HFD har i flera mål prövat kommunala verkställighetsbeslut som gällt flyttning från en boendeform till en annan.
HFD 2012-09-29, mål nr 5994-11
Målet gällde en 25–årig kvinna som sedan fem år tillbaka var beviljad insatsen bostad med särskild service för vuxna enligt LSS i en annan kommun. Kommunen beslutade att säga upp placeringen för att i stäl-let kunna placera kvinnan på ett gruppboende i den egna kommunen.
Förvaltningsrätten och kammarrätten gav kvinnan rätt att bo kvar. Kam-Olika typer av beslut
4
4
marrätten konstaterade att utredningen i målet i och för sig inte gav stöd för en annan bedömning än att det alternativa boende som kommunen erbjöd i princip kunde tillförsäkra en person med motsvarade medicinsk problematik som kvinnan hade goda levnadsvillkor. Kammarrätten fann med hänsyn tagen till kvinnans särskilda förutsättningar att hon vid den aktuella tidpunkten inte kunde tillförsäkras goda levnadsvillkor på annat sätt än genom fortsatt boende där hon befann sig.
HFD gjorde följande bedömning. Först tog HFD ställning till om det överhuvudtaget skulle vara möjligt att överklaga kommunens beslut om ändrad insats och anförde:
Beslutet rör ändring av genomförandet av en tidigare beviljad insats enligt 9 § 9 LSS. Rena verkställighetsbeslut anses i regel inte vara över-klagbara (se t.ex. Ragnemalm, Förvaltningsbesluts överklagbarhet, 1970 s. 582). Beslutet som satts upp skriftligt, har dock betydande faktiska verk-ningar för (kvinnan) varför det får anses vara överklagbart (jfr HFD 2012 ref. 11 och RÅ 2007 ref. 7 med där angivna rättsfall m.m.)I ett mål som det förevarande har domstolen inte att ta ställning till var den enskilde tillförsäkras de bästa levnadsvillkoren. Prövningen begränsas till om den enskilde tillförsäkras goda levnadsvillkor genom beslutet om ändrat ge-nomförande av den tidigare beviljade insatsen (jfr RÅ 2007 ref. 62 I och H, RÅ 2010 ref. 91 samt HFD 2011 ref. 48.
Därefter utgick HFD från kommunens skyldighet att planera för bostä-der med särskild service och anförde:
När det gäller planeringen av bostäder med särskild service är ett läng-re tidsperspektiv ofta nödvändigt. Tillhandahållande av en gruppbostad kan dessutom vara betydligt mer komplicerat och tidsödande än tillhan-dahållande av en servicebostad eller annan särskilt anpassad bostad.
Förutom de yttre krav som måste ställas på själva bostaden, som bl.a.
kan få till följd att kommunen måste inleda en tidskrävande planprocess, måste hänsyn också tas till sammansättningen av gruppen boende och till eventuella behov av kvalificerad personal. Det är förhållanden som en kommun inte alltid kan styra över. Förhållandena kan således vara så-dana att en kommun, trots att den uppfyllt sin planeringskyldighet inte har möjlighet att erbjuda den enskilde en gruppbostad i den egna kommunen förrän förhållandevis lång tid efter det att behovet uppstått (jfr RÅ 2007 ref. 36). I avvaktan på lämpligt boende för den funktionshindrade måste i sådant fall beslut om insatser i form av bostad med särskild service verkställas i en annan kommun. Detta bör emellertid principiellt ses som en övergångslösning till dess möjligheter skapats att erbjuda lämpligt bo-ende i den egna kommunen. Detta förutsätter att kommunen kan besluta om ändring av genomförandet av tidigare beslutade insatser.
Slutligen gick HFD in på frågan om förhållandena för just den kvinna som målet gällde. Hon hade vid tidpunkten för kommunens beslut bott på (stiftelsen) i sex och ett halvt år och hade under denna tid fått starka band till såväl personalen som till övriga boende. Enligt HFD:s bedömning kun-de kun-detta förhållankun-de inte hindra att hon kunkun-de anses tillförsäkras goda levnadsvillkor genom den gruppbostad som kommunen hade erbjudit.
I domen konstateras att en påtvingad flyttning alltid innebär en på-Olika typer av beslut
frestning. Utredningen i målet hade också visat att denna påfrestning skulle komma att bli påtaglig för kvinnan. Utredningen visade också att en planering för inskolning, kompetensutveckling och överflyttning hade gjorts från kommunens sida. De olägenheter som kunde förknippas med en påtvingad flyttning från en invand miljö ansågs därmed inte hindra att hon kunde anses tillförsäkras goda levnadsvillkor genom kommunens beslut att ändra genomförandet av den beviljade insatsen. HFD förutsatte att kommunen också skulle ge kvinnan den tid för anpassning till de nya förhållandena som hon kunde behöva.
HFD 2012-02-29, mål nr 2316-11
Målet gäller en man som kommunen beslutade skulle flytta från ett bo-ende i en annan kommun till ett bobo-ende i hemkommunen.
Socialnämnden beslutade den 10 december 2009 att förändra verk-ställigheten av gällande beslut om särskilt boende för mannen. Kommu-nen bedömde att manKommu-nen inte längre kunde tillgodogöra sig den specifika stimulans och aktivering som låg till grund för placeringen på gruppboen-det. Hans behov hade förändrats och det var numera inte samma behovs-områden som var dominerande. Därför beslöt socialnämnden att ändra verkställigheten av biståndet genom planering för ett särskilt boende i hemkommunen, men mannen fick bo kvar på gruppboendet i avvaktan på en ledig plats.
Beslutet rörde ändring av en tidigare beviljad biståndsinsats. Rena verkställighetsbeslut anses i regel inte vara överklagbara. Men det här beslutet, som hade satts upp skriftligt, hade betydande praktiska verk-ningar för mannen. HFD ansåg därför att det var överklagbart.
Enligt HFD kan den enskilde inte fritt välja insats:
Socialtjänstlagen ger kommunerna frihet att anpassa sina insatser efter skiftande behov och förutsättningar. Vid bedömningen av vilka bistånds-insatser som kan komma i fråga ska det göras en sammanvägning av olika omständigheter, såsom den önskade insatsens lämplighet som så-dan, kostnaden för den önskade insatsen i jämförelse med andra insatser samt den enskildes önskemål. Det finns inte en obegränsad frihet för den enskilde att välja sociala insatser oberoende av kostnader.
Vid den tid då kommunen beslöt flytta mannen kunde han inte längre på samma sätt som tidigare tillgodogöra sig den specifika vård som en gång föranledde placeringen. I stället hade ett stort omvårdnadsbehov trätt i förgrunden. Vid en sammanvägning av omständigheterna får i ett fall som detta kommunens intresse av att utforma vården på ett lämpligt sätt anses väga tungt trots vad som framkommit om den enskildes önske-mål. För en ändring av insatsen hade det dock krävts att mannen genom en flyttning till det särskilda boendet i hemkommunen skulle ha tillförsäk-rats en skälig levnadsnivå.
Demenssjuka personer med behov av särskilt boende erbjuds ofta så-dant demensboende som Socialstyrelsen rekommenderar, men det är nog inte ovanligt att demenssjuka erbjuds annat särskilt boende med heldygnsomsorg. Begreppet skälig levnadsnivå är ett uttryck för vissa minimikrav på insatsen vad gäller kvaliteten. Det hade inte framkommit Olika typer av beslut
4
4
annat än att en flyttning till det särskilda boende som hemkommunen erbjöd skulle ha tillförsäkrat mannen en skälig levnadsnivå.
Enligt HFD bör en flyttning förberedas noga:
Som Socialstyrelsen framhållit i de redovisade riktlinjerna är det möj-ligt att minska de negativa konsekvenserna av en flyttning genom goda förberedelser. Socialtjänsten bör enligt riktlinjerna förbereda flyttningen genom att i god tid ge information och om möjligt engagera närstående, ge möjlighet till platsbesök samt ta del av personens sjuk- och livshistoria.
Enligt uppgift från socialnämnden har man inom Simrishamns kommun väl dokumenterade och beprövade rutiner för detta.
Sammantaget ansåg HFD att det överklagade flyttningsbeslutet inte hade stått i strid med SoL. Socialnämndens beslut borde således inte ha upphävts av förvaltningsrätten och kammarrätten. Kommunen hade således rätt att ändra insatsens verkställighet.
Olika typer av beslut