Gemensam styrelse skapas och fastslås

Föreningarna hade först tänkt att slå ihop under säsongen 2017/2018, men enligt verksamhetsberättelsen för det året samt svaren från intervjuerna kunde inte den önskade sammanslagningen genomföras på grund av att Svenska Handbollsförbundet nekade deras plan om att slå samman. För att kunna slås samman måste ett förslag lämnas till Svenska Handbollsförbundet och få ett godkännande då det finns vissa regler och riktlinjer som måste följas som Handbollsförbund överser. Efter avslag från Svenska Handbollsförbundet valde föreningarna ändock att fortsätta sitt arbete och de hade sedan som mål att sammanslagningen skulle äga rum säsongen 2019/2020. Sammanslagningen är alltså i full gång och under hösten 2019 fastslogs en gemensam styrelse där individer från både Karlskrona Handboll och Hästö IF är medverkande. Nilsson berättar att styrelsen består av fyra från Karlskrona handboll, fyra från Hästö IF och att han själv blev vald till ordförande. Han berättar vidare att de fick en bra mix av vana styrelsearbetare och att de även valde att förnya styrelsen genom att ta in debutanter för att skapa en balans mellan de nya och de som varit med länge. Nilsson berättar lite om bakgrunden och säger:

“För 5 år sen, när jag tog över som ordförande, så träffade vi ledningen för KHB och pratade om det. Kände att vi var överens att på sikt måste vi göra något för

handbollen i stort i Karlskrona. Att samla alla krafter för att kunna bli en förening som har allt från handbollsskola till elitlag. Vi tror det är viktigt att ha

alla möjliga varianter i en förening. Samtidigt sades det att det skulle tas lugnt, och inte skynda på processen. I två olika föreningar finns naturligtvis olika

känslor och vilka känslor man har för den ena föreningen och den andra föreningen och ska man då gå ihop finns det mycket som ska redas ut. Och som sagt har det tagits väldigt lugnt, sedan 2019 bildades en gemensam styrelse. Den modellen valdes på grund av de praktiska problemen kring föreningarna när man

går samman.”

På grund av avslaget från Svenska Handbollsförbundet om att slå ihop föreningarna så blev det några steg bakåt berättar Hjortsberg. Hjortsberg fortsätter:

“Då kom vi fram till den briljanta idén som vi har idag då. Att vi ändrade lite grann i stadgarna, att är man medlem i den ena föreningen så är man också

medlem i den andra. Så har vi också en gemensam styrelse för båda föreningarna.”

Föreningen skapar därmed sina egna förutsättningar att gemensamt kunna fortsätta sitt samarbete och sammanslagning.

Även fast de innan hade haft gemensamma möten mellan föreningarna för att ta vissa beslut som skulle påverka båda föreningarna så var de fortfarande två olika styrelser som tog besluten. Zeidler berättar att en stor konsekvens av den gemensamma styrelsen blev minskade missförstånd som hade uppstått innan. Zeidler förklarar:

“Vi har ju minskat missförstånden, vi har minskat exempelvis “ja men sa vi inte såhär och sedan gjorde ni så” och sen ja, ingen ska kasta sten på den andra utan

bägge är nog skyldiga, alltså vi har liksom tagit bort den delen.”

Han fortsätter även med:

“Men vi har nog inte riktigt testat varandra i att vara helt gemensamma i vårt tankesätt i styrelsen - det kanske man inte ska vara, man får ju alltid ha olika synsätt i en styrelse men vi har nog lite kvar där. Framförallt så har vi ju koll på de belsut vi tar,

att det inte blir missförstånd i onödan. För vi hade några sådana saker som blev missförstånd så att vi bestämde ju det här i ett gemensamt möte och så gick vi tillbaka

till styrelserna och sen glömdes det kanske bort och så blev det en diskussion och så tog en av våra föreningar ett beslut som va i en annan riktning - “amen så sa vi” och så sa

den andra att “ja men jag trodde” osv. det är bara onödigheter.”

Informanternas berättelser ger en indikation om att just den gemensamma styrningen av föreningarna har en stor fördel i hur man ska driva arbetet framåt. Ericsson ger också en insyn i att det inte endast var det administrativa som genomsyrade sammanslagningen och den gemensamma styrelsen. Ericsson berättar:

“Jag har nog inte så mer än att vi var ganska ense eller enade i styrelserummet, det har ju att göra med att vi inte hade några egna talanger utan fick alltid köpa utifrån och hade ingen som kom in från Karlskrona handboll utan vi fick köpa hela tiden. Och visst måste man handla utifrån också men himla viktigt, inte minst

för publiken, att man har någon man känner igen. Typ att det är Lasses pojk osv, det måste finnas lokala stjärnor man kan lyfta till himlen. Det ger mer publik och

skriverier och är jätteviktigt för oss, samt ur ekonomiskt synpunkt.”

Denna berättelse är något som grundar arbetet för organisationen. De vill skaffa en röd tråd från ungdomsleden in till seniorverksamheten. För att få denna tråd så behöver de visa för ungdomarna, ledarna och seniorspelare att de är en gemensam förening, att här finns det möjligheter att utvecklas inom föreningen som du kan spela i från ditt första kast till ditt sista. Ericsson går in på kulturen och hur den kan hjälpas av en gemensam styrelse, där han även menar att arbetet som skett innan gjorde att denna förändring till slut kanske inte blev ett så stort steg som man kan tro. Ericsson berättar:

“Men återigen, det viktigaste är att komma överens om kulturen och då är det allt viktigt på något sätt. Vi vuxna behöver komma överens då vi har svårare än barn

och ungdomar. Barn och ungdomar har inga problem, men det är vi vuxna som ska värna och vara rädda att missa något eller bli blåst. Det är inte som förr då var det bättre. Det är väl det som har varit en diskussion i de sittningarna vi har haft. Vi hade en diskussion en gång i månaden eller så i säkert två års tid innan

Både Ericsson och Zeidler nämner att de har lite kvar att jobba med i styrelsen för att det ska bli ännu bättre. De tycker lika om att medlemmar i styrelsen såklart får tycka olika men att det är viktigt att komma överens och jobba efter det som bestäms i styrelserummet. Kan de då komma överens i styrelserummet så kan det hjälpa föreningen ännu mer framåt.

Även då föreningarna har kommit en bit in i sammanslagningen finns det alltid saker att arbeta vidare med. Ett beslut som alla ser som en grundpelare för vidare arbete är beslutet om ny tränare för elitlaget. Den nya A-lagstränaren ska även arbeta ungefär 30% med att hjälpa till att styra upp ungdomsverksamheten. Nilsson berättar:

“​Vi har en ny tränare som ska jobba 70% med elitlaget och 30% på

ungdomssidan på Karlskrona Handboll för att kunna dels utveckla ledarna, få en gemensam uppfattning om hur vi vill bedriva träning, vad ska en tjej eller kille kunna när man är 8 år eller när man är 10 år eller 12 år. Så vi har någon form av

standard där vi vet att det här behöver man lära sig på den här nivån och sedan bygga på så att vi på sikt kan hitta egna talanger​.”

Denna röda tråd är något som Hjortsberg också nämner:

“​Den nya tränaren ska ju ha 30% på ungdomssidan, så han kan konsultera med

våra mentorer och att de ihop kan jobba med olika lag. Så lagen inte är föreningar i föreningen, utan är du B-ungdom så kan du gå uppåt eller neråt och ändå så är det ungefär samma träningsstil. Det är bara att vi ska få ihop det med

tid och med pengar sen så ska vi nog kunna lösa det.​” Även Zeidler ställer sig bakom detta, han berättar:

“​Vi hoppas ju att det blir bra, det är ju upp till hur han kommer fungera. Men det

är två sidor på det myntet, det ena är ju då att vi hjälper våra ledare, det andra är ju att han ska, alla är ju överens om att ju fler (en frågan om killar i detta fallet i och med att det är Hästös herrlag) killar vi kan få att utvecklas i Karlskrona med att bli duktiga handbollsspelare ju mer ekonomiskt rätt blir det för Hästö, det är

De ser den nya tränaren som ett extra verktyg för att föra samman föreningen mer och framförallt få en röd tråd genom hela organisationen. Detta är bara en del av arbetet som behövs göras. Zeidler berättar:

“​Men det är lite svårt i och med att vi har, vi har inte samlat oss, vi har inte

samma namn, vi har inte samma sportmärke, de har Kempa vi har Hummel. Vi har inte riktigt samma färger, även om vi har samma logga till utseendemässigt

så att nej det är lite saker som behöver göras, det är fortfarande lite för mycket “vi och dem”. Det är inte “vi” bara som det behöver bli.​”

Detta är något de arbetar med, att skaffa en Vi-känsla. Nilsson tror dock att den nya tränaren kan bli en av de punkterna som skapar lite islossning, han säger:

“​När vi har kört den här säsongen (20/21) med det integrerade arbetet på

träningssidan, på utbildningssidan med nya tränare och med sportchefen. Då tror jag att det kommer att bli en islossning, då tror jag att vi kommer snabbare fram.

Att vi har bevisat någonting som alla ser blir riktigt bra.​”

Det Nilsson säger är en känsla som de andra också har. De tror på det nya samarbetet med den nya tränaren som förhoppningsvis kan ge en bra grund för framtiden.

Zeidler tar även upp ekonomin som en viktig del i hur lyckad sammanslagningen blir. Zeidler berättar:

“Jag tror att det är någonting man ska ha med sig hur jobbigt det kan bli i en förening om ekonomin inte lirar. Det är lite det som är viktigt, sammanslagning

är inte sammanslagning, man måste ha kontroll på ekonomin, har man inte kontroll på ekonomin. Tyvärr finns det alldeles för många föreningar i Sverige som på något sätt säger “vi måste satsa” men jaha, om det inte funkar då, vad händer då? Och så smäller det till och så sitter man med flera miljoner i skulder

och problem med långa förklaringar om varför man sitter i den situationen. Allting bygger egentligen på att man varit för naiv och liksom trott att vi måste satsa för att vinna och så har man inte förstått att man behöver ha en bas och en grund för att kunna ta de här stegen. Alltså en sund ekonomi, och lite även då det

här gemensamma kansliet och administrationen då för att på något sätt skapa strukturen.”

Zeidler förklarar att det är något de arbetar med och är medvetna om, han understryker att HIF inte har tokig ekonomi utan fortsätter:

“men jag menar, vi behöver komma upp i nivå så att vi kan ta det steget för att sedan kunna växa vidare och det kostar pengar att ta steget. Vi ska inte köpa oss

någonting som vi inte har pengar till.”

De medverkande är ganska överens om att det är samarbetet för spelarna och medlemmarna som är viktigt. Det behövs finnas en röd tråd från botten till toppen, att utveckling av spelare börjar tidigt och att det ska finnas ett lag för alla. De är även överens om att damlaget är något som behöver få ett lyft, just för att de ser en vikt av att både ha ett konkurrenskraftigt damlag såväl som herrlag.