Rektorernas beskrivningar av undervisningens genomförande
Båda rektorerna framhåller att grundsärskoleelever är lika olika som alla andra elever. Peter ger exempel på att stöd kan behövas för socialt samspel och/eller kunskapsinhämtning under lektionstid och ser tydlighet och enkelhet som ett stort behov hos elever från grundsärskolan. Sanna ser framförhållning och förförståelse som ett viktigt stöd för grundsärskoleelever och båda rektorerna ser detta som en möjlighet även för de andra eleverna i klassen att få del av.
Särskoleeleverna är med för att skapa sociala kontakter, men även för grundskoleeleverna ger det möjligheter att få uppleva att alla inte är lika. Det går bra och vi kan umgås. Det är inga konstiga människor som skulle vara någon annanstans. (Peter)
Innehåll, instruktion.. Att man har fått det i förväg så att det blir en repris när man får den igen, det tror jag. Det behöver inte alltid skilja mot grundskolan… många elever mår bra av detta. (Sanna)
I det sociala finns även utmaningar enligt Peter eftersom skolan måste vara vaksam på att ingen elev blir utsatt eller kränkt av andra elever i samband med integreringen.
Hur rektorerna får information om vilket stöd som behövs vid genomförandet av undervisningen kan se olika ut. Peter informeras av lärare, men även av elever och vårdnadshavare. Sanna menar att hon hämtar information genom egna observationer, samtal med lärare och specialpedagog samt genom den systematiska uppföljningen, såsom klasskonferenser.
Det blir mycket genom lärarna på särskolan, det kommer sällan från lärarna i grundskolan. (Sanna)
Rektorerna uppger att det inte läggs någon extra tid eller personal, utöver lärar- eller assistentresurs från grundsärskolan, vid de lektioner då grundsärskoleelever undervisas i grundskolan. Peter och Sanna ser olika förmågor och kompetenser som kan krävas av de lärare som genomför undervisning i integrerad form.
Öppenhet, förmåga att lyssna och ta andras perspektiv. Kunskap om vad det innebär att ha en utvecklingsstörning. (Peter)
Om man ska smalna av det här med kompetens i genomförande så är det viktigt att vara formativ och synliggöra elevens utveckling. För det är inte alltid eleven ser det själv. (Sanna)
Sannas erfarenhet är att det oftast är grundskolläraren som genomför undervisningen medan läraren från grundsärskolan är resurs och ansvarig för anpassningar av innehållet. Ansvaret för genomförandet och dess innehåll kan med fördel växla bara man för en dialog, menar rektorerna. De anser att i ett samarbete mellan grundskolläraren och läraren från grundsärskolan kan man byta roller när det passar; en har huvudansvaret, den andre är resurs. Två lärare i klassrummet är en stor fördel eftersom Peter upplever att grundskollärare annars
31
ser en utmaning i att räcka till i genomförandet av undervisningen då grundsärskoleelever är integrerade. Sanna tänker att nivån på undervisningen i grundskolan kan kännas för hög för eleverna från grundsärskolan. Hon ser då en utmaning för lärarna att stärka grundsärskoleeleven att vilja fortsätta. I övrigt ser rektorerna flera möjligheter för pedagogisk utveckling.
Grundskolan har mycket att lära av särskolan. Du tar inte lika mycket för givet. Hur ska jag ge en instruktion? Vad behöver eleverna veta i förväg? Det är en fördel. (Sanna)
Möjligheten är att få en bredare kompetens som lärare, men du behöver mod för att våga testa dig fram. (Peter)
Men här finns organisatoriska utmaningar, som att skapa tid för samplanering, menar Peter. Kommunikation! Hur man skapar situationer för kommunikation handlar om tid. Jag tycker att vi har ett föråldrat system när det gäller tidsutlägg för lärare. Det finns ett mycket större behov av samplanering nu än det gjorde för 20-25 år sedan. (Peter)
Sanna understryker att det vid bedömning är bra om ett samarbete sker mellan lärare från båda skolformerna, särskilt om ett grundsärskolebetyg ska sättas. Hon ser en utmaning för grundskollärare att vara lika insatt i båda läroplanernas kunskapskrav.
Lärarnas beskrivningar av undervisningens genomförande
Informanterna anser sig ha kompetens för att genomföra undervisning med integrerade elever. Lisa har en konstnärlig bakgrund som hon kompletterat med en lärarexamen. Det upplever hon som en möjlighet och tillgång för det estetiska uttrycket, särskilt i arbetet med elever från grundsärskolan.
Jag är ganska fri i mitt sätt. Det kan vara en tillgång vid integrering av särskoleelever. Elever från särskolan tar ofta en friare väg jämfört med andra elever på högstadiet. De bara kör på. Det är jag skolad med. (Lisa)
Då undervisningen genomförs ser både studiens grundskollärare och lärarna från grundsärskolan att det är grundskolläraren som har huvudansvaret för lektionen. Lisa informerar den integrerade elevens lärare om vad de jobbar med då eleven ibland tar med sitt arbete till grundsärskolans klassrum och jobbar vidare. Erik har funderat en del över sin egen och resurslärarnas roller under lektionens genomförande.
Det där med roller är intressant. Det har jag tänkt på. Vi pratar ihop oss väldigt sällan. Det skulle ju egentligen vara mycket mera kommunikation. (Erik)
Erik anser att bristen på kommunikation medför svårigheter i samspelet. Om resursläraren blir som en hjälpreda åt grundskolläraren kan det uppstå situationer där grundsärskoleeleven inte får rätt stöd.
32
Monika försöker som medföljande lärare från grundsärskolan att förhålla sig till grundskollärarens plan och finns främst till hands för den integrerade eleven, men även för resten av gruppen. Hon ser en viktig funktion i att stämma av med den integrerade eleven och grundskolläraren både före och efter lektionens genomförande. Pia ser sig själv som den integrerade elevens ”förlängda arm” under lektionstid i grundskolan.
När undervisningen inte är anpassad blir man som medföljande lärare mer bunden till särskoleeleven och kan inte finnas för alla. (Pia)
Erik, Monika och Pia ser möjligheter, men också utmaningar, i att vara flera lärare under lektionernas genomförande.
Jag ser en möjlighet vid integrering när vi är flera vuxna, eftersom det finns andra elever som behöver särskolans metodik. Då sitter de tillsammans med särskolegruppen. (Erik)
Jag kan tycka att de extra muntliga instruktionerna som grundsärskoleeleverna behöver från resurslärarna ibland leder till en rörig ljudmiljö. Det stör i sin tur andra elever i klassen. (Erik) Jag ser möjligheter i att vara två lärare på lektionen då man kan samarbeta. Utmaningen är att undervisningen blir på rätt nivå och att man ska ha tillfälle att lösa det. (Monika)
Möjligheter med samarbete mellan lärare på lektioner är att man finns för fler elever än särskoleelever. Vi kan dela upp elever mellan oss, men det kräver samplanering och det är inte så lätt att få till. (Pia)
Anpassningar sker i varierande former enligt informanterna. Lisa visar hur man ska göra på olika sätt. Det kan vara allt ifrån att hålla i elevens händer, till att visa för eleven flera gånger eller att eleven ser en instruktionsfilm på sin dator. När gruppen är stor blir anpassningar en utmaning enligt Lisa. Erik gör inga extra anpassningar till grundsärskoleeleverna utöver de olika svårighetsgrader som redan finns för varje uppgift. Den personal som är med från grundsärskolan kan göra eventuella anpassningar, men håller sig till Eriks uppgifter, vilket han tycker är bra. Monika brukar vid behov genomföra anpassade uppgifter utifrån grundskolelektionens innehåll när man kommer tillbaka till grundsärskolans klassrum. Då Pia följer med integrerade elever som resurslärare från grundsärskolan, anpassar hon metoder, innehåll och form i olika utsträckning. Visst innehåll genomför hon med grundsärskoleeleverna i grundsärskolans klassrum. Pia ser undervisningen utifrån två läroplaner som en utmaning. De övriga lärarna ser inte de olika läroplanerna som något större problem.
Jag har kollat särskolans läroplan. Skillnaden är inte så stor. (Erik)
Jag kan inte se att det har uppstått några problem utifrån att två läroplaner behandlas under samma lektion. (Monika)
33
Det beslutet är inte jag med och i utan det är sånt de sköter själva. Det blir mycket så att de är med och deltar i undervisningen så mycket som de tycker själva. (Erik)
Lärarna ser även andra möjligheter till anpassningar vid genomförandet av undervisningen i förhållandet till elev eller elever.
Om man får ta del av grundskollärarens planering finns möjligheter att förbereda eleven på de begrepp som kommer att användas under lektionen. Inkluderingen blir bättre eftersom eleven slipper ha en lärare med sig som ”tolk” under lektionens genomförande. (Pia)
Jag har förberett eleverna inför lektion om vad vi ska göra. Det har jag upplevt som positivt. Då har man haft en dialog med dom här lärarna, då, och fått information om vad det ska innehålla. (Monika)
Grundskollärarna svarar samstämmigt om att de inte behöver förbereda grundskoleeleverna inför lektioner med integrerade särskoleelever.
Jag förbereder inte grundskoleeleverna. De är redan så inkörda på hur det funkar ifrån andra lektioner. De är bekanta. (Lisa)
Jag behöver inte förbereda grundskoleeleverna något, eftersom särskolan är med på så många lektioner så klasskamraterna är vana. (Erik)
Lisa menar att det uppstår en skillnad vid genomförandet av undervisningen, då grundsärskoleeleverna gärna tolkar uppgiften på ett annat sätt än övriga gruppen. De gör det på ett friare och mer konstnärligt plan. Lisa tycker att det är viktigt att lyfta detta eftersom det blir något positivt med det annorlunda - en möjlighet och tillgång.
Du har din egen stil… Jag hoppas att det kan kännas inspirerande för andra. (Lisa)
Pia upplever grundskolans arbetsformer som en utmaning i undervisningen. Grupparbeten är särskilt svårt eftersom man som lärare har svårt att stötta grundsärskoleeleven utan att det stör samspelet mellan eleverna. Om den integrerade eleven dessutom inte är med i ämnets samtliga lektioner blir det hackigt och lösryckt från sammanhanget.
Grundskolans höga tempo och stora fokus på betyg är ett hinder för en bra integrering. På högstadiet innebär integreringen även en social utmaning, menar Pia.
Ibland tänker man att det enklaste och skönaste för eleverna vore att sitta i sitt lilla rum, men det är inte så det ska vara. Alla måste ha rätt att vara med. Det är ett dilemma. (Pia)