Hinder och möjligheter i det hälsofrämjande arbetet

Skolkuratorerna beskriver att de har intentionen och viljan att arbeta för en hälsofrämjande skola. Vissa upplever det enklare och andra möter större eller mindre motstånd och hinder. Som informant D uttryckte det så är de faktorer som underlättar arbetet och de faktorer som kan skapa svårigheter olika sidor på samma mynt. I empirin återkom olika parametrar som gynnade eller hindrade kuratorn att arbeta hälsofrämjande. Dessa är:

Tid

Alla de intervjuade kuratorerna upplever att deras tjänst är för liten i relation till uppdraget. Flera kuratorer upplever att den tid som krävs för att organisera uppdraget och för att hitta inspiration och samla kraft inte finns. En informant upplever att mycket tid

går åt till att springa från möte till möte utan tid för reflektion mellan. Även om handlingsutrymmet finns så saknas tiden att utföra arbetet i praktiken.

Skolkuratorernas arbete upplevs ofta hamna i akut styrda åtgärder trots en önskan att arbeta förebyggande och hälsofrämjande. Detta för att tiden helt enkelt inte räcker till och upplevelsen av en ständig ström akuta problem som kräver åtgärder känns förlamande.

Hur hittar man möjligheter att hitta en handbroms att dra i och bara stanna upp allting trots att man känner att det är HUR mycket som helst, ingen har egentligen ens tid att sitta i det här samtalet kring förebyggande … Hur börjar man bromsa så att man får två timmar att ens prata om: hur ska vi förebygga? Att våga släppa på de åtgärdande insatserna för att sätta sig ner och prata om det förebyggande när det bara skriker efter att man måste åtgärda, åtgärda. Hur ska man hitta den balansen?

Ekonomi

Ekonomi upplevs påverka alla skolkuratorer. De flesta uttalar att deras skola lider av besparingskrav eller inköpsstopp. Detta kan visa sig i uppdraget i form av förändrad anställning eller att skolan blir tvungen att säga upp viktiga stödresurser. Även i den yttre miljön kan ekonomiska besparingar visa sig i form av tomma skolgårdar där man inte ens har råd att köpa en boll åt de på rasten uttråkade eleverna.

Såsom informant D uttrycker “Ja, vi vet alla att det är inte så skolan får säga, man får inte motivera beslut med att det inte finns pengar men i slutändan är det de blir.” De flesta kuratorerna tar upp att de önskar att samhället förstod hur illa dessa besparingar i skolan tar på elever och personal.

Rektor och ledning

Majoriteten av alla kuratorerna uppger som avgörande faktor att rektor är väl insatt i uppdraget. För återkommande och viktigast är det uttalade behovet att den som leder det hälsofrämjande arbetet, det vill säga skolans rektor, är väl insatt i uppdraget. Genom att få och ha förtroende, uppbackning samt mandat till beslut och viss delegering från skolans ledning underlättas det hälsofrämjande arbetet avsevärt för kuratorn. Men även om rektor är insatt och positiv önskar fler av de intervjuade kuratorerna, och framförallt de som var nyare i sitt yrke, ett tätare samarbete med denne. De som jobbat längre känner sig tryggare i sin yrkesroll och är nöjda med att få mandat att själva kunna ta beslut med vetskapen om att man har skolans ledning i ryggen. Att ha en rektor med förståelse för det psykosociala uppdraget upplevs göra det enklare att nå ut till hela skolan. Informant C

förklarar att hela kuratorsuppdraget påverkas av rektorns medvetenhet för det nya uppdraget.

För man står sig helt slätt som kurator om man har en rektor som säger -fast du ska sitta med samtal. Det är en väldigt gammalmodig bild av vad en kurator ska göra men om man kommer och är väldigt sugen på det och tänker att det är det man ska göra som kurator då kommer man kanske inte heller ta sig ur det.

Vid återkommande skiften av ledning menade samtliga kuratorer som upplevt att det försvårar det hälsofrämjande uppdraget avsevärt då denna förändring ofta gav nya impulser och även krävde icke positiva nystarter eller fördröjningar av elevhälsoprojekt.

Samsyn i det hälsofrämjande arbetet på skolan

Respondenterna uttrycker att de i det stora hela upplever en samsyn på det hälsofrämjande begreppet i elevhälsan även om det kunde skilja sig åt på detaljnivå. Mycket beror på hur mycket gemensam tid de får till att arbeta tillsammans och om man ger ämnet hälsofrämjande utrymme i dagordningen på möten. Men då uppdraget är diffust och samarbetet överlag på skolan i de psykosociala frågorna mestadels är svagt så upplevdes det vara svårt att enas i en samsyn i det hälsofrämjande arbetet. Kuratorerna upplever att mycket berodde på intresse och engagemang hos pedagoger samt utrymmet kuratorn får i sitt uppdrag att arbeta informerande ute i arbetsgrupper. Svårigheter att kunna lyfta det hälsofrämjande rent retoriskt till resten av skolan upplevdes av alla informanter i olika grad. Informant A påpekar:

Sen så kan jag väl uppleva att glappet till lärarna, att verkligen få med dem på tåget gällande hur kan vi på riktigt jobba hälsofrämjande. Det är ett litet glapp där. Det känns ibland som de är inne i lite samma hjulspår och då få dem att förstå hur kan vi konkret jobba med det här i vardagen är ett större steg.

Hen beskriver att en kollega i elevhälsan har försökt att “trycka in det i nåt lärarmöte här och där, de här begreppen och så”.

Informant D upplever ibland att elevhälsan får köra sitt eget race.

En av kuratorerna är aktiv ledare i flera grupper såsom arbetslag och trygghetsteam. Detta ger möjligheter att lättare driva uppdraget. Behovet av gemensamma studiedagar tillsammans med pedagoger på temat hälsofrämjande finns. Även här påtalades vikten av att ledningen driver det arbetet.

Jag tror det är allas ansvar. Att alla måste våga kliva på den och stanna upp och tro på det och våga välja att tro på förebyggande och hälsofrämjande. Att våga anamma det även om det känns skitkonstigt men jag tror också att man behöver ett starkt ledarskap där som säger: nu ska vi göra det här och vi måste våga bryta det vi brukar göra och… alltså man måste ha jättetydliga, så här gör vi nu, det kommer kännas konstigt men vi måste börja någonstans.

Utbildning

De flesta av informanterna har en socionomutbildning eller likvärdig utbildning och upplever att de på den inte fått så mycket inblick och förkunskaper i skolkuratorers arbete vilket utgör ett hinder för förståelsen av ett hälsofrämjande arbete i skolan ”Jag känner mig ganska bildad som socionom men jag känner mig ganska grön som kurator”.

Samtliga intervjuade kuratorer är överens om vikten av att hålla sig uppdaterad gällande forskning, riktlinjer och aktuella samhällsfrågor för att lättare kunna bedriva ett hälsofrämjande arbete i skolan. Vidareutbildning för skolkuratorer, såsom SPSMS nätutbildning, möjliggjorde en tryggare roll som kurator. Dessa uppdateringar är sällan i skolans regi utan mera upp till skolkuratorns personliga intresse och engagemang. Skolan som institution var helt ny för samtliga i början av deras kuratorsanställning. Detta innebar att det var en ny värld att utforska. En av de mest erfarna kuratorerna menar att om man sätter sig in i det lagförda uppdraget som en skolkurator har utifrån Lgr 11 så kan man luta sig emot att de två första kapitlen handlar om just det psykosociala arbetet och dess vikt för skolans generella lärouppdrag. Detta kan fungera som ett stort stöd speciellt om kuratorn är nyanställd.

Erfarenhet

Det visade sig bland informanter att ju längre arbetslivserfarenhet desto säkrare känner de sig i sitt arbete. Erfarenheten ger också en tro på att kunna driva sina frågor samt veta vad de vill driva även om omgivningen och andra omständigheter förändras. Då det sällan finns en inarbetad kuratorskultur på skolan upplevs arbetsformen skapas av kuratorn själv vilket leder till ett ganska ensamt och tungt jobb. Som informant A menar ”det kan ju bli så pass fritt att man inte har en aning om vad man ska göra. Man vet bara att man ska jobba förebyggande och hälsofrämjande men man får nästan lite prestationsångest över hur, för man vet inte rent konkret”. Tidigare erfarenhet inom det sociala arbetet är något som upplevs som en tillgång. Att ta med sig den erfarenheten samt det kontaktnätet gör

att man lättare kan arbeta både generellt och individuellt. Att vara duktig på att knyta sociala kontakter ansågs som en användbar förmåga i yrket.

Handlingsutrymme

Fler av kuratorerna upplever att det kunde vara svårt att få legitimitet att utföra sina arbetsuppgifter. En informant beskrev att det var viktigt att själv veta om och sätta värde på sin psykosociala kompetens samt ha en rektor och ledning som gjorde detsamma. Trots det upplevde informanten att hen var tvungen att stå upp för sin rätt att utföra sina arbetsuppgifter som faktiskt kuratorn oftast är den ende som har akademisk utbildning för.

Alla kan saker om socialt arbete, alla säger fast det måste väl ändå vara bättre att vi gör så här? Fast jag skulle ju aldrig gå in och säga att nu tycker jag att matteundervisningen ska läggas om. Så det gäller att stå på sig och ha lite skinn på näsan och säga- fast det här är min profession inte din.