Institutionen för socialvetenskap Socionomprogrammet 210 hp
Brukarens individuella behov eller systemets behov?
En kvalitativ studie om hur personal på daglig verksamhet arbetar med
brukarens individuella behov
Nina Dazdarevic & Alexandra Stünkel Examensarbete i socialt arbete, 15 hp SOC63, VT20
Kandidatexamen
Sammanfattning
Enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) har de som tillhör personkrets 1 eller 2 rätt till insatsen daglig verksamhet. Av samtliga tio insatser enligt LSS är daglig verksamhet vanligast. De övergripande målen med daglig verksamhet är meningsfull sysselsättning, delaktighet i samhället, stärka individens självbestämmande och att brukaren ska tillförsäkras goda levnadsvillkor. Trots stora framsteg i funktionshinderpolitiken visar forskning att dessa mål kan vara svåra att uppfylla och att dessa människor ännu marginaliseras.
Syftet med denna studie är att förstå och öka kunskapen om hur personal inom daglig verksamhet arbetar för att möta brukares individuella behov. Studien är baserad på åtta kvalitativa
semistrukturerade intervjuer med personal på åtta olika dagliga verksamheter i Stockholms stad. För att analysera resultatet utgick vi från teori om empowerment och paternalism. Vi identifierade tre huvudteman under kodningen; Lära känna brukaren, Genomförandeplan och Vems behov styr som presentationen av resultatet sorterats efter. Resultatet visade att daglig verksamhet är ett forum där personer med intellektuell funktionsnedsättning har möjlighet kan få sina individuella behov tillgodosedda om rätt förutsättningar ges. Vi identifierade att personal stöter på hinder för att kunna tillgodose brukarens individuella behov som vanligtvis är av organisatorisk karaktär. Det är felaktiga nivåbedömningar, brist på ekonomiska resurser, handledning och vidareutbildning samt lokaler som inte var anpassade för brukarna. Vidare fann vi att det finns stora utmaningar med att kommunicera med personer som har kognitiva svårigheter varför det är av vikt att personal har tillgång till olika kommunikativa hjälpmedel samt kunskap för att använda dessa. För att kartlägga individuella behov använder personal olika verktyg men den huvudsakliga och centrala som vi fann var
genomförandeplanen. I denna studie kommer vi beskriva närmare om personalens arbetssätt,
möjligheter och dess utmaningar för att möta individuella behov som visat sig vara mycket komplext.
Nyckelord: Individuella behov, intellektuell funktionsnedsättning, daglig verksamhet
The individual needs of the user or the needs of the system?
Abstract
According to the Swedish act concerning support and service for people with certain functional
impairment (LSS) those who meet the criteria 1 or 2 specified by the act have the right to daily activity centres. Of all ten initiatives according to LSS, daily activity centres are most common. The overall goals of daily activity centres are meaningful activities, community participation, strengthening the individual's self-determination and ensuring that the user is guaranteed good living conditions. Despite major advances in disability policy, research shows that these goals can be difficult to achieve and that these people are still marginalized.
The purpose of this study is to understand and increase the knowledge of how staff in daily activity centres work to meet users' individual needs. The study is based on eight qualitative semi-structured interviews with staff at eight daily activity centres in Stockholm. We used the theory of empowerment and paternalism to analyse our results. We identified three main themes during coding; Get to know the user, Implementation plan and Whose needs is in control? by which the presentation of the results is sorted. The result showed that daily activity centres is a forum where people with intellectual disabilities have the opportunity to get their individual needs met if given the right conditions. We identified that staff encounter barriers to being able to meet the user's individual needs, which are usually of an organizational nature. There are incorrect level assessments, a lack of financial resources, guidance and further education as well as facilities that were not adapted for the users. Furthermore, we found that there are major challenges in communicating with people who have cognitive difficulties, which is why it is important that staff have access to various communication aids and knowledge to use them. To identify individual needs, staff use different tools, but the main and central one we found was the implementation plan. In this study, we will describe in more detail about the staff's way of working, opportunities and its challenges in meeting individual needs that have proved very complex.
Författarnas tack
Vi vill börja med att tacka intervjupersonerna för deras medverkan som trots försvårade
arbetsförhållanden på grund av rådande situation med covid-19 valde att medverka i vår studie. Vi vill också tacka vår handledare Anna Whitaker för inspiration och vägledning. Hennes erfarenhet och kunskap inom funktionshinderområdet har varit till stor hjälp för oss i vår forskningsprocess. Sist men inte minst vill vi även passa på att tacka våra familjer för allt stöd och tålamod under denna period. Vänligen, Alexandra & Nina
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 7
2. Problemområde ... 9
2.1 Syfte ... 10
2.2 Forskningsfråga ... 10
2.3 Centrala begrepp och teman ... 10
2.3.1 Funktionsnedsättning, funktionshinder och funktionsvariation ... 10
2.3.2 Intellektuell funktionsnedsättning ... 11
2.3.3 Individuella behov ... 11
2.3.4 Daglig verksamhet ... 11
3. Bakgrund ... 12
4. Tidigare forskning ... 14
4.1 Gott bemötande och kommunikation- grund för att möta brukarens behov ... 14
4.2 Arbetssätt samt viktiga aspekter kring självbestämmande och delaktighet ... 15
4.3 Kartläggning av individuella behov ... 18
5. Teoretiska utgångspunkter ... 19
5.1 Empowerment ... 19
5.2 Paternalism ... 21
5.3 Empowerment och paternalism, två motpoler ... 22
6.Metod ... 23
6.1 Perspektiv och metodval ... 23
6.2 Avgränsningar ... 24 6.3 Urval ... 24 6.4 Genomförande ... 25 6.4.1 Intervjuer ... 25 6.4.2 Transkribering ... 26 6.4.3 Kodning ... 26
6.7 Studiens arbetsuppdelning ... 28
7. Resultatredovisning/tolkning ... 29
7.1 Lära känna brukaren ... 29
7.1.1 Steget närmare individuella behov ... 29
7.1.2 Djupare kunskap om brukaren ... 31
7.1.3 Tvetydighet hos personalen ... 33
7.2 Genomförandeplan ... 34
7.2.1 Organisera, genomföra och följa upp arbetet ... 34
7.2.2 Krav och/eller möjligheter ... 36
7.3 Vems behov styr? ... 36
7.3.1 Jag eller ekonomi? ... 36
7.3.2 Att lyckas/misslyckas med insatsen ... 37
8. Analys ... 40
8.1 Personalens arbetssätt kring individuella behov på daglig verksamhet ... 40
8.2 Genomförandeplan- ett krav eller ett verktyg ... 42
8.3 Förutsättningar efter individuella behov ... 44
9. Slutsatser ... 46
10. Diskussion ... 47
10.1 Metoddiskussion ... 49
10.2 Teoridiskussion ... 50
10.3 Förslag till framtida forskning ... 51
Referenslista ... 52
Bilagor ... 57
Bilaga 1- Informationsbrev ... 57
Bilaga 2- Skriftligt samtycke ... 58
Bilaga 3- Intervjuguide ... 59
1. Inledning
Att bestämma över sitt eget liv är en självklarhet för många, men inte för alla. Det är inte ovanligt att personer med intellektuella funktionsnedsättningar är beroende av andra och därför kan vara
begränsade i att göra sin röst och vilja hörd. Det kan i sin tur leda till att beslut fattas över huvudet på den enskilde utifrån det omgivningen anser är bäst (Blomberg, 2006).
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är en rättighetslag som bygger på
principer om självbestämmande, tillgänglighet, delaktighet, kontinuitet, inflytande och helhetssyn. Där betonas att varje individ trots sin funktionsnedsättning har rätt att leva ett liv med goda levnadsvillkor (Larsson & Larsson, 2020). Enligt LSS har personer som tillhör personkrets 1 eller 2, det vill säga utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd eller betydande och bestående
begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, rätt till insatsen daglig verksamhet.
Socialstyrelsens lägesrapport 2020 visar att 74 000 personer hade insatser genom LSS 2018 och insatserna fortsätter att öka. Daglig verksamhet är sedan flera år tillbaka den vanligast insats enligt LSS med cirka 32 procent av samtliga insatser (Flyckt & Wallin, 2020). Enligt 5 § LSS skall en sådan verksamhet främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet, målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra. Verksamheten skall vara av god kvalitet och brukaren skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser. I lagen skriver man även att kvaliteten i verksamheten skall utvecklas och säkras systematiskt och kontinuerligt (Larsson & Larsson, 2020). Dessutom ska verksamheten enligt §6 LSS bedrivas i samarbete med andra berörda samhällsorgan och myndigheter (Lewin, 2011). Vidare beskriver 7 § LSS att den enskilde genom insatserna skall vara varaktiga och samordnade samt anpassas till brukarens
individuella behov och stärka deras förmåga att leva ett självständigt liv (Larsson & Larsson, 2020).
Lagen om LSS har stora målsättningar och ställer krav på de som arbetar med brukare, men hur mål som exempelvis självbestämmande och inflytande ska omvandlads i praktiken är inte helt tydligt. Antaki och Crompton (2015) lyfter i deras studie att personal inom verksamheter stöter på många utmaningar och att kommunikation är grundläggande i arbetet med brukare. Personalen anpassar sig efter de förutsättningar och resurser de har att tillgå vilket kan resultera i att brukarens individuella behov blir sekundär.
Daglig verksamhet ska även bidra till personlig utveckling med övergripande mål att utveckla möjlighet till arbete(Larsson & Larsson, 2020). Att stå utanför arbetsmarknaden kan få stora
konsekvenser, inte bara ekonomiskt utan även den psykiska och fysiska hälsan kan påverkas negativt. Dock är det många personer med funktionsnedsättning som står utanför arbetsmarknaden vilket i sin tur har en påverkan på deras levnadsförhållanden (Ineland, Molin & Sauer, 2013).
tolka och bearbeta information att lära sig nya kunskaper samt att tillämpa de. Det innebär också att de har en nedsättning av intelligensen vilket försvårar deras dagliga liv och begränsar deras
självständighet (Granlund & Göransson, 2019).
Widerlund (2007) menar att personalens sätt att se på brukare och arbeta med dem ofta grundar sig i hur man historiskt såg på personer med funktionsnedsättning. Förr var synen att personalen skulle ha en vårdande roll men dagens målsättningar i arbetet är att stödja den enskilde till delaktighet,
självbestämmande samt inflytande över sitt liv. Forskningsfältet inom funktionshinderområdet har gjort en viktig resa där man tidigare ansåg att funktionsnedsättning var egenskap hos individen till att forskare numera har skiftat fokus till brukarnas levnadsvillkor, samspel mellan individ, grupp och samhälle samt möjligheter till delaktighet och självbestämmande (a.a.).
Den nya synen på brukaren har bidragit till att de har bildats flera olika brukarorganisationer i vårt samhälle för att stärka brukares inflytande. Karlsson och Börjeson (2011) menar att brukarinflytande är viktigt för att ge brukaren ett värdigt liv, det kan förbättra brukarens sociala förmågor och minska känslan av hjälp- och maktlöshet. Dock har man kunnat se att personal kan ha svårt att förstå vilka delar brukare ska ha inflytande över och hur det ska organiseras i det dagliga arbetet.
2. Problemområde
Daglig verksamhet är konstruerat för att ge möjlighet till sysselsättning, delaktighet i samhället och meningsfull tillvaro. Socialstyrelsen och länsstyrelsen har fått signaler om att kvaliteten i daglig verksamhet på flera sätt brister. Kritik har riktats mot att verksamheten inte tillräckligt anpassas efter brukares individuella behov. Vidare lyfts att brukares valmöjligheter är begränsade samt att det finns brister i personalens kompetens. Enligt LSS kan daglig verksamhet innehålla en bred variation av aktiviteter, dock ser man att kommuner har svårt att hitta verksamheter som passar alla. Utmaningen är att utveckla aktiviteter efter brukares individuella behov samt att hitta olika väger till lönearbete (Ineland, Molin & Sauer, 2013).
Studier har visat en risk för inlåsningseffekt på daglig verksamhet då det är få som går vidare till arbete eller studier (Flyckt, 2019). I socialstyrelsens lägesrapport för 2019 visar man på att det finns en stor del brukare som vill komma vidare från daglig verksamhet samt att personal även ser att många skulle kunna komma vidare till exempelvis praktik eller lönebidragsarbete.Dock var det endast 0,2 procent av de 33 800 som gick på daglig verksamhet 2014 som övergick till arbete som varade under två år efter avslutad daglig verksamhet (Flyckt & Wallin, 2019).
Dusseljee, Rijken, Cardol, Curfs och Groenewegen (2011) beskriver i deras studie som
genomfördes i Nederländerna att personer med funktionsnedsättning som har sysselsättning i form av arbete eller daglig verksamhet i hög grad lever i social exklusion. Detta då dessa personer sällan har social interaktion och samspel med personer som inte har funktionsnedsättning. Goffman (1963) beskriver detta fenomen ”att inte passa in i offentliga arenor” bottnar i att personer med
funktionsnedsättningar inte behärskar de sociala koder, normer och beteenden som är accepterade i vårt samhälle vilket kan göra att de sticker ut från mängden och därmed riskerar att bli socialt exkluderade.
Då personer med intellektuell funktionsnedsättning i många fall har begränsad autonomi är de beroende av personalens stöd och ibland skydd för att inte utsätta sig själv eller andra för fara. Gränsen mellan att skydda eller hjälpa personer med intellektuell funktionsnedsättning är inte alltid lätt att navigera. Rätten till självbestämmande är en av grundpelarna i LSS men kan vara problematisk att efterleva. Inom daglig verksamhet möter personal svåra och komplexa situationer där de ständigt måste ta ställning till svåra dilemman. Personal kan komma att agera utifrån vad de ser som bäst för individen trots att det klart går emot självbestämmandet. Sådana situationer kräver en etisk
medvetenhet men det kan vara svårt att svara på när sådana handlingar faktiskt är nödvändiga (Skau, 2007).
I likhet med Skaus (2007) forskning beskriver Allan (2003) i en studie genomförd i Island att personer med funktionsnedsättning ofta begränsas i sitt självbestämmande eftersom omgivningen anser att vikten av att skydda dem kommer före. Även Mallander (1999) belyser komplexiteten i personalens arbete för att möjliggöra självbestämmande. Han menar att arbetet snarare ofta präglas av
personalens individuella normer. Flera studier har visat att det finns bra arbetsmetoder för att främja brukares självbestämmande och få sin röst hörd, många verksamheter tillämpar dock inte dessa i praktiken (Algozzine, Browder, Karvonen, Test & Wood, 2001; Browder & Cooper-Duffy, 2003).
Eftersom flera studier visar att det finns stora utmaningar i det dagliga arbetet med brukare och lite forskning kring arbetssättet på dagliga verksamheter ser vi att det finns en kunskapslucka som är viktig att utforska. Därför anser vi att vår studie är värdefull och kan bidra till ökad kunskap kring hur personal arbetar för att möta brukares individuella behov.
2.1 Syfte
Studiens syfte är att förstå och öka kunskapen om hur personal inom daglig verksamhet arbetar för att möta brukares individuella behov.
2.2 Forskningsfråga
Vilka arbetssätt använder personalen sig av för att arbeta med och möta brukarens individuella behov? Frågeställningar
• Hur identifierar och arbetar personalen med brukarens individuella behov?
• Vilka möjligheter och hinder ser personalen för att tillgodose dessa behov?
• I vilken omfattning använder personalen genomförandeplanen som verktyg i det dagliga arbetet för att kunna kartlägga och identifiera brukarens individuella behov?
2.3 Centrala begrepp och teman
I denna studie kommer vi använda begreppen brukare och deltagare när vi beskriver de personer som deltar i daglig verksamhet. Vi har valt att använda båda begreppen i vår studie då man i litteratur och tidigare forskning använder båda begreppen vilket även är vanligt förekommande hos personalen vi intervjuade. Begreppen kommer alltså användas som synonym till varandra och syftar till personer med intellektuell funktionsnedsättning. Vi kommer i detta avsnitt redogöra för andra centrala begrepp som är av relevans för vår studie.
Vidare har vi använt begreppet individuella behov i en vidare mening som innefattar brukarens grundläggande behov såsom exempelvis stöd i samband med måltider, av- och påklädning, stöd med kommunikation samt övriga behov som omfattar brukarens mål, vilja, intresse, önskemål,
självbestämmande, delaktighet och inflytande.
2.3.1 Funktionsnedsättning, funktionshinder och funktionsvariation
Funktionsnedsättning är en nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga.
Funktionsnedsättningen kan uppstå som en följd av sjukdom, medfödd eller förvärvad skada (Nationalencyklopedin, 2020).
Funktionshinder är den begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation
till omgivningen. Det innebär de begränsningar eller svårigheter som uppstår i det dagliga livet som bristande tillgänglighet i arbetslivet, utbildning, kultur och fritid, sociala relationer och delaktighet i demokratiska processer (a.a.).
Funktionsvariation används för att på ett värdeneutralt sätt beskriva personers psykiska, fysiska
eller kognitiva förmåga (a.a.). Begreppet har växt fram på senare tid och används för att påvisa att man inte ser funktionsnedsättningar som svart eller vitt utan att det finns på olika nivåer (Lindqvist, 2017).
2.3.2 Intellektuell funktionsnedsättning
Intellektuell funktionsnedsättning har kategoriserats i olika grupper för att man ska kunna diagnosticera och klassificera funktionsnedsättningens omfattning och därmed kunna fastslå om personen har rätt till stöd enligt LSS eller rätt till särskola. Inom klassificeringen skiljer man på fyra olika grader av funktionsnedsättning utifrån vilka svårigheter personen har i sin vardag; grav (djupgående), svår, medelsvår (måttlig) samt lindring (Granlund & Göransson, 2019).
Förutom att man genom kategoriseringen av den här målgruppen kan erbjuda personer rätt stöd och insats inom LSS så är det också viktigt att kunna få underlag kring hur många personer som finns i samhället i de olika grupperna för att man ska se över resursfördelningen. Vi har valt att använda oss utav intellektuell funktionsnedsättning som enligt LSS är definitionen av utvecklingsstörning (a.a.).
2.3.3 Individuella behov
Alla individer har olika behov och olika förutsättningar, två personer med samma diagnos kan ha helt olika behov av stöd och insatser och deras svårigheter att klara sig självständigt kan skilja sig väldigt mycket åt. Utöver att symptomen kan variera så spelar också begåvning och personlighet stor roll i hur man klarar av olika uppgifter som man ställs inför. Det innebär att det inte finns något generellt arbetssätt utan att personens individuella behov och förutsättningar ska vara utgångspunkten och genomsyra hela verksamheten (Granlund & Göransson, 2019). Enligt lagen så är de grundläggande behoven personlig hygien, måltider, klä av och på sig, kommunicera med andra samt övrig hjälp som kräver att man har ingående kunskaper om en brukare, tex särskild medicinering eller speciellt sätt att hantera personen i samband med utbrott osv. Allt annat räknas som övriga behov.
2.3.4 Daglig verksamhet
Inom LSS regleras daglig verksamhet enligt §9 :10 (1993:387) som rättighet för personer som tillhör personkrets 1 och 2 och som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig. Daglig verksamhet är en frivillig insats vilket innebär att personen själv bestämmer om man vill delta eller inte. Enligt Flyckt (2010) är verksamhetens främsta mål att erbjuda deltagare stimulans, utveckling, gemenskap och en meningsfull tillvaro samtidigt som daglig verksamhets inte är en anställningsform men å andra sidan ska den medverka till att personer får tillgång till arbete.
3. Bakgrund
Personer med intellektuell funktionsnedsättning har historiskt sett varit diskriminerade och utestängda från de allmänna samhälleliga arenorna. Fattighus och arbetshem blev den första institution för personer med utvecklingsstörning eller som det numera beskrivs med “finare begrepp” intellektuell funktionsnedsättning. Enligt Blomberg (2006) fungerade arbetshemmen för personer med intellektuell funktionsnedsättning som boende och vårdhem samtidigt som de fick sysselsättning. Under början av 1900-talet växte anstalter snabbt fram och tankar om folkförbättring började ta fäste vilket ledde till tvångsingrepp mot de med funktionsnedsättning (Lindqvist, 2017).
Samtidigt som Lagen angående omsorg om psykiskt utvecklingsstörda kom 1967 fick landstingen ansvar att bygga upp dagcenterverksamhet för vuxna med utvecklingsstörning.
Dagcenterverksamheters syfte var att personer med utvecklingsstörning skulle få stimulans,
sysselsättning och möjlighet att utveckla sina förmågor och därmed kunna leva ett mer självständigt liv (Blomberg, 2006; Flyckt, 2010).
Normaliseringsprincipen myntades i mitten av 1960-talet vars syfte var att de med
funktionsnedsättning skulle integreras i samhället genom att tillgängliggöra det som ansågs som normala levnadsmönster, såsom utbildning och arbete. Detta för att ges goda levnadsvillkor och självbestämmande. Under den här perioden utvecklades även hemtjänst och servicehus vilket bidrog till att slutna institutioner började avvecklas. Synen på personer med funktionsnedsättning skiftade från att se brister som individuella egenskaper till att se det som ett förhållande mellan individ och hinder i omgivningen (Lindqvist, 2017).
Under 1970-talet bildades handikapprörelsen som genom opinionsbildande fick till stånd politiska förändringar. Bland annat infördes statligt bostadsanpassningsbidrag som ett sätt att ge de med funktionsnedsättning möjlighet att bo i egna lägenheter med hjälp av hemtjänst. Ur
normaliseringsbegreppet växte ett rättighetsperspektiv fram som tillsammans med funktionshinderrörelsens framsteg ledde fram till lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) som infördes 1994 (Lindqvist, 2017).
Daglig verksamhet är en offentlig välfärdsverksamhet som styrs av lagen om LSS som har fattats av riksdagen. Socialstyrelsen förtydligar LSS lagens mål samt beskriver hur lagen ska förverkliga, de har också till uppgift att säkerställa verksamhetens kvalitet genom tillsynsmyndigheten inspektionen för vård och omsorg (IVO). Personal inom LSS-verksamheter måste därför ha kunskap om vad stödet innebär och vilken värdegrund som ska styra arbetet utifrån lagen om LSS (Lewin, 2011).
För personer som tillhör personkrets 1 eller 2 enligt LSS är det vanligt att man går från särskola till daglig verksamhet. Det finns de som väljer ett liv utanför omsorgen genom att söka arbete via
Arbetsförmedlingen men man vet väldigt lite om vad det innebär för dem. Det finns mycket forskning kring arbetsliv, även forskning om personer med funktionshinder har blivit alltmer etablerat.
Kombinationen av dessa forskningsfält finns det dock relativt lite kring. Största delen av forskningen rör andra områden än arbetsliv (Ineland, Molin & Sauer, 2013).
Det finns olika uppfattning om hur utvecklingen för de med funktionsnedsättning sett ut de senaste åren. Man talar om en ny form av institutionalisering där det finns en blandad syn på arbetssätt och förutsättningar för att möjliggöra ökad delaktighet i samhället. Under de senaste åren har inflytande och delaktighet blivit alltmer centrala begrepp i politik och lag som rör personer med
funktionsnedsättning. Dock har man i forskning kunnat se problem i hur institutioner riskerar att istället begränsa möjligheten för dessa att delta i samhället (Blomberg, 2006).
4. Tidigare forskning
4.1 Gott bemötande och kommunikation- grund för att möta brukarens behov
Brukare med omfattande kognitiva svårigheter är vanligtvis inte vana vid att styra sina egna liv, därför föreligger stort behov av att personalen arbetar aktivt för att stärka deras självförtroende, lyssnar och respekterar deras vilja samt uppmuntrar dem till att bestämma och komma över olika hinder som de stöter på i sin vardag. Till personalens uppgift hör också att kommunicera på ett för brukarenbegripligt sätt och möjliggöra skapandet av olika erfarenheter som visar på att det finns olika alternativ att välja mellan (Widerlund, 2007).
I en forskningsstudie av Antaki, Finlay, Walton och Pate (2008) framgår att personer med intellektuella funktionsnedsättningar många gånger har svårt att göra val, men ibland ges de inte ens valmöjligheter. I Storbritannien har beslutsfattare försökt komma underfund med detta men det har visat sig vara lättare sagt än gjort. Även om system och lagar utformas för att ge dessa människor mer kontroll över sina liv så är det svårt för personalen att leva upp till det i praktiken.
Kommunikationsförmågor varierar mycket mellan individer vilket kan göra det svårt för personal som inte har tillräcklig kunskap. Personal kan heller inte enbart utgå från individens val då det finns krav från verksamheten som den anställde måste leva upp till.
Även Antaki och Crompton (2015) har i en engelsk studie lyft vikten av kommunikation. De har studerat hur personer med intellektuella funktionsnedsättningar kan ges mer kontroll över sina liv. Studien grundar sig på observationer av två verksamheter vars målsättningar är att stärka brukares empowerment. Den ena verksamheten arbetar med terapeutisk trädgårdsodling där samtlig personal har utbildning i kommunikation. I den andra verksamheten arbetar personal med minimal utbildning i kommunikation, för att stödja brukare i deras bostäder. Forskarna upptäckte märkbara skillnader i hur personal på de olika verksamheterna kommunicerade med brukare. I den terapeutiska verksamheten skapade personalen tydliga ramar och använde ofta begreppet ”vi” vilket förstärkte brukarnas deltagande i aktiviteterna. Personalen gav även förslag på valmöjligheter och frågade vad brukaren tycker. I den andra verksamheten såg forskarna att personalen istället gav brukarna direktiv på vad och hur de skulle genomföra aktiviteter. De gav inte heller brukaren en ram eller bild över vad aktiviteten skulle innehålla vilket ledde till svårigheter för brukaren att utföra aktiviteten. Antaki och Crompton (2015) menar att empowerment ofta skapas i det vardagliga mötet mellan brukare och personal varför kommunikationsförmågan är central. Därför kan relevant utbildning i kommunikation ge personal verktyg att främja och stärka brukare.
Psykologen Holm (2009) har i sina studier forskat kring vilka strategier läkare och
behandlingsassistenter använder sig utav i sitt dagliga arbete i samband med påfrestningar. Hennes studie omfattade också vilka faktorer som påverkar det professionella förhållningssättet och om empati och professionell hållning är relaterade till strategierna. Forskningen resulterade i att den
sina känslor och reaktioner för att på bästa sättet kunna hjälpa klienten och möta olika påfrestningar. I sin forskning beskriver hon att ett gott bemötande inte enbart bottnar i kunskap, arbetssätt och olika metoder utan att personalens empatiska förmåga spelar en stor roll när det rör sig om framgången i personalens bemötande. Holm (2009) beskriver ett gott bemötande som förmåga att fånga upp en annan människas känslor och att vägledas av den förståelsen i kontakt med andra. Det handlar om att nå förståelse och att kommunicera denna förståelse, inte bara verbalt utan genom handlingar i samspel med den andre.
Blomberg (2006) beskriver i sin studie Inklusion en illusion? att personer med funktionshinder upplever att de blir kränkta då de känner sig kontrollerade och ifrågasatta. De upplever att de hamnar mellan stolarna och det finns ofta skilda uppfattningar mellan den enskilda, personal och myndigheter. Vidare beskriver hon att ett bra möte kännetecknas av att man blir lyssnad på och respekterad. De professionella behöver ta tillvara på den funktionshindrades erfarenheter. När olika myndigheter och professionella har olika bemötande och gör olika bedömningar skapar det en osäkerhet hos den med funktionshinder. Nedan är ett citat som ger en talande bild av hur personer med funktionshinder upplever bemötande:
Jag måste tyvärr konstatera att det finns stora brister i bemötandet av personer med funktionshinder. Många känner sig kränkta, kontrollerade och ifrågasatta. Den upplevelsen går igen i nästan alla berättelser jag fått och mönstret är detsamma oavsett funktionshinder, livssituation och vilket stöd och service och vilken hjälp man söker.
(Blomberg, 2006, s. 41).
4.2 Arbetssätt samt viktiga aspekter kring självbestämmande och delaktighet
Karlsson (2007) har studerat självbestämmande hos personer med funktionsnedsättningar genom en diskursanalys som genomfördes på en barn- och ungdomshabilitering samt en vuxenhabilitering. Studiens syfte var att undersöka och analysera brukarnas självbestämmanderätt i samtal som pågår under brukarcentrerade möten ur ett medborgarskapsperspektiv. I studiens resultat framkom det att brukarna hade begränsat inflytande i samtal, personer som inte kunde föra sin talan som inte var bestämda och målmedvetna tappade tolkningsföreträde och styrdes av andra deltagare i samtalet. Studien påvisade även att en direkt orsak till svårigheter kring samspel med andra och att kunna göra egna val bottnar i brukarens förmåga att reflektera över sina problem, konsekvenser och livsmål. Karlsson (2007) anser att det behöver forskas mer kring självbestämmande inom målgruppen.Widerlund (2007) har forskat kring brukarnas självbestämmande och delaktighet i boende. Studien utfördes i en kommun i norra Sverige genom observationer i boendet samt intervjuer med gode män och personalen. Studien genererade flera viktiga aspekter kring brukarnas tillvaro, självbestämmande och delaktighet. I hennes studie framkom det att personalen känner stor osäkerhet kring dessa frågor. Vidare visade studien att de hinder som finns för brukarna grundar sig i organisationen det vill säga dålig eller helt avsaknad av ledning och handledning. Personalen ansåg att de befintliga rutiner som
finns var så starkt rotade i personalgruppen att det var svårt att implementera nya arbetssätt som skulle kunna öka brukarnas självbestämmande och delaktighet (a.a.).
Vidare beskriver Widerlund (2007) att svårigheten med nya synsätt och arbetssätt många gånger bottnar i gamla synen på personer med funktionsnedsättning som innebär att de skulle tas om hand och få vård och som än idag lever kvar på många organisationer och verksamheter. Hon anser att det krävs omstrukturering för personal som arbetar efter det gamla synsättet och menar istället att man ska se till individen och individens alla behov och förmågor i sin helhet och därmed arbeta aktivt med de nya attityder och värderingar (a.a.). Hon beskriver att professionalitet i arbete med brukare handlar om att tillvarata individens speciella förmågor och lyssna in gode män och anhöriga istället för att se de som rivaler. I likhet med flera andra studier fann Widerlund (2007) att det fanns märkbara skillnader kring förutsättningar och möjligheter till självbestämmande.
Personalen ställs inför komplexa situationer när den enskilde bedöms behöva hjälp men samtidigt ska bestämma själv, vilket gör att arbetet är en ständig balansvåg. Widerlund (2007) uppger även att den balansen inte är så enkel alla gånger och beskriver att målet är att brukaren ska leva ett liv som alla andra men verkligheten och förutsättningar för personer med kognitiva svårigheter är långt ifrån alla andras.
Blomberg (2006) beskriver i sin avhandling Inklusion en illusion? om delaktighet i samhället för vuxna personer med utvecklingsstörning. Om deras villkor på dagliga verksamheter, boende och fritid samt hur dessa villkor begränsar eller möjliggör deras delaktighet i samhället. Författarens forskning grundar sig i deltagande observationer, intervjuer och dokumentationsgranskning som påvisar att det finns inkluderande och exkluderande arenor i vårt samhälle. Med exkluderande arenor menar hon verksamheter liksom daglig verksamhet där man endast kan tillhöra och har en laglig rättighet att vara om man har utvecklingsstörning eller andra funktionsnedsättningar. Med inkluderande arenor syftar hon på verksamheter som är öppna för alla. I sin slutsats beskriver författaren att båda dessa arenor kan ha inkluderande och exkluderande inslag. För delaktighet i samhället räcker det inte med tillgång till resurser, det krävs ett faktiskt deltagande i en reell aktivitet. De med funktionshinder är långt ifrån en homogen grupp, olika typer av standardiserade ingrepp utifrån den synen är ofta förknippat med förtryck. Trots stora förändringar och förbättringar i dagens samhälle så finner hennes forskning att personer med intellektuell funktionsnedsättning fortfarande stöter på många hinder när det kommer till delaktigheten (a.a.).
Enligt Blomberg (2006) har “delaktighet” som är ett av målen inom LSS uppnått en positiv utveckling eftersom personalen på dagliga verksamheter tillsammans med deltagare arbetar aktivt och medvetet för att uppnå målets syfte. Detta menar forskaren uppnås bäst genom att identifiera och problematisera de hinder man stöter i det dagliga arbetet.
En annan aspekt av personalens betydelse för målgruppens möjlighet till självbestämmande tas upp i Mallanders (1999) studie som handlar om utvecklingen från institutionsboende till särskilt boende i gruppbostäder för personer med funktionsnedsättningar. Forskningen gjordes genom observationer
och semistrukturerade intervjuer med personal och boende på gruppbostäder. Syftet med studien var att undersöka och analysera gruppbostäder för personer med intellektuella funktionsnedsättningar som en praktik av normalisering. Det var i synnerhet viktigt att öka kunskap kring hur personal hanterade de boendes självbestämmanderätt och självständighet. Forskningen resulterade i tre olika typer av arbetssätt gällande brukarnas självbestämmanderätt och självständighet. Ett medvetet arbetssätt som för att de boende skulle få ökat utrymme och inflytande, ett annat mer kontrollerande arbetssätt som hade som mål att stärka de boendes inflytande, samt ett tredje arbetssätt som var mer passivt där boendes potential till utveckling eller inflytande i vardagsaktiviteter inte togs tillvara. Studiens resultat påvisar att personalens arbetsmetoder har stor betydelse och påverkan på individs
självbestämmanderätt samt att det skiljer sig mellan personal i arbetsgrupper.
Det finns en stark tendens att olika människovårdande yrken tar efter varandra och utformas på liknande sätt. Framgångsrika verksamheter influerar andra, det bidrar till att värderingar och normer om hur verksamheter bör utformas växer fram. Normen som råder styr de metoder och arbetssätt man använder. Utifrån detta finns en förväntan på hur verksamheter bör se ut samt hur professionella bör agera. Det kan leda till att man handlar efter vad som förväntas istället för att handla efter
konsekvenser. Rollförväntningar av detta slag är en vanlig del av kulturen inom verksamheter för personer med funktionsnedsättning. Trender förändras över tid men den rådande kulturen styr vad som uppfattas som naturligt att tänka och möjligt att göra i arbetet (Ineland, Molin & Sauer, 2013).
I likhet med andra forskare ovan har Giertzs (2012) i sin avhandling studerat om hur olika
kontexter och faktorer kan påverka personer med funktionsnedsättningar och deras självbestämmande. Studiens syfte var att undersöka och analysera villkor och hinder gällande brukarnas inflytande och självbestämmande. Första studien utgjordes med brukare, gode män, LSS-handläggare, personal och enhetschefer. I andra studien deltog LSS-handläggare, brukare med insatsen personlig assistans och gode män. Resultatet av studien utmynnade i olika faktorer som har betydelse för personer med funktionsnedsättningar och självbestämmande samt att olika faktorer påverkade målgruppens inflytande. En viktig aspekt inom studiens resultat är huruvida brukare påverkas av sin egen
upplevelse av inflytande och bestämmande samt deras förmågan att samspela med omgivningen. En annan viktig aspekt är förväntningar på brukaren samt relationen till personalen som också hade viktig påverkan kring självbestämmande och inflytande.
Till skillnad från Karlsson (2007) forskade Giertz (2012) mer på viktiga faktorer i omgivningen som påverkade individer i deras självbestämmande dessutom undersökte hon individernas egna tankar kring ämnet. Karlssons studie (2007) fokuserade däremot på egenskaper hos individerna och
individuella förutsättningar som kan bidra till att stärka brukarnas möjlighet till att bli hörda. ”Rätten att så långt som möjligt bestämma över sitt liv blir problematisk när den ställs i relation till
funktionsförmåga” (Giertz, 2012). Hon menar att ingen människa är fri och oberoende av sin
både informella och formella regelsystem” (Giertz, 2012). Det bottnar i att samhälle måste hålla ordning och kontroll genom olika strukturer.
”Med självbestämmande avser jag individens möjlighet att detaljstyra sitt vardagsliv efter sina egna behov och önskemål i det sammanhang individen befinner sig.” Enligt Giertz (2012) hittar vi makt i alla relationer och vi skapar även makt i samband med interaktion med varandra och även begreppet självbestämmande uttalar en maktrelation till följd av beroendeställningen. Haigh, Lee, Shaw,
Hawthorne, Chamberlain, Newman, Clarke & Beail (2013) beskriver i likhet med Giertz (2012) vikten av delaktighet för att känna meningsfullhet och kunna få ett värdigt liv.
Blennberger (2005) lyfter den etiska aspekten i socialt arbete och talar om rollkonflikter. Det är svårt för personal att agera hjälpande samtidigt som de ska agera kontrollant och ställa krav. Likaså finns dilemman i brukarens grad av självbestämmande. Hur långt bör brukarens självbestämmande sträcka sig, kan det vara nödvändigt med yttre påtryckningar eller till och med tvång.
4.3 Kartläggning av individuella behov
Jarhag (2001) har forskat kring upprättandet av individuella planer enligt LSS vars syfte är att möjliggöra bemyndigande av människor med funktionshinder. Genom kartläggning av brukarnas individuella behov och önskningar kan personalen uppnå högre kvalité i hjälpinsatsen. Studien påvisar att personer med funktionsnedsättning ofta var ”tysta” i samband med upprättande av genomförande planer och individuella planer och att man planerar ofta ”åt” och inte ”med” personen. Jarhag (2001) har i sin studie definierat begreppet ”det välvilliga negligerandet”. Med det menar han att
omgivningen är villiga att lyssna på den funktionshindrade personen men lyssnandet sker med ignorans vilket i sin tur bidrar till bristande respekt gentemot brukaren. Enligt (Jarhag, 2001) kommer den funktionshindrade att förbli ”tyst” så läge hen inte görs om till subjekt under planeringsmöten. Asprey och Nash (2006) beskriver i deras studie att det är viktigt med kartläggning kring personens individuella behov. Genom noggrann planering, kartläggning och uppföljning ges personer med funktionsnedsättning större möjlighet att få sina behov tillgodosedda inom alla samhällets arenor såsom exempelvis skola, daglig verksamhet, social- och hälsomyndigheter. Studien beskriver främst skolmiljön och vikten av att barnet inte enbart inkluderas fysiskt i denna miljö utan blir en naturlig del av de sociala interaktioner som utspelar sig där. Trots att denna studie handlar om skolmiljön ser vi relevanta aspekter i förhållande till vår studie och vikten av kartläggning av individuella behov.
Eftersom personer med intellektuell funktionsnedsättning inte alltid kan föra sin egen talan tänker vi att samarbete med gode män och förvaltare är en viktig del i kartläggningen. Majoriteten av deltagarna på daglig verksamhet har en god man eller förvaltare som för deras talan och representerar dem. I Socialstyrelsens exempelsamling beskrivs dock närstående och gode männen vanligen
frånvarande, och personalen uppfattar dem som negativa. Personalen upplever att goda mäns syfte främst tycks kretsa kring deltagarnas ekonomi, att de inte är så engagerade, sällan träffar sin huvudman och inte vet vilka behov och önskemål de har (Lewin, 2011).
5. Teoretiska utgångspunkter
Utifrån studiens resultat har vi kunnat dra paralleller till teori om empowerment och paternalism, därför anser vi att dessa teorier har störst relevans för vår studie. Vi har sett att personal arbetar för att stärka brukare och möjliggöra empowerment så långt det är möjligt. Samtidigt ser vi i vår studie att vissa brukare är beroende av personalens stöd i olika moment på grund av bristande autonomi. Därför är paternalistiska inslag inte ovanligt i det dagliga arbetet. Vi ser att brukare är i beroendeställning till personal, därför är det intressant att se hur dessa motstridiga begrepp förhåller sig och samspelar med varandra i daglig verksamhet. Utifrån dessa två begrepp hoppas vi kunna bidra med en utökad förståelse kring det komplexa arbetet med deltagarnas individuella behov på dagliga verksamheter.
Empowerment bygger på att personer eller grupper stärks och får ökad makt och självbestämmande över sin situation och sitt liv, därför anser vi att den är lämplig för vår studie eftersom den verkar så passande att använda för att få ökat brukarinflytande.
Medan paternalism beskrivs i sin moderna form som en teori som grundar sig på tvång och motprestationer där myndigheter har rätt att avgöra vad som är bäst för individen eftersom de är ”experter” vilket i sin tur kan bidra till begränsning av brukarinflytande. Nedan kommer vi att göra en beskrivning av teorierna och därefter en övergripande jämförelse. Med stöd av dessa teoretiska utgångspunkter kommer vi vidare att göra en djupare analys kring resultat i vår studie.
5.1 Empowerment
Empowerment utvecklades under 60- och 70-talet i USA. Begreppet empowerment har ingen entydig definition på svenska utan används i Sverige i engelsk form men begreppet förknippas med ordet ”power” som på svenska tolkas som makt, styrka och kraft (Askheim & Starrin, 2007).Vidare menar Askheim (2007) att teorin grundar sig i att stärka, ge kraft och makt åt personen eller gruppen. Medan Starrin (2000) beskriver empowerment i en mer komplex och vidare mening. Enligt Starrin (2000) kan empowerment definieras med en variation av viktiga ord som; makt, delaktighet, egenkontroll,
självstyre, kompetens, självständighet, stolthet, självtillit, medborgarskap. Han betonar dock att grunden för denna teori är känslan att man har makt att bestämma över sitt eget liv.
Empowerment har de senaste årtionden använts flitigt och utvecklats i flera riktningar av olika parter i politiken samt andra arenor inom socialt arbete (Askheim & Starrin, 2007). Inom
empowerment på individnivå är målet att få bättre självbild, färdigheter och kunskap om sin situation och strukturella förhållanden (Askheim, 2007).
Askheim (2007) beskriver tre olika inriktningar inom empowerment och betonar att alla tre har en mycket positiv människosyn, den terapeutiska positionen, empowerment som etablering av motmakt och den marknadsorienterade. Han uppger också att dessa tre sällan kan identifieras ensamma utan kan många gånger gå in i varandra.
Den terapeutiska positionen fokuserar på målet genom att få kunskap och ökad medvetenhet om
sin situation kan passivitet och vanmakt hos personen i utsatthet minska. Empowerment ger brukaren möjlighet att upptäcka sina förmågor och därmed få känsla av kontroll över sitt eget liv. Kritiken som riktas mot den terapeutiska positionen är att den inte tar hänsyn till förtryckande strukturer i samhället där det viktiga slagordet makt uteblir.
Inom empowerment begreppet står inte de strukturella förhållanden som bidrar till förtryck och marginalisering i fokus och därmed innebär det att begreppet avpolitiseras (Askheim, 2007). Dessutom föreligger dubbla roller hos de professionella hjälpare som främjar empowerment för den enskilde men samtidigt ha maktposition som problematiserar deras möjlighet till styrning och begränsning av brukaren (a.a.).
Inom empowerment som etablering av motmakt ligger fokus på hur individens position förhåller sig till de strukturella förhållandena i samhället. Det centrala är att öka gruppens och individens makt, kraft och styrka för att de ska ta sig ur sin maktlösa tillvaro. Här betonas det kollektiva vara viktigt, att man kan förändra strukturella förhållanden genom gemensamma aktioner och mobilisering från gruppen (a.a.).
Den marknadsorienterade inriktningen har fokus på den fria och självständiga individen.
Grundprincipen inom den inriktningen är att individen förmår att själv ta tillvara på sina egna intressen. Här beskrivs brukarens rätt att bestämma hur deras behov ska tillgodoses som en
grundläggande princip inom välfärdspolitiken (Askheim, 2007). Inriktningen belyser dessutom hur välfärdsstaten genom sin byråkrati och standardisering omyndigförklarar samt fråntar individen initiativ och ansvar och därmed makt.
Marknadsreglering syftar till att stärka brukarens position i samhället genom att utveckla tjänster som är brukarorienterade. Det innebär att synen på brukarna framställs i en kundroll där deras
individuella behov kommer att komma till uttryck i större omfattning i förhållande till tjänsteaparaten (Askheim, 2007).
Vidare beskriver Payne (2015) att empowerment handlar inte enbart om att ge större frihet till personen utan man måste tillförsäkra sig att brukaren även har de resurser och färdigheter som krävs för att använda den friheten. Det är viktigt att brukaren ges möjlighet att själv välja eller ta bort insatser och vara delaktig i beslutsfattande processer.
Teorin betonar vikten av att klientens integritet sätt i fokus, där socialarbetarens roll innebär att använda sin kunskap till att hjälpa klienten till någon sorts självhjälp och inte själv peka ut vägen åt honom och beordra honom att gå (Swärd & Starrin, 2016).
Den skandinaviska normaliseringsrörelsen har mottagit kritik från empowermentrörelsen eftersom de anser att de har fokus på att utveckla basfärdigheter istället för att lyssna till den enskilde och de färdigheter och förmågor som denne önskar utveckla. Vidare anser empowermentrörelsen att detta resulterar i att de professionella har expertrollen då de gör planer för vad de anser att den enskilde behöver. Därmed tas brukarna ifrån möjligheten att göra egna val över sitt liv och man tar ifrån de
kompetens om sig själv. Normaliseringsprincipen har definierat vad som är normalt i vårt samhälle medan empowermenttanken förespråkar att funktionshindrade själva ska då välja, bestämma och definiera vad som är normalt för dem och hur de vill leva sina liv (Widerlund, 2007).
5.2 Paternalism
Paternalism grundar sig i samhällets under- och överordning där myndigheter och ”experter” har en stark position. Enligt Starrin (2000) arbetar personal utifrån organisationers regler, direktiv och tydliga ramar för att skapa ordning och struktur men vilket också innebär att man skapar en form av kontroll. Han menar också att dagens alla arenor både inom myndighetsutövning och politik genomsyras i någon form av paternalism där man genom byråkratiska språket fråntar beslutsfattaren sitt
känslomässiga engagemang och istället förstärker ”experternas” position (Starrin, 2000).I praktiken innebär paternalism att en individ inte vet vad som är bäst för hen själv och att deltagare på daglig verksamhet till följd av sin funktionsnedsättning måste tas om hand och att beslut rörande de ska därmed fattas av sakkunniga. Detta synsättet bidrar till att personer som har insatser inom LSS riskerar att bli utsatta för moraliska pekpinnar som kan upplevas som förnedrande, även fast personalen och LSS-handläggarna anser att deras agerande är etiskt försvarbart (Swärd & Starrin, 2016).
I dagliga verksamheter ses även personalens övertalning och styrning mot ett specifikt val eller mål som en paternalistisk handling. Aktiviteter och handlingar som upplevs som tvång och övertalning måste ur den etiska aspekten försvaras och ifrågasättas för varje enskilt fall (Nikku, 1997).
Även inom andra områden med sociala problem som arbetslöshet eller fattigdom beskrivs den enskilde ha en underordnad roll eftersom lösningar och förslag av genomförande styrs av den administrativa expertens synpunkter och inte av den enskilde själv (Starrin, 2007).
Inom den moderna formen av paternalism försvarar man myndigheternas handlade med tvång, krav och motprestationer och anser att myndigheter har rätt att avgöra vad som ligger i det individuella intresset. Genom detta synsättet verkar brukarens skyldigheter ges större vikt än deras rättigheter. I likhet med andra teorier är paternalism komplex och kan bidra till att handlingsutrymme hos
personalen kan begränsas eftersom personalen anser att vissa åtgärder kan tolkas som maktmissbruk och därför kan de känna rädsla att utföra de. Det är viktigt att man förtydligar dessa krav på auktoritet, förklara rätt och fel samt värden och visioner som kan vara till stöd och hjälp för individen. Makt kan utmanas och ifrågasättas av den enskilde i alla situationer (Swärd & Starrin, 2016).
Socialarbetarens högre ställning gentemot klienten kan inte ses som paternalism utan den kommer till uttryck när socialarbetaren genom sina handlingar begränsar klientens valmöjligheter med
hänvisning till att det är för klientens bästa, trots att klienten inte önskar det och i vissa fall motsäger sig insatsen (a.a.).
Paternalism beskrivs av Richard Sennett som den ”falska kärlekens auktoritet” med vilket han menar att myndigheten visar en falsk kärlek/omtanke mot klienten. En annan tolkning av
klienten som ett barn och man ser på klienten som ett barn som är oförmögen att fatta egna beslut (a.a.).
5.3 Empowerment och paternalism, två motpoler
När vi tittar närmare på dessa två teorier, deras grundprinciper och förhållningssätt kring hur man ser på individen i samhälle samt hur man kan bemöta och arbeta med utsatta grupper upptäcker man att de är varandras motsatser, två motpoler (Starrin, 2007).
Den paternalistiska modellen och tankesättet är uppbyggd av hierarkiska system och relationer där individer ses som över och underordnade och de i utsatta grupper anses inte besitta förmågan att fatta egna beslut och därför är de i behov av ”experter”. Empowerment däremot strävar efter att stärka och stötta den enskilde till att följa sin egen vilja och förverkliga sig själv utifrån sina egna önskningar och behov, alltså utifrån individens individuella behov, förutsättningar och förmågor, hjälpa individen att hjälpa sig själv (Swärd & Starrin, 2016).
Vi tolkar att empowerment ses som det positiva, fria och stöttande arbetssättet medan paternalism ses som det negativa, kränkande och förnedrande. Dessa två teorier kan även ses till en viss del som delar av varandra, som komplement till varandra. Till exempel när en socialarbetare stöttar sin klient att hjälpa sig själv så grundar sig den hjälpen och stödet i socialarbetarens makt, expertis och
överlägsenhet. Socialarbetarens agerande kan tolkas som paternalistisk eftersom klienten inte vet hur han ska göra medan socialarbetaren genom att agera och styra upp situationen tror sig veta hur man ska hjälpa klienten.
Vidare ser vi att maktaspekten i empowerment och paternalism har många olika tolkningar som kan tilldelas olika situationer där den enskilde gynnas eller också missgynnas. Empowerment där ”power” förknippas med makt möjliggör klienten att utöva makt över sin vardag och situation, att förändra och påverka sitt liv. Medan man inom paternalism överlåter maktpositionen åt experter som förväntas hjälpa och guida den enskilde.
Makt bygger på ojämlikhet mellan människor. Någon behöver hjälp eller stöd och befinner sig då i underläge och under hjälparens makt. Makt är också förknippat med den kontexten hur och var den används och därigenom får den olika konsekvenser och utfall. Ofta förknippas och associeras makt med ”maktmissbruk”, ”maktbegär” vilket bidrar till rädsla för att utöva makt och bli utsatt för maktutövning (Skau, 2001).
6.Metod
6.1 Perspektiv och metodval
Utifrån studiens syfte och frågeställningar har vi valt en kvalitativ forskningsansats. Till skillnad från kvantitativ forskning där siffror och så kallad hård data är fokus så har kvalitativ forskning som utgångspunkt att genom olika metoder studera och beskriva hur olika fenomen är konstruerade (Bryman, 2011). En kvantitativ ansats hade kunnat ge oss möjlighet att få svar från betydligt fler personal vilket också hade ökat studiens generaliserbarhet till andra populationer. Utifrån studiens syfte ser vi dock att vi genom detta inte hade kunnat få en tillräcklig djup förståelse för hur personalen arbetar. Därför anser vi att en kvalitativ forskningsansats var mest lämpad för denna studie.
Utifrån vår förförståelse har vi från studiens början haft en viss kunskap. Efter varje intervju har vi tolkat de svar vi fått vilket har ökat vår förståelse inom området och ändrat vår förförståelse som vi sedan använt för nästa intervju. För varje stegvis ökad förförståelse görs nästa tolkning annorlunda än den innan. Genom detta har vi tolkat intervjupersonerna utifrån det som kallas den hermeneutiska
cirkeln, vi har alltså gått fram och tillbaka i att tolkat delarna var för sig för att sedan relatera de till
helheten (Kvale & Brinkmann, 2014).
Vid studiens planeringsstadium diskuterade vi sinsemellan vad vi gick in med för förförståelse så att vi kunde vara vaksamma om hur det kan påverka. Kvale & Brinkmann (2014) förklarar att man genom intervju söker en förståelse utifrån intervjupersonens perspektiv och kunna upptäcka deras världsbild. Författarna menar dock att man inte förutsättningslöst kan tolka intervjupersonen då det man förstår görs i relation till den verklighetsbild man har, man kan dock medvetandegöra dessa förutsättningar vilket vi har gjort.
Vår förförståelse kring daglig verksamhet är att vi båda har en allmän kunskap kring verksamhetens organisation, målgrupp och målsättning utifrån lagen om LSS. Vi har tidigare arbetserfarenheter som boendestödjare och personlig assistent med brukare som deltagit i dagliga verksamheter men vi har själva inte någon arbetslivserfarenhet från daglig verksamhet. Däremot är vi insatta kring lagen om LSS och dess olika stödinsatser utifrån tidigare arbete och utbildning inom socionomprogrammet.
Det finns olika sätt att arbeta för att relatera sin empiri med teori. Patel & Davidson (2011) menar att en forskare som utgår från teori för att dra slutsatser om fenomen arbetar deduktivt. Utgår man istället från ett induktivt arbetssätt formuleras teori efter insamlandet av empiri, forskaren har alltså ingen teori som utgångspunkt. Hjerm (2010) förklarar abduktion som en växling mellan teori och empiri som utgångspunkt.
I denna studie har vi kombinerat induktion och deduktion genom att utgå från en abduktiv ansats. Detta då vi utifrån studiens syfte och frågeställningar finner det mest lämpligt. Vi har inte utgått från en hypotes som ska prövas mot teori, vi har heller inte sökt efter att få fram en ny teori utan vi har
genom att växla mellan vår empiri och tidigare teoribildning haft målsättningen att få en ökad
förståelse.
I början av denna studie hade vi för avsikt, utifrån vår förförståelse, att använda oss av teori om empowerment och systemteori för att tolka resultatet. Men under studiens gång kunde vi se att teori om paternalism var mer relevant än systemteori varför vi istället valde att använda den.
6.2 Avgränsningar
Vår studie har avgränsats till anställda inom Stockholms stad som arbetar inom dagliga verksamheter som arbetskonsulenter, samordnare eller resurspersoner. Det var viktigt för oss att de personer som vi skulle intervjua inte enbart arbetade med administrativa arbetsuppgifter utan hade nära och direkt kontakt med deltagarna gällande planering och utformning samt genomförandet av de dagliga aktiviteterna utifrån deltagarens individuella behov och förutsättningar. Personalens arbetsuppgift är att tillsammans med deltagarna, dess anhöriga och gode män göra kartläggningar, upprätta
genomförandeplaner, individuellt schema, göra uppföljningar samt att utifrån kartläggningen hitta lämpliga arbetsplatser där det finns möjlighet till praktik. Vidare ska den praktikplatsen vara en utgångspunkt för deltagaren att komma närmare den riktiga arbetsplatsen och kanske en riktig anställning. I vår studie har inte kontakt tagits med övriga aktörer som exempelvis praktikplatser, arbetsplatser, arbetsförmedling, LSS-handläggare, försäkringskassan, habiliteringscenter och hjälpmedelscentralen. Utan fokus har varit att få kunskap och förstå hur personal inom daglig
verksamhet arbetar för att möta deltagarnas individuella behov.
6.3 Urval
Då vi önskade få en variation bland dagliga verksamheter började vi med att överblicka de
verksamheter som finns inom Stockholm stad. Utav de 166 verksamheter som finns delade vi in dessa i privata och kommunala verksamheter för att få en jämn fördelning. Därefter tittade vi på vilka olika inriktningar verksamheterna har och vilken personkrets de arbetar med. Detta då vi hade för avsikt att undersöka verksamheter som arbetar med olika grader av intellektuell funktionsnedsättning och inte enbart lindrig funktionsnedsättning. Vidare valde vi utifrån detta åtta verksamheter. Den här
urvalsprocessen kallas enligt Bryman (2011) för ett målinriktat urval.
Utifrån studiens syfte ansåg vi målinriktad urval som mest lämplig även i steget att välja intervjupersoner då vi hade som mål att intervjua personal som besitter kunskap kring det dagliga arbetet med brukare och även kunskap om organisationen och dess ledning. Valet av intervjuperson gjordes av verksamhetschefer utifrån dessa kriterier eftersom vi anser att de har störst kunskap om personalen och därmed kan välja ut den person som lämpar sig bäst för vår studie.
Vi började med att skicka ett allmänt informationsbrev (bilaga 1) till verksamhetschefer som i sin tur matchade oss med en lämplig intervjuperson. I informationsbrevet beskrev vi studiens syfte och
vilka kriterier vi sökte, vilket var personal som arbetar dagligen med brukare men samtidigt har kunskap om verksamhetens organisering.
Vi ser att en nackdel med denna urvalsmetod kan vara att information går förlorad eftersom verksamhetens ledning väljer ut personer de tror har en positiv bild av daglig verksamhet och strävar efter att ge gott intryck istället för att tala om hur det ser ut i verkligheten. På grund av studiens omfattning och tidsbegränsning har vi dock inte möjlighet att intervjua alla på verksamheten utan har istället valt att en bredare studie på åtta olika verksamheter för att ändå få en mer nyanserad och bred bild.
6.4 Genomförande
Nedan beskriver vi de förberedelser som gjordes inför intervjuerna samt intervjuernas genomförande. Därefter kommer vi beskriva transkriberingsprocessen och slutligen hur materialet kodats.
6.4.1 Intervjuer
Bryman (2011) förklarar hur man skapar ett frågeschema, även kallat intervjuguide, vid
semistrukturerade intervjuer. Intervjuguiden karakteriseras av ett antal teman med allmänt formulerade frågor vilket öppnar upp för att intervjupersonen själv i högre grad kan utforma svaret till skillnad mot om man använder slutna frågor. Man kan därefter ställa följdfrågor utifrån intervjupersonens svar. Även om denna form är tillåtande mot intervjupersonens tolkning av temat så är det ändå den som intervjuar som väljer de teman som ska aktualiseras vilket kan ses som en nackdel.
För denna studie valde vi att genomföra kvalitativa semistrutkurerade intervjuer. Vid utformningen av vår intervjuguide (bilaga 3) utgick vi från våra frågeställningar för att skapa öppna frågor utifrån fyra olika teman.Vid förfrågan om deltagande i studien skickades initialt ett informationsbrev (bilaga 1) ut till tio enhetschefer på olika dagliga verksamheter i Stockholms stad. Efter en vecka hade vi fått svar från två enhetschefer. På grund av rådande situation med covid-19 skickade vi ut ett
kompletterande brev (Bilaga 4) med information att intervju kan genomföras över telefon. Därefter fick vi ytterligare svar men vi kontaktade även verksamheter via telefon för att slutligen få ihop åtta intervjuer.
Vi har intervjuat personer som arbetar på dagliga verksamheter från olika regier i Stockholms stad för att få en så stor spridning och variation som möjligt. Det är åtta personal från olika verksamheter som har deltagit i studien varav sex kvinnor och två män. Samtliga intervjupersoner arbetar dagligen med brukare. Vid studiens start skickades förfrågningar om intervju på plats i de olika verksamheterna men på grund av rådande situation med covid-19 gick det endast att genomföra tre intervjuer på plats, resterande fem hölls över telefon. Intervjuerna genomfördes under ett spann på två veckor och varje intervju varade i ungefär 60 minuter.
6.4.2 Transkribering
Transkriberingsprocessen påbörjades dagen efter vår första intervju, detta för att tidigt kunna analysera och upptäcka eventuella brister i intervjuguidens utformning. Enligt Bryman (2011) är kvalitativa forskare ofta intresserade av att göra en fullständig redogörelse av intervjun, detta för att både se vad intervjupersonerna säger samt hur de säger det. Utifrån denna studies tidsram har vi i
transkriberingsprocessen valt att utesluta betoningar, skratt, pauser, hummande etc som vi inte anser är kärnan i vårt arbete utifrån studiens syfte. Hade syftet däremot varit att undersöka personalens
attityder så hade det varit relevant att ha med. Vi har valt att skriva ut intervjupersonernas egna formuleringar men har inte skrivit ut felformuleringar där intervjupersonen rättat sig själv.
6.4.3 Kodning
När samtliga intervjuer transkriberats påbörjades kodningen vilket genomfördes i tre omgångar. Jönson (2010) beskriver kodning som en viktig del av analysen. Det räcker inte med att läsa igenom de transkriberade intervjuerna utan kräver ett noggrant arbete med att koda. Genom att klippa och klistra skapas nya dokument där ens tidigare definitioner kan komma att förändras utifrån att man får en djupare förståelse för sitt material.
Vi började med att sortera materialet efter teman som togs ur intervjuguiden, dessa övergripande teman var: Bakgrund om intervjuperson, målgruppen, metoder, identifiera och jobba med individuella
behov, resurser och genomförandeplan. I detta stadie började avkodning av intervjupersonerna då vi
istället refererade uttalanden till olika nummer. Vi läste igenom materialet var för sig och gjorde anteckningar samt understrykningar på det vi såg var återkommande. Sedan träffades vi igen för att undersöka materialet tillsammans och diskutera vilka mönster och gemensamma nämnare vi hade hittat på varsitt håll. Exempel på ett utav de centrala teman var genomförandeplan då det var något som samtlig personal talade om som grunden i deras arbete. För att få djupare förståelse för det dagliga arbetet på verksamheten ansåg vi att det var viktigt att sortera temat i följande underteman:
Möjligheter, Användning, Personalens förhållningssätt och Konsekvenser för brukare. Därefter gjorde
vi en sammanställning och hittade, precis som Jönson (2010) nämnde, nya teman som vi gjorde en ny sortering av. Utifrån det nya och slutliga kodningsdokumentet gjorde vi ytterligare markering på olika mönster samt avvikelser som vi kunde se. Det slutliga resultatet av denna kodningsprocess blev tre huvudteman följt av olika underteman.
6.5 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet
I kvalitativ forskning är begreppen validitet och reliabilitet starkt sammanflätade varför man ofta talar om validitet i en vidare bemärkelse och sällan använder begreppet reliabilitet. När man talar om validitet i kvalitativ forskning ser man inte bara till själva datainsamlingen utan samtliga delar av forskningsprocessen. Validitet kan sällan fastställas genom att knyta an till en yttre objektiv position varför analysen kräver en god intern logik där de olika delarna kan knytas till en meningsfull helhet.
Därför bör forskaren underbygga de tolkningar som görs så att läsaren kan bilda till en egen uppfattning av studiens trovärdighet (Patel & Davidson, 2011). Vi har redovisat samtliga delar i studiens genomförande samt redogjort och motiverat för valda teorier och analys vilket skapar transparens och trovärdighet för studien.
Bryman (2011) lyfter problem med generalisering av kvalitativ forskning då dessa studier ofta genomförs med fåtal individer i en viss organisation eller i ett specifikt bostadsområde. Därmed kan resultaten inte representera en hel population eller generaliseras till andra miljöer. Författaren menar dock att forskningsresultatet istället ska generaliseras till teori. Bedömning av generaliserbarhet ligger alltså i kvaliteten på de teoretiska slutsatser som uttalas.
Patel & Davidsson (2011) menar att kvalitativ forskning kan leda till en förståelse av fenomen och vilka variationer fenomenet uppvisar i förhållande till dess kontext. Det kan då vara möjligt att generalisera fenomenet till liknande situationer och kontexter.
Vi ser att det är svårt att generalisera studiens resultat till andra kontexter men menar att den kan generaliseras till liknande kontexter, det vill säga andra dagliga verksamheter. Vidare kan studiens resultat generaliseras till vår teoretiska utgångspunkt.
Vi har under studiens genomförande varit medvetna om risken att personal vill framhålla verksamheterna ur ett positivt ljus men vi upptäckte att samtliga hade ett kritiskt och reflekterande förhållningssätt till sitt arbete och det som styr runtom.
6.6 Forskningsetiska överväganden
Studien har genomförts med de fyra övergripande forskningsetiska punkterna som utgångspunkt;
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Samtliga
intervjupersoner har blivit informerade om studiens syfte och genomförande. Vid förfrågan om medverkan har information getts skriftligt i ett informationsbrev (bilaga 1) och åter muntligen vid intervjuns genomförande. Innan intervjustart har samtliga gett sitt samtycke (bilaga 2) skriftligt eller muntligt. Intervjupersonerna har avidentifierats och allt material har behandlats konfidentiellt. Samtligt material från intervjuerna, såsom ljudinspelningar samt transkriberingar, har endast använts för denna studie och kommer att raderas vid uppsatsens slutförande (vetenskapsrådet, 2017; Bryman, 2011). För att säkerställa att intervjupersonernas identitet hålls konfidentiell har ljudinspelningarna förvarats på en låst enhet som ingen utomstående har tillgång till (Kvale & Brinkmann, 2014). Enligt Bryman (2011) ska transkriberingar inte innehålla namn på intervjupersoner varför vi valde att använda oss utav särskilda siffror som endast vi kunde identifiera. Utifrån den etiska aspekten kunde vi ytterligare säkerställa att intervjupersonernas identitet hålls konfidentiell.
Vi är medvetna om att personal i studien blir brukarnas röst i beskrivning av deras individuella behov. Det hade varit av stor vikt att intervjua brukare och få deras perspektiv men vi ser det som etiskt problematiskt då personer med intellektuell funktionsnedsättning kan ha svårt att förstå studiens
för vad medverkan innebär såg vi inte det som etiskt försvarbart. Dessutom har studien utgångspunkt i
hur personal arbetar och vi är medvetna om att deras tolkning av brukarnas individuella behov just är
en tolkning och att vi inte med säkerhet kan veta att det stämmer med brukarens uppfattning. Vi hade nått en större dimension av vår studie om vi även hade intervjuat brukarna men utifrån studiens syfte om hur personal arbetar så föll det sig naturligt att fokus just skulle ligga på att intervjua personalen. Vårt önskemål var att genomföra intervjuer på plats på de dagliga verksamheterna för att kunna få en helhetsbild av verksamheten. Vi genomförde tre intervjuer på plats men på grund av rådande situation med covid-19 och dess snabba spridning kunde vårt besök innebära risk för smitta vilket vi inte såg som etiskt försvarbart. Vi valde därför att utföra resterande intervjuer via telefon.
6.7 Studiens arbetsuppdelning
Arbetsuppdelningen har under studiens gång varit lika uppdelad, majoriteten av avsnitten är skrivna gemensamt medan en del avsnitt skrevs separat för att sedan analyseras och redigeras gemensamt. Under hela studiens gång har vi arbetat i ett gemensamt dokument via SharePoint för att enkelt kunna följa det som skrivs och enkelt kunna kommentera eller göra ändringar. Hälften av intervjuerna genomförde vi gemensamt, första transkriberingen gjordes tillsammans för att utarbeta ett likartat sätt att transkribera. Sedan gjordes resterande transkriberingar var för sig men vi har båda tagit del av den andres material. Samtliga delar av arbetet har genomgående diskuterats, analyserats och redigerats tillsammans. All kodning gjordes tillsammans men olika mönster i vår intervjuguide sökte vi först på egen hand för att vidare tillsammans hitta gemensamma nämnare som sedan utmynnade i olika teman.
