Nu följer resultatet från fokusgruppsintervjun där fyra gymnasielärare deltar: Mona, Ken, Robert och Michel. Deras upplevelser vävs in i texten av elevernas, Casper och Li, och av de två speciallärarna Janne och Nina som arbetar i den särskilda undervisningsgruppen, i form av en triangulering (Bryman, 2018). Varje rubrik motsvarar de teman som diskussionerna uppstått kring: extra anpassning, det stöttande arbetet och organisatoriska förutsättningar.
Extra anpassningar
Fokusgruppen får frågan om vad extra anpassningar innebär för dem. Robert ger sin bild av hur de extra anpassningar han gör kan se ut:
Ja, konkreta anpassningar som jag tänker vad jag faktiskt gör. För mycket blir det att man gör extra anpassning för klassen. […] Vissa klasser kan jag vara rolig, för det är väldigt kul när de sitter fokuserade. (…) Andra klasser är de som tycker det är svårt. Där man behöver vara mer strukturerad. Där skriver man klockslag på tavlan (…) när det är paus, de här två sakerna först, och sen genomgång och sen ska ni läsa det här.
Ken däremot funderar vidare om hur man ska bedriva extra anpassningar: ”Mm, jag håller med, men sen (…) det här med att få till det, är en annan fråga. Det har jag upplevt som svårt”. Robert modellerar för eleverna på olika sätt, men Kens fundering indikerar att extra anpassning är enklare i teorin än att veta hur det praktiskt görs.
I klassrummet ger eleven Casper, förstaårselev på ett yrkesprogram, sin bild av vilken stöttning som ges: ” Vi är ju rätt många i klassen och många som brukar behöva hjälp, såå… det är inte så mycket hjälp man får där. (…) Om man fastnar kan man alltid be en klasskamrat om dom kan det”. Det blir alltså en del väntan i klassrummet om eleven behöver hjälp och om kamratstödet inte ger något kan det ta tid innan hjälpen kommer, eftersom klassen både är stor och många elever som behöver stöd.
Eleven Li läser ”igen” de kurser som hon missat på grund av sjukskrivning, i den särskilda undervisningsgruppen och en del andra kurser där hon ingår i olika klasser och sammanhang. Hon går sitt fjärde skolår och fick en plats via elevhälsoteamet som en särskild åtgärd, där hon är sedan ett år tillbaka: ”Ja, för att jag behöver extra stöd för jag har hamnat efter (…) eh, å sen har jag ADHD vilket gör att jag måste ha … ja, extra hjälp”. De uppgifter som Li arbetar med
31
är en av de extra anpassningar som ansvarig kurslärare har lagt upp på skolportalen Its Learning. Li berättar om vilket stöd hon får av gymnasielärarna på kurserna hon läser:
Li: Eh, ma…jag tycker inte man får så mycket stöd … alltså.
I: Är det via Its Learning som du nu håller på med den här specialpedagogiken, till exempel? Å betar av uppgifter där?
Li: Mm, jag kollar uppgifterna där, å så skickar jag in dom där till dom.
I: Mm … men ingen feedback från lärare om du funderar över något, eller så, via Its Learning? Li: Hm … Alltså, det kan man väl göra, men alltså, jag upplever att eh, dom har liksom inte tid (…) I: Å dom tar inte heller kontakt med dig?
Li: Näe, gud nej! Det gör dom inte, och det tycker jag väl är lite så här, dåligt egentligen. För att (…) det är ju ändå deras uppgift att man ska klara kursen, (…) Men, eh, dom bryr sig inte, känns det som. Dom bryr sig om dom som kan prestera (…)
Li upplever att hon inte får någon hjälp, eller att lärarna bryr sig, fast hon tycker de har ett ansvar att hon som elev ska lyckas i deras kurser. Hon anser att lärarna lägger kraft och energi ”på de som kan prestera”. Även om hon tog kontakt med lärarna, upplever hon att de inte har tid att hjälpa henne, eller att hon inte vill ta upp deras tid. Hon berättar vidare om hur hon upplevt klassrumssituationen:
Li: För att det e ofta så just med ADHD. Jag vet flera av mina kompisar som har det å går i vår klass (…) det är jobbigt för oss! Det är skitjobbigt! Å de e ju klart att det blir jobbigt för andra också. (…) Det blir inte så här att, ”Ni kan sätta er i ett grupprum”, utan det blir mer: (…) Ut! Ni är problem!
I: Att dom kanske inte tar reda på varför ni inte kan koncentrera er?
Li: Ja, eller dom vet det, men jag tror att dom bara tycker ”DU är störande!” Störningsmoment, liksom /skrattar/ . För, eh, dom andra kan ju inte koncentrera sig när inte vi kan! Men, eh, det drabbar ju oss också i vår inlärning.
I: Mm, mm … Ja, det blir en ond cirkel.
Li och hennes kompisars koncentrationssvårigheter är jobbigt både för dem själva och klasskamraterna. De anses vara ”problem” och skickas ut, något som kommer få konsekvenser för deras lärande. Casper berättar om hur han fick sin plats i den särskilda undervisningsgruppen:
Joo, alltså, vi pratade lite om det så…fram och tillbaka och jag tänkte: ja, men behöver jag det? Jag bara…att det inte går så bra för mig på just det här kapitlet. Men eh, jag är tacksam över att han sa åt mig att gå dit, för eh, den extra tiden har hjälpt mig mycket.
Casper är i den särskilda undervisningsgruppen utanför ordinarie lektionstid och säger själv att han är glad för den extra tid han kan lägga här på matematiken. Casper hade svårt att se att han hade problem med matematiken, men är glad att läraren stod på sig och erbjöd den extra tiden. Casper får frågan om han följer den övriga klassens planering: ”Ja, precis, den planering som alla andra har. Och hinner jag inte med den planering som jag behöver göra så åker jag dit och gör det bara.” För Casper verkar det uppfattas som ett uppdrag att bli färdig med det han inte slutfört.
32 Det stöttande arbetet
Nina, speciallärare, arbetar halvtid i den särskilda undervisningsgruppen, kollega med Janne, speciallärare, som är där på heltid i den särskilda undervisningsgruppen som är öppen varje dag mellan kl. 8-15:30. Nina tycker det är svårt att dra en tydlig gräns mellan extra anpassning och särskilt stöd då eleverna som kommer till dem har olika behov, medan Janne anser att den särskilda undervisningsgruppen är en sista åtgärd när alla extra anpassningar som gjorts tidigare i klassrummet inte gett önskat resultat.
Janne: Nja, men (…) alltså, när dom kommer till oss så ska som egentligen ha fått så mycket anpassningar som möjligt…
Nina: I klassrummet
Janne: … i det vanliga klassrummet, ja, egentligen, Och sen är ju vi … vi är ju liksom det sista … eh, ja det blir en, om det nu är en åtgärd, tycker jag. (…) och sen gör ju vi anpassningar per elev där inne. Vi kan nu inte göra likadant för allihop där, heller. Och några kan vi ju köra i grupp, andra måste man ta var och en för sig.
Däremot menar Janne att det för vissa elever görs extra anpassningar, såsom de elever i den särskilda undervisningsgruppen som kan arbeta tillsammans med andra där, medan andra behöver vara för sig själva, vilket då blir ett särskilt stöd. Mona berättar om vad som hände sin elev, som inte hade några godkända betyg från årskurs ett, men nu på andra året fått en plats i den särskilda undervisningsgruppen:
Mona: Men det som hände var plötsligt att den här eleven mådde jättebra (…) och lämnar in prov å… I: Oj, Michel: Trygghet
Mona: och det hade vi aldrig sett innan att den här eleven hade det behovet av att sitta lugnt, i ett eget hörn.
Det blev en överraskning för Mona, vårdnadshavare och mentorer att en plats i den särskilda undervisningsgruppen blev positiv för eleven, då denne inte gett någon av dem sådana signaler. I den särskilda undervisningsgruppen får nya elever veta vid första tillfället, att de för det mesta kommer att få arbeta självständigt. Men det förekommer en-till-en-undervisning:
Janne: Det behöver vi inte vara, men jag menar det e jätteskönt att vara två, för att då kan man sätta sig med en eller två elever i lugn och ro. Man kan gå iväg till det andra klassrummet med några fler (…) utan att dom känner att dom (…) inte får hjälp. För många upplever ju det när dom sitter i vanliga klassrum att dom inte får hjälp, (…). Det är många som säger att så här mycket har dom aldrig gjort någonsin på … en dag, eller en timme eller sådär.
Det är en styrka att vara två lärare i den särskilda undervisningsgruppen, särskilt för eleverna som kan känna att de har fått mycket gjort när de är där, något de upplever att de inte får i det vanliga klassrummet, eller den hjälp de behöver. Janne fortsätter:
Men sen så tänker jag, det är inte bara du och jag Nina. Sen har vi ju faktiskt, eh, … ett gäng specialpedagoger och speciallärare runt omkring oss också som (…) kommer in, och nåra av dom har sina egna [elever] som dom, jobbar med, fast dom gör det i den särskilda undervisningsgruppen. Och då kan vi ju nyttja, dom till andra också, så att….
33
Det stöd som bedrivs kan vara relativt flexibelt med spec. teamet som kommer in och kan både backa upp eller stötta egna elever som de undervisar i den särskilda undervisningsgruppen, något som Janne uppskattar. Särskilt skönt är det att vara fler som kan hjälpas åt när det exempelvis kommer elever som behöver ”ventilera”, som Nina uttrycker det och fortsätter:
Nina: Några har ju lite bagage å det är skönt att bytas av, tycker jag!
Janne: Den killen, han å jag satt ju här förra året jättemycket, men då ska man veta det att då var man ju väldigt ensam där inne!
Nina: Det är ju jättejobbigt, om det blir för mycket sånt där djupsnack.
Det kan vara tufft att vara själv när en elev har behovet att ”ventilera”, anser både Nina och Janne och att det känns viktigt att kunna hjälpas åt i sådana lägen. Li ger sin bild av hur betydelsefull en sådan kontakt är, som hon upplever att hon har med Janne:
Det är skitbra! Å just med Janne, för jag är mest med Janne, han är ju rolig! (…) Alltså, man kan gå hit och man behöver inte va rädd […] Man kan verkligen slappna av och prata med honom (…) så han är faktiskt skitviktig!
Relationen med Janne är oerhört värdefull och stöttande för Li, men också lättsam och skämtsam, vilket gör henne lugn och avslappnad. Det flexibla samarbetet mellan spec. teamet, Nina och Janne fungerar väl när Li kan få sådana värdefulla tillfällen med Janne.
Casper var först tveksam till att komma till den särskilda undervisningsgruppen men ser nu att det finns vissa matematiktal han behöver stöttning i:
Casper: Eh, det är ju skönt att de är där i så fall om det blir problem som blir svårt att lista ut och det. Så man kan få hjälp om man behöver det bara. Det är bara att be om det.
I: Vad är det för typ av tal du kan fastna på?
Casper: Det är såna här … när det blir svårt att få tag på det man behöver göra … när det blir mycket olika grejer man behöver göra för att lista ut talet.
I: Okej … Kan det vara att det är olika räknesätt du måste använda och sen är det massa olika led, liksom, att man…?
Casper: Jo, precis. Det var alldeles för många olika grejer man behövde göra för att få fram sluttalet.
Casper upplever att det är lätt att få hjälp i den särskilda undervisningsgruppen. Han har svårt att formulera sig kring det han tycker är svårt i matematiken men beskriver hur tal med flera steg är svåra att reda ut på egen hand. Li berättar vilket stöd hon får i den särskilda undervisningsgruppen: ”De stöttar mig jättemycket (…) å man får hjälp (…) och tar verkligen sin tid, å de e skitskönt! För det gör ju inte lärare annars (…)”. Li ger en bild av hur stödet ser ut för henne i den särskilda undervisningsgruppen:
Li: Jag behöver tydlighet, å liksom, eh … ja, dels så får jag egna scheman, för jag kan inte … Om vi säger att, ja, ”Du ska komma till den särskilda undervisningsgruppen ungefär den här tiden”. Det går inte! Jag måste liksom ha ett schema som säger exakt den här tiden ska du va här, och så här länge, så att jag vet om det. Det är jätteviktigt. Fast struktur /skrattar/ Eh …ja, sen behöver jag hjälp å komma igång med vissa uppgifter.
Li och Casper anser båda att de får hjälp i den särskilda undervisningsgruppen och att Nina och Janne har tid att ge dem den hjälp de behöver, något som de känner att de inte får i det ordinarie
34
klassrummet. Li har fått sin plats i den särskilda undervisningsgruppen via ett åtgärdsprogram. Casper kom hit på inrådan av sin matematiklärare och kommer utanför sin ordinarie undervisningstid där ett möte med specialpedagog inte ägt rum: ”Nej, det har vi inte haft.” berättar Casper.
Organisatoriska förutsättningar
När frågan om vilka utmaningar som lärarna upplever att det finns för att planera för en elev i den särskilda undervisningsgruppen uppstår följande dialog:
Michel: Tid. Mona: Ja
Michel: Det tar tid. Mona: Ja, det tar tid, ja.
Michel: (…) Man måste hitta en smidig modell där man… Till exempel, jag kommer nu från Janne som har skrivit jättefin planering, men jag … visste inte riktigt, om det här (…) Sen, hur man kommunicerar: är dem [eleverna] där eller hos mig? Eh, ibland väljer dom som dom vill…hm…
Robert: (…) Man behöver att det finns någonting som är likadant varje gång Michel: Rutiner, alltså, tydliga rutiner?
Robert: Ja, alltså, rutiner.
Tid, eller brist på tid, men också rutiner, såsom kommunikation av elevers planering och när de ska vara hos läraren eller när de ska vara i den särskilda undervisningsgruppen, kommer tydligt till uttryck under samtalet. Michel har synpunkter på att Janne hade gjort en planering utan att det kommunicerades med honom. Robert lyfter fram hur viktigt det är med rutiner och att det ser likadant ut varje gång, för eleven, vilket skapar trygghet både hos eleven men även hos honom själv. Janne och Nina diskuterar vilka utmaningar som finns att planera för elever:
Janne: Den knepiga utmaningen, tycker jag, kan vara eh…om man gör en planering när man inte har den undervisande läraren med på tåget. Oftast så är dom ju det, men ibland kan det vara så att det känns att det liksom … Ja, ”vi är på kapitel fyra” eller ”vi jobbar med andra världskriget, eller … så där. (…) Då tycker jag det kan vara knepigt att göra en planering när man inte riktigt vet…
Nina: Det är några som är mellan stolarna, känner jag…Dom tycker matten är svårt … dom där tjejerna Janne: Ja, dom finns ju också (Menar flickorna som precis dykt upp på öppet plugg, m.a.)
Nina: Jaa, det blir lite … ja, dom har inte riktigt klok planering å då planerar man upp åt dom.
Det är alltså svårt när uppgifterna blir för otydliga att göra en bra planering för eleverna. Dessutom menar Nina, angående flickorna som kommit till öppet plugg, att de har ”hamnat mellan stolarna” då ingen verkar tagit ansvar för deras planering i matematiken som de tycker är svår och kommer för att jobba med. Ken lyfter något som skulle kännas underlättande för honom som lärare:
Ken: Alltså, jag skulle kanske vilja se att det va … att…i den särskilda undervisningsgruppen kanske du måste göra en basic planering. Vad …ehm…som gäller för dom som går till den särskilda undervisningsgruppen och sen i klassrummet får det va mer levande, så tänker jag, alltså…
Robert: Ja, men visst!
Ken: Det är så svårt, liksom. Det får inte ta död på det, tycker det är viktigt… Unisont medhåll
35
Ken syftar med ”du” på sig själv och sina kollegor som har elever i den särskilda undervisningsgruppen och lyfter fram hur viktigt det är att få bibehålla lusten till yrket genom att få vara levande och kreativ i klassrummet.
Fokusgruppen säger att de får bra hjälp och stöd av personalen i den särskilda undervisningsgruppen där spec. teamet, Janne och Nina ingår. När det gäller elevärenden som tas upp med spec. teamet ger Ken också följande bild:
(…) Kontakten är fantastisk! Jag har ju eh…mailat med specialläraren mycket men, ehm…Jag kanske har väntat mig lite att få det här, att: ”Men, vi kör ett möte med den här eleven”, men samtidigt har det varit så här: ”Nämen, se till att hon går till öppet plugg, och så där, då, att man liksom lite granna kanske, eh…skjuter på det litegrann.
Trots att flera uttrycker att de får ett bra stöd så fungerar det inte alltid och Ken upplever att specialläraren från spec. teamet avvaktar med att vidta åtgärder.
Mona beskriver hur det måste skapas rutiner för att göra en planering för elev i den särskilda undervisningsgruppen och berättar hur hon tidigare fått skapa ett material för en tidigare elev som varit placerad där, till den elev hon nu har:
[…] Visserligen är det jag har utskrivet på E-nivå och kanske lite mer för att se var vi kan få upp det. Så, jag har ju inte upp till A-nivå, men det kan man kanske göra om (…). Det är bara att plocka över till den här eleven i den särskilda undervisningsgruppen… och sen följa uppgifterna på Its Learning och så gå dit och ge lite muntlig feedback. Men, det som är lite svårt ibland (…) vad har … eleven och personalen i den särskilda undervisningsgruppen diskuterat idag? Vad körde eleven fast på? Hur kan jag hjälpa den, (…). Ja, det kan ju vara lite svårt.
Mona tycker det är bra att redan ha färdiga uppgifter för eleven hon nu har placerad i den särskilda undervisningsgruppen, men det är svårt att veta vilken handledning som eleven får där. Robert beskriver att det finns svårigheter i att få kommunikationen att fungera i den särskilda undervisningsgruppen:
Robert: Jo, jag får ingen feedback från min elev som är i den särskilda undervisningsgruppen. Jag har ju ingen aning hur det går, men, eh, jag försöker prata med dom som är ansvariga i den särskilda undervisningsgruppen, då och då, men jag har ingen aning om, om det…Jag håller distans också
Ken: Hm
Robert: För det har vart ibland att man inte ska tjata för mycket för då blir det ångest och så, utan jag låter det va, nånstans.
Robert vill alltså inte ”tjata” eller skapa ”ångest” hos eleven och avvaktar hellre, men han har svårt att få en tydlig bild av de ansvariga i den särskilda undervisningsgruppen. Janne och Nina diskuterar hur samarbetet mellan spec. teamet och speciallärarna i den särskilda undervisningsgruppen fungerar och med gymnasielärarna:
Janne: Å vi kanske inte alltid ser lärarna, men lärarna kommer ofta ner, å träffar åtminstone specialpedagogerna som eh…lägger upp planer och grejer. (…) Men, eh, det är ju så å dom kommer ner å lämnar feedback. …] Å det är ju sånt som eh, tycker jag e skönt, att vi får rakt i ansiktet att dom inte tar det via mejl utan faktiskt tar sig tid å kommer ner (..)
36
Janne: Å sen är det en väldig skillnad att på, (…) Vad är extra anpassningar, och när tycker, eh…läraren i klassrumssituationen, att det faktiskt är dags att ta det vidare till extra stöd utanför klassrummet? Men, sen är en del väldigt snabba på att … nä, det här går inte!
Nina: En del signalerar fort.
Det finns flera lärare som tittar ner ibland och även kommer och ger feedback till en elev, något som upplevs positivt av Nina och Janne. De lärare som kommer förbi, där fungerar samarbetet bra, upplever de. Vissa lärare kan vara lite snabba att signalera om att de behöver hjälp, anser Janne och Nina som undrar om de extra anpassningar som bedrivits i klassrummet verkligen har uttömts innan de kommer till dem.
Deltagande elevobservation
En elev deltog i den deltagande elevobservationen i den särskilda undervisningsgruppen där