Hinder och skyddsfaktorer

Studiens informanter har en bred kunskap om vad som kan utgöra hinder och skyddsfaktorer för lärande. De betonar vikten av trygghet och goda relationer för att eleverna ska känna tillit till skolan och till läraren. I en tillitsfull och trygg miljö finns enligt informanterna också ut- rymme för nyfikenhet och kreativitet. Att lära känna eleverna och visa omsorg för deras väl- befinnande bäddar för en trygg och tillitsfull miljö där eleverna känner sig sedda, enligt dem.

Jag försöker få med dem på banan och bekräfta dem…Det känns som att eleverna också bli väldigt trygga med det här projektet. För att det är en väldigt klar struktur som de förstår. (Tilda)

En ökad medvetenhet och kunskap om känslomässiga, psykologiska och relationella aspekter av lärande har gjort att deltagarna i studien fått en vidare, mer proaktiv syn på mötet med eleverna i skolan. Alla informanter talar om hur viktigt det är för lärare att lära känna de elever de möter i en undervisningssituation och det är de vuxnas ansvar att skapa en tillåtande och in- lyssnande atmosfär genom att föregå med gott exempel och lyssna till eleverna, men också lära dem hur man ska vara mot varandra.

Lärare som har en god mentaliseringsförmåga och en god förmåga till att skapa relation med sina elever, de når ju lite längre. (Hanna)

Orsaker till att det inte fungerar är viktigt att kartlägga, enligt informanterna. Det kan vara allt ifrån personliga trauman till att eleverna inte känner sig trygga i gruppen. En respektfull och tillåtande atmosfär bäddar för att eleverna ska bli mera reflekterande och metakognitiva. En gemensam uppfattning är att trygghet och engagemang skapas när eleverna blir lyssnade på och bemötta som fullvärdiga medlemmar i gruppen. Först då vågar de tänka högt och resonera om sitt eget lärande. Om det finns en respektfull kommunikation med antingen en kompis eller läraren ökar möjligheten för det metakognitiva att utvecklas och stärkas. Informanterna betonar vikten av att eleverna ska ha en inre motivation och tillit till sig själva som lärande och

kompetenta människor.

För att du ska få lov att tänka högt och få lov att resonera om ditt eget lärande… du kan inte göra det tyst i ditt eget huvud: du måste göra det med kamrater eller med läraren i ett socialt sammanhang.För att kunna göra det måste din omgivning kunna lyssna. (Tora)

Vidare kan lärostoffet ligga på en felaktig nivå, eller så finns det för lite utrymme för den egna kreativiteten, och då blir det tråkigt.

Att saker är roligt gör ju att man lär sig mera, för då reflekterar man ju av sig självt […] Om det är jättetråkigt så blir det kanske inte så mycket kunskapsutveckling. (Ragna)

Hanna och Tora talar om nödvändigheten av att lärare tolkar kunskapskraven så att de läggs på en nivå som passar gruppen och där kreativitet och lek är inbyggda i pedagogiken. Hanna erfar att det finns lärare som känner en press över att alla elever ska nå godkänt resultat. Något som i realiteten kanske inte går.

En del kanske inte kan bli godkända i årskurs 3… utan alltså, de har andra svårigheter eller inlärningssvårigheter... Om det är över eller under krav hos vissa elever, och så vidare… Ja, jag ser en risk i att man inte stannar upp och reflekterar utan att man bara kör på liksom. (Hanna)

Alla pedagoger i studien talar om att lärare skulle behöva våga tänka mera utanför boxen. Att

göra något på ett helt annat sätt och kanske på en annan plats kan behövas, enligt Hanna, om

det traditionella sättet inte ger tillräckligt goda resultat. Ragna anser det är lättare att tackla alla kunskapskrav om skolan är rolig och stimulerande. jag tror vi kan nå resultat, om vi når att det

blir lite kul också! säger hon. Hanna betonar att varje grupp är unik och att det därför är viktigt

att anpassa sin undervisning efter gruppen för att lärandet ska bli optimalt, och lägga upp undervisningen och pedagogiken utifrån gruppen:

Det är ju ofta alltså på en intellektuell nivå i skolan som kanske inte passar åldern och gruppen. (Hanna)

Det blir problematiskt när man i klass 9 fortfarande inte vet hur man lär, säger Ragna. Då är motivationen ofta låg och självförtroendet stukat. Då är det viktigaste att eleven upplever att arbetet känns givande. Utmaningen blir att stötta eleverna att utveckla en förståelse för att det är de själva som kan driva lärandeprocessen framåt.

Kira pratar om att elever och föräldrar ofta har en traditionell uppfattning om hur skolan ska bedrivas, vilket enligt henne skapar hinder för metakognitiv utveckling. De kan vara svåra att övertyga. Kira efterfrågar en röd tråd genom skolåren för att kunna lägga grunden i de lägre åldrarna att bli mer självständig i sitt lärande. Hon är övertygad om att en ökad medvetenhet om vad som utvecklar de metakognitiva aspekterna skulle ge lärare bättre verktyg att utveckla praktiken.

Man kan jobba på olika sätt med det redan tidigt för att främja det och sedan framför allt att: möter de på hinder i sin lärprocess har de olika verktyg […] eller olika alternativ - olika möjligheter. (Kira)

Elever med lågt självförtroende som inte tror att de kan lära sig saker i skolan tappar motivation för skolarbete. De kan då börja undvika, låtsas och gissa, bli utåtagerande eller börja skolka. De

blir jätteduktiga på att dölja sina svårigheter för ingen vill ju vara korkad (Tilda).

Ragna för ett resonemang om hur undvikande eller destruktiva strategier också är tecken på en metakognitiv aktivitet, men att den är låst. Elever som upplever att de inte följer med bromsas därför även i sin metakognitiva utveckling enligt dem:

Ett barn som har svårt…då hittar man ju andra strategier för att mörka att man har svårt med det. För det vill man ju inte att någon ska veta om, så man hittar ju alltid vägar. Det ju metakognitivt att hitta andra vägar, men det gör ju att man kanske inte får de där viktiga

Hanna och Tilda har liknande resonemang när det gäller elever med problematisk skolfrånvaro. Först när eleverna upplever att de kan påverka sin situation kan de motiveras att vara i skolan. De vuxna behöver finnas som stöd och vara inlyssnande så att eleven kan hitta sina egna tanke- processer.

Vi behöver ta med barnet i en gemensam problemlösning - att barnen ska vara delaktiga i processer […] dom gör sitt bästa och dom gör absolut så gott dom kan, men då behöver vi vuxna lära dom att tänka på ett annat sätt. (Hanna)

Om metakognitiva förmågor ska tränas ställer det krav på att läraren undervisar på ett sätt som synliggör lärandet. Informanterna upplever att ett tematiskt arbetssätt blir en skyddsfaktor då det knyter samman elevernas skoldag och ökar möjligheten för dem att få en känsla av

sammanhang. Klasslärarsystem och samundervisning ger bättre förutsättningar att arbeta tema- tiskt och reflektera tillsammans med eleverna.

Det var mycket man kunde återkoppla och stämma av och binda ihop dagen och allt möjligt så att man fick ihop allt. (Disa)

Ragna, Disa och Kira talar om fördelarna med att ha eleverna i flera olika ämnen eftersom det blir lättare att arbeta ämnesövergripande, lära känna gruppen, få tid till samtal och utvärdering och anpassa undervisningen efter gruppens behov. Elevernas förmåga att anpassa sig till olika lärares sätt att arbeta varierar, enligt Ragna. Ju fler lärare de behöver förhålla sig till, desto mer komplicerad blir deras skolvardag. Om läraren möter eleverna ofta, ger det fler tillfällen att resonera och utveckla både specifika och generella metakognitiva strategier.

Ämneslärarsystemet gör att det blir svårare att hålla den där lite djupare kontakten med barnen. Man blir mera en som hoppar in och ut och man förlorar mycket av den här personliga kontakten. (Disa)

Ragna menar att det är viktigt att hushålla med elevernas energi. Att kartlägga var man kan arbeta ämnesövergripande kring lärandemål skulle underlätta, enligt Ragna och Kira. Hittar

man former för det så behöver man inte känna lika mycket stress heller, säger Ragna.

De informanter som inte har ett eget klassrum upplever att det ibland finns en inbyggd stress i det traditionella sättet med 40-minuterspass och ämneslärarsystem, där läraren måste springa från det ena klassrummet till det andra. Det blir svårt att hinna lära känna alla elever, vilket hindrar läraren att vara metakognitiv och tänka på vad som fungerar bra och vad som behöver utvecklas i verksamheten. Flera av informanterna kritiserar 40- och 60-minuterslektioner och

önskar en mer projektorienterad skola där raster och lektioner hänger samman och där leken kan få ett större utrymme.

Det främjar inte vare sig metakognition, kreativitet eller lek att jobba på det traditionella sättet. Det handlar om att värdesätta processer och låta dem ske. (Tora.)

Stress är ett hinder för lärande, och Hanna är orolig för de högpresterande elevernas stora stresspåslag. Jag har flera elever som jag jobbar med som är superstressade; de mår verkligen

inte bra! säger hon. Elever som riskerar att hamna i utbrändhet behöver också fungerande

strategier och hjälp att hitta en balans i tillvaron, med sunda studievanor och en realistisk ambitionsnivå.

Informanterna är eniga om att tidig upptäckt kan förhindra skolrelaterade svårigheter. Utan rätt hjälpinsatser i ett tidigt skede börjar eleven antingen protestera eller dölja sina tillkorta-

kommanden på ett sätt som blir kontraproduktivt. Målet med skolan är, enligt Hanna, Ragna och Tilda, att eleverna när de slutar skolan ska känna sig stolta och ha möjlighet att på egen hand fortsätta det livslånga lärandet. färdighetsträning är mycket viktigt, särskilt i de lägre åldrarna enligt informanterna.

Om man inte riktigt har lärt sig då grunderna i matte och svenska när man kommer […] På mellanstadiet, då förväntar man sig att vissa kunskaper redan finns […] så det är lite dålig kommunikation mellan för att veta vad det är som förväntas

Ragna och Kira resonerar om hur tidiga hjälpinsatser och metoder som innefattar metakognitiva strategier kan förebygga skolsvårigheter. Att tidigt träna på att driva lärprocesser så eleverna blir ägare av sitt eget lärande är en viktig del i det. Kira ser det som en nyckel till att komma vidare i sitt lärande; att förstå att de kan påverka sin situation.

Jag tror att det är jätteviktigt att eleverna utvecklar de metakognitiva strategierna och att de lär sig tänka kring sin lärprocess; framför allt utifrån man ser att man själv kan påverka sitt lärande, för att tänka kring sitt lärande och också agera utifrån de tankarna. (Kira)

Även om inte alla strategier som används är metakognitiva till sin karaktär, så kan de frigöra kapacitet för att eleverna ska börja reflektera över det egna kunskapandet och bli mer själv- reglerande i sitt beteende, enligt Disa, Tilda och Ragna. Genom att testa olika kan hon hitta metoder och strategier som är gångbara, beroende på ämne och elevens förmågor:

Det är roligt att se att de går ut härifrån med ett stort leende på läpparna. Det är mätbart och de kan se siffrorna! (Disa)

Hanna betonar vikten av att hjälpa barn i skolrelaterade svårigheter att fundera över vad de tror är bra för dem. Ge dem möjlighet att öva på att komma med idéer och tankar om hur de vill ha

det. Det handlar om att lyssna på eleven och ge dem tid att fundera på vad de tycker är viktigt.

Detta bidrar enligt Hanna till att de får en ökad känsla av kompetens och delaktighet:

Att använda sig av barnets idéer och tankar blir ju mera motiverande för barnet. Och om de är med i sina egna tankeprocesser så tror jag att de också blir mera flexibla. (Hanna)

Tora upplever att de elever i svårigheter hon möter i undervisningssituationen är bra på att uttrycka sina svårigheter men att de i stunden har svårare sätta ord på vad de skulle behöver istället.

De är medvetna om sina begränsningar… Om jag då återkopplar: blir det bäst för dig om vi gör så här istället: då kan de säga jaa , då funkar det.(Tora)

Hon upplever ett helt annat engagemang hos sina elever när de får tillgång till lektionens lärandemål och syfte som mer handlar om en förmåga och inte en slutprodukt. Tilda upplever att det fortfarande på gymnasiet går att nå elever i svårigheter; om man tar dem på allvar, bryter ner målen och ger dem strategier och verktyg att hantera lärprocessen kan de bli mer själv- reglerande och ta ett större ansvar.

Om man kan få dem att göra sådant som de inte tidigare har klarat av, så händer det absolut någonting! Det tar de med sig. (Tilda)

Tilda betonar att vi behöver berätta för eleverna att det finns olika sätt att nå mål och drömmar. Hanna vill också förmedla hopp till ungdomar att det aldrig är för sent. Det är viktigt att för- medla till elever att det finns andra vägar att gå. Hon anser att vi behöver fundera allvarligt på hur långt vi ska pressa för att alla elever ska gå igenom skolan med godkända betyg.

Skolans viktigaste uppgift är att eleverna ska gå ut skolan med högburet huvud. (Hanna)