I detta avsnitt redogörs begrepp som används och stilfigurer som granskas i undersökningen.
Dessutom presenteras de teoretiska utgångspunkterna som denna undersökning baseras på.
4.1 Utvidgat textbegrepp
I kommentarmaterialet till ämnesplanen i svenska definieras textbegreppet som ”skrivna texter, men även multimediala texter innefattas, dvs. texter som kombinerar till exempel text, bild och ljud”.31 Skolverket förklarar vidare att begreppet utvidgat textbegrepp användes i stället för begreppet text i tidigare styrdokument. I den senaste ämnesplanen har Skolverket återgått till att använda sig av begreppet text och väljer att i stället vid användning av textbegreppet precisera vilken texttyp som avses.32 Med andra ord är begreppet text i den nuvarande ämnesplanen synonymt med utvidgade textbegreppet i tidigare styrdokument.
4.2 Multimodalitet, betydelseskapande och metafunktioner
Informationsöverföring och kommunikation mellan människor sker med hjälp av olika tecken.
Människan är en teckenskapande varelse som har utvecklat olika meningsbärande tecken under hela sin existens, bland andra skrivtecken, ljud, mönster och gester. Dessa
31 Skolverket, Kommentarmaterial till ämnesplanen i svenska, s. 3.
https://www.skolverket.se/download/18.6011fe501629fd150a28955/1530188053466/Kommentarmateri al_gymnasieskolan_svenska.pdf (Hämtad 2019-11-19).
32 Skolverket, Kommentarmaterial till ämnesplanen i svenska, s. 3.
10
kommunikationsformer används i olika kombinationer i likväl digitala som i tryckta medier.33 När en text omfattas av olika sorters kommunikationsformer handlar det om multimodalitet.34 Då används alltså olika slags meningsbärande resurser i kombination för att ”tolka världen och skapa mening”.35 Dessa olika meningsbärande resurser kan signalera samstämmig mening, men även motstridiga meningar. Detta innebär att multimodala texter kan kräva en annan sorts litteracitet från sin läsare än en text utan multimodala inslag.36
Vad olika tecken betyder är något som får sin innebörd i den kontexten de skapas och används genom en överenskommelse av de personer som befinner sig i den specifika situationen.37 Meningsskapande sker genom att befintliga representationer av världen formas om.38 Exempelvis omskapas en representation när ett föremål eller en handling förstås på ett nytt sätt. På så sätt är en representation ”ett sätt att visa sin förståelse”.39 Betydelser av olika uttryck, såväl språkliga som visuella, kategoriseras i tre olika metafunktioner: ideationella, interpersonella och textuella betydelser. Den ideationella metafunktionen handlar om att på olika sätt beskriva och förmedla en representativ version av verkligheten.40 Det kan till exempel handla om en planritning där bild och text samverkar, vara en rent textuell beskrivning eller vara en version som enbart innehåller bildmaterial. Den interpersonella metafunktionen blir aktuell när kommunikation används när människor deltar i social interaktion. Attityder hör till denna metafunktion.41 Ett exempel på kommunikation som hör till den interpersonella metafunktionen är användning av frågor.42 Den textuella metafunktionen i sin tur handlar om den ideationella och den interpersonella metafunktionens samspel och funktion i texter av olika slag.43 Dessa metafunktioner utgår alltså från antagandet att betydelser kan uttryckas såväl genom text som bild.
4.3 Sociosemiotik
En teori som anknyter till betydelseskapande och metafunktioner är sociosemiotik.
Grundantaganden för sociosemiotik är att betydelseskapandet är motiverat av människans
33 Staffan Selander & Gunther Kress, Design för lärande- ett multimodalt perspektiv, Studentlitteratur, Lund, 2017, s. 19, s. 26–27.
34 Anders Björkvall, Den visuella texten: multimodal analys i praktiken, Hallgren & Fallgren, Stockholm, 2009, s. 8.
35 Selander & Kress, s. 26.
36 Kristina Danielsson & Staffan Selander, Se texten! Multimodala texter i ämnesdidaktiskt arbete, Gleerups, Malmö, 2014, s. 20, s. 24.
11
behov av social interaktion och meningsskapande tillsammans med andra samt att meningsskapandet alltid har en funktionell motivering. Sociosemiotik begränsar därmed inte meningsskapandet till exempelvis enbart text eller bild, utan intar ett multimodalt perspektiv till kommunikation. Betydelser kan alltså förmedlas genom olika semiotiska resurser.44 Dessa semiotiska resurser kan ha dynamiska betydelsepotentialer. Exempelvis kan ett och samma uttryck beskriva olika versioner av verkligheten beroende av kontexten de används i, vem eller vilka som använder sig av de semiotiska resurserna och vem eller vilka som är mottagare av dessa.45 På detta sätt finns det en tydlig koppling och växelverkan mellan metafunktioner och sociosemiotik då båda framhäver olika kommunikationsformers betydelse och växelverkan.
4.4 Inferenser och stilfigurer
För att en text ska bli begriplig för en läsare måste läsaren göra inferenser. Det innebär att läsaren använder sig av sin förförståelse och sina referensramar för att skapa en begriplig helhetsbild av de ledtrådar som hen får av texten. Läsaren läser mellan raderna och tolkar texten utifrån sina förutsättningar. På detta sätt blir läsningen interaktiv mellan texten och läsaren och följaktligen blir varje läsning unik. Läsaren behöver därmed tolka innehållet genom att dra slutsatser av det som uttryckligen står i texten och därefter komma till en slutsats om vad det är som författaren egentligen avser förmedla.46
Ytterligare ett sätt att skapa mening av någonting som inte sägs explicit är att tolka det med hjälp av metaforer. Metaforer används i betydelseskapande syfte när en person ämnar ”förstå, tala eller tänka om något i termer av något annat”.47 Med andra ord är det med hjälp av metaforer meningsskapandet sker då läsaren får en djupare förståelse för någonting genom att förstå en likhet mellan det som beskrivs och det som beskriver. Enligt Hellspong innebär detta att metaforer konstruerar likheten. Denna likhet är ett resultat av metaforernas två led: det som beskrivs kallas för sakledet och det som beskriver kallas för bildledet.48 Det kan alltså konstateras att metaforer skapar bilder i våra medvetanden.
Det finns flera olika sorters metaforer. De kan kategoriseras i dolda/lexikaliserade metaforer och öppna metaforer. Dolda metaforer är sådana som är stående uttryck, som efter att ha använts länge blivit ett så vanligt inslag i språkbruket att de inte längre reflekteras i första hand som
44 Björkvall, s. 12f.
45 Björkvall, s. 15.
46 Monica Reichenberg, Vägar till läsförståelse: texten, läsaren, samtalet, andra upplagan, Natur & Kultur, Stockholm, 2014, s. 61ff.
47 Björkvall, s. 129.
48 Lennart Hellspong, Metaforanalys, s. 1,
https://www.studentlitteratur.se/files/sites/metoder7556/manalys.pdf (Hämtad 2019-11-11).
12
metaforiska.49 Ett exempel på en sådan metafor är ”bordsben” som numera sällan associeras till att ha en koppling till människors eller andra levande varelsers långsmala ben som har som funktion att bära upp något.50 Öppna metaforer är i sin tur sådana som skapar en tydlig bild hos läsaren. Sakledet och bildledet har en tydlig skillnad och detta ”skapar en spänning eller dialog mellan dem”.51 Ett exempel på en öppen metafor är ”jag sprättar upp ögonen”.52 Ytterligare en kategori metaforer är besjälning. Dessa metaforer ger konkreta och icke-mänskliga sakled mänskliga egenskaper.53 Exempelvis, när en mobiltelefon slutar fungera på grund av urladdad batteri kan detta beskrivas som att mobiltelefonen ”dör”. När däremot någonting abstrakt beskrivs med mänskliga egenskaper handlar det om personifikation.54 Ett exempel på stilfiguren personifikation är ”Hoppet kramar mig, håller mig i famnen, torkar mina tårar och säger att i dag och i morgon och om två dagar kommer allt bli bra”.55
Likt metaforer används liknelser för att förklara någonting med en jämförelse till någonting annat.56 Till skillnad från metaforen är både sakledet och bildledet explicit uttryckta vid användning av liknelser.57 Vid liknelser finns även ett jämförande ord med i texten, till exempel ordet som.58 Ett exempel av en liknelse är ”det går som en åskknall genom min kropp”.59 Såväl metaforer som liknelser kan kombineras med stilfiguren hyperbol, som innebär att ett uttryck överdrivs för att uppnå sin effekt.60 Ett exempel på en liknelse med hyperbol är: ”Insikten drabbar mig som 200 kilo sunt förnuft”.61
Anafor är en stilistisk stilfigur som innebär upprepningar av samma ord eller fras i början av efterföljande meningar, versrad eller andra parallella led. Anaforer används för att skapa rytm i texter i syfte att skapa en stilistisk effekt som får mottagaren att lättare lägga märke till vissa delar av texten och för att komma ihåg texten.62 Anaforer är med andra ord inte i sig bildframkallande på samma sätt som metaforer och liknelser. I Rör mig inte är de dock i många
49 Hellspong, s. 1.
50 Svenska akademiens ordböcker, 2019 https://svenska.se/tre/?sok=bordsben&pz=1 (Hämtad 2019-12-07).
51 Hellspong, s. 2.
52 Tahereh Mafi 1, Rör mig inte,övers. Carina Jansson, B. Wahlströms Bokförlag, Stockholm, 2011, s. 26.
53 Lagerholm, s. 159.
13
fall visuellt framträdande genom att de ofta är radbrytande och skrivna i början av flera efterföljande rader likt anaforer i dikter. En vidare diskussion om sådana visuella anaforer förs i avsnitten 5.1 Genomstrykningar och 5.4 Anaforer.
4.5 Stilistik
Stilanalys är en textanalysmetod med syfte att analysera språkmaterial med utgångspunkt i stilistik för att förklara växelverkan mellan innehåll, form och effekt i en text. Med hjälp av stilistik kan språkets påverkan på mottagaren studeras och förstås. Ett sätt att använda sig av stilanalys är att göra det i tolkande syfte, där språket i en given text analyseras och tolkas för att förklara det som texten ämnar förmedla till läsaren. Stilistiken utgår från frågeställningen hur texten förmedlar sitt budskap. Själva budskapet är däremot inte lika central för stilistik. En stilanalys kan exempelvis handla om att undersöka vilka grammatiska kategorier som är mest förekommande i en text eller att analysera strukturen i en text, i vilka fall textens kommunikativa sammanhang är mindre viktigt. Tolkningen av innehållet blir ändock intressant i och med att även formens påverkan på innehållet kan analyseras i en stilanalys. I sådana fall är stil kontextberoende. För att skapa förståelse och få förklaring till användning av en stil ska den därmed studeras och förklaras i ett specifikt sammanhang.63
Ett centralt begrepp för stilistik är stilmarkör som ”är en språklig konstruktion som har bidragit till en stilistisk egenskap”.64 Stilmarkörer skapar en effekt i texter som är framträdande på något sätt. Detta kan ske bland andra genom att en konstruktion repeteras, sticker ut som ovanlig eller att en kombination av konstruktioner används för att nå effekt. Stilfigurer som metaforer, liknelser och anaforer är exempel på stilmarkörer.65
Vid analys av multimodala texter är en viktig förutsättning att det finns textelement i dem.
Dessa textelement kan kontrasteras på olika sätt med visuella avgränsare. Exempel på visuella avgränsare är kontraster i storlek, typsnitt och fetstil. Dessa kontrasterande verktyg kan vara betydelseskapande och kan signalera såväl avgränsning som samband.66 Det krävs med andra ord inte bilder för att en skriven text ska vara multimodal, även layout och grafiska detaljer kan vara viktiga betydelseskapande komponenter.67 I avsnitt 5 Undersökning i denna uppsats ämnar jag visa att det finns visuella avgränsare i Rör mig inte som ger en multimodal effekt vid läsning.
63 Lagerholm, s. 24–30, s. 67.
64 Lagerholm, s. 29.
65 Lagerholm, s. 31ff.
66 Björkvall, s. 24.
67 Danielsson & Selander, s. 20.
14
Förutom visuella avgränsare kan grafisk form och typografi, såsom genomstrykningar i Rör mig inte, vara betydelsebärande och meningsskapande i en text.68 Om mening skapas genom erfarenhetsbaserad metafor kan man jämföra textens utformning till en association från verkligheten. Exempelvis kan ett ord skrivet i fetstil anses vara mer kraftfullt eller viktigt än ett ord skrivet i normal stil, då till exempel tjockare pelare ofta är tyngre och viktigare än tunnare pelare. Betydelsen av typografin framstår främst vid kontrast.69 Med andra ord är det inte lika säkert att text skriven enbart i fetstil framstår som kraftfull och tung, då det inte finns någon annan text att jämföra till. När däremot olika typografiska element används i en text kommunicerar de betydelsebärande visuella ledtrådar till läsaren. Ett ord i särskiljande typografisk stil kan exempelvis ges en särställning i texten.70 På detta sätt kan dessa särskiljande orden nå visuell framskjutenhet i textmassan genom typsnittsvariation. En framskjuten position innebär enligt den semiotiska principen att det framskjutna är viktigare än resten.71 Typografi och framskjuten position representeras i Mafis Rör mig inte i form av genomstrykningar som är tydligt urskiljbara i texten.
4.6 Langers föreställningsvärldar
Judith A. Langer har myntat begreppet litterära föreställningsvärldar. Dessa definieras som läsares förståelse av textvärldar som bygger på läsares erfarenheter, personlighet och syfte med läsandet. Litterära föreställningsvärldar är dessutom dynamiska och därmed i förändring under pågående läsning då nya tankar, idéer och frågor formas baserade på ny information från det lästa.72 Konstruktionen av litterära föreställningsvärldar sker alltså kontinuerligt under läsningens gång i växelverkan mellan texten och läsares befintliga litterära föreställningsvärldar.73 Föreställningsvärldar är inte enbart en litterär angelägenhet, utan föreställningsvärldar byggs kontinuerligt i alla situationer som en förförståelse av dem som sedan kan omformas i den aktuella situationen.74
Föreställningsvärldar byggs upp i fem icke-linjära faser. Faserna är desamma för alla läsare, men deras innehåll skiftar mellan olika läsare då de bygger på varje individs förkunskaper och uppfattningar i växelverkan med en viss text.75
68 Björkvall, s. 126f; Lagerholm, s. 227.
69 Björkvall, s. 137.
70 Björkvall, s. 137, s. 144.
71 Björkvall, s. 100f.
72 Judith A. Langer, Litterära föreställningsvärldar: Litteraturundervisning och litterär förståelse, övers.
Anna Sörmark, andra upplagan, Daidalos, Göteborg, 2017, s. 27f.
73 Langer, s. 35.
74 Langer, s. 28.
75 Langer, s. 37ff.
15
Fas 1 handlar om att vara utanför och kliva in i en föreställningsvärld. Detta handlar främst om de uppfattningar och förväntningar under de första stegen i en läsakt då läsaren ännu inte vet vad texten handlar om och när läsaren precis påbörjat sin läsning. Denna fas kan dock även återkommas till under läsningens gång ifall något överraskande händer i berättelsen eller om texten är svårförståelig och inte meningsfull för läsaren som kräver omstart för byggandet av läsarens föreställningsvärldar.76
Fas 2 handlar om att vara i och röra sig genom en föreställningsvärld. Under denna fas använder läsaren sig av sina befintliga föreställningsvärldar som kan testas med nya tankar, ifrågasättanden och frågor som texten väcker hos läsaren. Läsarens förståelse fördjupas i en harmonisk växelverkan mellan läsarens tankar och texten.77
Fas 3 handlar om att stiga ut och ta det man vet under omprövning. Under denna fas lämnar läsaren textvärlden och testar sina nyvunna föreställningsvärldar i verkligheten. Här kan exempelvis reflektioner över åsikter som är sprungna ur texten göras. Denna fas har alltså att göra med om hur de litterära föreställningsvärldarna påverkar oss som personer utanför böckernas sfär.78
Fas 4 handlar om att stiga ut ur och objektifiera upplevelsen. Under denna fas lämnar läsaren ursprungstextens värld och reflekterar över den nyskapade föreställningsvärlden. Läsaren kan exempelvis göra analyser av texten, dra intertextuella kopplingar samt kopplingar till andra upplevelser baserade på den skapade föreställningsvärlden.79
Fas 5 handlar om att gå ut ur en föreställningsvärld och gå vidare. Denna fas är den minst vanliga av samtliga fem faser och har att göra med skapande av helt nya föreställningsvärldar inspirerade av de befintliga föreställningsvärldarna.80
76 Langer, s. 37ff, s. 47.
77 Langer, 39f.
78 Langer, s. 40f.
79 Langer, s. 41f.
80 Langer, s. 42f.
16