8 Diskussion
8.12 Genusperspektivet eftersatt i Uppsalas läkarutbildning
Genusvetenskapen syftar till att utforska, beskriva och förklara orsakssambanden mellan samhällets könsorättvisor och könsbias, könsmaktordning, könsblindhet och könsnormativitet. Genusvetenskapen har sina rötter i kritisk vetenskapsteori, samhällsvetenskap och feministisk kvinnoforskning (73). Den ses inte sällan på grund av sitt ständiga ifrågasättande av naturvetenskaplig och traditionellt medicinsk ”sanning” och ”objektivitet”, som alltför subjektiv, radikal och politisk, och avfärdas därför ofta av de som saknar vetenskapsteoretisk och samhällsvetenskaplig skolning som ovetenskaplig (89), (73).
Det blir då svårt att se nyttan av att implementera ett genusvetenskapligt perspektiv inom medicinen. Bristande kunskaper om vad genusperspektivet syftar till och om den enhälliga forskning som ligger bakom dess resonemang samt uppfattningen att det inte fyller något behov (”nu när Sverige äntligen är jämställt”), har gjort att genusperspektivets implementering inom medicinsk vetenskap ofta mötts av massivt motstånd (73). Detta trots att tydliga centrala riktlinjer, utredningar och lagar har förordat om en fullständig integrering (17), (38), (62), (2).
Genusperspektivet har, med undantag av vissa separata moment, också varit eftersatt i Uppsala universitets läkarutbildning. Här har särskilda temaföreläsningar- och seminarier hållits i genusmedicin och en hel kursvecka med temat ”kön och genus” införts på termin 9. Här följer några kommentarer om genusutbildningen på programmet från studenter i vår enkätstudie från 2013 (Appendix 2):
”Vi har haft en s.k. genusvecka som forumsvecka främst på biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Vi har aldrig diskuterat läkar-patientmötet med ett genusperspektiv eller män och kvinnors sexualitet, könsstereotyper mm. Många killar tar ju dessutom väldigt illa vid diskussion om våld mot kvinnor och det kan ju vara intressant att lyfta detta och ta reda på varför. Läkarprogrammet, skulle jag säga är mer heteronormativt könsstereotypt än andra utbildningar vilket borde göra det ännu viktigare att lyfta dessa frågor under utbildningen!” – Kvinna, termin 11
73
”Det finns ingen egentlig integrering av genusperspektiv i utbildningen, men väldigt mkt stereotypisering gällande könsnormer, sexualitet (heteronormativitet), samt livsstilsval.” – Man, termin 1
”Mer diskussion behövs, gärna m egna erfarenheter fr vårdcentral/sjukhuspraktik! Börja tidigt och fortsätt upp i högre terminer. (Fortfarande i T11 finns det studenter som inte "tror på" att det finns strukturell diskriminering baserat på kön, vilket tyder på bristande undervisning).” – Kvinna, termin 11
”Undervisningen hittills har varit otillräcklig och mer fokuserad på fysiologiska skillnader än genus.” – Kvinna, termin 7
”De flesta läkarstudenter saknar idag teoretisk förståelse ex.vis. för samhällsvetenskaplig metod för att kunna tillgodogöra sig genuskunskap och avfärdar den därför som ovetenskaplig.” – Man, termin 9
”Att föreläsare och "auktoritära" personer redan tidigt i utbildningen tar genusfrågor på allvar o aldrig förlöjligar genus, jämställdhet o jämlikhet. (Detta händer ganska ofta, får lärare kontinuerliga påminnelser om detta?)” - Kvinna, termin 6
"’Genusveckans’ avsaknad av genusperspektiv var slående. Snarare motsatt effekt i vissa fall. Det måste väl gå att ha en person med genusperspektiv och inte biologiskt könsperspektiv!” – Kvinna, termin 11
”Tråkigt att genusveckan innehöll så lite om genusperspektivet. Det handlade mycket om kön, lite om genus.” – Man, termin 9
Många av dessa studenter understryker att det inte är nog med biologisk tilläggskunskap, utan att genusperspektiv innefattar fler aspekter, och att dessa ofta inte tas upp i undervisningen. Vissa betonar även den roll lärarnas och undervisningens attityder spelar för studenternas medvetenhet och förmåga att ta till sig kunskapen. På frågan om vad de tyckte om ett genusperspektiv i utbildningen svarade några andra studenter så här (Appendix 2):
”Upplever det kontraproduktivt att stärka skillnaden mellan kön genom att tydliggöra dessa. Fokus borde ligga på person och inte kön.” – Man, termin 5
”Kan ha varit relevant för 50 år sedan.” – Man, termin 4
”Håll genusvetarna borta och håll ett naturvetenskapligt synsätt så blir det nog bra. "Genusvetenskap" är metafysik.” – Man, termin 9
”Undervisning om genus är oftast flummig, ogenomtänkt och har ofta en för radikal vinkling vilket gör att "vanligt" folk tycker att det är överdrivet och skjuter det ifrån sig.” – Man, termin 8
”Ett vetenskapsområde som lyckats infiltrera alla andra vetenskapsområden på gott och på ont” – Man, termin 6
74
Samtliga av dessa studenter, alla män, uttrycker alla några av de vanligaste invändningarna som riktas mot genusperspektivet inom medicinen. Inga liknande kommentarer fanns från kvinnor. Totalt sett förekom mest positiva kommentarer om genusperspektiv i läkarutbildningen och dessa kom från både kvinnor och män. Detta återspeglades även i de kvantitativa resultaten, där totalt 70 % av studenterna 2013 ansåg att genusfrågor såsom olika förutsättningar för manliga och kvinnliga läkare borde diskuteras mer i utbildningen. Detta är bara en blygsam minskning sedan 2002, trots att stort fokus har lagts på genusfrågor i samhällsdebatten, från politiskt håll och i formella läroplaner och handlingsplaner.
Det är inte så många studenter som anser att genusperspektivet överhuvudtaget tas upp i undervisningen, bara strax över hälften. Inte heller här har några större skillnader ägt rum sedan 2002, trots att moment som sägs ta upp genus nu finns på schemat i nästan samtliga terminer. Stora skillnader i åsikter finns mellan kvinnor och män i dessa frågor 2013, där bara drygt hälften av männen vill diskutera genus ytterligare, medan 83 % av kvinnorna vill det. Intressant nog är det relativt många män som svarat att genusfrågor inte tas upp, och att de inte heller anser att de bör tas upp. Här handlar det återigen troligen om kunskap och medvetenhet om vad könsorättvisor egentligen beror på och hur utbredda de är. Män tillhör inte det underordnade könet och därför krävs det mer för att de överhuvudtaget ska se problemen eller intressera sig för möjliga lösningar (37). I jämförelse med studenternas åsikter vad gäller biologiska könsskillnader, verkar det som om studenterna i högre grad fått mer undervisning om biologiska könsskillnader än i genusmedicin sedan 2002 och att de år 2013 snarare önskar mer fokus på just genusfrågor än biologisk tilläggskunskap framöver i undervisningen. Detta är sant för bägge könen, men i högst utsträckning bland kvinnorna.
Samma könsbundna mönster kan ses i studenternas svar på frågan om huruvida det råder olika förutsättningar för manliga och kvinnliga läkare, där kvinnorna i betydligt högre grad tror det jämfört med männen. Allra mest oroar sig kvinnorna för framtida skillnader i familjeansvar, medan männen tror att skillnaderna är störst i fråga om bemötande från patienter. Flera studier har visat att svenska kvinnor utför mycket mer av det obetalda hemarbetet och barnpassningen än vad svenska män gör, och kvinnornas oro är troligen inte obefogad (31). Det finns också stöd för männens oro i litteraturen, som visar att patienter har olika förväntningar på läkaren beroende på kön (87).
Även när studenterna fick chansen att skatta betydelsen av ett genusperspektiv i läkarutbildning- och profession fanns skillnader i åsikter mellan könen och dessa skillnader var mycket stora. Medan en klar majoritet (mellan 66 % och 81 %) av alla kvinnor ansåg att betydelsen var hög till mycket hög i samtliga föreslagna aspekter, var det bara knappa hälften av männen som höll med. Återigen visar dessa siffror hur män inte uppfattar vilken roll genusfrågor kan tänkas spela.
Minst betydelse trodde bägge könen att diskussioner om genusfrågor kunde ha för att främja manliga patienters hälsa, men i sin bok Maskuliniteter ger Connell en rad exempel på hur den manliga normen också förtrycker och begränsar män så till den grad att de tar stor fysisk och psykisk skada (107).
75
Störst betydelse ansåg både män och kvinnor att ett genusperspektiv kunde ha för att göra arbetsplatsen mer välfungerande. En fungerande arbetsplats är direkt kopplat till frånvaro av diskriminering, kränkningar och trakasserier (2) och signallerar att studenterna ser nyttan med implementeringen av ett genusperspektiv för att bekämpa dessa former av missförhållanden.
Det är dock mycket oklart om den utifrån studenternas svar och kommentarer ofta bristfälliga implementeringen av ett genusperspektiv i utbildningen är orsaken till den modesta minskningen i prevalensen av könsdiskriminerande behandling som observerats mellan 2002 och 2013, speciellt med hänsyn tagen till att skillnaderna mellan könen kvarstår. Som diskuterats ovan kan minskningen snarare tänkas bero på större samhälleliga förändringar som fått genomslag även bland studenter och läkare (se avsnitt 7.6 och 7.8).