Genus

Våra ideologiskt grundade sätt att veta och tänka, det vill säga våra re-pertoarer, är beroende av faktorer som våra personliga identiteter och de olika relationer vi har till världen (Fairclough, 2003; Gee, 1996;

McCormick, 1994). Beroende på vem och var du är finns det följaktli-gen olika definitioner för vad som betraktas som typiskt eller normalt.

Detta påverkar oss, vilka åsikter vi har och hur vi beter oss – och inte sällan är detta omedvetet (Gee, Allen & Clinton 2001). Ett exempel är hur vi betraktar relationer mellan män och kvinnor. Även det sätt på

vilket vi upplever fiktiva världar formas följaktligen av våra erfaren-heter från verkligheten och våra egna liv. Synen på genusroller är ex-empel på hur elevernas allmänna repertoar påverkar läsningen av no-vellen (McCormick, 1994):

Efter att Kungu möter flickan blir han bara allt mer läskig, han var inte exakt en trevlig karaktär till att börja med men nu utvecklar han ett förföljarbete-ende: han listar ut flickans arbetsschema och anpassar sitt eget liv efter det.

Jag vet inte om det som händer i slutet, när han slutar beskriva flickan som nå-got övernaturligt vackert, är för att han blir mer arrogant och självupptagen ju mer han tränar, eller för att han efter att ha besökt gymmet så länge och sett henne nästan varje dag inser att hon är mänsklig och har brister precis som han själv. Eftersom att han fortfarande verkar intresserad av henne i slutet, och att han tar med pojken till salongen visar han osjälviska och godhjärtade sida, skulle jag gissa på det senare men det känns inte som att det finns en lo-gisk anledning till varför han skulle sluta objektifiera henne, inget i texten som visar på den karaktärsutvecklingen. (Aina åk1)

Aina ger i sin reflektion inga belägg för vad det är som får henne att uppfatta Kungu på det sätt hon gör, eller varför hon menar att

”flickan”, Kaume, beskrivs av Kungu som ”övernaturligt vacker” ef-tersom det inte går att lokalisera i citat från texten.⁴¹ Jag finner det även personligen svårt att se vad Kungus ”arrogans” skulle ligga i. ⁴² En möjlig förklaring här skulle kunna vara att Aina, snarare än att tolka den litterära texten utifrån de ord som faktiskt står på pappret, gör inferenser som bygger mer på hennes egna erfarenheter och åsik-ter kopplade till genus och en liåsik-terary transfer-blockering uppstår såle-des (Torell, 2002). Agrell menar att i texten är ”den bokstavliga me-ningen egendomligt svårfångad: vi läser inte alltid vad vi ser, utan vad vi tror att vi ser, och vad vi utgår från att texten borde säga – givet den repertoar vi tillskriver texten och (medvetet eller ej) tar i bruk hos oss själva” (Agrell, 2009, s. 83).

41 Kaume introduceras i novellen på följande sätt: ”Det var då Kungu fick syn på flickan i speglarna. Hon satt i hörnet, hon hade en lång smal nacke och skarpa stolta drag som vitt-nade om leda och gammal visdom /…/ Hennes ansikte var tidlöst” (Kahora, 2010, s. 17). Vid nästa och även sista tillfället Kaumes utseende kommenteras i novellen är det med orden

”Hon var mycket kortare när hon inte stod vid speglarna, hennes ansikte var bitvis torrt och gammalt” (Kahora 2010, s. 19).

42 Ett antagande är att Aina här syftar på formuleringar som ”Efterhand som veckorna gick började Kungu förlora sig i löpmaskinens kalorimätare. Vissa dagar körde han på i tio minu-ter utan att snegla mot frisersalongen i spegeln” (Kahora 2010, s. 19).

I andra elevtexter syns bristande performanskompetens, vilket man kan se i Evas text, där kännedom om begrepp som berättare och fokal-isator möjligen skulle bidragit till en annan tolkning av novellen (To-rell, 2002) ⁴³:

Det jag inte tyckte om med novellen var att i vissa stycken var kvinnosynen rätt unken, till exempel när Kungu talar om sin mor eller syster Damaris. (Eva åk1)

I Evas, såväl som Ayhems text nedan, görs det en generalisering kopplad till genus, där dialogen samt berättarens kommentarer förut-sätts spegla en (negativ) kvinnosyn i novellen, vilket möjligen här kan likställas med författarens intentioner, eller verkligheten:

Kvinnor kan utbilda sig och bli framgångsrika som Kungus syster som blev jurist osv. Men det som skiljer Kenya från Sverige är synen på kvinnor. I no-vellen nämns det att Kungus syster, måste anpassa sitt utseende för att tas på allvar, novellen säger att även om hon är ful, för att anpassa sig, så tas hon ändå inte på allvar. Män tas alltså på större allvar än kvinnor. (Ayhem åk1)

Även i exemplet nedan står genus i fokus, men Ilana utnyttjar här sin intertextuella kunskap för att tolka novellen:

Och det här i slutet, med ”kärlekshistorien”. Tycker mer att kvinnan/flickan utnyttjas som något slags objekt för hans besatthet och som hjälper honom ur depressionen, en sann manic-pixie-dreamgirl, en karaktär som bara skapats för att hjälpa mannen i hans personliga utveckling. Citat om manic-pixie-dream-girls: Dessa kvinnliga karaktärer ger ofta uttryck i att vara okonventionella i sitt beteende, ofta barnsliga eller flickaktiga. De fungerar oftast som kärleks-intresse för den manliga huvudpersonen som är deprimerad eller uttråkad.

(Ilana åk1)

Det är en form av performanskompetens Ilana använder sig av när hon kopplar en modern kvinnlig filmstereotyp, Manic Pixie Dreamgirl, till novellen för att beskriva hur hon upplever Kaume, ”flickan” som är föremål för Kungus intresse (Torell, 2002). Men inte heller Ilana ger några exempel ur novellen för att styrka sina reflektioner, vilket gör det svårt att förstå på vilket sätt hon upplever Kaume som ”barnslig el-ler flickaktig”, även om jag skulle säga att Kaume mycket väl kan sä-gas fylla funktionen av att driva Kungus utveckling framåt. Således uppstår en literary transfer-blockering där Ilana reagerar över vad hon

43 Berättarperspektivet är i “Kärlek på löpande band”, som nämnts tidigare, en begränsat all-vetande berättare där Kungu fungerar som intern fokalisator (se 5.2.2).

upplever som en objektifiering av de kvinnliga karaktärerna vilket blir fokus för hennes reflektion.

Inte i något fall kommenterar eleverna den roll ”flickan” i novellen, Kaume, har med undantag för vad en del elever tolkar som hennes

”krav” på den smala manliga kroppen. Min egen tolkning är att det i novellen är hon som är den aktiva och som bestämmer när och hur hon och Kungu slutligen ska ta kontakt, vilket i en Kenyansk kontext dessutom möjligen inte är så självklart som det kan synas:

Although some African cultures and languages are not quite gender-specific, it seems that sexuality in most parts of Africa has been mostly a male-privi-leging phenomenon in precolonial and colonial times. With the great advances made in social (under)development in the postcolonial era, sexuality in Africa, like politics, apparently remains male-privileging, although some would argue that women have become more assertive and “liberated” and that men have begun to lose their privileged position in matters of sex. In the whirlwind of globalization, women in Africa are beginning to have more say in their own sexual needs. Not only that. In spite of the taboo embedded in culture with re-gards to sexual matters and the parameters of sexual correctness set by most cultures of Africa, as elsewhere, sexuality in Africa has taken a new turn in the post-colonial mélange as hitherto unspoken and forbidden sexual attitudes and acts now flash in the continent’s socio-cultural plan. In spite of stringent legislations in parts of Africa against some of the “new” sexual patterns, sexu-ality in Africa is taking a more “global” turn as the forces of postcolonialism clash with age-long traditions and taboos (Ugwu, 2015).

I elevernas utsagor så utgår de ifrån den egna synen på relationer, ge-nus och sexualitet, vilket innebär att de inte ser vad den litterära texten bäddar för, det vill säga visa en möjligen mer aktiv kvinnoroll utifrån en kenyansk kontext, än den traditionella.