Att guida till självständighet

I och med meröppet är det flera av de intervjuade som berättar att man har börjat arbeta mer utifrån tankar om hur användarna ska klara sig själva då personalen inte är närvarande. Sofia nämner ”den osynliga bibliotekarien” som ett sätt att tänka och utgå ifrån då personalen inte kan vara på plats rent fysiskt.

Ulrika berättar om personliga boktips från personalen som kan locka till läsning. Vissa låntagare har samma smak som en viss bibliotekarie och väljer då böcker utefter den bibliotekariens smak, framhåller hon. Ulrika lyfter också fram något som hon kallar för ”vi finns här”- tilltalet och beskriver ett mer personligt tilltal som hon menar kan vara ett sätt att nå varandra under meröppet:

[…] det är ganska viktigt tror jag under meröppet […] att

kommunikationen är lite, tilltalet, kommunikation kanske man inte ska

24

säga, men det här lite ”vi finns här”- tilltalet, för de som besöker då också, att man kanske kan hitta varandra lite med de här lite personliga tipsen och så… jag vet inte om det är nudging precis, men lite sådär. Man gör sig lite synlig och puttar och pekar i någon riktning i alla fall när det gäller litteraturförmedling till exempel. (Ulrika)

Att guida till självständighet inför den dagen då personalen inte är på plats har blivit en viktig del i arbetet och i mötet med användarna verkar detta finnas allt oftare i åtanke. Sofia berättar att:

[…] det är ju verkligen då för att fostra in till en meröppetkultur för den dagen då de kanske kommer ensamma, så är det bra att kunna, även om vi gärna hjälper till såklart, men så det har vi väl jobbat ganska mycket med här, att liksom aktivt alltså så försöka visa även om det är låntagare som ändå alltid kommer på bemannade öppettider, men en gång kanske det inte är det eller någon gång kanske det är jättelång kö […] (Sofia) På det sättet menar Sofia att personalen på ett mer aktivt sätt försöker lära användarna att klara sig själva. Hon menar att ” […] det ska kännas som att vi är här och hjälper till fast vi inte är det”. Emil uttrycker det hela på följande sätt: ” […] vi arbetar generellt med att vi försöker etablera en kultur under bemannad öppettid som spiller över på meröppet”. Det verkar också som att just informera muntligt är en metod som flera av de intervjuade använder för att guida användarna till självständighet. I många fall informeras lite extra då det skaffas lånekort och när meröppet kopplas på. Åke berättar till exempel att han ”puffar för det” i mötet med nya låntagare. Ingela ser det som ett slags

”lärtillfälle”, där hon på ett pedagogiskt sätt kan visa hur det fungerar, utifrån låntagarnas olika förutsättningar och samtidigt passa på att inspirera. På hennes arbetsplats har de också en stor digital skärm där användarna kan få

information och tips. Hon berättar också om en idé hon har att införa en slags livechat där låntagarna kan få svar på sina frågor under meröppet men är samtidigt osäker på om den skulle utnyttjas då många idag själva kan söka information på internet.

Flera lyfter också det faktum att vissa användare inte nyttjar meröppet av olika anledningar. Sofia menar att många använder meröppet men att det också finns några som tycker att tekniken är svår och därför inte nyttjar tjänsten av den anledningen. Enligt Marika så är användarna inte alltid så självgående under meröppet som de antas vara:

[…] de gångerna man är disk, eller de gångerna man är där nere under meröppet så är det ju nästan alltid när det kommer in folk, att de har en fråga om någonting och det tycker jag ändå tyder på att folk inte är så självgående som vi gärna tror för att när vi inte ser dem så tänker vi att ja men de löser det, men med tanke på hur mycket frågor de har så fort de ser någon av oss så tror jag att det är ganska mycket som inte faktiskt egentligen är optimalt alltså så, att det finns mycket att jobba med.

(Marika)

Flera av de intervjuade lyfter fram specifika åtgärder som gjorts för att få användarna att hitta lättare under meröppet, då personalen inte finns på plats och kan guida rätt. De menar också att tankar kring att underlätta detta har ökat i samband med eller efter att meröppet införts. Marika menar att det blivit allt

25

viktigare att hitta sätt att kommunicera med besökarna när personalen inte är på plats. Hon berättar att:

[…] vi kanske har blivit mer tydliga med skyltningar och sådär och hur man, att försöka guida folk i rummet och att man hela tiden när man gör förändringar att man liksom sätter upp en skylt om det, att man inte kan flytta böckerna utan att liksom säga till om det liksom sådär och att man får försöka hitta sätt att kommunicera med besökarna när vi inte är här.

(Marika)

Sofia berättar om ett specifikt projekt där fokus har varit tillgänglighet för barnen på biblioteket. I samarbete med andra barnbibliotekarier har man i kommunen tagit fram ett gemensamt koncept för att barnen lättare ska hitta i biblioteksrummet. Det handlar om fotspår på golvet, en maskot och färgkodade ämnesområden. Hon menar att vuxna också skulle behöva mer guidning i att hitta böcker genom bättre och tydligare skyltning. Det är inte så självklart för alla att hitta böcker på biblioteket då alla tänker olika kring hur böckerna står i hyllorna, framhåller hon. Marika är inne på samma spår som Sofia när hon berättar att det kan vara svårt att förstå bibliotekssystemet utan förkunskaper.

Emil berättar att de har gjort en enkel uppdelning av biblioteksrummet genom att ha barn- och ungdomslitteratur på ena sidan och vuxenlitteratur på andra sidan, i syfte att underlätta för besökarna att hitta i lokalen. Han berättar också att det är ganska små enkla saker som har gjorts i övrigt, till exempel att man i personalen har satt upp skyltar med boktips och att användarna själva kan ge boktips i anslutning till återlämningen. Han berättar att man på hans arbetsplats i övrigt har valt att ha så lite skyltar som möjligt och istället låtit det intuitiva sättet att göra saker på leda vägen.

Att guida till självständighet verkar vara ett allt större inslag på biblioteken, utifrån vad de intervjuade berättar. Åke menar att meröppet har kunnat

möjliggöras bland annat tack vare digitaliseringen. Den nya tekniken och de så kallade ”lånerobotarna” kom till biblioteket i samma veva som meröppet infördes, berättar han. Användarna vande sig snabbt vid att använda dem och de är också till nytta då biblioteket är bemannat, berättar han. Även Sofia tar upp fördelen med självgående låntagare även under bemannad tid, då det kan vara ett sätt att slippa vänta på att få hjälp om personalen skulle ha fullt upp för tillfället. Åke nämner också baksidan med att allt fler låntagare blir

självgående. Han menar att många av låntagarna nu istället kommer under meröppet och inte passerar i ett möte med honom längre, vilket gör att det numera blir ensammare att arbeta. Han säger:

[…] jag kan märka på dem litegrann såhär efter några år att de har glömt bort det där att man kan få tips så att om man då, om de kommer då när jag är där och de ändå brukar gå själva en hel del och sådana låntagare kommer, då kan de bli lite överraskade för att det är ju litegrann priset det här i vår tid att vi ska göra allting själva […] (Åke)

Samtidigt menar Åke att det är ett sätt att hänga med i tiden, att vara moderna och attraktiva. Ingela håller till viss del med när hon berättar att deras

”storlånare” numera klarar sig själva och då mestadels kommer under meröppet, vilket hon menar är tråkigt för egen del. Hon saknar den lilla pratstunden då man tipsade varandra om böcker.

26