• No results found

Hälsofrämjande arbetet i skolan, vad främjar och vad hindrar?

7. Diskussion

7.3 Hälsofrämjande arbetet i skolan, vad främjar och vad hindrar?

I det främjande arbetet finns som nämnt två spår (Socialstyrelsen & Skolverket, 2017). Det ena är att generellt informera om hur man främjar hälsa och det andra är att skapa en främjande kontext. Även här kan svårigheter att bedriva ett hälsofrämjande arbete uppstå om det inte står tydligt vad begreppet innebär och insatserna riskerar att glida över i förebyggande karaktär. Utifrån empirin ses det generella hälsofrämjande arbetet i form

av föreläsningar, temadagar och veckor har en god intention men har för det mesta inte ett neutralt eller salutogent ingångssätt då temat ofta fokuserar på riskfaktorer och undvikandet av dessa vilket verkar direkt förebyggande. Precis som tidigare forskning påtalat bör informerande och varnande föreläsningar kompletteras med öppna diskussioner utan värdering med en salutogen ingång i ämnet (SOU 2000:19).

Det andra spåret, det som främjar skolans psykosociala miljö, är nog enligt empirin det som verkar mer mödosamt att skapa då den kräver samsyn och god kommunikation mellan och i hela skolans sociala miljöer. Det beskrivs att för att kunna arbeta med KASAM bör man själv kunna uppleva detsamma i sin arbetssituation (Guvå & Hylander, 2017). Tolkningen av empirin och kuratorernas känsla av KASAM visar på vissa brister i begriplighet och hanterbarhet i arbetsrollen och i förhållande till sin organisation men att de alla har en känsla av meningsfullhet i sitt arbete. Detta resultat stöds även av det nationella forskningsprojektet Kunskapsintegration och professionellt

lärande, mångprofessionellt samarbete och förhandling av innebörder inom skolans elevhälsoarbete (2007-2010), även kallad Elevhälsoprojektet om skolkuratorers

upplevelse av KASAM på sin arbetsplats (Guvå & Hylander, 2017). Projektets kuratorer upplevde även de svårigheter med hanterbarhet och begriplighet med sitt uppdrag men kände unisont meningsfullhet med sitt arbete. Enligt Antonovsky (1987) är upplevelsen av meningsfullhet den viktigaste komponenten då individer som upplever något som meningsfullt kommer fortsätta kämpa på trots motstånd och otydlighet i uppdraget. Dock anar författarna till denna uppsats att detta arbetssätt kan föranleda utmattning hos skolkuratorn.

Att komma ut i organisationen och samarbeta med pedagoger kan enligt denna studie upplevas vara problematiskt då kuratorerna upplever att samarbetet beror på och grundar sig i den andres öppenhet och engagemang för det psykosociala arbetet. Finns mottaglighet kan goda samarbeten inledas men någon enhetlig större struktur på det hälsofrämjande arbetet saknas över skolan generellt. Allt verkar bero på individuella insatser och ansatser och inte kunna vila i ett strukturerat uppdrag eller på organisationen. En tolkning utifrån empirin är att samtliga skolkuratorer har viljan att komma ut i verksamheten och samverka men om inte rektor understödjer eller direkt arbetsbeskrivning förekommer för insatserna finns ingen grund eller grundläggande form för den enskilde kuratorn att följa.

Å andra sidan visar skolinspektionens granskning att elevhälsans personal sällan initierar eller bedriver det förebyggande och hälsofrämjande arbetet (Skolverket, 2019). Detta arbete utförs istället ofta av lärare på uppdrag av rektor. Granskningen visar dock att de undersökta skolorna mycket sällan har ett systematiskt utvecklingsarbete med tydlig strategi i uppföljning, analys, planering och genomförande av insatser. Den som är ansvarig för att organisera detta är rektor på skolan, både i lärarlag och i elevhälsan (Guvå & Hylander, 2017; Skolverket 2019). Här undrar författarna hur dessa hälsofrämjande insatser på skolan kan organiseras mer systematiskt. Dock skall det psykosociala arbetet ledas av den enda i ämnet utbildade, det vill säga kurator (Sherman, 2006). Författarna av denna uppsats tycker sig utläsa att problemet kan ligga hos ledning och dess kunskap och förståelse av vikten av ett gott psykosocialt klimat på skolan, både bland anställda och elever.

Tiden att arbeta hälsofrämjande upplevde alla intervjuade skolkuratorer vara något som pressade samtidigt som fördelningen av resurser, det vill säga hur mycket tid i procent som kuratorn hade i förhållande till sin anställning och elevantal, skiftade stort. Till skillnad från Pettersson et als (2019) undersökningsresultat, där det hälsofrämjande arbetets utrymme stod i direkt relation till tidsbrist orsakat av för stort elevantal, upplever författarna att tidsutrymmet möjligen har en viss aspekt i problematiken. När det kommer till att föra det hälsofrämjande arbetet framåt upplevs strukturering av tid vara ett större hinder då flera av de intervjuade kuratorerna, trots stora elevgrupper, uttalar att deras skolor har tydlig struktur och gott hälsofrämjande samarbete i hela organisationen. Som tidigare uttalat så prioriteras ofta enskilda, akuta åtgärder vilket leder till minskad tid till det generella hälsofrämjande arbetet, så kurators arbetsinsatser påverkas direkt av den generella kunskapen om psykosocialt arbete på skolan. Här kan då kuratorns arbete bli kontraproduktivt och ge upphov till moment 22. För lite tid åt övergripande psykosocialt arbete i skolan leder till fler individuella åtgärdande insatser (Hjörne & Säljö, 2004).

Lång arbetserfarenhet, eget engagemang, stora kontaktnät samt målmedvetenhet hos kuratorn verkar, enligt denna studies resultat och tidigare forskning, vara positiva egenskaper som underlättar att driva det hälsofrämjande uppdraget (Isaksson, 2014). Men både tidigare forskning och empirin talar för att en god kontakt med rektor samt att som kurator själv ha en tydlig förförståelse för uppdraget kan bidra till att ha mandat att driva igenom önskade insatser (Guvå & Hylander, 2017). Dock kan det förstås, utifrån empirin,

att uppdraget med att driva det hälsofrämjande arbetet på skolan på detta sätt är krävande och ensamt. En informant med lång erfarenhet i yrket beskriver kärleken till det psykosociala uppdraget i skolan. Men samtidigt understryks att hen aldrig igen skulle orka forma det mödosamma arbetet från början i en ny organisation. Detta skulle ta knäcken på hen totalt.

Related documents