Gemensamhetsskapande genom digital teknik

Det här avsnittet handlar om hur användningen av digital teknik i dansundervisningen har bidragit till gemenskap då barnen upplever dansen tillsammans samt att barnen lär av och med varandra.

Genom att kombinera dans och användandet av digital teknik har pedagogerna utvecklat ett kreativt arbetssätt i användandet av den digitala tekniken. Pedagog (1) förklarade att de har varit noggranna med att introducera dansrummet för barnen i olika steg. Ett första steg var att uppmärksamma ljud i musiken genom att ställa frågor till barnen.

Hör ni vad det är för ljud? Lyssna på musiken. Hur kan vi tillsammans röra oss till musiken? Pedagog (1)

På detta sätt ges barnen möjlighet att använda kroppen för att kommunicera samt lära.

Dessutom bidrar användningen av högtalaren till att förstärka ljudbilden inne i dansrummet. Pedagogerna (1, 2, 3) berättade att de har skrivit ut bilder på låtomslagen av de låtar som användes i verksamheten just då. Genom att pedagogerna har valt ut specifika låtar som barnen lyssnar på samt att samma låtar används under en längre tidsperiod lär barnen känna låtarna ordentligt. Därmed skapas en gemensam musikrepertoar vilket leder till en kollektiv upplevelse av musiken. Detta fick vi ta del av under observationstillfället:

Ett av de yngsta barnen som inte har ett så välutvecklat talspråk ännu går under dansundervisningens gång fram till den vägg där bilderna på låtomslagen sitter uppsatta i barnens höjd. Barnet pekar på ett av låtomslagen vilket pedagogen uppmärksammar och spelar den låten som hen önskar. Tillsammans dansar barnen och pedagogen till den önskade låten.

Den digitala tekniken gav förutsättningar för pedagogerna att enkelt skriva ut bilderna. Bilderna på låtomslagen underlättade kommunikationen mellan barn och pedagoger då barnen var ett till tre år gamla och alla barn inte hade ett utvecklat talspråk ännu.

28

Barn visar en pedagog vilken låt de vill dansa till

Vid intervjun berättade pedagog (1) att det är viktigt att fånga upp barnens rörelser genom att antingen härma eller bekräfta rörelsen med ord. Vid observationstillfället identifierades barnens och pedagogens gemensamma upplevelse genom att de speglade och hämtade inspiration från varandras rörelser.

En pedagog och 5 barn befinner sig i dansrummet. Musik spelas från Ipaden och förstärks genom att en högtalare används. Pedagogen och barnen rör sig till musiken, pedagogen uppmärksammar och härmar flera av rörelserna som barnen gör. Ett barn sträcker upp båda sina armar mot taket för att sedan ta ner armarna mot golvet. Barnet gör det om och om igen. Pedagogen ser detta och gör likadant som barnet.

Pedagog (3) förklarade att de använde dans som en del av deras inskolning då det är en självklar del av den dagliga verksamheten och att de bara har upplevt det som positivt. Detta visar på vikten av att barnen ska känna sig inkluderade och som en del av gemenskapen redan från början.

Vi använder det som precis allt annat i inskolningen. Det är jätteroligt för de här små

ettåringarna som kanske precis har lärt sig att gå och få känna musiken, vara tillsammans med kompisarna. Det [dansen] är ingenting som vi väntar med, att först skola in alla barn och sen introducera dansrummet. Det är en fördel med dansen att den går att använda som vilket annat material eller aktivitet. Pedagog (3)

29 Genom att introducera barnen för dansundervisningen redan vid inskolningen får barnen möjlighet att ta del av hur den digitala tekniken används. Barnen får möjlighet att utforska olika typer av ljud och musikgenrer genom den varierade musiken som används. De blir också introducerade för olika dansstilar genom projektorn och de olika musikgenrerna. Under observationstillfället utspelade sig dansen Echad. Genom att Echad projicerades medförde det att barnen fick en mer verklig bild av hur dansen utspelade sig. Det var även tydligt att barnen accepterade och tillät varandras position i dansen.

Pedagogen och barnen dansar till Echad som samtidigt projiceras på väggen. Dansen är gjord av ett danskompani från Palestina, där de dansar dramatiskt och använder stolar. Barnen har ställt sina stolar på en rad såsom dansarna i Echad gör. Barnen tittar noggrant på den dans som projiceras och berättar vad dansarna gör, vad dansarna kommer att göra och några barn härmar rörelserna. En stund in i Echad är det en dansare som ställer sig upp på sin stol. Ett barn säger att hen vill vara den som ställer sig upp på sin stol och inget av de andra barnen säger emot.

Vidare lyfte både pedagog (1) och (2) fram att barnen respekterade varandras plats i

dansrummet, att alla hade rätt till lika stort utrymme och att det inte fanns någon konkurrens mellan barnen.

Det skapar liksom kulturer i våran grupp [...], att dom är inkännande mot varandra, här blir det så praktiskt, här gör man det hela tiden, man får så tydligt, här är jag, sen kommer du, vad händer om jag kommer för nära. Pedagog (1)

Det finns ju ganska ofta barn som är rörliga, livliga som hörs och syns lite mer, men när dom kommer in här, eller jag upplever det så iallafall att det blir som värsta förvandlingen, här är alla lika, vi kan omvandla den energin till något positivt. Pedagog (2)

Med utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet visar resultatet att användandet av digital teknik i dansundervisningen möjliggör gemensamma upplevelser för barnen. Detta främjar gemensamhetsskapande på flera olika sätt såsom att barnen gemensamt lär med och av varandra, vilket kan förstås som samlärande. Pedagogerna upplever att barnen respekterar varandra och ger varandra utrymme i dansen vilket har bekräftats via de observationer som har gjorts. Samlärande ägde rum på flera olika sätt, ett exempel är att pedagogerna har skapat

30 en möjlighet för barnen att kommunicera via bilderna på de låtar som används i

verksamheten. Bilderna kan förstås som ett kulturellt redskap. Barnen får på så sätt både en gemensam förståelse för och upplevelse av dansen och olika musikstilar genom att de kan kommunicera genom bilderna. Detta bidrar också till ett tidigt läs- och skrivlärande hos barnen då de kan göra kopplingen mellan att en bild hör ihop med en låt.

Ytterligare ett exempel på samlärande mellan både barn och barn samt mellan barn och pedagog är när dem speglar rörelser från de danser som projiceras. Det sker ett samspel mellan kulturella redskap och barnens kroppar. Det kan ses som att det kontinuerligt sker ett ömsesidigt kollektivt lärande i dansundervisningen. Genom att uppmärksamma barnens rörelser får pedagogerna kunskap om vad varje enskilt barn klarar av själv. Pedagogerna har då möjlighet att utmana barnens rörelser i förhållande till den proximala utvecklingszonen. Att härma och bekräfta varandras rörelser kan leda till att barnen tar till sig ny kunskap vilket kan förklaras som ett lärande även kallat appropriering. Det kan också ses som att barnen lär sig i dans, att dansa, även som att barnen lär sig genom dans då de får utökad

kroppskännedom. Kroppen används som ett medierande redskap för att kommunicera samt lära. I dansen kan det förstås som att det sker ett samspel mellan den digitala tekniken och kroppen.