• No results found

TIDIGARE FORSKNING

In document När text inte blir till bilder (Page 7-10)

I det här avsnittet presenteras tidigare forskning som är relevant för denna uppsats. Avsnittet är uppdelat till olika forskningsområden, då forskning som omfattar ämnesområdet som denna uppsats behandlar i sin helhet inte påträffades. Relevansen av tidigare forskning utkristalliseras vidare under genomgång av teoretiska utgångspunkter och ytterligare vid analys av Tahereh Mafis Rör mig inte.

2.1 Utvidgat textbegrepp

I artikeln ”Vidgat textbegrepp hinder eller möjlighet?” diskuterar Christina Olin-Scheller sin forskning om gymnasieelevers och lärares uppfattningar om texter utifrån ett utvidgat textbegreppsperspektiv. Hon poängterar att vid användning av ett utvidgat textbegrepp behöver även ett utvidgat läsbegrepp användas. Utvidgat läsbegrepp innebär att läsaren fogar samman olika meningsbärande tecken till en ny helhet. Olin-Scheller ger ljud och bilder som exempel på meningsbärande tecken utöver bokstäver och siffror. Denna aktivitet under läsning innebär att läsaren är medskapare till den ”nya” texten som de olika tecknen bidrar till att skapa. Därmed sker meningsskapandet i interaktion mellan verklighet utifrån läsarens erfarenhetsbank och den aktuella texten.12

Olin-Schellers undersökning om uppfattningar om skoltexter visar att de deltagande elevers och lärares olika litterära repertoarer inte var samstämmiga. Detta ledde till att eleverna inte gavs ”större möjligheter att läsa med igenkänning och identifikation, urskilja texternas teman och intertextualitet, fylla tomrum eller tolka bildspråk”.13 Texterna användes i stället främst faktaboksmässigt som exempel på en viss litterär epok eller i syfte att besvara detaljerade

12 Christina Olin-Scheller, ”Vidgat textbegrepp hinder eller möjlighet?”, Fjärde nationella konferensen i svenska med didaktisk inriktning: tala, lyssna, skriva, läsa, lära - modersmålsundervisning i ett nordiskt perspektiv: Umeå 16–17 november 2006, Nationella nätverket för svenska med didaktisk inriktning, Umeå, 2007, s. 83.

13 Olin-Scheller, s. 85.

5

frågor.14 Eleverna i undersökningen var vana multimodala läsare med bland andra filmer och hypertexter från datorspel som vanliga texttyper.15 Olin-Scheller hänvisar till Louise Rosenblatt och lyfter vikten av estetisk läsning vid fiktion, där läsaren upplever olika stämningslägen och situationer genom en transaktion mellan texten och läsaren. En alltför faktabaserad eller styrd läsning begränsar läsares möjligheter till estetisk läsning enligt Olin-Scheller.16

2.2 Multimodalitet och meningsskapande

Det finns omfattande forskning om multimodalitet respektive meningsskapande såväl i Sverige som internationellt. En för denna uppsats relevant artikel är Marie Leijons och Fredrik Lindstrands ”Socialsemiotik och design för lärande: Två multimodala teorier om lärande, representation och teckenskapande” som behandlar både multimodalitet och meningsskapande i lärandesituationer.17 Begreppet socialsemiotik (som även går under namnet sociosemiotik) definieras närmare i avsnitt 4.2 Multimodalitet, betydelseskapande och metafunktioner. Leijon och Lindstrand menar att eftersom socialsemiotiken har sin utgångspunkt i kommunikation och meningsskapande i sociala rum, bjuder den in lärandemiljöer i semiotikens område. Lärande är inte någonting som överförs från en person till en annan, utan lärande sker inom en person som ett resultat av meningsskapande i olika situationer med hjälp av tillgängliga resurser runt omkring oss.18 Dessa tillgängliga resurser kan alltså innefatta interaktion med andra personer eller olika medier, exempelvis i en klassrumssituation. Författarna poängterar att det är av vikt att ta hänsyn till att det i det multimodala, digitala samhället används flera olika sorters teckensystem som kan resultera i att personer som inte behärskar alla använda teckensystem hamnar i underläge och riskerar att bli begränsade.19 Design för lärande knyter an till socialsemiotiken genom att den håller människors teckenskapande som centralt som tecken för lärande hos individer. Dessa tecken kan komma i uttryck i kommunikations- och analyssituationer där exempelvis en litterär text diskuteras.20

14 Olin-Scheller, s. 84.

15 Olin-Scheller, s. 86.

16 Olin-Scheller, s. 84.

17 Marie Leijon & Fredrik Lindstrand, ”Socialsemiotik och design för lärande: Två multimodala teorier om lärande, representation och teckenskapande”, Pedagogisk forskning i Sverige, 2012, 17(3–4), s. 171.

18 Leijon & Lindstrand, s. 174.

19 Leijon & Lindstrand, s. 179.

20 Leijon & Lindstrand, s. 183f.

6

2.3 Metaforer

Metaforer är vanligt förekommande i vårt språkbruk. De används ofta i poesin och i retoriken för att smycka ut språket och för att utmana till nya betraktelsesätt.21 George Lakoff och Mark Johnson menar i Metaphors we live by att metaforer dessutom är något som genomsyrar våra liv såväl genom våra språkhandlingar som genom våra tankesätt och aktioner. Människan tänker enligt författarna metaforiskt.22 I stället för att metaforer enbart skulle vara språkliga utsmyckningar är de alltså i själva verket grunden för vårt konceptuella tänkande. Enligt Lakoff och Johnson är ”most concepts […] partially understood in terms of other concepts”.23 Metaforer underlättar och är i många fall förutsättningen för förståelsen av abstrakta koncept.24

Jan Svanlund har skrivit sin doktorsavhandling Metaforen som konvention: graden av bildlighet i svenskans vikt- och tyngdmetaforer om metaforen som konvention där han diskuterar metaforers funktion i språksystemet och metaforernas betydelsebärande egenskaper.

Svanlund understryker metaforernas konstruktivistiska funktion i sin avhandling men undersöker främst metaforernas bildlighetsgrad, alltså i vilken grad metaforernas ursprungsbetydelse aktiveras vid användning. Svanlund påpekar att även om många metaforer har synintryck som utgångspunkt, behöver inte alla metaforer utgå från dessa. Syftet med avhandlingen är således att undersöka just denna variation med metaforernas bildlighet.25 Svanlund kommer fram till att variationen i bildlighet är oftast någorlunda medelstark och uppnår sällan maximal eller minimal bildlighet, något han kallar för ett halvblekt tillstånd.26 Han menar även att ”språkbrukarnas sociala relationer och deras kommunikationsbehov” styr metaforernas tolkning.27

2.4 Forskning om Tahereh Mafis författarskap

Shatter me från 2011 är Tahereh Mafis första roman, som i svensk översättning har fått titeln Rör mig inte. Mafi är därmed en relativt ny författare vars författarskap det ännu inte har bedrivits omfattande forskning på. De två undersökningar som behandlar Mafis författarskap redovisas härnäst.

21 Per Lagerholm, Stilistik, Studentlitteratur, Lund, 2008, s. 157f.

22 George Lakoff & Mark Johnson, Metaphors we live by, The University of Chicago Press, Chicago, 2003, s.

3.

23 Lakoff & Johnson, s. 56.

24 Lakoff & Johnson, s. 115.

25 Jan Svanlund, Metaforen som konvention: graden av bildlighet i svenskans vikt- och tyngdmetaforer, diss., Stockholms universitet, Stockholm, 2001, s. 7–10.

26 Svanlund, s. 344f.

27 Svanlund, s. 93.

7

Malin Alkestrand och Christopher Owen diskuterar i sin artikel ”A Cognitive Analysis of Characters in Swedish and Anglophone Children’s Fantasy Literature” litterär karaktärsanalys i fantasylitteratur med utgångspunkt i kognitiv teori. Deras textbaserade karaktärsanalys fokuserar på de unga karaktärernas intersektionella subjektspositioner och undviker därmed det som de anser att kognitiva analyser som inte utgår från texten gör: att homogenisera barn genom att de homogeniserar de unga karaktärerna. Författarna menar att en karaktärsanalys som inte tar hänsyn till intersektionalitet har en tendens att göra generaliseringar av karaktärerna och därmed dra bristfälliga slutsatser om de unga karaktärernas personlighetsdrag. Alkestrand och Owen använder Tahereh Mafis roman Furthermore som analysmaterial i sin artikel.28 Alkestrand och Owens textanalys fokuserar på intersektionalitet i ett annat av Mafis verk än vad min undersökning kommer att göra. Därmed bär inte deras artikel på några andra likheter med min än författaren och är således inte av relevans för min analys.

Sara K. Day analyserar Mafis Rör mig inte i ”Docile Bodies, Dangerous Bodies: Sexual Awakening and Social Resistance in Young Adult Dystopian Novels”. Day diskuterar hur unga kvinnliga protagonisters karaktärisering som motståndare till makthavare kopplas ihop till deras sexuella uppvaknande som tonåringar. Day använder sig därmed av en intersektionell analys där såväl ålder, kön som sexualitet diskuteras.29 Days analys berör främst protagonisternas subjektspositioner och har därmed inga direkta beröringspunkter med min undersökning utöver det gemensamma materialet i form av Tahereh Mafis Rör mig inte.

In document När text inte blir till bilder (Page 7-10)

Related documents