Genomstrykningar

En av skillnaderna mellan Mafis original Shatter me och dess svenska översättning Rör mig inte är att det i Shatter me finns ett förord som saknas i översättningen. I förordet till Shatter me vänder sig Mafi till läsaren med förklarande instruktioner bland annat om genomstrykningar som förekommer i texten innan läsaren ens kommit igång med berättelsen:

Dear Reader: The strikethroughs in the Shatter Me books are intentional. The writing in this series is occasionally as erratic as its main character, and serves as a visual representation of the chaos in Juliette’s mind. The repetition, the hyperbolic language, the obsession with numbers – these are not errors on the page. As our heroine grows and evolves, so too does the prose, and as she finds her voice, the strikethroughs disappear, the language softens, the repetitiondissolves, and the numerals ease into written words. This is, ultimately, a story of change. Thank you so much for reading.⁸²

Med förordet förser Mafi därmed läsaren med förkunskaper om texten genom att avslöja att det finns genomstrykningar i den och att de i texten förekommande genomstrykningarna är visuella representationer av protagonistens inre kaos. Om visuell representation kan ses som ett bildelement, kan det sägas att Mafi snuddar på Björkvalls definition av multimodalitet som text där flera olika kommunikationsformer används.⁸³ Även Selander och Kress konstaterande om att världen tolkas och mening skapas med hjälp av en kombination av olika sorters meningsbärande resurser stämmer in på Mafis förord.⁸⁴

Genom förordet får läsaren dels information om innehållet i romanen och om protagonisten, som enligt förordet utvecklas under berättelsens gång från en person med inre kaos till en person med mer ordning på sitt psyke. Dessutom får läsaren information om stilistik då textens form och funktion förklaras. Med förordet hjälper Mafi läsaren att notera redan innan läsning av berättelsen att texten inte följer det konventionella textbegreppets ramar utan att texten ska förstås utifrån ett utvidgat textperspektiv. Med läsinstruktionen uppmuntrar därmed Mafi även

82 Tahereh Mafi 2, Shatter me, Electric Monkey, London, 2011, förord.

83 Björkvall, s. 8.

84 Selander & Kress, s. 26.

18

läsaren att inta ett utvidgat läsperspektiv i enlighet med Olin-Schellers forskning.⁸⁵ Budskapet i förordet kan vidare ses som att författaren är medveten om att genomstrykningarna kan ses som stilmarkörer i texten: de skapar en visuell effekt som Mafi redan på förväg vill förklara till läsaren. Mafi förklarar därmed under vilka premisser som textens form, innehåll och verkan är avsedda att tolkas, något som är kännetecknande för stilistik enligt Lagerholm.⁸⁶ Att genomstrykningarna nämns specifikt tyder också på att de har en avgörande funktion i berättelsen som ska göra en verkan hos läsaren.

En annan aspekt av att genomstrykningarnas funktion förklaras i förordet är att Mafi genom detta styr läsaren mot en specifik tolkning av genomstrykningarna. Huruvida Mafis intention är att hjälpa eller att styra läsaren är oklart, men effekten blir inte desto mindre att läsarens egen tolkning sannolikt färgas av förordet. Att läsaren förses med en förklaring kan sägas vara första fasen av Langers föreställningsvärldar då läsaren ännu inte vet vad texten handlar om. Mafi hjälper eller tvingar läsaren med sin förklaring att förstå att den nyckfulla och ojämna protagonisten beskrivs både med hjälp av genomstrykningar och hyperboler. Med det instruerade förordet behöver därmed läsaren inte göra så många inferenser i syfte att begripa texten bättre.

I den svenska översättningen Rör mig inte saknas ett förord. Den svensktalande läsaren får komma fram till Mafis budskap på egen hand och själv skapa sin föreställningsvärld med hjälp av de ledtrådar som texten bjuder och genom att göra inferenser. Genomstrykningar förekommer redan på omslaget i boktiteln och i baksidestexten, men de förklaras inte som det görs i förordet till Shatter me. Exempelvis inleds baksidestexten på följande sätt:

Jag har en förbannelse.

Jag har en gåva.

Jag är ett monster.

Jag är mer än en människa.

Min beröring är dödlig.

Min beröring är makt.

Jag är deras vapen.

Jag tänker slå tillbaka.⁸⁷

Genomstrykningarna är parade ihop med meningar utan genomstrykningar som i mångt och mycket fungerar som motsatser till de genomstrukna meningarna. Då meningarna är

85 Olin-Scheller, s.83.

86 Lagerholm, s. 67.

87 Mafi 1, baksidestext.

19

organiserade i par får läsaren en visuell ledtråd om att meningarna ska tolkas tillsammans.

Genom meningarnas motsatta betydelser får läsaren dessutom en inblick i genomstrykningarnas funktion i texten. Denna del av baksidestexten ser ut att vara skriven med handstil och är skriven i jag-perspektiv. Detta ger läsaren vidare förförståelse för att samtliga meningar är tänkta och skrivna av en och samma person. Varför förordet med vidare information/styrning gällande genomstrykningar saknas i den svenska översättningen är oklart. Genom dessa ledtrådar får läsaren enligt mig ändå tillräckligt med information för att kunna bilda en förförståelse om genomstrykningar i texten. Därmed befinner sig läsaren i den första fasen av Langers föreställningsvärldar.

Medan läsare till Shatter me får styrning eller hjälp på traven med genomstrykningarna i och med förordet, börjar tolkningen av genomstrykningarnas betydelse i den svenska översättningen ordentligt först när läsaren börjar läsa första kapitlet. De första genomstrykningarna läsaren möter i brödtexten är: ”Du ska få en cellkamrat rumskamrat’, sa de till mig. ”Vi hoppas du ruttnar ihjäl här inne För gott beteende”, sa de till mig. ”Ett psykfall precis som du Ingen mer isolering”, sa de till mig”.⁸⁸ Före den första genomstrykningen har läsaren fått en kort beskrivning av de omständigheter som gäller för protagonisten: hen är inlåst och isolerad och har inte haft någon kontakt med andra människor på 264 dagar.⁸⁹ Denna information i kombination med den första genomstrykningen kan göras begriplig genom att göra inferenser: läsaren tolkar innehållet med hjälp av den informationen som uttryckligen ges i texten och den informationen som finns mellan raderna i kombination med läsarens egen erfarenhetsbank. Genom att göra inferenser här kan genomstrykningarna tolkas som protagonistens tankar om vad ”de” egentligen menar med sina ord. Genomstrykningarna kan även ses som en spegling av protagonistens självbild: hen ser sig själv som en fånge utan möjlighet till frigivning och som en person som är psykiskt sjuk. När läsaren på detta sätt gör inferenser och tolkningar har hen nått andra fasen av Langers föreställningsvärldar.

Genom genomstrykningarna möts läsaren av en stilmarkör som skapar kontraster i texten då det i brödtexten förekommer genomstrykningar mitt ibland konventionell text.

Genomstrykningar fungerar här som visuella avgränsare, då de med genomstrykningen signalerar starkt att de inte ingår i samma kategori av text som de ord som inte är genomstrukna.

Den avvikande typografin med streck genom orden ger dessa en framskjuten position. Ord eller avsnitt i en framskjuten position tyder enligt Björkvall på att dessa är av mer vikt än resten av

88 Mafi 1, s. 7.

89 Mafi 1, s. 7.

20

texten.⁹⁰ Den visuella framskjutenheten kan dock ställa till det något för en läsare som tolkar genomstrykningarna enligt den erfarenhetsbaserade metaforen enligt vilken läsaren kan tänka på sina egna texter där text som blivit genomstruken ofta visat sig vara felaktig på något sätt och ersatts med annan, för situationen mer passande text. Därmed får läsaren ledtrådar till tolkningen även från sina egna erfarenheter och kan genom detta närma sig texten utifrån nya förutsättningar. Enligt detta synsätt är dock genomstruken text avfärdad text och därmed mindre viktigt än konventionell text. Här ska alltså läsaren tänka tvärtom i enlighet med Mafis förord till Shatter me, enligt vilket genomstrykningarna är beskrivningar av protagonistens kaotiska inre. Då förordet saknas i den svenska översättningen, ställs inte dess läsare mot samma problematik lika tydligt. Däremot behöver läsaren tolka genomstrykningarna på egen hand utan författarens hjälp eller styrning. Då genomstrykningarna fortsätter boken igenom och då boken är skriven ur ett jag-perspektiv bör även läsaren av Rör mig inte komma till samma förklaring av genomstrykningarna som Mafi förser läsare av Shatter me genom förordet: att dessa är visuella representationer av protagonistens inre kaos.

Funktionsmässigt är det tydligt att de genomstrukna partierna är meningsbärande bland annat på grund av att efterföljande ord och meningar skiljer sig avsevärt från de genomstrukna till gränsen till att vara antiteser till dem. Detta kan exempelvis ses i de följande citaten: ”Jag vill tro honom. Jag tror honom inte”⁹¹ och ”Var snäll och släpp inte taget släpp ner mig”, säger jag”.⁹² För att förstå protagonisten är det viktigt att ta hänsyn till genomstrykningarna, då dessa beskriver skillnaden mellan vad protagonisten tänker och vad hon säger. Därmed ger genomstrykningen en visuell påminnelse till läsaren om att i denna del av texten kan det förekomma en konflikt mellan protagonistens medvetandeström och de tankar och uttryck som hon tillåter sig att tänka och säga. Den visuella förnimmelsen i form av genomstrykningen är därmed en viktig ledtråd för läsaren. Med detta blir denna text en kombination av olika kommunikationsformer med både bild och text och bör därmed definieras som multimodal.

Mafi kallar genomstrykningar som visuella representationer av protagonistens inre kaos. I bild 1 visas hur dessa visuella representationer kan se ut i boken.

90 Björkvall, s. 100.

91 Mafi 1, s. 10.

92 Mafi 1, s. 62.

21 Bild 1. Genomstrykningar i Tahereh Mafis Rör mig inte.⁹³

De många genomstrykningarna i början av kapitel fyra får stycket att se mer visuell än textuell ut. Under min läsning ögnar jag först igenom sidan, hittar grafiska mönster som bildas diagonalt med versalen J i texten, noterar att det finns väldigt mycket genomstruket och använder mig av erfarenhetsbaserad metafor för att förstå att Juliette tänker en och samma tanke flera gånger som hon även censurerar väldigt många gånger. Dessa upprepningar bildar en stark anafor.

Juliette försöker våga tänka tanken att hon inte är galen, men stoppar sig själv innan hon låter tanken sjunka in. Till slut vågar hon erkänna saken för sig själv utan att censurera. Detta visas genom att den upprepade meningen inte är genomstruken. Genomstrykningarna blir på så sätt mer bildliknande först innan textinslaget träder fram. Effekten av genomstrykningarna blir

93 Mafi 1, s. 23.

22

därmed både visuella och textuella trots avsaknad av regelrätta bilder. Jag hävdar att just denna kombination ger anledning till att diskutera huruvida det likt utvidgat text- och läsbegrepp finns behov av ett utvidgat multimodalitetsbegrepp.

5.2 Metaforer

I detta avsnitt presenteras och analyseras några metaforer som förekommer i romanen.

Metaforerna i texten är inte visuellt framträdande på samma sätt som genomstrykningarna, då de inte kontrasteras från den konventionella texten med visuella avgränsare. Metaforerna är därmed en del av den konventionella texten. Däremot är metaforerna i texten tydliga stilmarkörer tack vare att de bidrar till att skapa en effekt av bildframkallande beskrivningar av protagonistens känslor och reaktioner, som till exempel: ”Jag är en klippa. En staty. En rörelse frusen i tiden”.⁹⁴ Såväl klippa, staty som en rörelse frusen i tiden framkallar bilder hos läsaren som hjälper denne att förstå protagonistens reaktion. Protagonisten beskriver genom metaforerna att hon är orörlig, precis som en klippa, en staty eller en rörelse frusen i tiden.

Dessa bilder som metaforerna framkallar är karaktäristiska för Rör mig inte. Därmed kan det påstås att Rör mig inte är en roman som tolkas utifrån både text och bilder, med andra ord multimodalt, trots att regelrätta bilder saknas i romanen.

Läses de citerade metaforerna i föregående stycke bokstavligt är de inte begripliga, då det inte är fysiskt möjligt för en människa att kunna vara en klippa, en staty eller en rörelse frusen i tiden. Dessa rader är därmed inte en ideationell representation av världen. För att kunna tolka dessa metaforer måste läsaren kunna göra inferenser, men även försöka tolka växelverkan mellan textens innehåll och effekt. De citerade metaforerna skulle kunna tolkas som interpersonella genom att anta att de är en del av en social interaktion mellan författaren och läsaren, där läsaren försöker tolka författarens mening. Trots att författaren inte explicit nämner metaforer i sitt förord till Shatter me, får läsaren en mer personlig kontakt till Mafi då läsaren tilltalas i förordet. Detta kan bidra till att läsaren intar den interpersonella metafunktionens perspektiv vid tolkning av texten. Att tolka någonting interpersonellt kan dock vara utmanande i längden om endast en av parterna är aktiv i processen. Läsaren får ingen ny input från författaren och är i slutändan själv med sin tolkning. Det är därför mer sannolikt att läsaren tolkar metaforerna utifrån den textuella metafunktionen, där både den ideationella och interpersonella metafunktionen ingår i analysen med hjälp av inferenser.

94 Mafi 1, s. 186.

23

I Rör mig inte är många metaforer kombinerade med stilfiguren hyperbol med överdrivna metaforer som resultat. ”Att ha fjärilar i magen” är en metafor som kan användas för att beskriva en känsla av nervositet.⁹⁵ I många fall används denna metafor när känslan av förälskelse beskrivs. Mafi använder denna metafor som grund, men driver den till sin spets genom att kombinera fjärilsmetaforen med stilfiguren hyperbol: ”Varenda fjäril i hela världen har emigrerat till min mage”.⁹⁶ Juliettes känsla beskrivs inte bara med att hon har fjärilar i magen, utan att alla världens fjärilar har flyttat dit. För att första detta fullt ut behöver läsaren tolka såväl innehåll, kontext och effekt av metaforen. Kontexten är att Juliette har tidigare insett att soldaten som har i uppdrag att vakta henne, samma soldat som infiltrerade sig som hennes cellkamrat i isoleringen, är hennes gamla skolkamrat, Adam. Han är den enda som någonsin behandlat henne som en person och inte som ett spektakel. Det har visat sig att han kan röra henne, något som ingen annan har kunnat göra utan att skadas. Precis innan fjärilsmetaforen uttrycks, har Adam äntligen lyckats övertyga Juliette om att han är förälskad i henne.⁹⁷ Fjärilsmetaforen kan därmed förstås som Juliettes erkännande av sina egna känslor mot Adam.

Att hyperbolen används kan tolkas som att Juliette är mer sensitiv än de flesta andra och att hennes känsla är ännu starkare än känslan av förälskelse hos de flesta andra personer. I Juliettes fall kan detta stämma. Då hon hållits i fångenskap och isolering från andra en längre tid, har hon inte haft användning för hela sitt känsloregister och är därmed ovan vid många känslor.

Förälskelse är en sådan känsla hon inte fått uppleva på länge. Det kan därmed vara så att hon kan uppfatta saker som hon inte är van vid som starkare än personer som inte hållits isolerade.

En annan tolkningsmöjlighet är att Mafi vill understryka känslorna genom att använda sig av hyperboler, något som hon också nämner i förordet till Shatter me. Oavsett anledning till användning av metaforer med hyperboler är effekten att läsaren förstår känslan eller reaktionen tydligt. Återigen framkallar metaforen med hyperbolen en mental bild av alla världens i fjärilar i detta fall som fladdrar i Juliettes mage och därmed kombineras bild och text till en multimodal läsning.