Annat som ingår i frisksportarrörelsens lära är vikten av avkoppling och tankens makt, vår andning. Det är nära förknippat med friluftsrörelsen, orientering, långfärdskidåkning, kanotister, fjällbestigare, seglare och långfärdscyklister. (”Frisksport – friluft – fältsport?”
Gösta Wijkman, Aftonbladet 1940-06-08: 6).
Den naturliga platsen för den nya kroppen var utomhus, gymnastiken utfördes gärna där. Att gymnastisera i den fria luften gav både kroppen och hjärnan vad de behövde. Att testa gränserna för vad kroppen klarade var utvecklande, hur länge kan jag ligga i vatten eller hur långt kan jag cykla på en dag. Det finns otaliga bilder från den här tiden på människor med natursköna bakgrunder, där kroppen får vara en del av naturen. Att hoppa ned i vattnet, ligga på ängen, cykla längs vägen. Det var en brunn av livskraft som alla kunde dricka ur. Lantlivet
26
omvärderades och landsbygden blev en plats för hälsosamhet. Hundratusentals ungdomar tog sig ut i naturen för lägerverksamhet eller långcykling. Det blev ett nytt ideal, att andas frisk luft, röra sin kropp och bry sig om den (Frykman 1991: 40, 43f).
Denna beskrivning var något Sigrid berättade om vad gäller hennes far och frisksporten. Nästan ordagrant beskrev Sigrid vad Frykman skrivit om.
När jag har tittat i album på pappa från när han var ung, så är det bilder där är de stora ungdomsgäng som står vid cyklar eller där han går ner i spagat, där han hoppar höjd, där han står på händer, väldigt många sådana bilder på honom. Väldigt mager och senig man som utför gymnastiska rörelser. Och det skulle man ju själv inte ha, det är ju inte som att mitt album är fullt av sådana bilder. Så det är ju lite kult det här, kring det här, det är verkligen idealet. Sen det här med att cykla, de cyklade en helg 40 mil fram och tillbaka till Göteborg. Så det är mycket sådana glada bilder i hans album från ungdomlig gemenskap.
Tiden var kroppsfixerad. Men tanken var att både det inre och yttre skulle stärkas och stöpas om till sitt bästa tänkbara, både kropp och själ. Gymnastiken var en del av detta och
representerade en sinnebild av en kropp som fysiskt sträcker sig mot framtiden. Kroppen blev något som skulle förbättras. Människor tänkte att de kunde omskapa sig själva genom
gymnastik och motion, kost och kontrollerandet av dieten. Genom att sova med öppna fönster skulle kroppen härdas för att motstå sjukdomar (Frykman 1991: 40).
Ordet hälsosam kopplas ofta till luft i olika former såsom lantluft, hög luft, fri luft, skogsluft och mer sällan återfinns i kombination med andra ord. Som det låter i
sammanhangen så ställs den bra luften mot den i städerna, den smutsiga stadsluften, rökig från fabrikerna. Sigrid berättar:
Jag tänkte då, varför uppstod utomhusgymnastik i det här klimatet då. Men det kanske var ideal från nazismen. [Jag berättar att luft är något som återkommit som hälsosamt i mina sökningar]. Mamma vädrade fruktansvärt mycket, vädra varje dag, ut med sängkläder och hänga och vädra. Det var pedantiskt, att ha öppna fönster hela tiden och var man sjuk så skulle man ju ligga iskallt. Pappa hade nått sånt där att han tyckte man skulle gå upp tidigt och öppna fönstret på morgonen och släppa in frisk luft, hur kallt det än var. Duscha iskallt, bada iskallt varje gång. Han motionerade ända tills han blev jättegammal, sprang ute, löpte ute och duschade iskallt, han har ju aldrig duschat varmt. Min son kör nu samma stil, duschar också iskallt (Sigrid) Hon fortsätter:
Det var ju fruktansvärt alltså, när jag var och hälsade på mina kusiner och vi badade badkar. Då fick ju alla duscha som de ville, men jag fick inte det. Då kom pappa in och så höll han mig i armen och så duschade han mig iskallt. Det är ju jättekonstigt.
Det var så ”jävla nyttigt”. Alltid kalla duschar, upp till 10-11 års åldern men sen blev det nog för mycket protester.
27
Friluftsrörelsen var också ett nyare påfund, som också förknippas med frisksport och hälsa i artiklarna. Lägerverksamhet likaså. Sigrid berättar:
Så det var ju inte bara att man skulle gymnastisera, utan man hade mycket lägerverksamhet. Pappa var ju ofta på läger, olika läger överallt i hela landet och där var det ju strikta scheman med frukost och sen var det gymnastik och allt var utomhus, men det var också tävlingar, höjdhopp, längdhopp, slägga, kula, och löpning förstås, löpning och gymnastik var grunden för allting. Men också allmänbildande inslag, han berättade att de ofta gjorde studiebesök, på slott och sånt i närheten och det är ju samma som folkhögskolan. Det var precis samma det här med allmänbildning, och på kvällarna på de här lägren satt de vid lägerelden och sjöng och på folkhögskolan läste de poesi och läste arbetarlitteratur. Så det var både inslaget av allmänbildning som var för själen och [fysisk aktivitet för] kroppen.
I väldigt många av artiklarna förknippas frisksport med friluft, det är naturbilder som läggs till artiklarna, de gymnastiserar just vid sjöar eller på klippor eller på ängar.
Att kunna frilufta var något nytt vid den här tiden, att ha fritid nog att kunna cykla 40 mil fram och tillbaka, att ha tillräckligt starka kroppar för att klara det. I dåtid har jag nästan bara hittat positiva uttryck kring friluftandet, medan det idag kanske inte beskrivs riktigt lika snällt.
För även om hälsofördelarna med naturen omtalas, så är sättet vi tar oss ut i naturen ifrågasatt i tidningarna. Nu finns också ett spår som inte fanns då, en hotande klimatkris.
En krönika, ”Vår tids vilsenhet inför samtiden slår alla rekord”, handlar om ”skogsbad” som nyord, där företeelsen, som handlar om att bada sina sinnen i skogen, sköljer fram över världen. Författaren, Niklas Wahllöf, tycker det är tråkigt att vi måste hitta på en ceremoni för att stänga av telefonen och gå ut i naturen men ser också hälsofördelar med naturnärhet. Han skriver vidare om att vi människor alltid varit intresserade av livet, av att vara den moderna människan och att vi hittar på ”nya” saker som kanske inte är så nya egentligen, det är bara orden som är det. Han skriver att frisksport och friluft är på väg att hamna i fokus igen (DN Kultur 2018-05-24). Folkhemstiden har ju beskrivits som en tid av mycket
uppfinningsrikedom, av en längtan efter en bättre framtid som var nåbar om vi bara stretchar kroppen tillräckligt långt. Den delen av oss har kanske inte gått helt förlorad i vår jakt efter nya sätt att bli bättre. Dåtidens återkommande uttryck om lantluft och skogsluft känns också igen här.
Friluftstankarna fortsätter i olika artiklar om ordet skogsbad, där till exempel Lisa Magnusson 2018-05-28 i DNs ledare skriver artikeln ” Tryggare kan ingen vara än den som får vila i en susande skog”. Hon skriver om hur stor del av svensk kultur det är att älska skog, mark och
28
hav även om naturromantiken också kan kopplas till lite mer människofientliga ideologier också, som socialdarwinism eller nazism.
”Skogsbad” var ett av de begrepp som fördes in på Språkrådets lista över nyord nu senast. Det är hämtat från den i Sverige allt mer populära japanska praktiken shinrin-yoku, som handlar om att med hjälp av en guide ”återknyta kontakten med naturen genom att öppna och bada våra sinnen”. Att lukta på mossa i grupp är förstås ett väldigt onaturligt sätt att möta naturen. Men det är en början.
Hon avslutar artikeln med att lägga frisksportens motto efter att hon nämner nazismen. ”Där blir skogen en vacker fond för en sund själ i en sund vit kropp”. Frisksportens motto hade dock inte ordet vit i sig, utan det är här tillagt för effekt. Så att även om företeelsen beskrivs delvis positivt, så läggs det dystra nationalistiska täcket över den.
I en annan artikel, även den av Niklas Wahllöf för DN Kultur (”Vår längtan till skogen har blivit galet naturlig och överdriven” 2019-06-13) tar författaren upp vår längtan till skogen framför städerna. Han tar upp klimattankar om att man inte kan sitta och säga att skogen är så härlig samtidigt som man fortsätter konsumera i samma takt som innan. Att vi klagar på stress, buller och ohälsa i städerna samtidigt som urbaniseringen är större än någonsin. Att vi aldrig är nöjda kanske.
En stor anledning till att studien påbörjades var en frustration och undran över hur det i Sverige kan pratas så mycket om fysisk aktivitet, rörelse och träning men så pratas det mindre om mental aktivitet. Vi ska förbättra våra kroppar, men det är kanske inte samma fokus på att förbättra våra insidor. Som har nämnts på många platser tidigare i studien så var detta en stor del av frisksporten, att förbättra både kropp och själ. Att läsa och lära, diskutera och fundera.
En sund själ i en sund kropp. Att båda delar behövs för att människan ska nå framgång.
Vad gäller sökningar om mental träning i nutid, att utveckla såväl hjärnan som kroppen, så är det oftast elitidrottare som pratar om mental träning. Det beskrivs hur viktigt det är med mental träning för dem, men det kommer inte särskilt mycket tips på mental träning för gemene person som det gör för till exempel bantning. Det finns under perioden endast drygt 1300 sökträffar på mental träning i Aftonbladet om en jämför med fysisk träning som ger ca.
39 660 träffar. För frisksportarna var läsningen lika viktig som styrketräningen och kosten, att hålla hjärnan i trim var lika viktigt som att hålla kroppen i trim. Det var studiecirklar och diskussioner varvat med fysisk träning. När jag frågar Majken om hur det är med tankar på mental träning på hennes utbildning säger hon
Nått sånt tänk finns inte riktigt på utbildningen, den är väldigt anpassad efter dagen.
Det är rätt många i klassen som har dyslexi till exempel så vi läser inte speciellt
29
mycket, vi ser mer på film och diskuterar mer. Vi försöker lära varandra så, lärarna vill snarare ha en diskussion i klassrummet. Vårt skolbibliotek är ju lite av ett skämt, fyra Billy-bokhyllor och typ ”lägg en bok, ta en”. Det är inte fokus på läsning. Utan görandet, pratandet och varandet. De vill att man ska vara närvarande som människa än läsa, läsa, läsa. Det händer mycket mer i huvudet när man får fundera lite, diskutera det. Det är också mental träning.
För att hitta en artikel om mental träning som inte är kopplad direkt till elitidrottare och deras förberedelser för stora tävlingar få jag leta tillbaka till 2016 då Tomas Lerner skriver i DN
”Medkänsla för dig själv och andra en väg till bättre hälsa” (DN 2016-11-11). Artikeln handlar om just det jag har funderat över och det är Christina Andersson (doktorand vid KIs institution för klinisk neurovetenskap) som får komma till tals i artikeln, hon säger ”vi joggar och går på gym - men hur många tränar hjärnan för att må bättre?”. Hon talar om vikten av att känna medkänsla för oss själva och andra.
Det hjälper oss att fatta klokare beslut, våga förändra våra liv och bli bättre på att leva i nuet och att känna glädje. Fysisk träning är bra – men modern forskning visar att medveten träning av hjärnan också ökar vårt välmående […] Många pressar sig till det yttersta på jobbet och jämför sig privat med andra på sociala medier […] Vid stress minskar förmågan att se andra människor, samma gäller om vi är inriktade på att hela tiden prestera. Många känner skuld och skam när de inte tycker sig uppfylla sina egna och andras krav.
Att även träna sitt inre med samma självklarhet som vi ska träna vårt yttre kanske skulle bidra till bättre folkhälsa i samma utsträckning.