liseringen. Men lärarmobiliteten har Erasmus-systemet hit-
tills misslyckats med, skriver Oscar Hemer, författare, lektor
i journalistisk och litterär gestaltning samt internationell ko-
ordinator vid Konst, kultur och kommunikation, K3, Malmö
högskola.
Internationalisering är ett till synes värdeneutralt, politiskt okontroversi- ellt begrepp som varken väcker starka känslor eller nämnvärt engage- mang. Vem kan vara emot internationella kontakter och utbyte? Men säg globalisering, eller transnationalisering, och reaktionen blir genast mindre ljum.
Internationalisering är egentligen ett föråldrat ord. Det beskriver ut- byte mellan nationer, det vill säga nationalstater, ungefär som de olym- piska spelen och andra idrottsevenemang. Globalisering betecknar däre- mot en process som överskrider och underminerar nationellt defi nierade gränser, strukturer och hierarkier. Internationalisering förefaller oförarg- lig och till intet förpliktande; globaliseringen ställer oss inför krävande utmaningar. Medan internationalisering associerar till frivillighet och idealitet så är nödvändighet och anpassning de centrala ledorden när det gäller globaliseringen och den nya informationsteknologin.
Det fi nns ett inte obetydligt inslag av (teknologisk) determinism i före- ställningen att vi måste anpassa oss för att kunna hävda oss i den globala konkurrensen. Kapitalets logik är obeveklig. Att logga ut från de världs- omspännande nätverken är att döma sig själv till politisk och kulturell isolering – och ekonomisk undergång. Knappast någon, inte ens de mest
42
TEMA
extrema anti-globaliseringsaktivisterna, lär heller förespråka en nationell isolationism. (Vad är för övrigt mera globaliserat än motståndet mot globa- liseringen?)
Men internationalisering ses inte som en tvingande nödvändighet. Även om den står inskriven i samt- liga högskolors måldokument så har den sällan hög prioritet. Och den möter ofta påtagligt motstånd, kanske snarare mentalt än strukturellt, när de om- huldade idéerna ska omsättas i praktiken.
För de fl esta i universitetsvärlden är internatio- nalisering liktydigt med internationellt student- och lärarutbyte – så kallad mobilitet. Malmö högskolas relativt korta erfarenhet på området är visserligen ett magert empiriskt underlag, men jag vågar mig på några generella iakttagelser: Svenska studenter reser gärna ut i världen men tycks vara mindre in- tresserade av utbyte med andra europeiska univer- sitet än studenter från övriga EU-länder. Undanta- get är Storbritannien. Det torde dock knappast bero på någon gemensam EU-skepsis utan på det engelska språket. Engelskan är också en av huvud- orsakerna till den stora efterfrågan på utbytesplat- ser i Australien och Nordamerika.
Student- och lärarutbyte har ett värde i sig. Oav- sett vart man åker eller vad man läser så innebär själva miljöombytet en berikande erfarenhet för individen och i förlängningen också för institutio- nen. Dock är det oerhört viktigt att utbytet ut- sträcks till att inte bara omfatta Europa och den engelskspråkiga västvärlden. För högskolorna gäl- ler det att inte följa minsta motståndets lag utan aktivt eftersträva en större global spridning, till ex- empel genom formaliserat utbyte med utvecklings- länder. Att döma av Linnaeus-Palme-programmets snabba expansion och det likaså växande antalet sökande till Sidas MFS-stipendier, fi nns det ett stort intresse bland studenterna för den sortens nord- syd-samarbete.
Betydligt större vikt borde dock läggas vid lä- rarutbytet, som ett första steg i etablerandet av sam- arbete på institutionsnivå. På den punkten har Eras-
mus-systemet hittills misslyckats kapitalt, inte bara i Sverige. Det beror förmodligen mindre på lärarnas ovilja än på bristande institutionell fl exibilitet och framförhållning. Om inte två lärare i samma ämne helt enkelt byter plats med varandra och utför var- andras jobb – vilket torde vara ett sällsynt alternativ – så blir utbytet för den utresande läraren i regel ett extra åtagande i ett redan pressat arbetsschema. Han kan inte räkna med någon kompensation i form av nedsatt undervisningsplikt på hemmaplan. Eftersom internationellt arbete inte heller är akade- miskt meriterande saknas därför oftast ett avgö- rande incitament för att söka sig utomlands. (Åt- skilliga exempel visar att långvariga eller upprepade utlandsvistelser i själva verket inneburit försämrade karriärmöjligheter på hemmainstitutionen.)
Ofta fi nns också en rigiditet, både från lärarnas och ledningens sida, i synen på den egna utbild- ningen. Den inkommande utbytesläraren anses be- höva ha exakt samma kompetens som den utre- sande för att kunna ersätta denne. Konsekvensen blir att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att sysselsätta en gästlärare vars erfarenheter och kom- petens inte omedelbart passar in i befi ntliga kurser och program.
Rigiditeten gäller även studentutbytet. Vissa in- stitutioner är ovilliga att över huvud taget låta de egna studenterna läsa någon annanstans, helt en- kelt därför att man misstror det främmande univer- sitetets förmåga att förmedla samma kunskaper. Villkoret för ett utbyte är att det råder fullständig överensstämmelse mellan kurserna. En så extrem hållning är kanske ovanlig, de fl esta tycks acceptera komplementaritet som grundprincip och se denna som en värdefull tillgång, men obenägenheten att anpassa det egna kursutbudet efter de utländska studenterna är genomgående. Motståndet bottnar nog framför allt i ovana att undervisa på engelska.
Engelskans ställning som internationell lingua franca framställs ibland som ett problem och rent- av som ett argument mot en internationalisering som i realiteten skulle innebära ”anglifi ering”. Det
44
TEMA
är en besynnerlig och bakvänd argumentation. Om svenska språket över huvud taget behöver värnas så ska det i varje fall inte ske genom protek- tionistiska försök att begränsa spridningen av engelska eller andra språk. Tvärtom borde vi i Sverige ta fasta på den komparativa fördel som vår relativa språkkunnighet innebär och eftersträva verklig två- eller fl ersprå- kighet, genom att till exempel införa obligatoriska engelska kurser eller kursmoment inom alla utbildningar. Ett bestickande men likafullt bak- vänt motargument, som ofta hörs just på Malmö högskola, är att studen- ter med invandrarbakgrund skulle ha särskilt svårt för engelskan och att de därför skulle bli dubbelt diskriminerade. Om så är fallet så borde väl den självklara ambitionen vara att med olika stödåtgärder stärka eng- elskkunskaperna hos de svagare studenterna, inte att sänka nivån för de mera språkkunniga. Dessutom – och det är för mig betydligt tyngre vä- gande – kan engelskan, genom att inte vara någons förstaspråk, fungera som ”neutral plan” för studenter med olika bakgrund och förkunska- per.
Det är viktigt att understryka att internationalisering har ett värde i sig, men om det inte räcker som argument så går det också utmärkt att anföra krassa egennyttiga – om man så vill nationella – motiv. En global orientering är en livsnödvändighet för att förbereda dagens svenska stu- denter för en framtida, alltmer globalt integrerad arbetsmarknad. Den amerikanske journalisten Thomas L Friedman delger oss i sin senaste bok The World is Flat sitt enkla råd till sina döttrar:
När jag växte upp sade mina föräldrar till mig att jag skulle äta upp min mat och tänka på de hungrande barnen i Indien och Kina. Mitt råd till er är: Gör era läxor ordentligt – tänk på barnen i Indien och Kina som hungrar efter era jobb!
Att den ekonomiska och politiska världskartan som bäst håller på att ritas om, med Kina och Indien som uppseglande nya kraftcentra och all- varliga konkurrenter till de hittillsvarande dominanterna, USA, Västeu- ropa och Japan, innebär naturligtvis en formidabel utmaning, inte minst för universitetsvärlden. Därför är också internationalisering så mycket mer än det trots allt begränsade student- och lärarutbytet. En global ut- blick måste prägla all utbildning, på alla nivåer. På en högskola borde det vara självklart att förhålla sig till och kritiskt refl ektera över samtidens transnationella och transkulturella processer, både i den egna regionen och i världen som helhet.
TEMA
Internationellt utbyte förutsätter inte heller mobilitet. Den nya informa- tionstekniken ger helt nya pedagogiska möjligheter. Genom webbaserad distansundervisning kan studenter och lärare från hela världen samar- beta utan att nödvändigtvis träffas rent fysiskt. Med webben som bas kan två eller fl era partneruniversitet skapa gemensamma kurser eller kursmoment, antingen helt virtuella eller i kombination med gemensam- ma seminarier. Om sådana kurser eller kursmoment görs till obligatoris- ka delar av befi ntliga program så skapas en naturlig form för internatio- nellt utbyte också för den majoritet av studenter som väljer att inte studera utomlands.
Finns det då inga negativa aspekter av internationalisering? De motar- gument som sällan artikuleras men ibland antyds går ut på att man skulle riskera likriktning och utsuddande av kulturella egenheter och skillnader. Det är de invändningar som fortfarande brukar anföras mot globaliseringens förmenta skapande av en uniform global kultur. Men globaliseringen innebär inte bara homogenisering; den stärker samtidigt lokala identiteter. Avskaffandet av strukturella hinder innebär inte utplå- nandet av kulturella skillnader. Snarare tvärtom.
I Öresundsregionen bromsas integrationen av kvardröjande nationella strukturer som till exempel gör det lättare för Malmö högskola att eta- blera forskningssamarbete med Karlskrona eller Karlstad än med Köpen- hamn eller Roskilde. (K3 har träffat avtal med Karlstad universitet om doktorandutbildning i Kultur och medier. Motsvarande avtal kan i dag inte tecknas med våra systerinstitutioner på andra sidan Sundet.) Bologna- processen syftar bland annat till att undanröja den sortens samarbetshin- der. Såtillvida kommer den eftersträvade samordningen av den högre ut- bildningen i Europa säkert också att bli ett effektivt verktyg för en internationalisering som snarare borde betecknas transnationalisering.
Men de mentala spärrarna är kanske svårare att forcera än de struktu- rella. Och utblicken måste under alla omständigheter sträcka sig längre än till Bologna. Global kompatibilitet borde vara om inte det övergri- pande målet så i varje fall ett viktigt incitament för den svenska högre utbildningens internationalisering.
46
TEMA