De 331 grundhändelser som utspelats i skolan Skolvåldets anmälningsrutiner

Det har skett flera förändringar i anmälningsrutinerna. Av tabell 5.3 framgår att skolan var anmälare i mindre än var tredje brottshändelse åren innan den kraftiga ökningen av anmälningarna (1981-1992). Åren 1993-1997 står skolan bakom mer än varannan anmälan. Tillströmningen av antalet fall där skolan anmält förklarar mer än 80 procent av ökningen.

Tabell 5.3. Våld i skolan. Anmälare av misshandeln. Polisanmälningar om misshandel mot 7-14 åringar. 1981-1997, Stockholm stad. Procent.

1981-1992 1993-1997 Andel av ökningen²⁸

Offret eller familjen 67 39 17

Skolan 29 60 83

Annat 4 1 0

Antal händelser 98 230

p < .01²⁹

Under 1990-talet finns det exempel på polisanmälningar där anmälan sker mot målsägarens vilja. Skolans anmälning leder då inte sällan till en motanmälan från den som angivits som gärningsman. Ett scenario som inte heller har sin motsvarighet på 1980-talet är att skolan anmäler bägge parter i ett slagsmål som misstänkta gärningsmän respektive offer. Dessa slagsmål räknas som två olika misshandelsbrott i den officiella statistiken. Nedan återges ett par exempel ur materialet.

Under en idrottslektion råkade Y och X i ett våldsamt slagsmål. /.../ Ingen av pojkarna har tidigare slagits eller bråkat i skolan. Båda var ledsna och ångerfulla efteråt. Skolan polisanmäler eftersom båda gick för långt och allvarligt kunde ha skadat den andre. (K 122081)

Bitr rektor har gjort en anmälan om ett slagsmål i korridoren på skolan. Där är X uppsatt som misstänkt för misshandel. Vid samtal med X och hans pappa ville de att en ny anmälan skulle upprättas där de anmälde Y för misshandel. Y var uppsatt som målsägande i den första anmälan. X pappa ville att det skulle stå rättvist i alla papper eftersom det var ett slagsmål mellan två pojkar och båda hade upplevt att när slagsmålet var över så var det över och ingenting mer skulle hända. (K 50314)

28 Kategoriernas andel av ökningen har beräknats på följande sätt: differensen mellan period 2 och period 1 i respektive kategori delat med totaldifferensen.

29 Skillnaderna mellan periodernas fördelning har prövats med hjälp av chi-2 (Walsh 1990, kap 9). I detta test har kategorin ”annat” exkluderats pga för små värden.

Det finns vidare tydliga förändringar i hur anmälan om misshandel går till. Från att tidigare främst ha handlat om att offret ensam eller tillsammans med sin familj besökte polisstationen sker från 1993 en klar ökning av anmälningar där polisen har registrerat en anmälan utan att ha personlig kontakt med målsägaren (tabell 5.4).

Tabell 5.4. Våld i skolan. Misshandelfallets anmälningssätt. Polisanmälningar om misshandel mot 7-14 åringar. 1981-1997, Stockholm stad. Procent.

1981-1992 1993-1997 Andel av ökningen

Besök på polisstation 67 39 21

Polis kallas till skolan 9 9 2

Annat (telefon, fax, polis befinner

sig i skolan i undervisningssyfte) 14 51 77

Antal händelser 88 218

p < .01

Det är också vanligare att polisen tar upp anmälningar när de befinner sig i skolan utan att först ha blivit kallade till skolan. Andelen fall där polisen kallas eller beordras till en skola för att ta upp en anmälan har minskat. Ett exempel ur materialet:

970313 höll jag /.../ Lag & Rätt lektion i åk 4 på Yskolan. Efter lektionen berättade en elev, X, att hon blivit slagen i underlivet av en skolkamrat. Enligt X var hon och Z osams och det slutade med att Z knäade henne i underlivet. Det blev ett blåmärke i ena ljumsken. X har inte besökt läkare för skadan. X vill inte att det blir polisanmälan mot Z eftersom hon vill att `det skall vara ur världen´. /.../ Z ångrar sig och tycker att det var dumt gjort. (K 60517)

Vapen

Vapen förekommer i tolv procent av grundhändelserna.³⁰ Förekomsten av vapen har inte förändrats mellan perioderna (tabell 5.5).

Tabell 5.5. Våld i skolan. Förekomsten av vapen. Polisanmälningar om misshandel mot 7-14 åringar. 1981-1997, Stockholm stad. Procent.

1981-1992 1993-1997 Andel av ökningen

Inga vapen 86 88 90

Vapen förekom 14 12 10

Antal händelser 97 233

30 Förekomst, och i synnerhet användning, av vapen, leder ofta till att händelsen rubriceras som grov misshandel. Dessa anmälningar ingår inte bland de 331 skolhändelserna utan analyseras separat längre fram.

När vapen förekommer används de till att skada offret i hälften av fallen. I den andra hälften används de enbart som hot eller inte alls. Antalet fall av skolvåld där vapen använts för att skada offret är alltså få (7 st 1981-1992, 13 st 1993-1997). De vanligaste vapnen är trubbiga föremål som pinnar, klubbor, knogjärn respektive skjutvapen (d.v.s. luftftpistol/luftgevär). Av speciellt intresse är an-vändningen av knivar eftersom det ofta sägs i den allmänna debatten att ”kniv-våldet” blivit allt vanligare bland unga. Antalet brottshändelser där knivar och andra stickvapen (t.ex. sax, flaska) använts för att skada offret är få. I hela materialet (d.v.s. de 768 grundhändelserna om ”ungdomsvåld”, samt alla anmälningar om grov misshandel 1981-1997) hittades 20 fall, 8 på 1980-talet och 12 på 1990-talet (sex av dessa 20 fall inträffade i skolan varav fem på 1990-talet).

En rimlig tolkning utifrån de små skillnaderna som finns i absoluta tal mellan 1980- och 1990-talet är att vapenanvändningen inte förändrats (se också Persson m.fl. 1995, 78ff).

Hur allvarliga är de anmälda misshandelsfallen?

I tabell 5.6 redovisas de anmälda misshandelsfallens art. Två tredjedelar av det anmälda skolvåldet består av händelser som inte gått längre än till ”slagsmål”. De riktigt allvarliga brotten utgör, som förväntat, en liten del av de anmälda misshandelsfallen. Det finns tydliga skillnader mellan perioderna. Andelen miss-handelsfall har halverats (från 51 till 26 procent). Den kraftiga ökningen av polis-anmälda misshandelsfall i skolan under 1990-talet består till nästan 90 procent av fler fall av lindrigt våld och slagsmål.

Tabell 5.6. Våld i skolan. Beskrivning av misshandelns karaktär. Polisanmälningar om misshandel mot 7-14 åringar. 1981-1997, Stockholm stad. Procent.

1981-1992 1993-1997 Andel av

ökningen

Lindrig 8 15 19

Slagsmål 41 59 70

Misshandel 43 24 12

Allvarlig misshandel 8 2 0

Antal händelser 86 218

p < .01³¹

Den vanligaste skadan är synliga skador som rodnader och blåmärken (tabell 5.7). I en tredjedel av anmälningarna uppges smärta utan synliga skador. Omkring fem procent av misshandelshändelserna har resulterat i allvarliga skador som t.ex.

hjärnskakning eller fraktur. Det har inte skett några signifikanta förändringar av skadebilden.

31 För de allvarliga fallen understiger förväntat värde 5 i en av cellerna.

Tabell 5.7. Våld i skolan. Beskrivning av offrets skador. Polisanmälningar om misshandel mot 7-14 åringar. 1981-1997, Stockholm stad. Procent.

(Internt bortfall=14%)

1981-1992 1993-1997 Andel av ökningen

Smärta men inga synliga skador 33 34 35

Synliga skador, näsblod 48 49 49

Annan blodvite 12 12 12

Allvarliga skador 7 5 3

Antal händelser 82 204

Sjukvårdsvariabeln uppvisar en snarlik fördelning (tabell 5.8). I drygt två tredje-delar av fallen har offret inte uppsökt sjukvård. I uppemot 30 procent av händelserna har offret besökt sjukvården. I åtta procent har akut- eller mer ingripande sjukvård varit nödvändigt. Det finns en tydlig tendens i materialet till att andelen fall där sjukvård varit nödvändigt minskat. Detta gäller i synnerhet de allvarligare fallen. Merparten (ca 80%) av ökningen utgörs av brott som lett till lindriga skador.

Tabell 5.8. Våld i skolan. Sjukvårdsbehov. Polisanmälningar om misshandel mot 7-14 åringar. 1981-1997, Stockholm stad. Procent. (Internt bortfall=17%)

1981-1992 1993-1997 Andel av ökningen

Ingen sjukvård nödvändig 42 56 65

Eventuellt uppsöka vård/

träffat skolsyster 21 17 14

Uppsökt sjukvård 24 22 21

Akutvård/legat kvar på sjukhus 14 5 0

Antal händelser 81 194

p < .05³²

I tabell 5.9 redovisas slutligen en kombination av de tre variabler som beskriver misshandelns svårhetsgrad. De fall som bedömts som allvarliga i någon av dessa variabler har klassats som allvarliga. Dessa är sammanlagt 36 fall eller 13 procent av alla händelser. Som lindrigast kategoriserades de händelser som inte var allvarligare än ”slagsmål”, som inte ledde till blodvite eller tandskada och som inte krävde sjukvård. Dessa händelser utgör 45 procent av materialet. Resterande händelser, 42 procent, är de fall som antingen kategoriserats som ”misshandel”, blodvite eller sjukvård. De allvarliga händelserna uppvisar en klart minskad

32 För de allvarliga skadorna understiger förväntat värde 5 i en av cellerna.

andel. Tendensen i materialet är att ju lindrigare misshandelsfall desto större är ökningen av anmälningarna (tabell 5.9).³³

Tabell 5.9. Våld i skolan. Misshandelns grovhet. Kombination utifrån misshandelns karaktär, skador och sjukvårdsbehov. Polisanmälningar om misshandel mot 7-14 åringar. 1981-1997, Stockholm stad. Procent. (Internt bortfall=17%)

1981-1992 1993-1997

Andel av ökningen Lindrigt våld; ”slagsmål” som lett till

blåmärken och ingen sjukvård 33 49 61

Våld; ”misshandel” eller blodvite eller

sjukvårdsbesök 46 41 37

Allvarligt våld; ”allvarlig misshandel”

eller allvarlig skada eller akutsjukvård 21 10 2

Antal händelser 80 194

p < .01