolution der Formenwelt, die in ihm stattfand, noch tiefer in die deutsche Dichtung hinein als die von der' politischen Revolution ausgehende und in ihr sich erfüllende Publizistik der Jungdeutschen.» (II, s. 55.) Sengle åsyftar i förra fallet fr. a. den utveckling och nyvärdering av novellistiken som kännetecknar skedet och som blev av betydelse för den följande borgerliga realismen.
Didaktiken gjorde intrång i lyriken och en bruks lyrik utbildades; kring marsrevolutionen upplever ju den nationella, sociala och politiska lyriken en höjdpunkt. Sengle pointerar emellertid den nya politiska lyrikens orealis tiska och verklighetsfrämmande karaktär. »Die Literaturgeschichtsschreibung hat auch insofern die politische Lyrik der vierziger Jahre zu wörtlich ge nommen, als sie ihren Anspruch, unerhört neu, ’modern’ zu sein, ernst nahm.» (II, s. 538.) Georg Brandes talar i Det unge Tyskland om oklarheten, den friska men obestämda radikalismen i Georg Herweghs berömda första samling Gedichte einer Lebendigen (184 1); den andra samlingen året därpå förrådde färre illusioner och vittnade om »skarpere Bevidsthed om Maal og Midier», menar Brandes. Han tillskriver emellertid inte de politiska lyrikerna annan betydelse än att de skapade »Staemning, almindelig politisk Staem- ning». »Fra alle Tysklands Egne klinge Opfordringerne til at lade Daaden aflnse Ordet.» Betraktar Brandes sålunda lyrikerna som ett slags stormfåglar hävdar han i gengäld att det är på det filosofiskt-agitatoriska området som de viktigaste insatserna görs. Fastän varken Feuerbach eller Hegel trädde i bräschen för revolutionen, var det från dem man hämtade de avgörande argu menten, fastslår Brandes. I sin antologi Der deutsche Vormärz ser Jost Her mand essän och agitationsdikten som det radikala 1840-talets främsta ut trycksmedel. »Was also für die Dichter des Vormärz die Auseinandersetzung mit den Jungdeutschen ist, ist für seine Theoretiker die ständige Ausein andersetzung mit Hegel. Von beiden übernimmt man mehr, als man sich sel ber zugesteht [...].» En linje går f. ö. ända tillbaka till jakobinismen i Tysk land; Gervinus gav 1843 åter ut Georg Försters skrifter. Jost Hermand riktar också perspektivet framåt, och han ställer den väsentliga fråga som skymtat re den hos Brandes: »inwieweit haben alle diese Theorien und Proteste wirklich zur Achtundvierziger Revolution beigetragen» ? Förefanns verkligen mellan 1840 och 1848 en kontinuerlig kedja av händelser, av dikter och manifest osv., som oavbrutet skärpte det politiska läget? Hermand som gärna driver systematiken långt i sina epoksynteser, räknar med fem faser under perio den 18 13 -4 8 . Biedermeierandan bredde ut sig under det relativt lugna 1820- talet med dess stränga censur, konstaterar han. Utlöst av julirevolutionen i Paris börjar så det ungtyska skedet; nya hårda censurbestämmelser som drabbar varje form av tendenspoesi ger åren mellan 1835 och 1840 åter en till synes biedermeierlig prägel. Hermand argumenterar för att året 1840
skall betraktas såsom den avgörande skiljegräns som »die Vormärzler» själva ville uppfatta det. »Wer also siegte, war, aufs Ganze gesehen, doch die lange Biedermeierzeit mit all ihren totalitären Begleiterscheinungen, gegenüber der sich selbst der kurze, wenn auch machtvolle Aufschwung zwischen 1840 und 1848 als zu schwach erwies.»
Av som han säger respekt för redliga föregångare vill Friedrich Sengle hålla fast vid Biedermeier som epokbeteckning, liksom för att bidra till att upprätt hålla kontinuiteten inom tysk germanistik. Men orden och beteckningarna är inte avgörande, säger han också, och huvudvikten vill han lägga vid den av restauration och revolution betingade dialektiska enheten mellan skilda rikt ningar. »Das Biedermeier und das Junge Deutschland erfassen nur einen Teil der Literatur, die uns in der Biedermeierzeit dichterisch wertvoll oder historisch interessant erscheint» (I, s. 19 7L ), medger Sengle ytterligare. Han diskuterar Jost Hermands periodindelning och förklarar att det innebär en underskattning av den ungtyska riktningen om man bara ser den som en ut- löpare av julirevolutionen. »Sie ist in der Gestalt mutiger und hochbegabter jüdischer Publizisten schon in den zwanzigen Jahren, als Antwort auf die rigoros durchgesetzte Restauration, erfolgreich tätig.» (I, s. 200.) Detta är ju ett för tyska läsare nyttigt påpekande. Men Sengle berör också gång efter annan frågan om hur mycket inflytande Das junge Deutschland med dess »Berufsschriftstellerei» 1 realiteten kom att utöva. Börne- och Heinelär- jungarna Laube, Mundt och Gutzkow hade sin publik, medger Sengle. »Man muss, um dies zu verstehen, das literarische Sensationsbedürfnis einer papierenen Zeit, die Neigung zu einem unverbindlichen Spiel mit dem Feuer bedenken!» (I, s. 179.) Ungtyskarna odlade en »Witzkultur», menar Sengle, de kom inte utöver »die Spielerei». De skrev inte för folket utan för salong erna — »und unsere heutige akademische Jugend, welche die Verbindung mit dem Volke verloren hat, meint deshalb, Heines Romantische Schule sei populär [...]» . (I, s. 192 f.) I Atta Troll (1843 och 1847) tog Heine upp kam pen mot Vormärz-diktarna; Sengle åberopar detta, när han hävdar att gräns dragningen mellan Das junge Deutschland och Vormärz-poeterna bör bibe hållas, men i motsats till Hermand vill han inte föra samman unghegelianerna med de övriga Vormärz-författarna. Dessa senare tillerkänner Sengle trots allt en större verkningskrets än det unga Tyskland. »Was am Rande des Jungen Deutschlands in Schriftstellern wie Willkomm und Glassbrenner sozialistische Gestalt annahm, das radikalisiert sich jetzt in Vormärzdichtern wie Freiligrath, Georg Weerth, Ludwig Pfau und Karl Beck. [. . .] Wieviel die lyrischen Rhetoriker der vierziger Jahre zu rhetorisch-bürgerlichen R e volution von 1848 beigetragen haben, könnte mit Hilfe der Korrespon denzen, der ungedruckten Kommersbücher, Erringerungsalba usw. vielleicht etwas näher bestimmt werden.» (I, s. 207.) Men bara om man håller mass- verkan för det viktigaste, kan man upphöja Vormärz-diktarna till en fullvärdig riktning, fortsätter Sengle. Han ser själv närmast, i likhet med vad ung- hegelianen och estetikern F. Th. Vischer kom att göra, den abstrakta, idealis
Frän Biedermeier och Vormärz till imperialism
87 tiska och patetiska lyriken från tiden mellan das junge Deutschland och den poetiska realismen, såsom en anakronism. »Selbst die kommunistische For schung pflegt, im Anschluss an Marx, die sprachliche Konkretisierung des revolutionären Ideengehalts in der Vormärzlyrik zu bezweifeln.» (I, s. 202.)Karl Marx’ och Friedrich Engels’ bekanta angrepp på Das junge Deutsch land i Die moderne Schule finns återgivet i Jost Hermands antologi Der deutsche Vormärz; det förtjänar att tryckas av också här:
Auch die deutsche Literatur konnte sich dem Einfluss der politischen Erregung nicht entziehen, in die ganz Europa durch die Ereignisse des Jahres 1830 versetzt worden war. Ein unreifer Konstitutionalismus und ein noch weniger reifer Repu blikanismus wurde von fast allen Schriftstellern jener Zeit gepredigt. Immer mehr wurde es Gewohnheit, besonders bei einer Sorte minderwertiger Literaten, den Mangel an Geist in ihren Werken durch politische Anspielungen wettzumachen, die bestimmt Aufsehen erregten. Gedichte, Romane, Rezensionen, Dramen, kurz, die ganze literarische Produktion strotzte nur so von dem, was man »Tendenz» nannte, das heisst von mehr oder weniger schüchternen Äusserungen oppositioneller G e sinnung. Um die in Deutschland nach 1830 herrschende Begriffsverwirrung voll ständig zu machen, vermengten sich mit diesen Elementen politischer Opposition halbverdaute Universitätserinnerungen an die deutsche Philosophie und missver standene Brocken von französischem Sozialismus, namentlich Saint-Simonismus, und die Clique von Schriftstellern, die sich des langen und breiten über diesen hetero genen Ideenmischmasch erging, nannte sich anmassend »Das junge Deutschland» oder »Die moderne Schule». Sie haben seither ihre Jugendsünden bereut, aber ihren Stil nicht verbessert.
I essän Tendenz oder Parteilichkeit (1932) — som återges i Lars Bjur- mans bok Det gäller realismen (1975) — instämmer Lukåcs i den också av Heinrich Heine i »tidsdikten» Die Tendenz framförda kritiken mot det ab strakta och allmänna i 1830- och 40-talens »tendenskonst».
Som en specialundersökning av »die Kommunikationsstrategie des Jungen Deutschland» betecknar Walter Homberg sitt arbete — från början en disser tation — Zeitgeist u n d IdeenSchmuggel (Metzler Studienausgabe, Stuttgart
1975), och i anslutning till författarens egna slutord kan man se boken som ett uttryck bland andra för det förhållandet, »dass progressiv engagierte Literaturrichtungen wie das Junge Deutschland eine späte Würdigung, eine Art von Nachreife erleben». Det är enbart den trängre kretsen inom det unga Tyskland som Hömberg ägnat sin studie — Karl Gutskow, Heinrich Laube, Theodor Mundt och Ludolf Wienbarg, en författargruppering som ju redan Brandes särskilt hade urskiljt. Denne påpekade också att beteck ningen Das junge Deutschland första gången mer offentligt togs i bruk i december 1835 då den tyska Förbundsdagen i ett bekant dekret attackerade denna litterära skola. »Den tyske Politi-Forbundsstat var det, der som kritisk Autoritet henforte en Gruppe navngivne Maend till en saakaldt usaedelig o g odelaeggende ’Skole’ [...]» Walter Hömberg konstaterar att detta för- budsedikt inte var tidsbegränsat, att det riktade sig till samtliga tyska
rege-ringar och gällde alla de uppräknade författarnas publikationer; först i raden stod Heinrich Heine.
Inledningsvis ägnar Hömberg ett sorgfälligare studium än vad som varit fallet i tidigare forskning åt »Individualität und Gruppencharakter» såsom dessa manifesterade sig inom den ungtyska falangen.
Nach dem Verbot haben die Jungdeutschen immer wieder und mit grosser Ein dringlichkeit bestritten, einer gemeinsamen Schriftstellergruppe anzugehören. Den noch war die Konstitutierung eben dieser ’Gruppe’ durch die Frankfurter Gesandten nicht zufällig und willkürlich. Neben den auffallenden Gemeinsamkeiten ihres schriftstellerischen Programms, die im Zeitrum unserer weiteren Untersuchung stehen werden, und neben den Übereinstimmungen ihrer publizistisch-literarischen Praxis sind vor allem die Parallelen ihrer sozialen Herkunft, ihres Bildungsweges, ihres gesellschaftlichen Aufstiegs und ihrer beruflichen Tätigkeit bemerkenswert.
I de båda huvudavsnitten, kapitlen III och IV, försöker Walter Hömberg att närmare precisera den litterära och publicistiska ungtyska rörelsens pro grammatiska intentioner liksom dess kommunikationsstrategi; denna under sökning av kommunikationsprocessen — produktion, distribution, recep tion — är i metodiskt avseende väl underbyggd och förs fram i anknytning till Escarpit och till den förefintliga tyska facklitteraturen på området. B e greppet »Ideenschmuggel», som figurerar i bokens titel, präglades av Karl Gutzkow och syftade givetvis på de grepp och finter som man försökte till- lämpa inom Das junge Deutschland för att undgå censurens Argusögon. Hömberg väljer att speciellt uppmärksamt granska det avgörande året 18 35 och han framhåller härvidlag också en andra funktion som »smuggelstrate- gin» hade: »mit einem gesteigerten Unterhaltungswert das Interesse der Leser zu wecken und sie unter Verwendung intensivierender rhetorischer Methoden wie Schlagwort, Wiederholung, Vereinfachung, Antithetik und Kontrastierung zu einem Engagement im Sinne der eigenen liberalen, sozia len, nationalen und demokratischen Intentionen zu beeinflussen.» Det är en aspekt som visar på att den gamla anklagelsen för »Witzkultur» och »Spiele rei» inte rymmer hela sanningen. Men Hömberg gör i likhet med Friedrich Sengle gällande att de ungtyska författarna misslyckades med att tränga genom de sociala kommunikationsbarriärerna. »Uebrigens, um aufrichtig zu seyn», skrev Georg Büchner i början av året 18 36 i brev till Gutzkow, »Sie und Ihre Freunde scheinen mir nicht grade den klügsten Weg ge gangen zu seyn. Die Gesellschaft mittelst der Idee, von der gebildeten Klasse aus reformiren? Unmöglich! Unsere Zeit ist rein materiell, wären Sie ja directer politisch zu Werk gegangen, so wären Sie bald auf den Punkt gekommen, wo die Reform von selbst aufgehört hätte. Sie werden nie über den Riss zwischen der gebildeten und ungebildeten Gesellschaft hinaus kommen.»
Ludolf Wienbarg, som Georg Brandes fann ganska obetydlig, har på sistone tillerkänts positionen som den mest betydande teoretikern inom Das junge Deutschland. Så Walter Dietze i den marxistiska studien Junges Deutschland
u n d deutsche Klassik. Z u r Ästhetik u n d hiteraturtheone des Vdrmärz. (Diss. Leipzig 1956. — 3. Aufl. Rütten & Loening 1962.) Karl Gutzkow åter upp- värderas som formkonstnär och författare i en studie av Peter Demetz över Gutzkows stora experimentroman Die Ritter vom Geiste (Monathefte, Bd 61 (1969)). Demetz gör den reflexionen att kritiken mot honom alltför mycket har influerats av politiska fördomar mot Das junge Deutschland. »Gutzkow interessierte fast immer nur unter politischen Gesichtspunkten. Das gilt auch für seine heutigen Apologeten», vidhåller emellertid Fried rich Sengle. »Ich bin nicht konservativ; aber mein ästhetisches Gewissen er laubt es mir nicht, Gutzkow gegen Stifter auszuspielen. Auch der liberale Brandes teilte mein Missvergnügen.» (Sengle, Bd I, s. 189 (not).)
Från Biedermeier och Vormärz till imperialism
89Wie oft muss einem das traurige Schicksal un- sers Vaterlands in den Sinn kommen und auf das Herz fallen und das Leben verbittern. Es ist gar keine Rettung zu denken, wenn sie nicht durch grosse Gefahren und Umwälzun gen herbeigeführt wird. Es kann nur durch rücksichtslose Gewalt geholfen werden. Je äl ter ich werde, desto demokratischer gesinnt bin ich.
Jacob G rim m (1858). J. J. Müller (Hrsg.): G e r m anistik u n d deutsche N ation 18 0 6 —18 4 8 .
Som germanistikens fader framstår Jacob Grimm. Det var också han som på Ludwig Uhlands förslag valdes till ordförande vid den första germanistförsamlingen i Frankfurt am Main 24-26 september 1846. Det heter i protokollet att med allmänt bifall valdes en man, »in dessen Hand schon seit so vielen Jahren alle Fäden der deutschen G e schichtswissenschaft zusammenlaufen, von dessen Hand mehrere dieser Fäden zuerst ausgelaufen sind, namentlich der Goldfaden der Poesie, den er selbst in derjenigen Wissenschaft, die man sonst als eine trockene zu betrachten pflegt, im deutschen Recht, gesponnen hat». Inbjudan till denna lärda församling hade utfärdats av sex jurister, sex historiker och sex filologer, och riktade sig till »Männer, die sich der Pflege des deutschen Rechts, deutscher Geschichte und Sprache ergeben»; om »Litera turwissenschaftlern» sägs däremot i uppropet ingenting. Litteraturvetenskapen hade uppenbarligen ännu inte tillerkänts en självständig ställning. Jacob Grimms föredrag »über die wechselseitigen Beziehungen und die Verbindung der drei in der Ver sammlung vertretenen Wissenschaften» finns återgivet i dennes Kleinere Schriften (Bd 7, Berlin 1884), men också lättillgängligare i Karl Otto Conradys Einführung in die Neuere deutsche Literaturwissenschaft. Vad som konstituerar ett folk är i första hand språket, konstaterade Grimm: »ein Volk ist der Inbegriff von Menschen, welche dieselbe Sprache reden, das ist für uns Deutsche die unschuldigste und zugleich stolzeste Erklärung [. . .]» Med sin berömda ordbok avsåg Grimm just att verka för den nationella enheten. I sitt föredrag vände han sig till alla tyskspråkiga »im Herzen Europas» och manade fram bilden av »ein grosses Volk, das sich wieder fühlt und aufrecht erhalten wird»; »was die eigentliche Politik betrifft, so bleibt sie unsere Zu sammenkünften, die nichts darüber zu beschliessen haben, fremd», heter det visser
ligen. I det textställe som jag ovan har placerat som ett slags motto till detta avsnitt av min uppsats, ser vi hur Jacob Grimm bekänner sig till en nog så revolutionär stånd punkt. »Sässe ich nochmals in einer Nationalversammlung, ich würde viel mehr mit Uhland, Schoder stimmen, denn die Verfassung in das Geleise der bestehenden Ver hältnisse zu zwängen, kann zu keinem Heil führen.» Det är en brevpassus som den tyske litteraturhistorikern Wilhelm Scherer kommenterade på följande sätt: »Wie ganz hatte ihn der prophetische Sinn verlassen, wenn er sich mit dem Ausblick auf eine Revolution befreunden konnte.»
Diskrepansen mellan den 73-åriga Jacob Grimms frispråkiga uttalande och Scherers chockerade kommentar är ett vittnesbörd om att den borgerligt-progres- siva germanistiken hade lidit skeppsbrott i och med revolutionen 1848, heter det i ett av Jörg Jochen Müller utgivet arbete Literatunvissenschaft u n d Sozialivissenschaften 2. G erm anistik u n d deutsche N ation 1 8 0 6 - 1 8 4 8 . Z u r Konstitution bürgerlichen Bewusst seins. (Unter Mitarbeit von Reinhold Behm, Karl-Heinz Götze, Ulrich Schulte- Wülwer und Jutta Strippel. J. B. Metzlersche Verlagsbuchhandlung 1974·) För fattarna utgår från att etableringen av germanistiken som universitetsvetenskap, uppkomsten av en nationell litteraturhistoria och inrättandet av skolans Deutsch unterricht sammanfaller med den tyska bourgeoisins revolutionära kampfas och med den industriella revolutionen. Uppläggningen är enligt vad som sägs i förordet »wissenschaftssoziologisch»; eftersom sociologi i B D R gärna brukar diskrimineras som ett marxistiskt betraktelsesätt, har ordet här fått sitt tunga prefix! I polemik mot en som man menar i tysk litteraturforskning gängse »Methoden-pluralismus» — också Jost Hermand har fått kläda skott för denna (jfr min uppsats i Samlaren 19 73, s. 93) — hävdas i den nya boken, »dass jedwede wissenschaftliche und päda gogisch-didaktische Praxis ohne Klärung des sozialen Standpunkt nichtig ist».
Som ingenting mindre än »eine literarische Gründerzeit» betraktar Friedrich Sengle det tidsskede som han behandlar i Biedermeierzeit: »Eine literarische G rü n d er zeit [. . .] d a r f man schon die Jah rzeh n te nach 1 8 15 nennen.» Sengle hänvisar tili den starkt utökade bokproduktionen och konstaterar, »dass der Buchmarkt einen unge wöhnlich grossen Teil der Gesamtwirtschaft darstellte. Wenn man dies bedenkt, so wird man sich nicht mehr darüber wundern, dass sich 1848 der neue Staat in der Gestalt eines Schriftsteller- und Professorenparlamentes zu konstitutieren ver suchte.» (II, s. 28.) Det är fler än Sengle som har kallat den första tyska riksdagen i Paulskyrkan i Frankfurt am Main i maj 1848 just för ett professorspariament. Det har visserligen mot denna beteckning anmärkts att av 799 deputerade var »bara» 123 professorer vid universitet eller gymnasier. Tjugo av dessa hade deltagit i de båda stora germanistmötena 1846 och 1847 — det andra ägde rum i Lübeck också det med Jacob Grimm som ordförande. Ett tredje, till året 1848 beramat möte kom revolu tionen i vägen för. Jörg Jochen Müller som betonar att Paulskyrkoförsamlingen i varje fall i hög grad var ett akademikerparlament, hävdar också att det finns en kontinuitet mellan germanis tträffar na och den nya riksdagen. »Die Schleswig-Holstein-Frage erhielt neue Brisanz und wurde dann militärisch ’geklärt’, eine einheitliche deutsche Verfassung wurde verhandelt, Presse- und Versammlungsfreiheit waren unterm Druck der revolutionären Volksmassen hergestellt. Aber der Traum war bekannt lich kurz. Und die Nationalversammlung war bekanntlich kein Revolutionstribunal. Ende 1849 war alles wieder beim Alten. Ruhe und Ordnung kehrten ein; Gervinus, Haupt, W. Zimmermann, Wilbrandt und andere wackere Germanisten bekamen ihre Hochverratsprozesse. Die ’Revolution von oben’ konnte beginnen.» I en stor in ledande studie tili Germanistik und deutsche Nation 18 0 6 -18 4 8 gör utgivaren J. J. Müller bl. a. ett försök tili en statistiskt-typologiserande bestämning av så att säga »homo germanisticus». Ett resultat som han får ut av denna undersökning är den höga frekvensen såväl av »Dichtergermanisten» som av »Kriminelle Germanisten».
