Gruvindustrins miljöpåverkan

Den största miljöpåverkan från gruvindustrin är läckaget av metaller från gruvavfall. Sulfidhaltigt gruvavfall vittrar vid tillgång på syre, varvid metaller läcker ut, bland annat koppar, zink, bly och kadmium. Vittringshastigheten ökar dessutom med tiden, på grund av att det under vittringsprocessen bildas syror som påskyndar metalläckaget. Metallhalterna i vissa recipienter till gruvområden är så höga att risken för skador på djur- och växtliv är stor. Övrigt gruvavfall, som huvudsakligen kommer från järnmalmsbrytning, är inte lika benäget att läcka ut metaller som sulfidmalmsavfall.

Vad gäller gruvavfall så skiljer man på anrikningssand och gråberg. Utbytet vid anrikning av malm är cirka 90 procent.

Anrikningssanden är återstoden från anrikningsprocessen och innehåller således cirka 10 procent av metallerna från den ur-sprungliga malmen. Gråberg är sprängsten med lågt metallinnehåll. Miljöriskerna med gruvavfall är med andra ord huvudsakligen förknippade med anrikningssanden.

Det kan också noteras att gråberg utgör en resurs, eftersom det kan återanvändas som råvara vid produktion av ballastmassor och för att fylla igen gamla gruvhål. Detta är ett exempel på att det inte alltid är helt enkelt att avgöra vad som skall klassificeras som avfall.

Upplag som har efterbehandlats, t.ex. genom täckning, har ett begränsat läckage. Sedan början av 80-talet har cirka 15 deponier täckts över. Dessa efterbehandlingsåtgärder har medfört att det årliga metalläckaget har minskat från 600 ton till 400 ton. När pågående efterbehandlingar har slutförts räknar man med att det årliga metalläckaget kan minskas till 100 ton. Denna siffra kan dock stiga till cirka 1000 ton/år om 100-150 år om inte de övriga cirka 20 upplagen, som Naturvårdsverket inventerat och identifierat som angelägna att åtgärda, efterbehandlas.

LKAB har anfört att det bör noteras att utsläpp till luft och vatten generellt har minskats väsentligt under de senaste decennierna. Av metallutsläpp till vatten från upplag av gruvavfall eller s k deponier, kommer endast 4 procent från aktiva gruvanläggningar och resterande 96 procent från

Ds 2001:63 Beskrivning av fyra branscher

historiska upplag. Dessa förändringar har varit möjliga genom teknikutveckling och tunga investeringar.

Vi har inte tillgång till längre tidsserier än under ca tio år i de flesta fall. Det bör noteras att i de figurer som följer nedan, visar de längsta tidsserierna en positiv utveckling med minskande utsläpp, samtidigt som de mer kortsiktiga, som enbart visar 1990-talet, är mer negativa ur utsläppssynpunkt. En ytterligare komponent som hade varit önskvärd att ha med i en jämförelse, är hur motsvarande utsläpp från motsvarande branscher i konkurrentländer utvecklats. Det har emellertid inte varit möjligt att finna sådana jämförelsedata till denna studie.

4.3.7.1 Utsläpp till luft

Figur 4.36 visar att utsläppen av koldioxid från gruvindustrin ökade mellan 1993 och 1998. Koldioxidutsläppen från gruvindustrin (SNI 13) var 1998 0,4 miljoner ton, vilket är knappt 1 procent av landets totala koldioxidutsläpp och cirka 3 procent av basindustrins koldioxidutsläpp.

Beskrivning av fyra branscher Ds 2001:63

144

Figur 4.36 Utsläpp av koldioxid i tusen ton från gruvindustrin (SNI 13) och Sverige totalt 1993-1998 (SCB MI 53 SM 0101).

Figur 4.37 visar att utsläppen av koldioxid från LKAB:s gruvor är mycket tätt knutna till malmproduktionen. De kraftigt ökade koldioxidutsläppen 1995 beror på att produktionen av pellets ökade kraftigt under detta år.

260 280 300 320 340 360 380 400 420 440 460

1993 1994 1995 1996 1997 1998

CO2-gruv (kton)

58000 60000 62000 64000 66000 68000 70000 72000 CO2-Sverige (kton) CO2-gruv CO2-Sverige

Ds 2001:63 Beskrivning av fyra branscher

Figur 4.37 Pelletsproduktion och utsläpp av koldioxid i kiloton från LKAB:s gruvor 1991-2000 (LKAB, 2001).

Figur 4.38 visar kväveoxidutsläppen från gruvindustrin, SNI 13, 1993-1998. Utsläppen var 2,7 tusen ton 1998, vilket är 7 procent av basindustrins utsläpp och en procent av landets totala utsläpp.

6000 7000 8000 9000 10000 11000 12000 13000 14000 15000 16000

1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000

Produktion (kton)

200 220 240 260 280 300 320 340 360 380 400 CO2 (kton)

produktion CO2

Beskrivning av fyra branscher Ds 2001:63

146

Figur 4.38 Utsläpp av kväveoxider i ton från gruvindustrin (SNI 13) och Sverige totalt 1993-1998 (SCB MI 53 SM 0101).

Utsläppen av kväveoxider, liksom utsläppen av koldioxid, är starkt beroende av produktionsvolymen. Kväveoxidutsläppen ökade mellan 1989 och 2000 med cirka 80 procent från LKAB:s gruvor, se figur 4.39. Pelletsproduktionen ökade från 10 000 ton till drygt 14 000 ton under perioden.

1800 2000 2200 2400 2600 2800 3000

1993 1994 1995 1996 1997 1998

NOx-gruv (ton)

280000 300000 320000 340000 360000 380000 400000 420000 NOx-Sverige (ton) NOx-gruv NOx-Sverige

Ds 2001:63 Beskrivning av fyra branscher

Figur 4.39 Pelletsproduktion och utsläpp av kväveoxider i tusen ton från LKAB:s gruvor 1989-2000 (LKAB, 2001).

Officiell statistik från SCB:s miljöräkenskaper visar utsläppen av svaveldioxid från gruvindustrin mellan 1993 och 1998. Enligt dessa uppgifter ökade utsläppen från drygt 700 ton 1993 till knappt 1000 ton 1998. Detta är ett exempel på hur utvecklingen har sett ut på relativt kort sikt, som nämndes i inledningen till detta avsnitt. Processutsläpp av svaveldioxid från LKAB: s gruvor har inte räknats med i detta statistiska underlag. SCB bedömer att de totala utsläppen uppgår till i storleksordningen 2000 ton.

Figur 4.40 visar en mer långsiktig trend för svaveldioxid-utsläpp från LKAB:s gruvor. Trots att produktionsvolymen av pellets ökat under i stort sett hela denna period, har utsläppen av svaveldioxid minskat tack vare förbättrad reningsteknik. Totalt minskade svaveldioxidutsläppen under denna period med 64 procent. (Processutsläpp är medräknade i denna figur).

0

1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Produktion (kton)

Beskrivning av fyra branscher Ds 2001:63

148

Figur 4.40 Pelletsproduktion (tusen ton) och utsläpp av svaveldioxid (ton) från LKAB:s gruvor 1980-2000 (LKAB, 2001).

Vad kan då sammantaget sägas om utsläppen till luft från gruvindustrin, utifrån dessa bilder av utvecklingen? Att döma av SCB:s övergripande utsläppsstatistik har samtliga utsläpp till luft ökat, sett i ett något kortare tidsperspektiv – under 1990-talet (i ett fall med startår 1989). Detta måste dock ställas i relation till att produktionen har ökat under samma period. Med andra ord kan man inte se något tecken på att verksamheten skulle ha blivit mer utsläppsintensiv. Tvärtom, när det gäller svaveldioxid visar underlaget om LKAB:s gruvor under tjugo år att utsläppen minskat, trots produktionsökningar. I detta sammanhang måste vi förstås beakta att dessa uppgifter inte berör gruvindustrin som helhet, utan enbart ett företag. (Samtidigt kan det konstateras att LKAB storleksmässigt utgör ungefär hälften av den totala gruvnäringen. Uppgifterna från LKAB har således stor betydelse). När det gäller koldioxid och kväveoxid tyder dock allt statistiskt underlag som redovisats här på att ökad produktion innebär ökade utsläpp.

0

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 Produktion (kton)

Ds 2001:63 Beskrivning av fyra branscher

4.3.7.2 Utsläpp till vatten

Tabell 4.11 visar utsläpp av tungmetaller till vatten från gruvindustrin i relation till utsläppen från basindustrin och de totala utsläppen i landet 1995.

Källa Arsenik Bly Kadmium Krom Koppar Kvicksilver Nickel Zink

Gruvor 0,07 0,82 0,057 0,46 0,57 0,024 - 14

Gruvavfall/deponier - 2,8 0,700 - 21 - - 360

Totalt basindustrin 0,172 8,82 1,503 7,851 31,7 0,037 6,7 470,9

Totalt Sverige 0,83 13 1,8 11 50 0,589 15 580

Tabell 4.11 Utsläpp av tungmetaller till vatten (ton) 1995 från gruvindustrin i relation till basindustrin och totalt i Sverige (SCB).

Av tabellen framgår att gruvorna år 1995 stod för betydligt mindre andelar av de totala utsläppen av bly, kadmium, koppar och zink än det som kom från gruvavfall/deponier. Detta överensstämmer med uppgiften i början av detta avsnitt att en betydande andel av utsläppen från gruvverksamheten är till följd av tidigare verksamhet. När det gäller arsenik, krom och kvicksilver bedöms att utsläpp från dessa metaller enbart kommer från gruvor, inte deponier. Utsläpp av nickel förekommer varken från gruvor eller deponier.

Utsläppen av väteklorid till vatten från LKAB:s gruvor minskade successivt mellan 1988 och 2000. Totalt sett halverades utsläppen under denna period. I figur 4. 41 visas denna utveckling.

Beskrivning av fyra branscher Ds 2001:63

150

Figur 4.41 Pelletsproduktion (tusen ton) och utsläpp av väteklorid (ton) från LKAB:s gruvor 1988-2000 (LKAB, 2001).

Figur 4.42 visar att utsläppen av vätefluorid till vatten från LKAB: s gruvor varierade kraftigt under 1980-talet. Under produktionsökningen 1981 och 1985 mer än fördubblades utsläppen av vätefluorid till 500 ton 1985. Utsläppen minskade sedan under slutet av 80-talet och har under 90-talet legat kring 200 ton per år.

8000 9000 10000 11000 12000 13000 14000 15000 16000

1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Produktion (kton)

200 250 300 350 400 450 500 550 600 650 700 HCl (ton)

produktion HCL

Ds 2001:63 Beskrivning av fyra branscher

Figur 4.42 Pelletsproduktion och utsläpp av vätefluorid från LKAB:s gruvor 1980-2000 (LKAB, 2001).

Vad kan då sammantaget sägas om utsläppen till vatten från gruvindustrin? När det gäller utsläpp av tungmetaller finns inga möjligheter att utifrån befintligt underlag göra jämförelser över tiden. Däremot ges visst stöd för att många utsläpp från gruvverksamheten i själva verket är följd av tidigare verksamhet snarare än den som pågår nu³⁵.

När det gäller utsläppen av väteklorid och vätefluorid pekar tillgänglig statistik på att dessa i ett lite längre tidsperspektiv kunnat minskas trots en ökande produktion. Samtidigt måste beaktas att dessa uppgifter inte avser gruvindustrin som helhet, utan enbart ett företag (LKAB).

4.3.7.3 Miljöledningssystem

I maj 2001 fanns inga ISO14 001- eller EMAS-certifierade företag i gruvbranschen, SNI 13.

35 Jämför fördelningen av utsläpp mellan gruvavfall/deponier respektive gruvverksamhet i tabell 4.11.

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 Produktion (kton)

Beskrivning av fyra branscher Ds 2001:63

152

4.3.7.4 Sammantaget om miljöpåverkan

Sett i ett kortare tidsperspektiv tyder SCB:s övergripande statistik på att utsläppen till luft har ökat. Detta måste emellertid ställas i relation till att produktionen har ökat under samma tid.

Inget tyder på att branschen skulle ha blivit mer utsläppsintensiv.

När det gäller svaveldioxid finns tvärtom uppgifter som tyder på minskande utsläpp över en längre tidsperiod, trots ökande produktion. När det gäller statistiken över utsläppen av svaveldioxid anger SCB:s statistik att dessa har ökat från 1993 till 1998. Siffror för LKAB:s utsläpp över en längre tidsperiod visar dock klart en minskande utsläppsintensitet – d.v.s. utsläpp per ton produkt - och SCB:s uppgifter står inte i strid med detta.

När det gäller utsläpp av tungmetaller går det inte att göra några jämförelser över tiden, men vissa tecken tyder på att många utsläpp i själva verket är effekter av tidigare verksamhet, snarare än befintlig. Uppgifter från LKAB visar att utsläpp av väteklorid och vätefluorid i ett längre tidsperspektiv har minskat från företagets gruvor. Detta avser å ena sidan enbart ett företag, å andra sidan utgör detta företag storleksmässigt ungefär hälften av hela gruvnäringen.

Sammantaget pekar utsläppsutvecklingen i ett längre tidsperspektiv på en minskande utsläppsintensitet i flera fall.

Samtidigt är utsläppen i absoluta tal fortfarande väsentliga.

Utsläpp till vatten av väteklorid och vätefluorider har minskat från LKAB:s gruvor.

Inget företag inom gruvbranschen var certifierat enligt ISO 14001 eller EMAS vid tiden för undersökningen.

Ds 2001:63 Beskrivning av fyra branscher