Könskränkande yttringar och handlingar

Fråga 9 2013 och fråga 10 2002 ställde frågan: ”Har du under din studietid på läkarprogrammet upplevt anspelningar, skämt med kränkande innebörd eller andra könskränkande yttringar och handlingar?” och var uppdelad i A-D enligt ovan. Fyra olika exempel på beteenden som kan anses räknas till sådan behandling gavs i form av påståenden a – d. Ett öppet alternativ, e, erbjöd studenten att fritt skriva och berätta om en upplevelse som hen ansåg vara könskränkande, men som inte tagits upp i exemplen.

Totalt rapporterade 72 % av studenterna 2013 att de utsatts för någon form av kränkande behandling på grund av kön. Andelen uppgick till 78 % (74-82 %, 95 % KI) bland de kvinnliga studenterna och 63 % (57-69 %, 95 % KI) bland de manliga. Av studenterna på de prekliniska terminerna uppgav 63 % (57-68 %, 95 % KI), jämfört med 79 % (75-83%, 95 % KI) av studenterna som haft kliniska placeringar, att de blivit utsatta för kränkningar. År 2002 befanns ingen statistiskt signifikant skillnad föreligga i prevalensen för upplevda könskränkningar mellan manliga och kvinnliga studenter, men däremot sågs en signifikant högre prevalens på de kliniska terminerna jämfört med de prekliniska.

Regressionsanalys visade att de faktorer som starkast relaterade till att studenten skulle ha upplevt könskränkningar vid något tillfälle 2013 var en högre termin (p < 0,001) och kvinnligt kön (p = 0,005). Ålder hade ingen statistiskt signifikant inverkan (p =0,240). Ingen motsvarande analys kunde genomföras för 2002 års resultat, då rådata saknades.

För de angivna förslagen om kränkande behandling i form av alternativ a-d fanns några enskilda beteenden som totalt sett störst andel av studenterna 2013 hade upplevt sig blivit utsatta för enstaka eller flera gånger (delfråga A). Övriga svarsalternativ var ”Aldrig” eller att svara blankt. Den stora majoriteten valde av dessa alternativ att kryssa i alternativet ”Aldrig” och andelen blanka svar för både män och kvinnor 2013 var för fråga 9 A samtliga i storleksordningen 3- 7 %, utan signifikanta skillnader mellan könen. För fråga 10 A 2002 fanns inga tillgängliga data om blanka svar.

Allra vanligast 2013 var att studenterna av bägge könen upplevt sig kränkta då de vid ett eller flera tillfällen tvingats lyssna på stereotypa uttalanden om hur män och kvinnor är (alternativ c, totalt 69 % av studenterna termin 1-9 och 11). Näst vanligast var att studenten blivit kränkt av kommentarer med kränkande sexuell eller annan kränkande innebörd (alternativ a, totalt 34 %) samt att hen tagit illa upp vid kränkande sexuella skämt (alternativ b, totalt 34 %). Minst prevalent, men ändå vanligt förekommande, var kränkning på grund av nedlåtande kommentarer om kvinnliga eller manliga kollegor som mer berörde deras könstillhörighet än deras kunskap och kompetens (alternativ d, totalt 26 %).

47

Precis som år 2002, svarar 2013 års läkarstudenter att de allra mest frekvent utsatts för kränkningar under fikapauser, men även frekvent i samband med kliniskt arbete (delfråga B). Stereotypa uttalanden om hur män och kvinnor är var särskilt vanliga i undervisningen.

Studiekamrater var de vanligaste förövarna 2013 och 2002 i samtliga fall, utom vid stereotypa uttalanden 2002, där lärare var de vanligaste förövarna. I de flesta fall var läkare den näst vanligaste förövaren 2002. 2013 var läkare näst vanligast i samtliga fall, utom vid stereotypa uttalanden, där lärare var lika vanliga förövare som läkare (delfråga C).

I delfråga D 2002 angavs män (ofta studiekamrater) som de vanligaste förövarna i samtliga fall utom vid stereotypa uttalanden, som studenterna rapporterade kom både från män och från kvinnor (ofta lärare)i lika hög utsträckning. Även 2013 var män de absolut vanligaste förövarna och angavs i vissa fall i nära tjugo gånger högre utsträckning än kvinnor. Näst vanligast var att förövarna varit av bägge könen och i fallet med stereotypa uttalanden var förövare av bägge könen vanligast.

Tabell 6.8 visar en jämförelse mellan prevalensen av könskränkande behandling 2013 och 2002 med avseende på kön, baserat på studenternas svar på fråga 9 A 2013 och 10 A 2002 för olika svarsalternativ a-d. År 2002 befanns ingen statistiskt signifikant skillnad i prevalensen föreligga mellan könen. 2013 ses en tendens till att kvinnor i högre grad än män utsatts för sådan behandling vid enstaka tillfällen, när det gäller kränkande kommentarer, stereotypa uttalanden och nedlåtande kommentarer. Skillnaderna är statistiskt signifikanta när det gäller kränkande eller nedlåtande kommentarer (95 % KI). Enstaka upplevelser av kränkande skämt förekommer lika ofta bland män och kvinnor 2013. Det finns en statistiskt signifikant skillnad mellan könen 2013 med avseende på antal tillfällen som man upplevt könskränkande beteenden, där det för samtliga former (alternativ a-d) är större sannolikhet att kvinnorna utsatts upprepade gånger jämfört med männen (95 % KI). Förekomsten av kränkande kommentarer (a) vid enstaka eller ett flertal tillfällen är oförändrad mellan åren 2002 och 2013 för bägge könen. Vad gäller kränkande skämt (b) ses en måttlig och statistiskt signifikant ökning bland kvinnor, men ej bland män mellan de två åren (95 % KI). Stereotypa uttalanden (c) upplevs förekomma mindre frekvent av bägge könen 2013, men är lika prevalenta vid enstaka tillfällen (95 % KI). Samma sak gäller för nedlåtande kommentarer (d) vid jämförelse mellan 2002 och 2013, men endast bland kvinnliga tillfrågade (95 % KI).

För bägge könen 2013 och 2002 är stereotypa uttalanden om hur män och kvinnor är den avgjort vanligaste kränkningen (75 % av kvinnorna och 60 % av männen vid ett eller flera tillfällen 2013). Näst vanligast bland kvinnor 2013 är kränkande kommentarer (40 % vid ett eller flera tillfällen) och bland männen kränkande skämt (31 % vid ett eller flera tillfällen).

Tabell 6.8. ”Har du under din studietid på läkarprogrammet upplevt anspelningar, skämt med kränkande innebörd eller andra könskränkande yttringar och handlingar? A. Hur ofta?”

48

Kvinnor % Män % Kvinnor % Män %

2013 (95 % KI) 2002 2013 (95 % KI) 2002 2013 (95 % KI) 2002 2013 (95 % KI) 2002

a) Kränkande kommentarer¹ 30 % (25-34 %) 31 % 24 % (20-30 %) 29 % 10 % (7-13 %) 9 % 4 % (2-7 %) 7 %

b) Kränkande skämt² 26 % (22-30 %) 20 % 27 % (22-32 %) 25 % 11 % (8-14 %) 8 % 4 % (2-6 %) 6 %

c) Stereotypa uttalanden³ 42 % (37-47 %) 41 % 37 % (32-43 %) 43 % 33 % (29-38 %) 39 % 23 % (18-28%) 30 %

d) Nedlåtande kommentarer⁴ 23 % (19-28 %) 27 % 18 % (13-23 %) 23 % 7 % (5-10 %) 11 % 3 % (2-6 %) 5 %

Jämförelse fråga 9A 2013 och 10A 2002 med avseende på kön och antal tillfällen. 95 % KI = 95 % konfidensintervall.

1

Kommentarer som har kränkande sexuell eller annan innebörd. ²Kränkande sexuella skämt. ³Stereotypa uttalanden om

hur män och kvinnor är. ⁴Nedlåtande kommentarer om kvinnliga eller manliga kollegor som mer berör deras

könstillhörighet än deras kunskap och kompetens.

Bootstrap-analyser av prevalensskillnadsförändringar mellan könen över tid, visade att prevalensgapet mellan män och kvinnor i fråga om olika former av kränkningar, i flera fall (alternativ a, kränkande kommentarer, samt b, kränkande skämt) hade ökat signifikant mellan 2002 och 2013 (95 % KI). Inga signifikanta minskningar i skillnaden noterades.

Tabell 6.9 visar en jämförelse mellan prevalensen av könskränkande behandling mellan de prekliniska och kliniska terminerna 2013 för fråga 9A, alternativ a-d. En högre prevalens av enstaka upplevelser av kränkande kommentarer (a) och skämt (b) samt nedlåtande kommentarer (d) var statistiskt signifikant för studenterna på de kliniska terminerna 5-11, jämfört med de på de prekliniska (1-4). Studenterna i termin 5-11 hade även vid fler tillfällen upplevt stereotypa uttalanden (c) och nedlåtande kommentarer (d), än sina medstudenter i termin 1-4 (95 % KI).

Tabell 6.9. ”Har du under din studietid på läkarprogrammet upplevt anspelningar, skämt med kränkande innebörd eller andra könskränkande yttringar och handlingar? A. Hur ofta?”

Enstaka tillfällen Flertal tillfällen

Preklin % (95 % KI) Klin % (95 % KI) Preklin % (95 % KI) Klin % (95 % KI)

a) Kränkande kommentarer¹ 22 % (18-27 %) 32 % (27-37%) 7 % (5-10 %) 7 % (5-10 %)

b) Kränkande skämt² 21 % (17-26 %) 31 % (26-36 %) 8 % (6-12 %) 7 % (5-10%)

c) Stereotypa uttalanden³ 39 % (34-45 %) 41 % (36-46 %) 22 % (17-27 %) 35 % (30-40 %)

d) Nedlåtande kommentarer⁴ 11 % (8-15 %) 29 % (24-34 %) 4 % (2-7 %) 7 % (5-10 %)

Jämförelse mellan studenter på utbildningens prekliniska del/preklin (T1-4) och studenter på den kliniska delen/klin

(T5-11) för fråga 9A 2013. 95 % KI = 95 % konfidensintervall. ¹Kommentarer som har kränkande sexuell eller annan innebörd.

2

Kränkande sexuella skämt. ³Stereotypa uttalanden om hur män och kvinnor är. ⁴Nedlåtande kommentarer om kvinnliga

49