En jämförelse mellan städerna visar att andelen mycket nöjda med arbetsmil
jön inomhus var ungefär lika stor (ca 20%), medan det i Gävle fanns en något högre andel ganska nöjda och i Uppsala en något högre andel mindre nöjda.
(Bilaga 3:12, tab 25). Graden av tillfredsställdhet har sannolikt med många olika faktorer att göra; några exempel är lokalernas beskaffenhet, mellan- mänskliga relationer och typ av arbete.
En grundläggande förutsättning för arbetet är att lokalerna är funktionella.
Totalt menade 84 procent att den inre miljön var funktionell, i Norrköping så stor andel som 91 procent. (Bilaga 3:12, tab 24). Det tolkar vi som att arbets
platserna i de flesta fall fungerar praktiskt i yrkets utövande.
En analys av vad som gör att en andel är mindre nöjda eller missnöjda visar att det framför allt är dimensionerna trivsamhet och möjligheter till social ge
menskap som brister. Dessa är inte lika väl tillgodosedda vid de undersökta arbetsplatserna, eftersom nästan hälften av de tillfrågade inte ansåg inomhusmiljön trivsam och lika många ansåg att den inte främjade gemen
skap. (Bilaga 3:12, tab 24). De mycket nöjda hade dock inga direkta invänd
ningar mot vare sig trivsamhet eller möjligheter till social gemenskap.
Tabell:
Åsikter om inomhusmiljön - tillfredsställelse med inomhusmiljön Mycket nöjda med inomhusmiljön:
Inomhusmiljön:
Inomhusmilj: Är trivsam Är ej trivsam Antal
Främjar gemensk 90% 0% 45
Främj ej gemensk 6% 4% 5
Antal 48 12 50
Ganska nöjda med inomhusmiljön:
Inomhusmiljön:
Inomhusmilj: Är trivsam Är ej trivsam Antal
Främjar gemensk 38% 12% 80
Främjar ej gemensk 24% 28% 75
Antal 91 64 155
Inte nöjda med inomhusmiljön:
Inomhusmiljön
Inomhusmilj: Är trivsam Är ej trivsam Antal
Främjar gemensk 3% 21% 17
Främjar ej gemensk 4% 72% 55
Antal 5 67 72
Av de 72 personer som inte var nöjda med den inre miljön ansåg 72 procent att den brast i såväl trivsamhet som gemenskapsstöd. Endast ett par personer var nöjda med just de två värdena. Bland de ganska nöjda var meningarna mer delade, men nästan 40 procent ansåg den inre miljön både trivsam och bra för gemenskapen. Övriga ansåg att det brast i något avseende eller båda.
119 Det är alltså i huvudsak brister i "mjuka" värden som föranleder ett visst missnöje med den inre miljön. Vilka inslag som kan räknas till dessa värden ger inte denna undersökning något direkt svar på, men några kommentarer om inomhusmiljön kan ges.
Ett problem som återkommer i intervjuer och i enkäter från samtliga arbets
platser är att ventilationssystemen delvis inte fungerar. Det visar sig på så vis att vissa rum blir alltför varma på sommaren och ibland alltför kyliga på vin
tern. Ett exempel är en enhet i Gävle, som har upp till 30 grader inomhus varma sommardagar.
-... det är en oerhörd hetta och arbetsplatserna efter den här sidan är olidliga, dom håller 30 grader och det är omänskligt... Det är så att man börjar i februari och säger att "usch, nu är det snart sommar igen och då ska vi sitta här med huvudvärk"... man kan inte ha fönstret öppet, för man får ju inte in någon luft, utan man måste bomma för allt man kan..."
Den beskrivningen visar på extrema förhållanden, men det har visat sig före
komma svårigheter att tidvis hålla en arbetsvänlig inomhustemperatur på flera platser. Lösningarna har i regel varit att dra för gardiner och persienner och därmed utestänga den yttre miljön, vilket för många påverkar trivsel
upplevelsen negativt. Solfilm är en lösning som man avser att pröva i Norr
köping. Direkt solsken är naturligtvis svårt att komma ifrån, men i vissa fall irriterar det. På några arbetsplatser har också indirekt solsken via takplåt eller solfilm, som reflekterat ljuset gjort att man tvingats dra för gardiner.
- ...det som är irriterande i det här rummet är att det blir otroliga reflektioner i plåten på andra sidan gården. På eftermiddagarna när solen skiner går det knappt att titta ut genom fönstret... jag får mörklägga här på eftermiddagarna på grund av taket... det gäller alla i den här längan. (Livsmedelsverket, Uppsala).
Ventilationsproblem och starkt solljus är ett par faktorer som påverkar triv
seln, mörka arbetsrum och begränsad utsikt är ett par andra. Det är problem som är generella och svåra att råda över av den enskilde, men som har med trivsel och välbefinnande att göra.
- Arbetsplatsen är för trång. Lågt i tak, trånga korridorer, för många små rum. (Norr
köping).
- På tok för trånga kontorsrum. Svårigheter att motta besök på rummet. Detta utgör ändå en stor del av arbetet. (Gävle).
De allra flesta kommentarerna har handlat om att, även om man är ganska nöjd, så uppskattar man inte små och mörka rum, ojämn temperatur, långa, mörka och trånga korridorer. På motsvarande sätt framhålls att en arbets
plats uppskattas om det finns färger, växter och omväxling. Det "enformiga"
med gemensam färgsättning uppfattas som negativt.
På de arbetsplatser som ingått i studien har de allra flesta anställda egna ar
betsrum. Av praktiska skäl har dock vissa grupper gemensamma arbetsrum, t ex växeltelefonister och expeditionspersonal. Önskemål från denna perso
nal att få en icke undanskymd plats i anläggningarna har tillgodosetts i t ex Norrköping, där växeltelefonisterna på Luftfartsverket har sin arbetsplats
120
innanför glasrutor i entréhallen. På samma sätt har den personalen på In
vandrarverket placerats i anslutning till huvudentrén och har större möjlig
heter att följa människors rörelser i huset och personligen se andra anställda.
Det har varit positivt och bidragit till en ökad delaktighet i skeenden. Samti
digt är det från sådana "kollektiva" rum som synpunkter kommit på arbets
miljön och behov av att komma ifrån korta stunder, gärna utomhus. De an
ställda beskrev att torr luft och surrig miljö är tröttande, ofta var också en del av lokalen pausrum, bakom skärmar. Gröna växter och vädring underlättade delvis.
En del av trivsamheten på arbetsplatsen skapar de anställda själva. Det fram
gick tydligt i många arbetsrum att det var viktigt att sätta en personlig prägel på rummet, med hjälp av krukväxter, bilder, teckningar och annat pynt. Så är det också i många pausrum. I Gävle ansåg de anställda i något högre grad att deras inomhusmiljö var trivsam. Det som framhölls som positivt var att man inte hade långa korridorsystem, och dessutom hade man små "torg" med sittplatser och gröna växter. De anställda hade själva kompletterat med så
dana växter i gemensamma utrymmen, för att få en ännu "mjukare" miljö. På samtliga arbetsplatser där man hade gröna växter framhölls de som ett posi
tivt inslag, och bidrog till trivsel.
Bild 72 Färger, växter, omväxling, ljus, utblickar och personlig prägel är viktigt för trivseln inomhus. Uppsala.
Pausrum
I intervjuerna har man framhållit bra ljus, trevliga utblickar och bra möble
mang som viktiga inslag för det egna arbetet och personliga gemensamhets- utrymmen som viktiga inslag för gemenskapen. Ofta har man också pyntat pausutrymmen med blommor, färggranna dukar och gardiner och dekora
tioner på väggarna. Att följa årstider och helger genom att byta dekorationer vid t ex jul och påsk, ger också en varierad och intim prägel åt pausrum.
- Vi går ut allihop, och vi försöker vara där samtidigt för att få lite gemenskap.:.
121 En vanlig modell är att en enhet eller en sektion på myndigheterna har ge
mensamt pausrum, men mycket ofta anser man att de är under- dimensionerade.
- Vi tycker att det är för litet. Vi är 24 personer här som ska ha det och ska vi sitta alla samtidigt så är det trångt, det går nog inte. Visserligen är det många på den här enheten som är ute och reser, men på fredagseftermiddagarna brukar dom försöka jobba inne, så vi träffas då och har någon lättare information. Det brukar vi ta i sam
band med fikat. Men är vi alla så blir det trångt...
Ett sätt att undvika det problemet är att skapa öppna pausrum. De ger ljus och rymd och möjligheter att utöka antalet platser, men begränsar använd
ningen eftersom det bland annat uppstår problem med matos vid lunchtid.
De öppna pausrummen kräver att det finns kompletterande rum med kök.
- Pausrummen var öppna förut mot korridoren. ..inga väggar. Då hade vi värmeskåp, och att sitta där och äta med matos i korridorena, nej, det var inte bra. Det är bra att väggarna kommit upp och att det går att stänga till. Jag vill absolut inte ha in matos när jag sitter och jobbar...
En annan aspekt som framkommit i intervjuerna är att de öppna paus
rummen får en mer offentlig karaktär och förtroliga eller konfidentiella sam
tal inte kan äga rum på ett bra sätt. Då är man hänvisad till samtal i arbets
rum. Än mer påtagligt är behovet av avskildhet i samband med lunchen. Att sitta och äta sin medhavda mat i ett pausrum som är öppet mot korridoren, ger en känsla av utsatthet. Man känner sig iakttagen av förbipasserande. På några håll har man löst det problemet med skärmar.
- Läget är ju inte det bästa för det ligger i en korridor och det är mycket spring där.. .till slut fick vi upp skärmarna som står där...
Slutna pausrum ger mindre ljus och rymd, men ger samtidigt mer avskildhet, speciellt intill korridorer. På Invandrarverket berättade en anställd att hon agerat för att bygga in ett öppet pausrum för att slippa matos. Ett sådant rum är också lättare att göra personligt pyntat. Många kommentarer vi fått i en
käten om arbetsmiljön inomhus har att göra med gemensamma utrymmen;
oftast är det något man saknar eller är irriterad på som man beskriver. Här är några exempel från Norrköping:
- Dåligt med bra sammanträdesrum, fler men mindre rökrum önskas.
- Lunchrummet är fint men lite för bullrigt när alla samlas...
- Vi är 3 personer på min avdelning och vi reser mycket. När mina kollegor är borta kan det kännas som det är bara jag som jobbar på verket. Sitter sist i en korridor - och ser kanske inte någon på hela arbetspasset.
Varje arbetsplats har sin struktur och därmed också de gemensamma rum
men. Öppna eller slutna pausrum, tillgång till matuppvärmning eller ej i pausrummen, antal personer per pausrum, "enhetsprivata" eller allmän- utnyttjade pausrum är några faktorer som på olika sätt bedöms inom verken och som de anställda reagerar på. Utan att ha gjort någon genomgripande undersökning av arbetsplatsernas förhållanden, så kan vi hävda att paus
rummen är en viktig del av de anställdas allmänna förhållanden, och att de kräver såväl möjligheter till närhet och förtrolighet mellan ett fåtal individer
122
som möjligheter till gemensamma diskussioner och informationsstunder.
Det är utifrån sådana överväganden som de anställda beskrivit sina förhål
landen.