I Gy11 anges generella mål och riktlinjer som inte är kopplade till ett specifikt ämne utan involverar alla skolans ämnen. Skolan har som mål att varje elev tar ansvar för sitt lärande och sina studieresultat. Eleven ska också kunna bedöma sina studieresultat och utvecklingsbehov i förhållande till kraven för utbildningen (Skolverket, 2011, s. 14).
Läraren har ett antal riktlinjer att förhålla sig till. Denne ska fortlöpande ge varje elev information om framgångar och utvecklingsbehov i studierna. Läraren ska också samverka med vårdnadshavare och informera om elevernas skolsituation och kunskapsutveckling, samt redovisa för eleverna på vilka grunder betygssättning sker (Skolverket, 2011, s. 15).
När det kommer till betygsättning ska läraren utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till de nationella kunskapskrav som finns för respektive kurs. Läraren ska även beakta sådana kunskaper som en elev tillägnat sig på annat sätt än genom den aktuella undervisningen, samt utifrån de nationella kunskapskrav som finns för respektive kurs allsidigt utvärdera varje elevs kunskaper (Skolverket, 2011, s. 15)
Ämnet samhällskunskap är indelat i två grenar; Ämnets syfte och förmågor. Ämnet syftar till att eleverna breddar, fördjupar och utvecklar kunskaper om människors livsvillkor med utgångpunkt i olika samhällsfrågor. Undervisningen ska ge eleverna möjlighet att utveckla kunskaper om frågor som berör makt, demokrati, jämställdhet och de mänskliga rättigheterna inklusive barn och ungdomars rättigheter. Eleverna ska även ges möjlighet att utveckla förståelse för frågor om arbetsliv, resurser och hållbar utveckling (Skolverket, 2011, s. 143).
Undervisningen ska vidare ge eleverna möjlighet att utveckla ett vetenskapligt förhållningssätt till samhällsfrågor och en förståelse av det vetenskapliga arbetet med samhällsfrågor, samt bidra till att eleverna aktivt vill delta i samhällslivet. Förmågan att tänka kritisk, strukturera och värdera information är också av vikt, där eleverna ska få arbeta med olika metoder gällande informationshantering. Eleverna ska få möjligheten att uttrycka kunskaper och uppfattningar muntligt och skriftligt samt med hjälp av modern informationsteknik (Skolverket, 2011, s. 143).
Förmågorna är generella för alla kurser i samhällskunskap. Undervisningen ska ge eleverna möjligheten att utveckla:
1. Kunskaper om demokrati och de mänskliga rättigheterna såväl de individuella som de kollektiva rättigheterna, samhällsfrågor, samhällsförhållanden samt olika samhällens organisation och funktion från lokal till global nivå utifrån olika tolkning och perspektiv.
2. Kunskaper om historiska förutsättningar betydelse samt om hur olika ideologiska, politiska, ekonomiska, sociala och miljömässiga förhållanden påverkar och påverkas av individer, grupper och samhällsstrukturer.
3. Förmåga att analysera samhällsfrågor och identifiera orsaker och konsekvenser med hjälp av samhällsvetenskapliga begrepp, teorier, modeller och metoder.
4. Förmåga att söka, kritiskt granska och tolka information från olika källor samt värdera källornas relevans och trovärdighet.
5. Förmåga att uttrycka sina kunskaper i samhällskunskap i olika presentationsformer (Skolverket, 2011, s. 143-144).
För att konkretisera och hålla en röd tråd i uppställningen har vi valt att utgå från Samhällskunskap 1b eftersom det är den mest omfattande grundkursen som elever på gymnasiet läser. Precis som Samhällskunskap A var i Lpf 94. Det centrala innehållet i kursen omfattas av en sida med ämnen och aspekter som ska behandlas. En sammanfattning av de tio centrala punkterna ser ut som följer:
1. Demokrati och politiska system på lokal och nationell nivå samt inom EU.
2. Mänskliga rättigheter. 3. Folkrätten.
4. Arbetsmarknad, arbetsrätt och arbetsmiljö. 5. Grupper och individers identitet.
6. Samhällsekonomi. 7. Privatekonomi.
8. Massmedier och informationsteknikens roll i samhället. 9. Samhällsvetenskapliga begrepp, teorier och metoder.
10. Olika presentationsformer (Skolverket, 2011, s. 150-151).
Innehållet i kursen och förmågorna som ska tränas ska bedömas efter betygsskalan A-E. Det som skiljer de olika betygen åt är hur väl eleverna behärskar de tränade förmågorna. Bedömningen av elevernas kunskaper sker utifrån kunskapskraven. En sammanfattning av dessa ser ut som följer:
För betyget E ska eleven med enkla argument, analyser och slutsatser med viss säkerhet visa sin kunskap.
För betyget C ska eleven med välgrundade argument, analyser och slutsatser med viss säkerhet visa sin kunskap.
För betyget A ska eleven utförligt och nyanserat argumentera, analysera och med säkerhet dra slutsatser och visa sin kunskap (Skolverket, 2011, s. 151-152).
6.3.1 Perspektiv på bedömning i Gy 11
Precis som tidigare läroplaner speglar Gy 11 sin tid där de karakteristiska dragen av dess utformning tydligt går att koppla till samhälleliga förändringar och politiska motiv. Enligt Adolfsson (2013, s. 9) var den nya gymnasiereformen en reaktion på den i Sverige, internationellt sett, höga ungdomsarbetslösheten. Samtidigt, enligt reformretoriken, var elevers genomströmning i gymnasieskolan alltför dålig i kombination med att styrdokumentens innehåll var för dåligt anpassade till arbetslivets krav och behov (ibid., s. 9). Förändringar som görs ska passa in i tiden, vilket, precis som i Gy 11 också syns i Lgy 70 och Lpf 94. Gy 11 bör inte betraktas som ett nytt dokument, snarare ett förändrat dokument med ett nytt betygssystem, en ny betygsskala som tillsammans med reviderade läroplaner och kursplaner började gälla (Selghed, 2011, s. 27). När läroplanen förändrar kunskapssyn och kvalifikationsuppdrag får dock bedömningsarbetet en ny roll (Lundahl, 2014, s. 49).
I Gy 11 uppmanas skolan att stimulera kunskap som handling och bedöma eleven efter hur dennes kunskap syns i handling, med hänsyn till de olika situationer eleven kan komma att hamna i. Kunskapen är då situationsbunden, funktionell och kulturell vilket gör att lärarens bedömningar måste utformas så de främjar aktivitet och produktiva kunskaper som dessutom ska kunna bedömas på ett rättssäkert sätt. Synen på bedömningsarbetet har i Gy 11 tydliga inslag som indikerar att bedömningen övergått från bedömning av lärande till bedömning för lärande (Lundahl, 2014, s. 50). Bedömning för lärande, som metod, genomsyrar Gy 11, en synonym till formativ bedömning som alltmer etablerat sig som den just nu mest funktionsstarka didaktiska bedömningsmetoden enligt forskningen (Lindström, 2013, s. 13- 14). Förändringarna är generella för hela utbildningsväsendet men där vi kan se att vissa ämnen, ur en bedömningssynpunkt, påverkats mer än andra. Samhällskunskap anses vara ett ämne som påverkas mycket eftersom läraren, för att hålla undervisningen (indirekt också bedömning) aktuell, måste hänga med i händelser och långsiktiga förändringar på olika nivåer (Långström & Virta, 2016, s. 85-86).
Analogt med formuleringen en livslång lust att lära (Skolverket, 2011, s. 5) kan en livslång bedömning ses som ett berättigat uttryck att använda. För samhällskunskapslärare är det viktigt att bedömningen sker på ett sätt som bidrar till att ge de färdigheter som medborgare i ett demokratiskt samhälle behöver (Långström & Virta, 2016, s. 197). Den formativa aspekten av bedömningen syns om vi närmare studerar kunskapskraven och förmågorna. Enligt nationell och internationell forskning har den en lärande och tänkande funktion för eleven. I relation till den formativa bedömningen finns också särdrag av en underliggande summativ bedömning som lätt blir en typ av dold läroplan (ibid., s. 198). Bedömningen har betydelse för elevens framtid vilket innebär att bedömningens utformning spelar stor roll. I samhällskunskap präglas bedömningen av samhället och medborgarna, vilka färdigheter och kunskaper som uppskattas i samhället samt vilka kunskaper och färdigheter morgondagens medborgare tros behöva (ibid., s. 199).
I det centrala innehållet finns det fortfarande betydande begrepp (faktakunskaper) som eleven måste ha kännedom om. Exempelvis om vi pratar om demokrati och politiska system är det viktigt att känna till riksdagens funktioner och hur EU påverkar nationella- och internationella angelägenheter. Men tittar vi på förmågorna är det viktigare för eleverna kunna tillämpa och använda kunskapen, inte minst eftersom förhållandena i omvärlden förändras. Att veta hur man deklarerar eller sköter sin privatekonomi är viktigt, men eftersom informationen och tillvägagångsättet för detta snabbt förändras anses det viktigare att ha färdigheter och kunna ta sig fram under föränderliga förhållanden, hämta ny information och anpassa den till det man redan vet (Långström & Virta, 2016, s. 199-200). Istället för bedömning som baseras på faktakunskaper med olika typer av minnesfrågor så bör förmågan att förstå helheter och färdigheter som har relevans för samhället, exempelvis att skaffa, tolka och utvärdera information, alltmer lyftas fram och betonas i bedömningen. I ämnet samhällskunskap i Gy 11 kretsar kunskapsbedömningen därmed, på samma sätt som i Lpf 94, kring de fyra kunskapsformerna; Faktakunskap, förståelse, färdighet och förtrogenhet (Ekendahl, Nohagen & Sandahl, 2015, s. 151). Dessa begrepp utgör en helhet som förutsätter och samspelar med varandra där förtrogenhet är ”spindeln i nätet” och förenar de andra tre andra kunskapsformerna. Författarna menar att bedömningsarbetet i samhällskunskap är omfattande och inbegriper flera centrala aspekter som måste fungera för att på ett så effektivt sätt som möjligt bedriva ett arbetssätt som ligger i linje med ämnets syfte, det centrala innehållet, förmågorna och kunskapskraven. Bedömningen bör vara formativ, lärandeprocesser måste synliggöras, mål och kunskapskrav måste klargöras, eleven måste ha klart för sig vad den ska lära sig och bedömningen ska vara systematisk (ibid., s. 148-171).
Det finns forskning, teorier och modeller som ger läraren verktyg och tips om hur detta de facto ska gå till, vilket underlättar det dagliga arbetet. Med det sagt kvarstår dock faktumet att bedömningsarbetet idag är mångfacetterat, en kontinuerlig arbetsprocess som bör ske i nära relation till eleverna. I alla fall om läraren ämnar följa Gy 11s värdegrund, uppgifter och dess övergripande mål och riktlinjer (Skolverket, 2011, s. 5-15).