2.3 Samarbete för företags ansvar
3.2.10 Frivilligt eller obligatoriskt och statens roll
Roque berättar att han är 78 år. Han har sett att det som anses naturligt vid en tidpunkt, ett tiotal år senare kan ses som helt fel. Med detta vill han säga att det som är den allmänna uppfattningen vid en viss tidpunkt inte alltid behöver vara den ”rätta” uppfattningen. Då det gäller lagar och normer för CSR och huruvida de ska vara bindande eller frivilliga, är detta mycket viktigt menar han.
“…för när de är bindande blir de en del av den allmänna uppfattningen. På ett sätt, teoretiskt sett, borde lagarna först bli en del av den allmänna uppfattningen och sen lagstiftas. Du lagstiftar om det som är den allmänna uppfattningen, om det du läser, det du tycker är naturligt.” 33
Roque menar att normerna för företags sociala ansvar behöver bli bindande, det är även därför Fundación SES arbetar för att lagen 2594 inte ska förlora sin förpliktigande karaktär. Han beskriver att de har en svår diskussion med företagen eftersom företagen vill att normerna ska vara frivilliga. Roques åsikt är att statens roll är att vara en institution som tjänar samhället. I Fundación SES menar de att makt främst är ett verktyg för att tjäna samhället, inte för att dominera. Statens roll i detta fall är alltså att stifta lagar som syftar till att företagen tar de ansvar de borde.
Då det gäller lagen 2594 menar Beatriz att problemet är att staten kan kräva sociala rapporter, men att den sedan inte har någon möjlighet att följa upp rapporterna. Att staten inte kan kontrollera det som företagen redovisar, gör att lagen mister sin kraft. Däremot menar hon att marknaden fungerar bra då det gäller företag. Att utveckla standarder som blir konkurrenskraftiga på marknaden, som exempelvis ISO 26000, är därför något hon tror på.
”…åtminstone i våra länder, där CSR är något frivilligt, måste det finnas marknadsmekanismer för att standaren ska vara hög och inte minimal.” 34
Delvis i likhet med Roque tror hon att det behövs ett socialt underlag, ett mer genomarbetat koncept, innan normerna kan bli bindande. Statens roll är att gynna ett engagemang för CSR, vilket innebär att statens funktionärer måste utbildas i ämnet.
Transparens är det bästa sättet att kontrollera, det börjar med staten, säger Paula. Hon menar att det är godtagbart att det finns en viss del av det som kan anses som företags ansvar, som är
33
”…porque cuando son obligatorias entran en el sentido común. Las leyes en realidad, teóricamente, tendrían que ser primero en el sentido común y después legisladas. Legislás sobre el sentido común, lo que estás leyendo, lo que te parece natural.”
34 ”…por lo menos para nuestros países, en donde la RSE se la califica de voluntaria, tiene que haber como mecanismos de mercado para que el estándar sea alto y no sea lo mínimo.”
frivilligt. Mycket är ju lagstadgat då det gäller arbetsrätt och miljö, även om nivån ofta är låg. Det som idag är frivilliga åtaganden, tror hon däremot kommer bli mer bindande med tiden.
“Men därför tror jag att det valbara eller det frivilliga hela tiden kommer bli mer och mer bindande men per ”default”, eftersom företagen inte kommer ha något annat val för att kunna konkurrera. Och när vi alla blir mer medvetna som konsumenter och mer ansvarstagande kommer företagen med tiden känna sig mer tvungna att att sköta sig bättre…” 35
Mariano anser inte heller att CSR-normerna bör vara bindande, utan menar även han att det är av största vikt att medborgare eller konsumenter lär sig kräva det de tycker är rätt av företagen. Det är bland annat dessa ”stakeholders” som bestämmer vilken utveckling det blir som sker inom CSR. Mariano menar att statens uppgift inte är att tvinga företag att handla på ett visst sätt, snarare ska den underlätta för företagen att handla rätt.
“Först och främst genom att underlätta kommunikationen, men också genom att se till att lagstiftningen gör det lätt att främja CSR-strategier…Statens roll är att bestämma spelreglerna…” 36
Därför är det även väldigt viktigt, menar Mariano i likhet med Beatriz, att staten har god kunskap om vad CSR är.
Precis som Fagerfjäll poängterar Roque att moral och etik ständigt utvecklas i ett samhälle vilket även gör att synen på företags ansvar förändras. Den situation vi ser idag och organisationers engagemang för att påverka, gör även att den allmänna åsikten i samhället mer och mer blir att företag har ett ansvar som sträcker sig längre än att vara vinstgenererande och följa lagen, precis som både Montuschi, Egaña och informanterna påpekar. I linje med Ramiro och Nietos artikel hävdar även Roque att verklig förändring kommer till stånd när vi har ett system med lagar och kontroll för företags ansvar. Men det är ju även detta som Beatriz tar upp som ett problem då det gäller lagen 2594, att lagen finns men att ett system för kontroll saknas.
Fundación SES ställning till hur normerna ska utformas stämmer överens med bilden som Clapham ger; att frivilligorganisationerna trycker på för att få en hårdare lagstiftning. Paula och Mariano uttrycker en åsikt som däremot är tvärtemot den som Clapham beskriver. De anser att det är bra att normerna än så länge är frivilliga och Paula menar att de med tiden kommer bli mer
35 ”Pero por eso lo optativo o lo voluntario yo creo que se va a convertir cada vez más obligatorio pero por “default”, porque a las empresas no les va a quedar otra para poder competir. Y cuando todos seamos consumidores más conscientes y más responsables las empresas van a verse cada vez más obligadas a gestionarse mejor…”
36 ”Primero facilitando la comunicación, segundo haciendo que la legislación sea más amigable para promover estratégicas de RSE…El estado tiene un rol que es marcar las reglas del juego…”
obligatoriska naturligt och att detta inte är en process som behöver skyndas på. Normerna behöver arbetas in så att de ses som något naturligt. Om det finns standarder som fungerar kan dessa användas som grund för en lagstiftning. Precis som Schvarstein markerar dock Mariano att det är staten som bestämmer spelreglerna, det är den som bestämmer hur lätt det ska vara för ett företag att applicera normer för CSR på sin verksamhet. Beatriz visar i sin tur på betydelsen av marknadsmekanismerna för att förändra ett företags beteende, precis som Mariano som menar att konsumenternas påverkan betyder mycket för företagens utveckling inom CSR.