En kommun som inte inom skälig tid tillhandahåller bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL som någon är berättigad till enligt beslut av nämnden, ska åläggas att betala en särskild avgift (sanktionsavgift). Detsam-ma gäller om kommunen inte inom skälig tid på nytt tillhandahål-ler biståndet efter det att verkställigheten avbrutits (se 16 kap. 6 a § första stycket).
En sanktionsavgift får dömas ut bara om IVO:s ansökan har delgetts kommunen inom två år från tidpunkten för det gynnande beslutet om bistånd eller inom två år från det att verkställigheten av det gynnande beslutet avbrutits.
Verkställighet av beslut inom ramen för ett valfrihetssystem Den enskilde kan enligt 16 kap. 3 § tredje stycket SoL begära att verkställandet av ett beslut senareläggs om verkställandet sker inom ett valfrihetssystem enligt LOV. I sådana fall ska kommunen inte åläggas någon särskild avgift (16 kap. 6 a § tredje stycket SoL).
Avsikten med bestämmelsen är att göra det möjligt för socialnämn-den att tillmötesgå sökansocialnämn-dens uttryckliga önskemål utan risk för att påföras särskild avgift. Socialnämndens rapporteringsskyldighet enligt 16 kap. 6 f § SoL påverkas dock inte av bestämmelsen.
Även om bestämmelsen är begränsad till de fall då verkställighet ska ske inom ramen för ett valfrihetssystem är det inte uteslutet att kommunen på den enskildes begäran kan avvakta med verkställighet av en insats även utanför ett valfrihetssystem.
212 16 kap. 6 f § andra stycket SoL
Ej verkställda beslut och domar
I RÅ 2009 ref. 21 slog HFD fast, att särskild avgift enligt LSS inte ska utgå då den enskilde förklarat sig endast godta ett visst boende som kommunen inte har kunnat tillhandahålla. I det aktuella fallet stod det klart att den enskilde ville ha ett visst angivet boende och inte var beredd att acceptera andra alternativ som kommunen kunde erbjuda. HFD konstaterade att kommunen i ett sådant fall inte har nå-gon möjlighet att verkställa den beslutade insatsen. Med beaktande av att reglerna om särskild avgift inte har något annat syfte än att skydda de enskilda och stärka deras ställning gentemot kommunen, ansåg HFD att det saknades grund för att ålägga kommunen särskild avgift.
Bestämmelserna om sanktionsavgift för gynnande beslut om bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL som inte har verkställts inom skälig tid stämmer i allt väsentligt överens med de regler som gäller för sank-tionsavgifter i fråga om ej verkställda domar.
Någon generell tidsfrist för vad som kan anses vara skälig tid har inte angetts. Det betyder att frågan om hur lång tid socialnämnden bör få på sig alltid måste avgöras utifrån en bedömning av omständig-heterna i det enskilda fallet.
Bedömning av skälig tid
Vid bedömning av vad som kan anses vara skälig tid kan det enligt förarbetena till bestämmelserna om särskild avgift finnas sådana särskilda omständigheter som kan utgöra grund för nedsättning eller eftergift av sanktionsavgiften i ett enskilt fall.213 I propositionen anför regeringen att den föreslagna tiden om tre månader från dagen för beslutet till socialnämndens rapporteringsskyldighet inträder, inte innebär att det är denna tid som nämnden skäligen har på sig att verk-ställa ett beslut.214
Det är förvaltningsrätten som efter ansökan från IVO prövar frå-gan om särskild avgift. Förvaltningsrättens beslut kan överklagas till kammarrätten och då krävs prövningstillstånd.
När förvaltningsrätten fastställer avgiften ska den särskilt beakta hur lång tid dröjsmålet har pågått och hur allvarligt det i övrigt kan anses vara. Den fastställda avgiften kan vara lägst tio tusen kronor och högst en miljon kronor. Sanktionsavgiften tillfaller staten.
Sanktionsavgiften kan enbart sättas ner eller efterges helt om syn-nerliga skäl föreligger. I propositionen redovisas ett par exempel på
213 Prop. 2005/06:115 s. 124 och s. 127
214 Prop. 2005/06:115 s. 124 Ej verkställda beslut och domar 4
4
sådana skäl. Ett sådant skäl kan vara om den enskilde, innan tidpunk-ten för skälig tid har överskridits, har fått ett godtagbart erbjudande om en bostad som han eller hon har tackat nej till. Ett annat exempel kan vara om kommunen trots stora ansträngningar inte har lyckats ordna en kontaktperson inom skälig tid.215
Om den enskilde tackar nej
Den enskildes möjlighet att tacka nej till ett erbjudande om insats som beslutats av nämnden ställer krav på att nämnden dokumenterar åtgärder som vidtagits för att verkställa beslutet. Det framgår av en dom från Kammarätten i Sundsvall.216
Målet gällde en kommun som dröjt i över åtta månader med att verkställa ett beslut om bistånd i form av boendestöd. Socialstyrel-sen ansökte hos förvaltningsrätten om att kommunen skulle åläggas att betala en särskild avgift för sitt oskäliga dröjsmål och menade att avgiften borde bestämmas till 2 500 kr per månad.
Kommunen anförde att stöd i eget boende i första hand lämnades av de särskilda stödteamen men att insatsen även kunde utföras av personal baserad vid olika stödboenden. Kvinnan hade fått erbju-dande om insats genom personal vid ett närliggande boende men hade tackat nej. Hon ville i stället vänta på att få insatsen utförd av det stödteam som skulle rekryteras. Uppgift om det erbjudandet fanns inte dokumenterat. Under väntetiden hade kvinnan fått stöd från psykiatrins öppenvård.
Förvaltningsrätten ansåg att det fanns grund för att ålägga kommu-nen en särskild avgift och att avgiften skulle bestämmas till 12 000 kronor.
I kammarätten anförde kommunen att kvinnan hade varit tydlig med att hon ville avvakta inrättandet av det nya stödteamet. Kam-marrätten konstaterade att det inte framgick av utredningen om aktiva åtgärder hade vidtagits för att verkställa beslutet eller om alter-nativa insatser hade erbjudits eller beviljats under dröjsmålet. Påstå-endet att kvinnan fått erbjudande om alternativ hade inte dokumen-terats och kunde enligt kammarrätten därför inte ges någon större vikt. Kammarätten avslog kommunens överklagande och fann ingen anledning att bestämma den särskilda avgiften till ett lägre belopp än 12 000 kronor.
215 Prop. 2005/06:115 s.127
216 ´Kammarrätten i Sundsvall 2013-09-30, mål nr 854-13
Ej verkställda beslut och domar