Genomförandeplan

För att bedriva daglig verksamhet är upprättandet av genomförandeplan ett krav, dessutom uppger majoriteten av intervjupersonerna att den är grunden för allt arbete inom daglig verksamhet. Utifrån den aspekten har vi valt att ha genomförandeplanen som ett av våra huvudsakliga teman i resultatet.

7.2.1 Organisera, genomföra och följa upp arbetet

Genomförandeplanen ska innehålla vad individen ska göra på verksamheten samt när och hur det ska göras. För varje insats ska mål formuleras utifrån individens behov och vilja, dessa ska sedan följas upp med LSS-handläggare minst en gång per år.

Genomförandeplan är grunden för verksamhetens utformning och används till stor del som ett

levande dokument i det dagliga arbetet. Flera beskriver den som en mycket detaljerad

arbetsbeskrivning. Den är särskilt viktigt dels då många brukare har ett särskilt behov av struktur men även då stödets utformning måste utgå från individens förutsättningar. Vidare är det ett sätt att försöka sträva efter att arbeta lika med brukare även om det är olika personal som arbetar under veckan. “All verksamhet grundar sig på det som står i detaljplanen” (Intervjuperson 1). “Använder som ett levande dokument … reviderar genomförandeplanen när målen är uppnådda annars jobbar man efter

genomförandeplan tills målet är uppnått …. Uppföljning var sjätte månad eller minst en gång per år” (Intervjuperson 8).

Håller genomförandeplan levande kontinuerligt över året. Det är samspelet och att vi har ett kreativt förhållningssätt som är kreativt socialt och försöka vara kreativa i arbetsuppgifter för att tillmötesgå deltagarnas behov och förutsättningar. Arbetet är relationärt, även om vi försöker arbeta lika så varierar det i personalgruppen (Intervjuperson 3).

Dagliga verksamheter ser väldigt olika ut, både hur de är utformade samt vilka aktiviteter som erbjuds. Då det är svårt för brukaren att på förhand veta vad denne vill göra på verksamheten är det många som i ett första skede upprättar en preliminär genomförandeplan som ofta sträcker sig några månader fram. Genom detta ges brukaren en chans att få testa olika aktiviteter så personalenen ser vad de gillar och inte. Det är även ett sätt för personalen att se vilket stöd brukaren behöver och i vilka moment. “Första tre månaderna en preliminär genomförandeplan för att lära känna deltagaren, efter tre månader gör man en riktigt genomförandeplan …. Uppföljning varje halvår, handläggaren håller i det”

Gör en genomförandeplan som sträcker sig några månader eftersom vi inte kan veta vad personen vill och vad målet ska vara. Efter tre månader kan man ha mer konkreta mål utifrån individens eller omgivningens önskemål. Målen ska vara mätbara, t.ex. använda krysslista och sammanfatta varje månad om det uppfylls (Intervjuperson 6).

En svårighet som lyfts är hur man upprättar en genomförandeplan när brukaren inte kan föra sin egen talan eller ens medverka. I verksamheter där majoriteten av brukarna har svårigheter med detta ser man ingen poäng med att upprätta mål. Det är snarare ett medel för att utåt sett kunna ha en fasad som lever upp till funktionshinderpolitikens mål och visioner. En av intervjupersonerna beskriver en vision som inte är förenlig med verkligheten:

Vi gör genomförandeplan med god man/anhörig. Vi har svårt att hitta på mål, vi kan ju inte fråga brukarna eftersom de inte kan föra sin egen talan. Målen är ett galleri för att cheferna ska kunna säga att alla brukare har ett mål men det tycker jag är larvigt, det tycker alla här (Intervjuperson 2).

Andra har betraktat genomförandeplan enbart som ett krav för att kunna bedriva verksamheten. Det finns brister i information om hur personal ska upprätta genomförandeplanen och i vilket syfte. När de fått rätt verktyg för upprättandet och implementerat planen i verksamheten har personalen förstått dess värde. Med genomförandeplanen blir aktiviteterna tydligare och personalen kan lättare upptäcka brister i det dagliga arbetet och ändra eller lägga in nya aktiviteter vid behov.

Att göra genomförandeplan är vår fulla svaghet och vi är usla på att göra det och all dokumentation som vi ska göra. Innan Parasol kom fick vi inte snurr på det. Det kom en inspektör och slutade alltid i bråk. Lilla hemska mannen sa- ni vet att jag kan stänga det här stället? (Intervjuperson 4).

Följande intervjuperson fortsätter: “Med genomförandeplanen kan vi se att nu har Sara gjort samma saker i månader” (Intervjuperson 4).

Personal vill, så långt det är möjligt, att brukare medverkar vid upprättandet av genomförandeplan. Deras målsättningar är att brukarna ska vara delaktiga och förstå det som planeras kring insatsen.

“Målet är att göra den med deltagaren i någon form, kan inte göra det utan deltagaren” (Intervjuperson

1).“Att deltagarna ska vara delaktiga och förstå att personalen dokumenterar om dem till

handläggaren” (Intervjuperson 5).“Obligatoriskt uppföljningsmöte en gång per år, brukaren ska helst vara med” (Intervjuperson 3).

Samtidigt som personal ser att brukaren helst medverkar så är det ibland inte möjligt. I vissa fall är brukaren närvarande men planeringen görs över huvudet på brukaren då personal ser att de inte kan vara delaktiga på grund av kognitiva svårigheter. En del av personalen upplever att kravet på brukarens deltagande vid upprättande och uppföljning vid genomförandeplan inte uppfyller någon funktion eftersom brukaren inte förstår situationen. Grundtanken med deltagande är att ge brukaren egenmakt och självbestämmande men i detta sammanhang går det förlorat.

När brukare har svårt att uttrycka sin vilja utformar personalen aktiviteter som man sett att brukaren har ett intresse för, men man ser också ett värde i att utmana brukare. Vid nya utmaningar

kan nya förmågor hos brukare framträda. Genom att möjliggöra för brukaren att testa nya aktiviteter kan brukaren vidareutveckla intressen. “Vi introducerar personen till olika aktiviteter, både sånt vi vet att den gillar men man måste också utmana dem” (Intervjuperson 6).

7.2.2 Krav och/eller möjligheter

Personal på daglig verksamhet upplever sig mer styrda nu än för några år sedan. Kommunen styr alltmer uppifrån och personalens kunskap om brukare ges mindre utrymme detta trots att personalen arbetar med brukare dagligen medan LSS-handläggare som regel träffar brukaren en gång per år. Krav på dokumentation får en allt större roll och målens utformning i genomförandeplanen är många gånger mer prioriterat än brukarens välmående.

Mer och mer instruktioner kommer från handläggaren och de har högra krav kring genomförandeplan, mål och delmål trots att de själva inte träffat personen på flera år. De formulerar i högre grad

genomförandeplan och delmål idag, för ett par år sedan diskuterade de tillsammans med oss men nu är det mer fyrkantigt (Intervjuperson 1).

Sammanfattningsvis är det tydligt att genomförandeplan är ett värdefullt verktyg i det dagliga arbetet som ställer krav men samtidigt möjliggör utveckling och säkerställer att arbetet utgår från individens behov. Det är även som ett sätt som gör det enklare för personal att följa brukarens utveckling och utvärdera aktiviteter över tid. Dessutom ges brukaren möjlighet att ha inflytande, få vara delaktiga och bestämma över sitt val av aktiviteter, mål och delmål. “Deltagaren får bocka i genomförandeplan vad den tycker om målet samt om den tycker att målet är uppfyllt eller inte aktuellt längre” (Intervjuperson 1).