Saknad eller nystart tiden efter Sjöliden
Micke berättar om den tomhet och slentrian han upplevde efter det att han hade slutat på Sjöliden. Det är trist nu att inte ha något att göra på dagarna, det är segt att komma upp på morgonen, man kan ju lika gärna ligga kvar. Det är tomt att inte vara där ute, att inte komma iväg hemifrån. Stefan berättar att han upplevde det på ungefär samma sätt. Här sitter jag i min lägenhet och har ingenting att göra, jag har ju familj men dom har ju sitt, Det är fruktansvärt tråkigt att inte ha någonting att gå till, nåt att göra, då är det lätt att ta till drogen, och det har jag gjort många gånger, utan att jag har velat det. Man ska ha något att gå till som man trivs med, ett jobb eller vad det nu är, det är A och O. Då har man lättare för att sova, man har en godare aptit man har lättare för allting, Det är som ett schema man vet vad man ska göra, det blir lättare då. Och att det har en mening, rutinerna betyder mycket. Sen när man vet att man ska vara någonstans så sköter man sig också det är ju ett ansvar man har.
Även Micke berättar att det är lättare att ta till drogen när man inte har något att göra om dagarna. Micke berättar också att han ändå drack mer under den tiden när han var på Sjöliden, han drack sprit då och det har han helt lagt av med nu han dricker inte starksprit alls längre. Jag är ju periodare och fast jag var på Sjöliden trillade jag dit ibland. Men perioderna jag drack blev kortare och de nyktra blev längre men jag drack starksprit då, nu dricker jag bara öl och inte varje dag och ingen sprit. Jag är mindre nykter i längre perioder nu… Jag drack ju sprit då och det var värre jag höll ju på att supa ihjäl mig, jag drack ju dunkvis, då rasar man ju som en jävla lavin, man kunde ju ha minnesförlust på flera dagar, så är det inte nu, då kunde det vara kaos. Nu dricker jag bara öl, så det är ju bättre nu. Det var lätt att ta några öl när man ändå inte hade något att göra om dagarna, det är lugnare än de perioder som Micke beskrev att han hade förr då det rasade fullständigt ibland.
Krister har inte alls känt av den tomheten som Micke och Stefan gjorde när de slutade. Krister har gått vidare till något annat. Han har varit sysselsatt i olika verksamheter sen han slutade på Sjöliden och han har jobbat hårt med sin drogfrihet och varit drogfri i många år nu. Jag har ju gått stadigt uppåt. Jag har blivit bättre, jag var bra när jag slutade på Sjöliden också men jag mår ännu bättre nu, det blir ju bara bättre och bättre. Krister slutade på Sjöliden när han tyckte att det inte kunde ge honom något mer, han behövde gå vidare. Jag var färdig med sjöliden, jag gick vidare i min nykterhet. Där jag är nu har jag klättrat, fått mer personligt ansvar. Jag ville utvecklas, och det har jag gjort. Krister kände att Sjöliden hjälpte honom i början av sin nykterhet men sen behövde han gå vidare för att som han säger utvecklas, för att komma dit där han är idag.
Anders berättar att sen han slutade på Sjöliden dricker han mycket mindre och han har helt slutat med att röka hasch. Jag super mycket mindre och jag har helt lagt av med att röka brass, jag har inga perioder alls nu som jag hade då. Jag har nästan lagt av det kan bli några öl men det är inte ofta och det blir aldrig några perioder av det. Anders menar att det var svårt för honom att dra ner på drogen så länge han var på Sjöliden. Det var för mycket drogsnack och för många aktiva som man träffade varje dag då blev det lätt så. Nu har Anders kämpat med sin nykterhet för han vill ta tillbaka sitt körkort. Jag har lämnat pisseprov och cdt prover(kolhydratfattigt transferrin, ett speciellt blodprov) och idag har jag fått körkortstillstånd. Det är inte dåligt det!
Sammanfattande analys
Micke och Stefan kände en väldig tomhet när de hade slutat på Sjöliden, de kände ingen struktur på varken dagen eller veckan längre. De upplevde att det var mycket lättare för dem att ta till drogen då de ändå inte hade något att göra. Både Micke och Stefan beskriver att de helt saknade meningsfullheten, de tappade motivationen det var lättare att ta till drogen. Krister och Anders däremot gick vidare i livet mot nya mål, Krister var nykter och gick vidare i sin nykterhet fick nya arbetsuppdrag som gav honom mer ansvar och han kände att han utvecklades. Anders klarade av att dra ner på drogen avsevärt, han slutade helt med hasch och har idag fått körkortstillstånd. Han har kämpat för att nå dit och att få tillbaka körkortet betyder mycket för honom, han lämnar regelbundet CDT prover och klarar att hålla nykterheten betydligt bättre än när han var på Sjöliden.
Min tolkning är att Krister och Anders känner en stor meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet. Micke och Stefan saknade även hanterbarheten, de hade svårt att klara de krav som att vara drogfria när de inte hade strukturen i och med att åka till Sjöliden längre. Därav hade de en låg känsla av begriplighet också de tappade sin struktur på dagen.
Orsaker till att sluta på Sjöliden
Micke berättar att han tyckte det var tråkigt att det blev så att han slutade på Sjöliden, det började med konflikter som han idag tycker var onödiga. Jag förstår inte varför de gjorde så här men de började ta med sig verktyg och spiklådor och det fattades saker när jag skulle göra något. Jag ifrågasatte detta och sa det är ingen som snor någon spik. Det här gjorde att vi började reta oss på varandra, så enkelt och onödigt började det. Det fortsatte med diskussioner kring maten då Micke kände sig utnyttjad för att han skulle betala maten med sin pension medan de som har bistånd fick maten gratis. Micke menade att om han jobbade skulle väl han också ha maten gratis. Sen tyckte jag det var orättvist med betalningen för maten, de som har pension får betala medans de som har bistånd får maten gratis. Jag tyckte att det var orättvist, jag jobbade hårt i skogen och skulle betala maten. Vi rök ihop ordentligt båda arbetsledarna och jag och det var bäst att jag slutade.
Även Stefan beskriver att han slutade på grund av en konflikt men han minns inte riktigt vad det handlade om. Det var nog att vi inte kom överrens. Stefan berättar istället om hur viktigt det är att de som kommer till Sjöliden inte är i för dåligt skick. Missbrukarna
får inte vara för nergångna när de kommer dit ut, är dom det ska de till ett behandlingshem först. Det blir inte bra för de andra heller som är där om det kommer någon som är i full gång, så kan det inte vara. Det får inte bli så att man bara ska tugga om drogen hela tiden det är för jobbigt, det är det tråkigaste som finns. Stefan upplevde det som jobbigt om drogen fick för stor plats på Sjöliden och tyckte att det skulle vara en fristad från sådant.
Krister berättar att han var färdig med Sjöliden han ville gå vidare i livet och det har han gjort. Jag var färdig med sjöliden, jag gick vidare i min nykterhet. Där jag är nu har jag klättrat, fått mer personligt ansvar. Jag ville utvecklas, och det har jag gjort.
Anders berättar att han blev avskriven från Sjöliden han slutade inte av egen vilja. Han hade för hög frånvaro som gjorde att han till slut blev avskriven. Anders upplevde inte att det var orättvist på något sätt han menar att han var så sjuk så det gick inte att vara kvar på Sjöliden i längden ändå. Jag blev avskriven, jag hade för dålig närvaro, jag hade varit borta en del för jag var sjuk och helt slut i kroppen. Så ringde den ene arbetsledaren och sa att om jag inte kom nästa dag så skulle jag bli avskriven. Men jag kunde inte ta mig ur sängen. Ja det var ju som det var, jag kunde helt enkelt inte. Han (arbetsledaren) hade varit schysst länge, jag hade ju varit borta en del med mina perioder och så, men han ville ju gärna ha mig kvar så han försökte länge att hålla mig kvar. Men det gick inte, så jag slutade då.
Vad är den största förändringen med att inte vara med i verksamheten
Både Micke och Stefan beskriver att den största förändringen för dem med att inte vara med i verksamheten längre var att de saknade rutinerna, vännerna och att få komma iväg hemifrån. Jag tyckte om båda arbetsledarna även om det kunde skära sig ibland, jag saknar att vara där ute. Jag var egentligen inte färdig med Sjöliden, jag gjorde ju rätt mycket, det var ju stranden där borta och att sätta staket. På frågan om det blev för mycket jobb svarar Micke att så var det inte alls, tvärtom han tyckte om att det var omväxlande.
Nä nä det var inte frågan om det. Det är ju så här nu man vaknar går upp äter tittar på tv, går ut, tiden går, det är en jävla slentrian, samma, samma dag ut och dag in, så är det ju inte när man är på Sjöliden. Där hittade man på saker igen dag var den andra lik, jag gjorde allt möjligt, och de visste att jag gjorde det jag skulle. Först när jag slutat var det en väldig tomhet, kompisarna där ute, jobbet. Rutinerna att komma upp på morgonen, få saker och ting gjort, det blir ingen ordning på det, inga rutiner. Man åt på bestämda tider, det kan ju vara så nu att man inte äter middag förrän vid sju åtta på kvällen. (Skratt) Jag saknar ju faktiskt till och med tjafset som var.
Stefan berättar så här; Jag tycker nog att det är att jag inte har något att göra, ingen rutin på någonting det är slentrian, klockan bara går och tiden med den. Dagarna bara rullar på, inget blir förändrat det är som ett ekorrhjul. Jag sitter ju mycket här i min lägenhet, jag får ju inget jobb jag är för gammal för det nu, vem skulle vilja ha mig? Jag vill inte ens tänka på det. Även om jag är kreativ och visst kan hitta på saker så blir det drygt, och de pengarna man får de räcker ju inte till så himla mycket de heller. Man måste ju komma ut och träffa lite folk ibland. Jag älskar människor. Det måste finnas något annat, komma ut lite.
För Krister var det steg framåt i livet och från missbruket när han slutade på Sjöliden. Det är ju ett steg man tar ifrån missbruket, man går vidare. Nu identifierar jag mig inte som en missbrukare längre, jag är ju en nykter alkoholist men jag ser mig inte som en missbrukare längre det gjorde jag ju innan. Jag har varit nykter för länge nu.
För Anders har det blivit en nyktrare tillvaro sen han slutade på Sjöliden. Ja jag dricker mindre, mycket mindre sen missar jag ju en fin frukost, skratt, nä men det var väl bra på Sjöliden,,, Ja, men Sjöliden är ju bra för dem som behöver komma ut som kanske inte har så stort kontaktnät, som blir sittande hemma ensamma. Jag har ju många människor runt mig så jag har ju inte det behovet. Sen är det ju jättebra att man äter därute det finns ju dem som kanske inte skulle äta så mycket annars. Sysslorna som görs är väl ok bara det inte blir för tungt, flyttar och så. Sen ska det ju vara frivilligt man ska inte kunna villkora med biståndet och tvinga ut folk på Sjöliden för det blir ju inte bra för någon. Anders själv fick ju det villkoret; att börja på Sjöliden eller får du bara matnorm och han upplevde ju inte det som bra precis.
Rekommendera Sjöliden
Alla intervjupersoner skulle rekommendera andra att börja på Sjöliden. Krister menar att det passar både för folk som kommer ifrån behandlingshem eller inte vill åka på något. Jag skulle rekommendera det både till folk som kommer från behandlingshem, eller har problem med droger, jag har rekommenderat Sjöliden till många. Stefan tycker att det är bra att det inte är några drogkontroller, för som han säger det är inte bra när det är tvång. Det är bra att det inte är nån tvång på drogkontroller, ska man ha det ska det gälla alla både alkoholister och narkomaner. Det är inte bra när det är tvång, jag har alltid kunnat säga när jag har varit påverkad, jag behöver ingen kontroll för det.
Micke menar att ska man vara på ett ställe som Sjöliden ska man vilja vara där ute, inte bli tvingad eller placerad ut dit. Han menar att det är viktigt att alla trivs med varandra, att det inte blir bråk. Han menar också att man måste vilja göra något om man ska vara på Sjöliden. Jag kan rekommendera folk till Sjöliden men inte vem som helst, inte till nån som är tokig i huvudet, då passar man inte där ute, sen måste man måste vilja jobba, få något gjort.
Anders säger också att det inte passar alla att vara på Sjöliden. Jag skulle berätta att det är ett fint ställe som är helt ok med trevliga människor och bra mat särskilt frukosten, Sjöliden är bra det passar en del men inte alla. Krister tycker att det är viktigt med gemenskapen, att man kommer iväg till något inte blir sittande hemma själv. Sitter man hemma själv, blir det lättare att man dricker. Man är ett bra gäng där ute, en bra kamratskap. Det är viktigt att det är trevligt, att det känns bra.
Sammanfattande analys
Micke slutade på Sjöliden för han kände sig misstrodd och utnyttjad även om han tyckte att det var onödigt att det skulle bli en konflikt av det så blev det så. Stefan slutade även han på grund av en konflikt som han idag inte ens minns vad det var det handlade om. Krister gick vidare i livet, i sin nykterhet och utveckling och mådde jättebra med det,
han såg det som ytterligare ett steg ifrån missbrukslivet när han självmant slutade på Sjöliden. Anders blev avslutad på grund av för hög frånvaro men han kände inte att det på något sätt var en orättvis behandling han var för sjuk. Både med sina perioder av drickande/drogande och hans kroppsliga värk gjorde att han inte klarade av Sjöliden. Micke och Stefan berättar att de kände en tomhet när rutinerna och vännerna försvann på Sjöliden, det var tråkigt att inte komma iväg hemifrån. Stefan uttrycker även att han kände en ängslan över att inte ha något jobb, att inte vara behövd vill han inte ens tänka på. Gemenskapen har haft en stor betydelse både för Micke och Stefan som upplever att de har blivit ensammare sen de slutade.
Anders tycker att det var ganska bra på Sjöliden med maten och arbetsuppdragen bara det inte blev för tungt. Han anser att det är bra att det finns något som Sjöliden för en del men det passar inte alla och han anser bestämt att man inte ska kunna tvinga folk ut dit. Micke tycker också att det är viktigt att man inte tvingar ut folk på Sjöliden för det är viktigt att alla trivs när man är en grupp som ska samarbeta. Micke menar också att det är viktigt att man vill få något gjort om man ska vara på Sjöliden. Stefan anser att det är bra att det inte är drogkontroller för det är inte bra med det tvånget, han tycker att det känns som han blir misstrodd av att behöva kollas. Alla intervjupersoner har eller skulle kunna rekommendera Sjöliden till andra för gemenskapen, maten och arbetsuppdragen.
Min tolkning genom det salutogena synsättet blir att alla intervjupersonerna har en känsla av sammanhang igenom processen hur de slutade på Sjöliden. Och vidare i vad som var den största förändringen med att inte vara på Sjöliden längre. Även om två av dem upplevde tomhet och att de blev mer ensamma så kände de en begriplighet och en hanterbarhet, de förstod varför de valde att sluta och orsakerna till det. Meningsfullhet kände de också i och med att de själva löste sitt problem, de valde att sluta på grund av en konflikt.
För Krister och Anders som inte slutade av samma anledningar som Micke och Stefan har känslan av sammanhang varit hög. Krister som slutade för att gå vidare i livet och utvecklas valde det själv och har känt begriplighet – förstått sig själv, sin omgivning och tillvaro samt att vara förstådd. Hanterbarhet han har haft tillgång till sina egna resurser, balans mellan krav och egen resurs, och meningsfullhet han har haft motivation att söka en lösning på sin situation, ville utvecklas, gick vidare. Anders blev avslutad men även han har känt begriplighet i sitt beslut att sluta. Hanterbarhet i att han har förstått sina resurser och meningsfullheten i att minska sitt drogintag så pass mycket att han idag har ett körkortstillstånd och siktar på att inom snar framtid ha tillbaka körkortet.