Hållbarhet & planering

Hållbarhet är ett genomgående framträdande begrepp inom den studerade planeringsdiskursen och fungerar som nodalpunkt i hur det talas om planering. Följande bild illustrerar olika tecken och element som förankrats i hållbarhet och definierar dess betydelse inom planeringsdiskursen utifrån den studie som gjorts.

Bild 1. Bilden illustrerar begrepp som förankrats med hållbarhet i planeringsdiskursen.

Som framgår av bilden kopplas hållbarhet i planering an till många olika former av element och tecken, vilket breder ut sig i ett spann av olika betydelser. Det ger hållbarhet en bred mångtydighet, vilket gör det svårt att skildra vad hållbarhet betyder utan att sätta det i en särskild kontext. Denna form av mångtydighet känns igen, utifrån De Roo och Porters (2007:1–2) beskrivning av hållbarhet som vagt begrepp. För att tydligare förstå

vad hållbarhet kan innebära, kan det förankras i olika element som tillskriver det mening. På detta vis tydliggörs vad hållbar planering syftar till. Följande delar presenterar hur hållbarhet förankras i diskursen, som;

perspektiv, effektivitet, förtätning, resande och som livsmiljö. Detta sammanfattas med ett stycke om hur dem tillsammans tillskriver mening till hållbarhet i planeringsdiskursen.

- 29 -

5.1.1 Hållbarhet & perspektiv

Hållbarhet som perspektiv på utveckling, är inte ett element som uttrycks genom språket i diskursen i en bestämd form. Det uttrycks dock implicit hur utveckling ska beaktas för att det ska ske på ett hållbart vis, och utifrån dessa tecken som framhävs om detta, formas en form av hållbart perspektiv, om hur planeringsfrågor ska beaktas. Den fyller en viktig funktion inom hållbarhetsdiskursen genom att hantera olika former av motsättningar och antagonistiska förhållanden. Genom följande resonemang uttrycks att:

Borås ska utvecklas som en levande och långsiktigt hållbar kommun. Med hållbar utveckling menar vi en utveck-ling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter till ett bra liv. Det kräver ett helhetstänkande. I ett hållbart samhälle går social välfärd hand i hand med ekonomisk utveckling och en god miljö. En hållbar utveckling skapar också bättre förutsättningar för återhämtning, t.ex. vid större ekonomiska eller miljömässiga samhällsförändringar. Hållbarhet är med andra ord ett övergripande perspektiv för utveckling och förändringar i vår kommun. (Borås kommun, 2018:7).

I denna text vidhålls flera kopplingar till hållbarhet. Hållbarhet uttrycks vara något som ska ske i utvecklingen av kommunen. Hållbar utveckling kopplas till att tillgodose behov idag, utan att äventyra framtidens förutsätt-ningar. Detta är ett uttryck som antyder till perspektiv om kontinuitet, men är också fullt med värdeord, som bra och god. Dessa kan fyllas med olika betydelser, som påverkar tecknets innebörd. Den utveckling som sker, uttrycks alltså ska vara förankrad i att ta hänsyn till behov i nutid och framtid. Detta kan förstås som en form av perspektiv. För att vidhålla ett sådant perspektiv uttrycks helhetstänk vara en förutsättning, ett uttryck som kan förstås som övergripande synsätt att se på ting, på utvecklingen i detta fall, ur mer än ett perspektiv.

Ytterligare en vag formulering som kan tillskrivas olika betydelser. Viss klarhet i om vad som ska tas i beaktande ges dock genom meningen efter:

En hållbar utveckling skapar också bättre förutsättningar för återhämtning, t.ex. vid större ekonomiska eller miljömässiga samhällsförändringar. (Borås kommun, 2018:7)

Det kan förstås som att helhetsperspektivet ska inkludera hänsyn om de tre delarna av hållbarhet, då ekonomiska, ekologiska och ekonomiska aspekter kopplas till hållbart samhälle. Slutligen uttrycker stycket att

hållbarhet är ett perspektiv för att se på utveckling. Enligt det tidigare citatet uttrycks att planeringen ska till-godose behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter, vilket kan förstås som ett perspektiv om kontinuitet i planeringen. Övergripande perspektiv uttrycks också för att beskriva kommunens planering. Detta tyder på en syn på helhet, vilket kan förankras med perspektivet. Följande uttryck visar på samma delade förståelse om vikten att beakta kontinuitet:

Vi utvecklas hållbart där utvecklingen tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. (Halmstads kommun, 2020:5).

Genom dialog med planerare uttrycks perspektiv om hållbarhet som viktigt för hållbar utveckling. Det kopplas vidare samman med begrepp som kan ses som flytande signifikanter, som balans, avvägningar och samsyn (Planerare Halmstad, 2021 & Planerare Lund, 2021). Dessa är begrepp som kan tillskrivas stor varierad mening beroende på vilken kontext de sätts i, men säger inte mycket enbart av sig själva. T.ex. kan balans användas för att uttrycka hur förtätning ska ske med förhållande till grönområden. Då ges ordet en förståelig betydelse-tillskrivning om vad det syftar till. I förhållande till forskningsöversikten så känns diskursens uppbyggnad igen. Brundtlandrapportens definition att tillfredsställa mänskliga behov idag och i framtiden (Hendenus et.

al., 2018:28) ger likartad antydan till beaktande av kontinuitet. Fokus på balans och helhetsperspektiv i hållbar utveckling känns också igen från den övergripande hållbarhetsdiskursen som presenterats i forsknings- översikten. Genom den undersökta planeringsdiskursen går det att förstå hållbarhet som ett perspektiv på utveckling i planeringen. Perspektivet kan förstås som att det ska garantera likvärdiga behov nu och i fram-tiden, och att perspektivet utgörs av balanserad helhetssyn på ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet.

Ingen enskild form av strategi, eller element får ta över och definiera hållbarhet i planeringen. Olika former av strategier tillämpas för att åstadkomma hållbar utveckling i planeringen. Genom planeringen är olika strategier ofta förankrade till element i hållbarhetsdiskursen. Hållbarhet som perspektiv är väl förankrat i dessa.

- 30 -

5.1.2 Hållbarhet & effektivitet

Effektivisering kan förstås som ett element i diskursen som används för att beskriva hur hållbarhet ska förverk-ligas. Det används också för att förena andra former av element och tecken inom diskursen, och används därför ofta för att förmedla hegemoniska interventioner, genom att reducera antagonistiska förhållningsätt, som riskerar uppstå mellan andra element i hållbarhetsdiskursen. Följande exempel visar på hur Lunds översikts-plan uttrycker sitt målområde:

Det växande Lund, Det gröna Lund och Det nära och levande Lund beskriver var och en hur kommunen ska möta en ökande befolknings behov av bostäder, arbetsplatser och service, hur vi kan växa både hållbart och resurs-effektiv och därigenom värna befintliga miljöer, jordbruksmark och grönområden, hur vi ska möta pågående och kommande klimatförändringar och efterföljande effekter samt hur planeringen ska få hela kommunen att leva och växa. (Lunds kommun, 2018a:15).

Här uttrycks att kommunen kommer möta en ökad befolkning, och att detta kommer kräva att tillgodose olika former av behov. För att tillgodose behov förklaras att kommunen behöver växa och det framhålls en ambition om att detta ska ske på ett hållbart vis. Det uttrycks att både växa och hållbarhet kan samexistera. Det är kopplat till resurseffektivitet och genom formuleringen växa både hållbart och resurseffektivt löses möjliga konflikter mellan tecken som representerar ytkrävande markanvändningar, som bostäder, grönområden samt

jordbruksmark. Effektivitet blir en väsentlig del för att få diskursen att gå ihop, om att låta både till- skrivningarna utvecklas och bevara förutsättningar att samexistera utan konflikt. I och med att tillväxten inte

sker på bekostnad av resurserna. Detta kan ställas i relation till vad Huang (2018:1) framhåller om att man har ett hållbart tillstånd så länge den totala tillgången av resurser är den samma. Diskursen visar här på ett liknande förhållningsätt till hållbarhet. Att växa kopplas här också an till att tillgodose behov hos befolkningen idag, och effektivitet blir kopplat till att värna om att bevara resurser, vilket kan ses som en form av att bevara behov, en kontinuitet.

Resurseffektivitet ger en antydan till att resurser ska användas på effektivare vis, vilket antyder till en process om förbättring av nyttjande om befintliga resurser, vilket här uttrycks ge utrymme till att också växa. I följande uttryck framhålls att:

En tät och sammanhållen bebyggelse är resurseffektiv markanvändning. Den minimerar energiförbrukning, ut-släpp och infrastrukturinvesteringar. Tätortsnära grönområden värnas, och obebyggd mark kan sparas för framtida behov. (Borås kommun, 2018:20).

Här ges ytterligare förståelse till betydelsen av elementet effektivitet. Resurseffektiv markanvändning kan förstås som att så lite naturresurser ska användas som möjligt och detta bygger upp förståelsen om hur man vill planera. Tecknet markanvändning förankras här med tät bebyggelse och dessa tecken/element bygger tillsammans upp en förståelse om bebyggelsestruktur i diskursen. Detta kan förankras i elementet förtätning.

Resurseffektivitet uttrycks också leda till minskningar kring energiförbrukning, utsläpp och infrastruktur- investeringar. Så vida är effektivisering ett element som används för att hantera olika förståelser som bygger den vida planeringsdiskursen, för att förankra dem i en hållbar diskurs. Det uttrycks också att:

Genom att så långt som det är möjligt utnyttja befintliga resurser effektivt, kan staden växa ekonomiskt hållbart.

(Borås kommun, 2018:7).

Här uttrycks att effektivitet tillåts ge utrymme för att växa ekonomiskt hållbart. Effektivitet kan i fallen förstås som en process som ger marginal till att växa, samtidigt som kontinuitet kan bevaras. Det ges ingen förklaring i dessa formuleringar om det finns några begränsningar kring möjligheten att växa. Vikten av att växa, och förmågan för effektiviteten att hantera framhålls dock som märkbar genom diskursen. Detta visar också på hur effektivitet används för att både växa materiellt och ekonomiskt. I diskursen finns en samsyn om effektivitet att både spara kostnader och resurser. Genom föregående tolkning av formuleringar kan tillväxt förstås som antydan till ökning, en form av förändring, vilket går emot logiken om bevarande och kontinuitet. Effektivitet används dock för att förmedla att nyttjandet av resurser minskas (per enhet), trots utveckling. Behov ät i centrum av hållbarhets perspektivet och det är dennes kontinuitet som egentligen understryks behöva bevaras.

Effektiviteten blir ett element som används för att garantera detta i diskursen. Samtidigt kan hållbarhet som

- 31 -

perspektiv tillämpas och vidare överstryka eventuell antagonism, genom att framhålla vikt av balans och helhetssyn om de strategier diskursen vill förmedla. Effektivitet blir ett viktigt element för att upplösa eventuell antagonism, genom att knyta samman och balansera tillväxt med resursutnyttjande. I följande stycke framhålls hur elementet om effektivitet kan ta sig uttryck i planeringsdiskursen.

5.1.3 Hållbarhet & förtätning

Som antytts i föregående stycke är förtätning ett element kopplat till effektivitet, samt hållbar utveckling.

Förtätning förekommer genomgående som element i diskursen och konkretiseras genom att förankras i olika utvecklingsstrategier hos kommunerna. Genom följande citat uttrycks att:

Större områden för bostadsbebyggelse pekas ut i översiktsplanen. Då kommunen är positiv till förtätning eftersom det är ett resurseffektivt och miljömässigt hållbart sätt att växa. (Halmstads kommun, 2020:2).

Här kopplas bostadsbebyggelse ihop med elementet förtätning, vilket motiveras med tidigare element om effektivitet och tillväxt. För att förstå förtätnings funktionalitet i detta uttryck måste förståelse om de andra elementen vidhållas. Förtätning förknippas här med en positiv benämning i diskursen, med ordet positivt, något som bidrar till hållbarhet. Följande citat uttrycker att:

Borås Stad planerar för ett hållbart samhälle och arbetar för att invånare ska ha en hälsosam livsmiljö både i stad och på landsbygd. Nybyggnad sker i första hand genom förtätning i tätorter och nära kollektivtrafik. En hållbar stad är en tät och blandad stad där vi bygger på redan byggda ytor och på så sätt har kvar tillgången till gröna stråk, vattendrag och parker. Hållbar förtätning innebär att människor kan transportera sig på ett hållbart sätt. (Borås kommun, 2018:17).

I detta stycke förklaras hur ett hållbart samhälle ser ut och utvecklas. Livsmiljö (ett element som analyseras senare) framhålls förankrat i hållbart samhälle. Det framhålls att hållbart samhälle utvecklas genom nybygg-nation som är förankrat i elementet förtätning. Till förtätning kopplas också tecken som kollektivtrafik samman. Då de framhålls utvecklas med hänsyn till varandra. Av formuleringen ovan framgår att förtätning kan ske genom ett hållbart perspektiv genom att ta hänsyn till vilka ytor man bygger på. Hänsyn förankras med att man utvecklar staden på redan byggda ytor och att ytor som värdefulla miljöer som i stycket omnämns vara gröna stråk, vattendrag och parker bevaras. Så vida önskas förtätningen ske på bebyggda ytor. Detta antyder på att förtätningstrategier kan ske på både bättre och på sämre vis, då skildringar som hänsyn framhålls som viktiga. Trots att elementet har förankrats med positiva värdeord från det tidigare citatet. Det är tydligt att det finns en önskan om hur förtätningen ska gå till. Det uttrycks också att hållbar förtätning leder till hållbara transporter, vilket sammankopplar elementet om förtätning med elementet om resande (vilket studeras senare). Det har dock redan uttryckts i ovan citat att förtätning ska ske på platser som är placerade i hänsyn till kollektivtrafik. På sådant vis bygger de två elementen upp förutsättningar för varandra i planeringsdiskursen, men är också beroende av varandra. Följande stycke uttrycker att:

Förtätning pekas ofta ut som ett hot mot parker och andra gröna värden i staden. Varje enskilt förtätningsprojekt kan leda till en principiell kamp mellan olika intressen där det blir en avvägning mellan hög bebyggelsetäthet och de gröna ytorna. För att Lund ska lyckas utvecklas till en blandad, tät och grön kommun är förhållningssättet när det kommer till förtätning i gröna miljöer viktigt. förtätning i Lunds kommun bör ske på andra ytor än hög- kvalitativa grönytor och endast på grönytor när det visats att alla andra alternativ är sämre ur ett hållbarhets- perspektiv. (Lunds kommun, 2018a:27).

Här framhålls en potentiell negativ koppling om förtätning, genom ord som hot. Att det finns potentiellt antagonistiskt förhållande mellan förtätning och andra värden, som grönytor i stadsbyggnaden, vilket också är kopplat till hållbarhet. Detta visar på en grund för diskursiv kamp kring elementet förtätning, då det finns möjlighet för det att ske på mer och mindre hållbara vis. Vilket i sig gör att elementet kan ha ett antagonistiskt förhållande till hållbarhet, om det förankras med icke hållbar betydelsetillskrivning. De möjliga motsätt- ningarna mellan förtätning och hållbarhet försöker reduceras genom att tillämpa en form av hållbarhets- perspektiv på utvecklingen, genom att understryka vikten om avvägningar mellan olika intressen inom hållbarhetsdiskursen. På sådant vis blir hållbarhetsperspektivet, om helhetstänk och avvägningar ett sätt att genomföra en hegemonisk intervention när det finns flera kopplade tecken och element som logiskt sätt kan

- 32 -

stå i konflikt med varandra i diskursen. Ett konkret exempel på detta kan vara; Förtätning ska ske i staden, det är hållbart för mindre resurser tas i anspråk på andra ställen än staden, men förtätning ska inte ske på värdefulla ytor i staden för de skapar en ohållbar stadsmiljö. Detta exempel skildrar tydligt hur förtätning förutsätter att det finns alternativa ytor, till värdefulla ytor som strategin kan tillämpas på. Om det ska ske hållbart.

Liksom effektivitet, kan förtätning också tolkas som en process, och det framhålls inte ha någon given begränsning. Vad händer om förtätning och bevarande av värdefull stadsmiljö inte kan ske samtidigt? Då

uppstår en antagonism i diskursen. Hållbarhetsperspektivet skjuter denna antagonism framåt, på ett logiskt plan kommer dock motsättningar slutligen uppstå.

5.1.4 Hållbarhet & resande

Hållbart resande är, som antytts ett element som är väl förankrat med effektivitet och förtätning, och vidhåller en övergripande hegemoniskt förhållande till varandra om hur de tillskriver mening till hållbarhet i planerings-diskursen. Genom följande formulering uttrycks att:

Inriktningen att bygga en tät, attraktiv blandstad är stark. Centralt är att översiktsplanen utgör ett paradigmskifte mot hållbart resande. Trafikutvecklingen och omställningen mot hållbara transportslag är en nyckel för en hållbar utveckling. Det blir nödvändigt att använda hela verktygslådan för att göra omställningen såsom trafikstrategi, parkeringsstrategi samt beteendeförändrande insatser. I översiktsplanen är inte trafik- och bebyggelsestrategi två olika delar. Umeås översiktsplan är tydligt en integrerad trafik- och bebyggelsestrategi. (Umeå kommun, 2018:16).

I detta stycke kopplas hållbart resande an till en omställningsprocess, där flera tecken hjälper till att definiera den omställningen som framhålls förankrad med hållbart resande. Det antyds till att vara en ansträngande omställning, som både beskrivs påverka de fysiska strukturerna och medborgares sätt att leva. Det här fram-håller att hållbart resande medför förändring på stadsstrukturen, vilket också antyds av formuleringen om att bygga tätt i början av stycket, samt att människors sätt att leva i staden förändras. Attraktivitet lyfts också i stycket och ger en antydan till att detta värde åtminstone kommer vara bevarad genom den förändring som sker. Det framhålls också att resande och förtätning inte kan ske var för sig inom hållbar planering, utan att elementen är integrerade, beroende av varandra, vilket gör att de omnämns för att beskriva varandra. Precis som föregående stycke framhöll. I detta stycke kopplas hållbart resande an med värdetecken, som nyckel, för att understryka dess vikt och del av hållbar utveckling. Tecken som paradigmskifte och omställning tyder på att elementet hållbart resande bryter/står i konflikt mot tidigare tillskrivningar om hur resande ska ske i staden.

I följande stycke tillskrivs ingen konkret betydelse av hur hållbart resande ser ut, utan mer vad det påverkar.

Citatet framhåller att:

För en hållbar utveckling av Halmstad ska andelen yteffektiva och hållbara resor öka. Halmstad är en kommun som planerar för att växa och detta innebär att fler framöver ska använda samma transportsystem. Den fysiska planeringen ska utformas så att gång, cykel och kollektivtrafik stödjs och blir det självklara valet. Prioriterings-ordningen är gång, cykel, kollektivtrafik och sedan bil. (Halmstads kommun, 2020:35).

Denna formulering förankrar hållbar utveckling med hållbara resor, att det är något som hänger samman.

Tillskrivningen yteffektiv framhålls också här till hållbara resor, vilket är förankrat med de omnämnda tecknen gång, cykel och kollektivtrafik, men inte med bilen. Det framhålls också i stycket att detta är något som ska öka, att det alltså handlar om en form av process som ska öka, åtminstone när hållbara resor kopplas till hållbar utveckling. Denna förklaring betyder också att det ska tolkas som att hållbara resor antingen ska vara yteffektiva, eller att fler yteffektiva resor ska ske, i förhållande till vad som sker nu. Detta är något förvirrande förklaring, då det kan antyda till flera olika saker. Antingen ska fler använda samma transportmedel samtidigt för effektivitetens skull (vilket kan tyda på kollektivtrafik). Eller så ska fler använda samma typ av transport-medel (dvs. antingen bil, kollektivtrafik, gång eller cykel). Nästa meningar visar dock på att hållbar planering vill att fysiska planeringen ska utformas efter tecken som gång, cykel och kollektivtrafik, och att detta är något som medborgarna ska välja. Åter igen antyds att medborgarna ska ändra sitt beteende i hur de utnyttjar staden.

Det uttrycks att i hållbart resande ska gång, cykel och kollektivtrafik prioriteras. De får så vida en upphöjd status. Det framgår att bilen ges utrymme och utesluts inte som alternativ till resandet, trots fokus på de andra transportmedlen. Detta kan förstås som en kompromiss mellan gamla och nya planeringsideal. Åter igen antyds

- 33 -

att det hållbara resandet ska få vara med och definiera stadsstrukturen, så att miljön blir mer gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig. Trafikvänlig kan i denna situation ses som flytande signifikant, då dess betydelse kan variera i hög grad, beroende på vilken tillskrivning det ges. Dessa olika tecken i sig kan tillskriva denna flytande signifikant varierad betydelse beroende på vad för betydelse dessa tecken fylls med. T.ex. tillskrivs vägcyklist, pendlarcyklist och barncyklist inte samma mening till ordet cykel, eller vad en trafikvänlig miljö är. Detta tecken är alltså högst kontextberoende.

I följande citat uttrycks att elbilen (likt traditionella bilar) är förknippad med trängsel och att bilen inte är förankrat med den planering som vill åstadkommas. Följande uttrycks:

Man får ju ofta höra just nu att elbilen kommer lösa allting, men det stämmer ju inte för oss. Det är ju egentligen

Man får ju ofta höra just nu att elbilen kommer lösa allting, men det stämmer ju inte för oss. Det är ju egentligen