Alla intervjupersonerna berättar om hur de upplevde tiden på Sjöliden och vad det var som betydde mer eller mindre för just dem. Micke berättar att han kände båda arbetsledarna sen tidigare och han gillade dem, han tyckte också att det var en rolig jargong mellan alla som var på Sjöliden. Micke tyckte om att han hade ett ansvar och att man litade på honom. Kan man säga paradiset, det kanske är ett för starkt ord men nåt åt det hållet. Jag sa att jag sköter mitt ni vet vad jag är, låt mig va, och jag gjorde det jag skulle. Ja, jag fick göra precis som jag ville själv, de visste ju var jag fanns. Jag trivdes storartat med det jag gjorde. Micke berättar också om hur viktigt det var att jobbet blev bra och att det såg snyggt och prydligt ut.
Stefan beskriver också att han tyckte om jobbet och ansvaret som medföljde, fast det var skönt att det inte var för stort ansvar. Jag trivdes med jobbet som jag gjorde det var omväxlande och det var roligt. Sen var det bra att man kunde vara sjuk och det var inte hela världen, man hade inte för stort ansvar heller. Eftersom det var som det var, så drabbade det ingen om man var borta på samma sätt som om det varit ett vanligt arbete.
Krister berättar att han var med i början då när huset renoverades och hela verksamheten var ny och under uppbyggnad, han tyckte att det var väldigt meningsfullt. Det året var han nykter för att han hade något meningsfullt att göra. Jag upplevde det positivt i stora drag, jag var ju med då i början när man byggde och renoverade i huset och det var ju roligt att få vara med om det, man kände ju sig som en pionjär. Jag hade inte varit nykter det året om det inte hade varit för Sjöliden.
Anders berättar att han upplevde att det var för mycket ”drogprat” på Sjöliden, alla pratade om drogen, att de skulle gå till bolaget när jobbet var slut, eller frågades det om någon hade något eller kunde fixa något, det bjöds ju också på en del och det tyckte Anders var jobbigt även om han både kunde bjuda själv eller tacka ja till ett erbjudande. Jag tycker att det var för mycket drogsnack och sen kunde en del vara påverkade och det störde mig och det kunde ju sätta igång suget också, jag tyckte inte om det, det gjorde att jag hade svårare att hålla mig ifrån perioderna också, det blir svårt när det är så mycket drog runtomkring. Anders menade att de som var på Sjöliden var för långt ifrån nykterhet för att sätta värde på verksamheten och att de som var påverkade inte respekterade vare sig andra deltagare eller verksamheten.
Sjölidens betydelse
Att vara på Sjöliden har betytt mycket för alla intervjupersonerna på olika sätt, Micke berättar att för honom var det ansvaret och jobbarkompisarna som betydde mycket. Jag skötte mitt och gjorde det jag skulle och det visste dom. Jag fick göra precis det jag ville, och det blev bra. Jag visste ju vad som behövdes göras och det var ett ansvar som jag tyckte om. Att komma iväg och att ha jobbarkompisar, bara det, att få slänga käft lite och att ha några som man träffar varje dag, rutinerna, man kom ju upp på morgonen och fick lite gjort.
Stefan tycker också att sammanhållningen och rutinerna hade stor betydelse. Sjöliden betydde jättemycket, det var en god sammanhållning och sen att jag hade något att göra, när jag kom hem på eftermiddagen kunde jag tänka, åh nu ska jag till Sjöliden i morgon igen, det var en glädje att veta att man hade något att gå till. Man visste att man hade något att göra, Som jag trivdes med. Jag såg fram emot det, och det var fritt och bra.
Krister blev drogfri under sin tid på Sjöliden. Jag hade ju inte varit nykter om det inte varit för Sjöliden. Så det är klart att Sjöliden har betytt mycket för mig. Anders berättar att han tyckte om att få komma iväg hemifrån, komma ut och träffa andra människor och inte bli kvar hemma och glo på TV. Anders tyckte också att det var bra att man fick mat på Sjöliden, för att det är viktigt för människor som är aktiva i ett drogmissbruk att man äter och inte bara super eller knarkar som han utrycker det. Det betyder ju en del att man kommer ut och få vara social, maten betydde ju mycket också, att man får mat i sig, men den ska ju vara gratis för alla och inte bara för dem som har bistånd. Det är ju detsamma som att jobba gratis. Anders tycker att det är orättvist att de som har sjukpension måste betala för maten men de som får ekonomiskt bistånd får maten gratis, han tycker att när man är på Sjöliden och jobbar så ska man åtminstone få maten gratis, annars är det utnyttjning av människor. Anders menar att ska maten nu vara en morot för att man ska vilja vara på Sjöliden så ska väl det gälla för alla som är där och jobbar.
Anders menar att om maten ska fungera som en morot så ska det gälla för alla.
Trygghet, sammanhållning och gemenskap
Personerna som var på Sjöliden har betytt mycket för intervjupersonerna när de var där, både arbetsledarna och deltagarna. Micke berättar att han fortfarande träffar en del av dem som var på Sjöliden när han var där och han berättar att en av arbetsledarna hade stor betydelse för honom. Arbetsledarna betydde mycket, de var en trygghet de kollade ju så att man mådde bra och kom hit (hem) och såg att man levde om man hade haft en period. Det var inget tjafs de var bara måna om en. Den ene arbetsledaren ringde varje dag när man hade en period, Ibland kom han hit (hem) till mig, och pratade en stund och hade jag varit igång en tid kunde han säga till mig – nu får du följa med ut i morgon. Man var ju inte så glad för det först men sen när man klarnade till i skallen så insåg man ju att man hade ju kunnat fortsätta en vecka till, han hjälpte en att bryta och att man fick komma ut till Sjöliden hjälpte ju till. Micke tyckte att det var bra med den relationen som han hade med arbetsledarna. Det var en trygghet att de fanns där och hörde av sig till honom och en hjälp när han inte själv kunde sluta dricka att han fick komma ut till Sjöliden för att komma ifrån den onda cirkeln.
För Stefan var det sammanhållningen som var viktig och den trygghet som en vardagssammanhållning ger. Jag trivdes med sammanhållningen där ute, även att det var högt till tak ibland, det hände att vi rök ihop men så är det ju på alla arbetsplatser. Stefan tyckte att det var skönt när man lärde känna alla deltagarna därute för då kunde man vara som man är, man kunde slappna av. Stefan uppskattade även att det var ”raka” puckar, som han sa det var inga krusiduller.
Krister berättar att det var särskilt en arbetsledare som ställde upp för honom när han hade det jobbigt och det betydde otroligt mycket för honom. Det var avgörande för hans kämpande med drogfriheten att han fick den stöttningen. De andra därute betydde mycket för Krister också. En av arbetsledarna har betytt mycket för mig, han var helt suverän han har ställt upp jättemycket för mig, han har stöttat mig otroligt mycket, jag fick ringa honom efter jobbet också om jag behövde. Jag hade inte klarat det om det inte hade varit för honom. Han hjälpte mig genom kriser när jag lika gärna hade kunnat falla tillbaka i missbruket. Sen var det en del andra därute som betydde en hel del för mig, alla därute betydde egentligen mycket för mig, det var jättebra folk därute. Det var en bra gemenskap. Fast ibland kunde det bli turbulent där ute men vi redde alltid ut det. Krister tycker som Stefan att det är skönt när människorna runt omkring är raka, säger som det är och vad de tycker.
Anders har inte riktigt samma uppfattning som de andra, han blev tvingad dit och det skapar inga goda förutsättningar. Det var roligt att komma ut och träffa folk och jag tyckte att jag hade en del riktigt givande diskussioner med en del, men jag var ju tvingad ut dit och det blir inte bra när man är det. Även om Anders tyckte att Sjöliden var ok så finns tvånget med någonstans i bakhuvudet hela tiden och han tycker inte att det känns bra.
Sammanfattande analys
Tre av intervjupersonerna upplevde att tiden på Sjöliden var meningsfull, de tyckte om sysselsättningen och ansvaret. Anders upplevde att det var för mycket drogprat och det var jobbigt för honom. Jag tolkar att alla intervjupersonerna upplevde en begriplighet av sin vistelse på Sjöliden. Hanterbarhet upplever Micke, Stefan och Krister men Anders upplever inte att han har någon balans mellan de belastningar han blir utsatt för och de resurser som han har för att klara av det. Micke, Stefan och Krister känner ett engagemang i vad de gör på Sjöliden, alltså upplevde de en meningsfullhet, men det gör inte Anders. Han upplever bara att det var jobbigt för honom med drogpratet, det gjorde att han inte kände något stöd från verksamheten i sitt kämpande mot drogen.
Sjöliden har betytt något för alla som har varit där, Micke beskriver att det var ansvaret och jobbarkompisarna som betydde mycket, för Stefan var det sammanhållningen och rutinerna. Både Micke och Stefan sätter alltså stort värde på gemenskapen, de upplever gemenskapen både begriplig och meningsfull. Krister som blev nykter på Sjöliden har en hög förståelse för sin värld, upplever att livet har en mening – känsla av meningsfullhet den motivationella komponenten i KASAM. Krister känner även begriplighet – han förstår sig själv och sin omgivning och känner att han är förstådd. Krister känner också hanterbarhet, han klarar att bli nykter. Anders tycker att det är bra att komma iväg hemifrån och att träffa folk men han är kritisk till belöningssystemet som Sjöliden har. Han tycker att det är orättvist. Min tolkning är att även Anders upplever meningsfullhet och begriplighet av tiden på Sjöliden, han förstår men han håller inte med.
För Micke och Krister har arbetsledarna betytt väldigt mycket men även de andra deltagarna. För Stefan betydde sammanhållningen väldigt mycket och Anders tyckte att det var bra att komma ut och träffa folk men han hade svårt för att acceptera vistelsen på Sjöliden för han upplevde det som tvång. Micke och Krister upplever hanterbarhet och meningsfullhet, hanterbarhet – tillgång till egnas och andras resurser för att möta krav, meningsfullhet i relationen till arbetsledare och andra deltagare. Det upplever även Stefan, meningsfullheten i sammanhållningen, Anders känner den också fast han har svårt att acceptera tvånget som han känner. Samtliga intervjupersoner har en känsla av sammanhang - KASAM även om den inte är så hög för alla men Krister har en hög känsla av sammanhang när han berättar om meningen/betydelsen av sin tid på Sjöliden.