Fysisk aktivitet - Hur idrottslärare väcker intresse för fysisk aktivitet och hälsa

I sin undervisning försöker idrottslärarna variera sina lektioner för att väcka elevernas intresse för ämnet framkom det i informanternas svar. Det är främst simning, friluftsliv, dans och andra aktiviteter i läroplanen som har störst chans enligt Engström (2010) att leda till fortsatt fysisk aktivitet bland eleverna och även senare i livet. Ur våra resultat framgår att lärare gärna hade tagit med eleverna till simhallen eller naturen, men på

grund av tidsbrist blev det inte så ofta som de skulle vilja, för transport, ombyte och dusch tar tid. I informanternas utsagor framgår det att skolans idrott är kanske för många elever det enda tillfälle och plats där de kommer i kontakt med fysisk aktivitet och där får möjlighet utveckla ett intresse för fysiska aktiviteter. Vilket även bekräftats av Engström (2004).

Ur våra resultat framkom det att lärarna eftersträvar många olika aktiviteter och en varierad idrottsundervisning. I informanternas svar framgick det att det var mest en variation av olika bollsporter som var den dominerande aktiviteten, vilket även bekräftas i Skolinspektionens (2010) rapport där de fann att bollsport var den klart dominerande aktiviteten i idrottsundervisningen i de skolor de besökte.

Lärarna gör sin tolkning i transformeringsarenan och utformar sin verksamhet efter vad de tror förväntas. Lärarna gör alltså en plan på undervisningens innehåll och hur de ska gå tillväga. När man som lärare tolkar en läroplan kan det antingen förekomma tillägg eller fråndrag, beroende på hur man tolkar läroplanen. Huvudtanken med läroplanen är att undervisningen ska bli densamma överallt, men då den inte blir det får man försöka se vilka avvikelser som sker. Oftast betraktar man att det är läroplanen som är en faktor till att avvikelser sker, men det är många andra faktorer som gör att undervisningen inte ser likadan ut. Att se det på detta sätt visar att den formulerade läroplanen inte är något som styr undervisningen utan är bara en riktlinje för kompromisser och önskad utveckling (Linde, 2000).

Det framgick av informanternas svar att ett viktigt syfte med ämnet idrott och hälsa är att väcka ett intresse för fysisk aktivitet och en sund livsstil det är då viktigt att idrottslärare varierar utbudet av fysiska aktiviteter, både inne och ute för att väcka ett intresse för fysisk aktivitet hos den enskilde eleven. Idrottslärare kan då uppmuntra elever till att utveckla en allsidig rörelseförmåga. Genom att prova många olika aktiviteter ökar möjligheterna till att hitta en aktivitet som passar varje enskild individ och till ett fortsatt fysiskt utövande. Positiva upplevelser av fysisk aktivitet i tidig ålder har stor betydelse för utövande av en fysisk aktivitet senare i livet. Genom att prioritera fysiska aktiviteter som ger positiva upplevelser av rörelse under uppväxtåren ökar förutsättningarna för att vi blir fysiskt aktiva senare i livet (Skolverket, 2011).

Av resultaten ser vi att informanterna utrycker att utbudet av aktiviteter ska vara stort och brett för att kunna engagera alla elever och för att väcka deras intresse för fortsatt engagemang för fysisk aktivitet. Idrottsläraren kan väcka ett intresse för fysisk aktivitet och hälsa i ett livslångt perspektiv genom att prioritera fysiska aktiviteter som går att

utöva under hela livet. Aktiviteter som ger kunskap och färdigheter som du kan använda långt upp i åren. Prioritera fysiska aktiviteter som går att utöva över generationsgränserna. Vi vet att i tidiga år är föräldrapåverkan otroligt viktig för att etablera livsstilsmönster. För kan mamma och pappa åka skridskor så lär man ofta också sitt barn det (Imsen, 1999). I en 9 årig studie har Ericsson och Karlsson (2012) konstaterat att god motorik leder till bättre resultat i flera av skolans ämnen. Det har dock varit svårt att nå fram till beslutsfattare inom skola och skolpolitik på kommunal och statlig nivå. När entydiga och ovedersägliga forskningsresultat nu finns, kan man förhoppningsvis räkna med en ny syn i maktens korridorer på behovet av daglig fysisk aktivitet i skolan skriver författarna (Ericsson och Karlsson, 2012).

Hälsa

Att det står lite om hälsa i läroplanen framkom i våra informanters utsagor. De anser, att det i dag inte finns några klara riktlinjer för skolans hälsoarbete utan det är upp till varje lärare att tolka riktlinjerna i läroplanen för idrott och hälsa. Inom idrottsundervisningen i ämnet idrott och hälsa har den fysiska aktiviteten en mer framträdande roll i undervisningen, då idrottslärarna prioriterar den. Samma slutsats har även Ekberg (2009) som skriver att det finns många mål inom hälsoperspektivet men trots det blir slutresultatet mer idrott och knappt någon hälsa (ibid.).

Hälsa uttrycks som något som ska uppnås, men hur det ska ske konkretiseras inte. Mot bakgrund av att det i Lgr 11 inte ges några verktyg, riktlinjer eller metoder för hur hälsa ska tas upp i undervisningen är det förståeligt att lärare har svårt att artikulera hur hälsa kommer till uttryck i undervisningen. vilket bekräftas av Ekberg (2009) som skriver att kursplanen är ganska otydliga enligt lärarna vilket gör att de har svårt att uttala sig om hälsa i undervisningen (ibid.).

Ur resultatet framgår att lärarnas sätt att väcka ett intresse för hälsa hos eleverna är att samtala kring ämnet där de tar upp många olika aspekter som. Det man investerar i förebyggande hälsovård slipper man lägga på sjukvård. Vilken hänsyn en arbetsgivare tar till en person med god hälsa. Vad hälsan betyder för familj och glädjen i att orka med sina barn. Arbete måste man orka med annars kan man inte försörja sig eller sin familj. Man tränar för att orka med sin fritid och få ut så mycket som man kan av den. Att orka med vänner, familj, barn, festa, resa och mycket, mycket annat. Det visar på bredden av tolkningen av begreppet hälsa.

Det framgår också genom resultatet att ämnet hälsa är mer teoretiskt utformat och att informanterna bäddar in mycket av teori i sitt sammanhang och inte har hela lektioner med teori för det tar tid från den primära fysiska aktiviteten. Den teoretiska delen av hälsa blir därför bare en sekundär del i ämnet idrott och hälsa framgick det av informanternas svar.

Med denna utgångspunkt kan vi analysera hälsoperspektivet inom ämnet idrott och hälsa. I läroplanen står det tydligt vad man ska kunna inom hälsoperspektivet, som till exempel olika definitioner av hälsa, samband mellan rörelse, kost och hälsa och sambandet mellan beroendeframkallande medel och ohälsa (Skolverket 2011). Eleverna ska få kunskap om hur en hälsosam livsstil ser ut där kost och fysisk aktivitet ingår för att utveckla sunda levnadsvanor. I samhället i dag är vi mer stillasittande och har en mer ohälsosam livsstil. Det är viktigt att eleverna får kunskap om hälsa och en aktiv livsstil för att kunna leva ett hälsosamt och sunt liv, för att bli fysiskt aktiva även senare i livet (Quennerstedt, 2006).

Undervisning

Genom våra resultat ser vi att den nya kursplanen lyfter fram elevernas förmåga att planera, genomföra och värdera fysisk aktivitet betydligt mer än tidigare. Eleverna ska ha större kunskaper i hela planeringskedjan. Det framgår av resultatet att skolan och idrottsläraren har en viktig uppgift med att skapa ett intresse för fysiska aktiviteter och hälsa. Skolans idrott är kanske för många elever den plats där de kommer i kontakt med fysisk aktivitet och där de får möjlighet att skapa ett intresse och engagemang för fysiska aktiviteter. Skolans idrottsundervisning är den första och kanske enda möjligheten till regelbunden fysisk träning för många elever. Idrottsämnet kan vara avgörande för många elevers aktuella, men också framtida hälsotillstånd och välbefinnande. Därför har skolans idrottsundervisning en central betydelse för många elevers självkänsla och vilja att delta i motion, lek- och idrottsaktiviteter under fritid och i framtiden. Det finns därför många viktiga skäl att från ett pedagogiskt perspektiv rikta ljuset mot ämnet idrott och hälsa (Engström, 2004). Eleverna ska få kunskap i undervisningen om hur en hälsosam livsstil ser ut där kost och fysisk aktivitet ingår för att utveckla sunda levnadsvanor (Skolverket 2011).

I resultatet framgår att lärarna anser att den fysiska aktiviteten har en mer framträdande roll i undervisningen gentemot den mer teoretiska delen hälsa då idrottslärarna prioriterar den fysiska aktiviteten på grund av tidsbrist. Detta bekräftas av

Londos (2010) som gör en liknande tolkning då han skriver att elevernas möjligheter att inhämta teoretiska kunskaper i ämnet hälsa under idrottslektionen är begränsat. Det teoretiska innehållet i idrott och hälsa kommer på undantag i idrottsundervisningen till förmån för fysiska aktiviteter (ibid.).

Resultaten visar på att begreppet hälsa i ämnet idrott och hälsa är svårtolkat och diffust. För många lärare i idrott och hälsa verkar begreppet hälsa vara otydligt, vilket gör att de har svårt att uttala sig om hälsa i undervisningen. Hälsa uttrycks som något som ska uppnås, men hur det ska ske konkretiseras inte. Några lärare anser att idrott och fysisk aktivitet är eller leder till hälsa. Bara kroppen vårdas med hjälp av fysisk aktivitet uppnås med andra ord hälsa. Andra ser hälsa som något som inte ingår i idrott och fysisk aktivitet utan mer handlar om undervisning i kostvanor, avslappning, drogprevention, behandling av skador med mera. Många förmedlar en osäkerhet kring vad hälsa är och hur det tas upp i undervisningen, vilket kan tolkas som att de inte funderat särskilt mycket över begreppet (Larsson & Meckbach, 2007).

I resultaten framgår att lärarna tycker att vi i dag är mer stillasittande och rör oss allt mindre. Samtidigt har många elever med datoriseringen, iPad, mobiler med m.m. blivit fysiskt inaktiva och stillasittande. Många föräldrar curlar sina barn så att de inte behöver ta ansvar längre varken för sig själv eller andra. Allt ska vara roligt och helst inte jobbigt alls. Det gäller de två tredjedelar av barnen som inte rör sig. I ett samhälle där fler och fler har stillasittande arbete eller sitter hemma framför datorn, TV eller i bilen och med felaktig kost leder till att allt fler utnyttjar en redan ansträngd sjukvård. Stresståligheten blir också sämre och även det leder till ohälsa med övervikt och allvarliga sjukdomar framkom det av informanternas svar.

Hälsa i idrottsämnet handlar om att förebygga riskerna med en stillasittande och inaktiv livsstil som kan leda till övervikt och fetma. Problem med övervikt har blivit en av de vanligaste folkhälsosjukdomarna i samhället. I skolan står motion och kostvanor i fokus för undervisningen i idrottsämnet hälsa. I hälsodiskussioner i samhället har fokus allt mer riktats på ämnet idrott och hälsa. Quennerstedt menar att i begreppet hälsa ingår kunskapen om olika tränings- och motionsformer. Hälsa görs meningsfullt genom deltagande i olika sociala relationer och i olika idrottsaktiviteter men även genom fysisk aktivitet i ett livslångt perspektiv. I begreppet lärande om hälsa ingår även välbefinnande i pågående aktiviteter, delaktighet och reellt inflytande i undervisningen, ett engagemang i hälso- och miljöfrågor, deltagande i lek och rörelse, i naturmöten, i rörelse och i relationer (Quennerstedt, 2006).

Ur våra resultat framgår det att sämre kondition och hälsa påverkar skolarbetet negativt. Eleverna blir tröttare och presterar sämre resultat. Med en förbättrad kondition och motorik förbättras elevernas prestationer. Liknande resultat har Ericsson och Karlsson (2012) kommit fram till i en studie där de såg att elever med god motorik hade högre betyg och klarade grundskolans mål bättre än elever med motoriska brister. Liknande resultat redovisas också i en studie av Nilsson et al. (2009) som konstaterat ett klart samband mellan kondition och intelligens. Forskningsresultatet baseras på 1,2 miljoner svenska män. I studien kom de fram till att fysisk träning skulle kunna optimera utbildningsresultaten. I ett viktigt resultat av studien kan man se ett klart samband mellan kondition och resultat. Forskarnas slutsats är att öka antal idrottstimmar i skolan om eleverna ska prestera bättre och nå högre resultat i skolan.

Slutsats

Genom våra resultat drar vi slutsatsen att idrottslärarna efterfrågade ökade teoretiska kunskaper, möjligheter till större bredd och variation i sitt arbetssätt. Detta behövs för att idrottslärarna i undervisningen och i bedömningen av eleverna ska kunna omsätta ämnets identitet som ett kunskapsämne på ett sätt som svarar mot intentionerna i läroplan och kursplanen i idrott och hälsa. Idrottslärarna försöker bädda in teorin i fysiska sammanhang. Då aktiveras flera sinnen och kunskapen fastnar också bättre, istället för att lägga all tid på teoretisk undervisning i klassrummet. På så sätt försvinner ingen betydelsefull tid från idrottsundervisningen, som istället kan läggas på fysisk aktivitet, framkom av idrottslärarnas svar. En slutsats vi drar av våra resultat är att den mer teoretiska delen i ämnet idrott och hälsa hade underlättats om det funnits en teorisal i anslutning till idrottshallen i skolan. Undervisningen i idrott och hälsa hade då blivit ett mer kunskapsbaserat ämne med en annan status. Det som framkom av våra informanters svar var att tolkningen av styrdokumenten var svårt, och lärarna tolkar styrdokumenten i transformeringsarenan olika, vilket leder till att undervisningen blir olika på olika skolor. Samma slutsats har även Ekberg (2009) om tolkningen i transformeringsarenan när han skriver att kursplanen är ganska otydlig. Trots detta är det bollsporter som är den klart dominerande aktiviteten i många skolor. Detta bekräftas också av Skolinspektionens (2010) flygande rapport som visade att det var bollsporter i upp till 75 procent av lektionerna. I rapporten framkom också att 50 procent av eleverna inte var med på en del av idrottslektionerna. Under samtal med informanterna framkom liknande resultat som visade att det även under informanternas lektioner fanns elever

som inte var med på en del idrottslektioner. Vi kan inte från våra resultat utesluta att det finns ett klart samband mellan idrottslärarnas undervisningsstrategi och elevers frånvaro under idrottslektionerna. Då det framkom under samtal med informanterna att många elever som är frånvarande från idrottsundervisningen också är stillasittande och fysiskt inaktiva. Genom våra resultat konstaterar vi att lärarnas tolkning av läroplanen i transformeringsarenan inte överensstämmer med läroplanens intentioner där det står att idrottsundervisningen ska bestå av många olika aktiviteter i olika teman och undervisningen ska vara lustfylld.

Många lärare gör en generell tolkning i transformeringsarenan, att de olika aktiviteterna som läroplanen förespråkar ska bestå av olika varianter av bollsporter, som handboll, basket, volleyboll, innebandy m.m. Alla dessa aktiviteter är inom samma område där tävling och prestation gäller. Genom våra resultat drar vi därför den slutsatsen att elevers frånvaro på idrottslektionerna kan bero på den tävlingsmentalitet som ingår i alla bollsporter. Det finns många elever som inte vill utsätta sig för, tävlingsmomentet som alla bollsporter har. Eleverna deltar därför inte i idrottsundervisningen. Londos (2010) skriver att idrottsämnet präglas av idrottsrörelsens ideal och mentalitet där tävlingsmomentet är betonat och framträdande. Detta förstärks också av att idrottslärarna har en koppling och anknytning till idrottsrörelsens habitus som tydligt är präglat av tävlingslogiken. Ämnet idrott och hälsa är ”kidnappat” och genomsyras av idrottsrörelsens tävlingsmentalitet.

Nyberg och Tidén (2004) skriver att 40 % av eleverna i årskurs sex inte behärskar de motoriska grundformerna, vilket resulterar i sämre självförtroende och tillit till den egna kroppens rörelseförmåga och hur fysisk aktivitet upplevs och uppskattas, något som även har betydelse för den sociala statusen i umgänget med kamrater.

En slutsats vi drar av våra resultat till varför eleverna inte deltar i skolans idrottsundervisning kan vara att de inte har lika utvecklad motorik och kondition som sina jämnåriga kamrater, som är fysiskt aktiva inom någon idrottsförening på fritiden. Att möta elever med kanske betydligt bättre motorik och kondition kan för dessa elever kännas som de ständigt ”gör bort sig” de kommer till ”korta” och upplever att de misslyckas. Eleverna får då en negativ upplevelse av den fysiska aktiviteten i skolans idrottsundervisning.

Skolan har där misslyckats med att fånga upp många elevers naturliga intresse för fysisk aktivitet. Dessa elever har troligtvis fått en negativ bild av skolans idrottsundervisning. Om de blir fysiskt aktiva i framtiden är ytterst ovisst. Det kan

komma att påverka deras framtida hälsa om de i skolan har fått en negativ inställning till fysisk aktivitet.

Av resultat drog vi den slutsatsen att skolorna måste försöka bryta den negativa spiralen, som det ensidiga bollsportstemat innebär, genom att erbjuda en stor variation av aktiviteter, som inte endast är tävlingsinriktade och som går att utöva även senare i livet. Idrottsläraren kan då väcka ett intresse för fysisk aktivitet och hälsa i ett livslångt perspektiv genom att prioritera fysiska aktiviteter som går att utöva under hela livet och aktiviteter som ger kunskap och färdigheter som du kan använda långt upp i åren.

Skolverket skriver att positiva upplevelser av fysisk aktivitet och utomhusvistelse under uppväxtåren har stor betydelse för om vi blir fysiskt aktiva senare i livet (Skolverket, 2011). Det är av stor betydelse att alla elever får en positiv upplevelse av skolans idrottsundervisning med sig i ”bagaget” ut i livet. Med det ökar möjligheterna till att vi blir fysiskt aktiva även senare i livet.

I vår studie kom vi fram till att det inte finns några klara riktlinjer för tolkningen av styrdokumenten i ämnet idrott och hälsa utan det är upp till varje lärare att tolka läroplanens riktlinjer i transformeringsarenan, vilket bekräftas av Ekberg (2009). Vi kom också fram till att den fysiska aktiviteten på lektionerna bestod mest av olika bollspel som fokuserar på prestation och tävling, tvärtemot syftet med idrottsämnet. Elever som inte är intresserade av bollspel blir missgynnade, vilket kan skapa en negativ upplevelse som inte främjar intresset för fortsatt fysisk aktivitet i ett längre perspektiv.

Många elever som i dag är stillasittande och fysiskt inaktiva får i mötet med elever med betydligt bättre motorik och kondition i tävlingsinriktade och prestations baserade bollsporter en negativ upplevelse av fysisk aktivitet vilket inte främjar intresset för fortsatt fysisk aktivitet i ett längre perspektiv.

Slutsatsen vi drar är att skolan måste bryta det ensidiga tävlingsinriktade och prestationsbaserade bollsportens dominans för att skapa en inkluderande skola för alla. Genom att skolan fotsätta bedriva idrottsundervisning med tävlingsinriktade aktiviteter där stillasittande och fysisk passiva elever blir mer och mer fysiskt inaktiva på grund av skolans idrottsundervisning och lärarnas tolkning av läroplanen.

Stora problem skapas i samhäller när fler och fler blir fysiskt inaktiva och stillasittande med övervikt och fetma som följer i dess spår en utveckling som hela tiden accelererar och som är vår största folkhälsosjukdom. Samhällets kostnader för detta uppgår till åtskilliga miljarder varje år, lägg där till de kostnader företagen har i

sjukskrivningar och produktionsbortfall som också kan räknas i tiotals miljarder kronor varje år. Men den största kostnaden ligger i att den enskilda människan får ett liv med nersatt livskvalitet. Skolan och den tolkning idrottslärarna gör av läroplanen får där ta på sig en stor skuld till att många elever är och förbli fysiskt inaktiva när de slutar skolan. Skolan har där misslyckats med att skapa en positiv upplevelse av fysisk aktivitet för många elever.

In document Hur idrottslärare väcker intresse för fysisk aktivitet och hälsa (Page 46-54)