En gemensam bas

För att främja en metakognitiv utveckling hos alla elever krävs enligt informanterna tydliga direktiv och visioner. Det behövs också en gemensam syn på vad som skapar en trygg lärande- miljö med tydliga stödstrukturer och reflektionsverktyg som följer med eleverna in i alla klass- rum. Informanterna säger att lärarlaget är ett viktigt forum för skapandet av en gemensam lärmiljö. Ragna upplever att det kollegiala samarbetet i arbetslaget och ämneslärarlaget är en förutsättning för att utveckla en gemensam plattform för undervisningen.

Vi pratar ju mycket hur vi ska göra. Hur vi kan tänka kring hur vi kan lägga upp anpass- ningar och så... (Ragna)

Läroplaner, nationella lärarlyft och forskningsrön som informanterna tagit del av under olika fortbildningar har påverkat arbetsplatsernas organisation i en mera inkluderande riktning. Infor- manterna upplever att både de själva och kollegorna har blivit mer medvetna om betydelsen av att ge eleverna verktyg att resonera om sitt lärande och sina tankar. Att använda generella

anpassningar på grupp- och individnivå har blivit ett allt vanligare inslag, säger Disa.

En anledning som Disa tror bidrar till att det blivit ett större fokus på reflektion och synligt lärande är att skolan ska se till att alla elever ska få godkända betyg. Då krävs det av läraren att alla elever är med på banan för att kunna komma vidare.

Man har insett att det är mindre lönt att bara sitta och läsa för sig själv. Texter ska bearbetas innan och efter, så att tänkandet finns med. (Disa)

Disa upplever att det kan vara problematiskt med alla nya direktiv när nya läroplaner imple- menterats och att det gamla lätt faller i glömska när något nytt begrepp eller arbetssätt dyker

innehåll och syfte. Pedagogiska direktiv kommer och går i den svenska skolan, som t.ex. vid ett byte av läroplan och när nya forskningsrön dyker upp:

På 90-talet var det i ropet med problembaserat lärande, sen var det The Big Five… Jag vet inte vad det beror på att vi i skolan hoppar på ”flugor”; det senaste på gång. Vi tar det inte med oss fullt ut och sedan blir det nästa och nästa. (Disa)

Det finns en frustration hos flera informanter över att det saknas utrymme i organisationen att fördjupa sig i olika aspekter av lärandet på ett metaplan. Disa och Kira betonar vikten av att ha en plan för det kollegiala lärandet, och de tycker att ledningen behöver skapa ett utrymme för det i organisationen.

Det är ju en sak att prata om metakognition och vad det är, och slänga ur sig det lite då och då eller sitta i t.ex. ett arbetslag och: ’Hur gör vi med det här’ Att bli konkret! (Disa)

Hon tycker inte att det ska vara upp till varje enskild lärare att driva sitt eget utvecklingsarbete och ser gärna att samtal om olika aspekter av kognitionen och lärandet blir en stående diskuss- ionspunkt på agendan, så att alla lärare får en möjlighet att gemensamt med sina kollegor utveckla skolans praktik.

Kira anser också att skolledningen måste ha pedagogiska förhållningssätt som en prioriterad fråga på agendan för att det ska kunna ske en utveckling. Hon är övertygad om att olika peda- gogiska utvecklingssatsningar i förlängningen underlättar lärarnas arbete och höjer kvaliteten på verksamheten.

Lärarna behöver få både krav och förväntningar på sig annars kommer tiden slukas upp av vardagens bestyr. (Kira)

Kira menar att skolan behöver ha en gemensam syn på elevernas lärande och utveckla en röd

tråd i elevernas skolgång genom att klargöra begrepp när de talar om kunskapssyn, lärande och

undervisningsmetoder. Det viktigaste för Kira är att öka medvetenheten om hur betydelsefullt det är att elever ska bli ägare av sitt eget lärande, både för elevers skull men också för lärarens.

Läraren kan inte äga elevens lärande, säger hon.

Hanna uppfattar ibland att rektorers bild av verksamheten kan skilja sig från verkligheten ute i arbetslagen och att det saknas en verklig dialog mellan lärare och ledning. Vissa verksamheter har kommit långt gällande utvecklingen av det formativa lärandet medan andra har en mera vag ambition att göra lärandet synligt och tydligt för eleverna. När skolans ledning är med i det

pedagogiska arbetet och tar det pedagogiska ansvaret skapas ett flöde mellan lärare och rektorer:

Ledarskapet är otroligt viktigt för hur en organisation och en skola fungerar, och vilka möjligheter lärarna får till att utveckla det pedagogiska arbetet. Det ser jag jättetydligt! (Hanna)

Flera talar om hur Skolverkets lärarlyftssatsningar har satt fokus på lärstrategier och elev- autonomi. Alla utom Hanna har deltagit i en eller flera lärarlyft vilket har genererat tid till samtal och gemensam reflektion. Ragna upplever både sociala och pedagogiska fördelar med att få utvecklas tillsammans och samtala om strategier och forskning om vad som gynnar lärandet.

Det har varit väldigt kul. Det känns som att vi utvecklas tillsammans när vi är flera som gör samma sak, när man får diskutera det. (Ragna)

Tora tycker det finns mycket som är problematiskt med Lärarlyften men att de pedagogiska samtalen är värdefulla.

Det är verkligen moduler och de ska avverkas i allra högsta grad. Men det är ändå varje vecka som lärare möts och ha diskussioner väldigt mycket diskussioner blir det!

Hon säger att lärarlyften i grunden handlar om likvärdighet för eleverna: Att våga vara, att

finnas och våga delta! Det handlar om att lärare ska ha möjlighet att se alla eleverna, i kontrast

till den traditionella klassrumssituationen där samma fem elever alltid svarar på lärarens

frågor och fem andra alltid sitter tysta.

Informanterna betonar att fördjupade pedagogiska samtal har stor betydelse för hur verksam- heten på en skola fungerar. Det finns ett uppdämt behov av att gå på djupet för att skolan ska få ökad kompetens.

Jag tycker det är jätteviktigt, det här med diskussionerna med andra pedagoger: Hur gör du? Vad gör jag? Kan vi lära av varandra? Men det tror jag ibland kommer lite sist på dag- ordningen. (Hanna)

Det kollegiala lärandet bidrar enligt alla informanter till att lärare kan utveckla en pedagogisk samsyn istället för att stå ensam och undervisa, ibland utifrån en egen agenda. Att tillsammans i lärarlaget hålla olika aspekter av lärprocessen levande bör få en hög prioritet enligt alla infor- manter.

Informanterna har en samsyn i att metakognitiva aspekter behöver belysas på alla nivåer för att det ska kunna genomsyra verksamheten. De ser fördelar med att arbeta med ett synligt lärande oberoende av ämne, ålder och undervisande lärare för att alla elever ska bli mera självgående och motiverade.

Alla informanter upplever att det finns en utvecklingspotential när det gäller det kollegiala ut- bytet. Att auskultera hos varandra, samundervisa och samplanera är metoder som genererar till- fällen för reflektion och möjlighet att utveckla praktiken enligt flera informanter. Att auskultera hos varandra och att samundervisa är något som görs i alltför liten utsträckning enligt dem.

Dilemman som de lyfter är att lärare har olika mycket arbetstid och olika stort engagemang i att utveckla sig och ta till sig ny kunskap. En annan sak som hindrar gemensam reflektion och som flera informanter tar upp, är att lärare ofta känner sig låsta vid målstyrning och kunskapskrav. De blir stressade av allt som de ska hinna med. Att sätta sig in i nya arbetsformer och samverka med andra tar tid och kräver eftertanke.

Man är så stressad över det här med måluppfyllelsen och man ska göra massa saker, man ska följa sina matriser … så, jag tänker att ibland glömmer man det pedagogiska arbetet, man hinner inte reflektera med sina kollegor (Hanna)

Ett annat problem som hindrar implementering, enligt några informanter, är att flödet av nya rön och synsätt gällande undervisning är så stort att lärare slutat engagera sig.

Det kommer ju upp många sådana här begrepp och nyheter och så orkar man hålla igång det lite grand […] Det tänker man ju också att det kommer in nya ingångar …. Egentligen har vi ju alltid hållit på såhär men det bara heter lite olika och är lite olika. (Disa)