Vilken typ av vård och behandling som ligger inom ramen för soci-altjänstens ansvarsområde framgår närmare av förarbeten till SoL.46 Det gäller framför allt behandling för missbruk av alkohol, narkotika och liknande samt vård- och behandling av barn och unga. Behand-ling för spelmissbruk kan enligt propositionen i vissa fall också vara en insats som ligger inom socialtjänstens ansvarsområde.
Den skiljelinje som måste dras är mot sådana insatser som är att hänföra till hälso- och sjukvård och som är sjukvårdshuvudmannens
44 Prop. 1979/80:1 Del A s. 524
45 JO 1994/95 s. 272
46 Prop. 2000/01:80 s. 93
Kommunens ansvar enligt SoL och LSS 2
2
ansvar att tillgodose, vilket framgår av följande citat hämtat från SoL:s förarbeten:47
Det kan inte vara rimligt att t.ex. kostnader för psykoterapi, alternativ medicinsk behandling eller andra sjukvårdande insatser ska bekostas av socialtjänsten. Det är viktigt att markera att kommu-nernas yttersta ansvar för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver inte ska omfatta insatser som åligger annan huvudman. Att enskilda i vissa fall kan vara missnöjda med att de inte får den behandling de önskar inom hälso- och sjukvården får inte medföra att kommunerna tvingas ta över det ansvaret från landstingen.
Samtidigt måste vikten av att socialtjänsten och sjukvården utveck-lar samverkan kring personer som har problem, vilka kräver insatser från båda huvudmännen, betonas.
För ytterligare vägledning på området redovisas några domar som belyser kommunens yttersta ansvar i akuta situationer.
RÅ 1992 ref 57 Sjukvård i form av psykoterapi
På grund av resursbrist har sjukvård i form av psykoterapi kunnat beredas först efter viss tid. Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, ansåg inte att den sociala distriktsnämnden var skyldig att ge bistånd till vården eftersom det inte fanns ett omedelbart behov.
RÅ 2004 ref 79 Psykoterapi – kunde avvakta erbjudande från landstinget
En person ansökte om bistånd till behandlingskostnader för psykoterapi hos en privat terapeut som inte var ansluten till Försäkringskassan. HFD ansåg att kommunen inte var skyldig att ge bistånd till betalning av psy-koterapi i privat regi, eftersom sökandens tillstånd inte ansågs vara så akut att det inte gick att avvakta den behandling som landstinget kunde erbjuda.
Kammarrätten i Stockholm 2014-05-05, mål nr 2157-14
En kvinna kunde inte tillgodogöra sig den behandling som hon hade be-hov av inom psykiatrin eftersom hon mådde dåligt och hade suicidtankar.
Läkare bedömde att hennes sociala situation var en bidragande orsak till problemet och ansåg att hon borde få plats vid ett behandlingshem.
Kammarrätten konstaterade att ansvaret för att ge kvinnan den hjälp hon behöver ligger på både kommunen och landstinget. Att bevilja kvinnan plats vid behandlingshem innebär visserligen att en del av de kostnader som egentligen är landstingets ansvar läggs på kommunen. Men i den här situationen, när vården inte kan anstå, innebär kommunens yttersta ansvar att biståndet ska beviljas.
47 Prop. 2000/01:80 s. 93
Kommunens ansvar enligt SoL och LSS
Kammarrätten i Göteborg 2014-09-08, mål nr 1708-14
En kvinna med en omfattande psykiatrisk problematik hade under flera års tid haft omfattande öppenvårdsinsatser utan att något varaktigt resul-tat kunnat uppnås. Hon ansökte därför om plats på ett behandlingshem men socialnämnden avslog hennes ansökan. Hon överklagade beslutet och fick rätt i förvaltningsdomstolen.
Kommunen överklagade förvaltningsrättens dom och anförde bl.a.
att det skulle leda till negativa ekonomiska konsekvenser för kommunerna om behov som hör till hälso- och sjukvård godtas som grund för bistånd.
Nämnden ansåg att kvinnan hade ett omfattande vårdbehov som krävde en fungerande samverkan mellan huvudmannen för sjukvård och soci-alnämnden, vilket nämnden var öppen för att delta i. Av nämndens ytt-rande framgick också att kvinnan hade flera insatser från nämnden i form av daglig verksamhet, kontaktperson och planerat boendestöd i eget boende.
Enligt kammarrätten var det ostridigt i målet att kvinnan hade en omfattande psykiatrisk problematik och att hon var i behov av behand-ling för denna. Vidare konstaterades att de behov som kvinnan hade omfattade insatser som faller under såväl landstingets som kommunens ansvarsområden. Den insats i form av vistelse på behandlingshem som kvinnan ansökt om fick dock enligt kammarrättens mening i första hand anses hänförlig till det ansvarsområde för hälso- och sjukvård som åvilar landstingen. Kammarrätten biföll nämndens överklagande med följande motivering. Även med beaktande av de uppgifter som kvinnan själv hade lämnat om sitt hälsotillstånd och vad som i övrigt framkommit i målet var det inte visat att hennes vårdbehov skulle vara så akut att kommunen var skyldig att tillfälligt tillgodose detta.
Kammarrätten i Göteborg 2014-11-04, mål nr 3224-14
Kammarrätten i Göteborg har i ett mål hanterat gränsdragningen mot hälso- och sjukvården i en situation då en kvinna av tingsrätten dömts till skyddstillsyn med särskild föreskrift att fullfölja påbörjade psykologsam-tal. Frågan i målet är om kvinnan har rätt till bistånd för psykologsamtal i privat regi, vilka hon påbörjade i januari 2013 då hon ansåg att behovet av behandling var så akut att hon inte kunde avvakta behandling inom landstingets försorg.
Kammarrätten uttalade att den behandling som kvinnans ansökan om bistånd avsåg inte kan anses som sådan vård som en kommun har ett primärt ansvar för. För att kommunen, på grund av sitt yttersta ansvar för den som vistas i kommunen, ska åläggas att utge bistånd för behandling i avvaktan på att ansvarig huvudman vidtar behövliga åtgärder krävs att vården inte kan anstå.48 Av domen framgår bl.a. följande:
Det är i målet ostridigt att [kvinnan] har en psykiatrisk problematik och att hon är i behov av behandling för denna. Det har emellertid inte framkommit att erforderlig behandling inte skulle kunna erbjudas genom landstingets försorg eller att [hennes] vårdbehov vid något tillfälle var så akut att hon inte kunde avvakta den behandling som landstinget kunde
48 Jfr bl.a. RÅ 1991 ref. 92, RÅ 1992 ref. 57, RÅ 2004 ref. 79 och HFD 2011 not. 92 Kommunens ansvar enligt SoL och LSS
2
2
erbjuda. Kommunen är mot denna bakgrund inte skyldig att utge bistånd för den behandling i privat regi som kvinnan påbörjat. Den omständig-heten att [hon] av allmän domstol dömts till skyddstillsyn med särskild föreskrift att fullfölja påbörjade psykologsamtal förändrar inte denna be-dömning. Inte heller innebär det förhållandet att [kvinnan] har ett stort förtroende för den terapeut hon har anlitat och att denne inte är anställd eller har något uppdrag av landstinget att socialtjänsten kan åläggas att betala kostnaderna för behandlingen.
Kommunens ansvar för hälso- och sjukvård
Varje kommun ska enligt 18 § första stycket hälso- och sjukvårdsla-gen (1982:763), HSL, erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som efter beslut av kommunen bor i vissa boendeformer. Det gäller dels särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre männ-iskor som behöver särskilt stöd (5 kap. 5 § andra stycket SoL), dels bostäder med särskild service för människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring (5 kap.
7 § tredje stycket SoL).
Vidare ska varje kommun erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som vistas i dagverksamhet, som omfattas av bestämmelserna i 3 kap. 6 § SoL. Det framgår av 18 § HSL. Kommunens ansvar för hälso- och sjukvård i vissa boendeformer och dagverksamheter omfattar dock inte hälso- och sjukvård som meddelas av läkare (18 § fjärde stycket HSL).
En kommun får enligt 18 § andra stycket HSL även i övrigt erbjuda dem som vistas i kommunen hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjuk-vård). Det förekommer också att kommuner som upphandlar platser i hem för vård eller boende betalar för hälso- och sjukvård som erbjuds inom ramen för sådana verksamheter utan att det föreligger någon skyldighet enligt HSL.