Sammanfattande analys

I omställning mot hållbart samhälle är det viktigt att förstå vilka medborgare som vinner och förlorar på att denna förändring sker, och att förstå vad som rättfärdigar denna omställning. Det är därför viktigt att studera på vilken grund den hållbara agendan vilar i planeringen och vad för motsättningar den möter. Uppsatsens problemformulering framhåller att de två principerna allmänintresse och hållbar utveckling i grunden har snar-lika syften, att tillgodose behov för en identifierad grupp, men att deras kontext och perspektiv skiljer sig åt.

Syftet med denna studie har varit att få en större förståelse för hur allmänintresse och hållbarhet förhåller sig till varandra inom svensk planering, samt se vad för inflytande hållbar utveckling har över allmänintresset.

Fokus har legat på övergripande förhållande och inte på detaljer om hur enskilda delar av begreppen kan förstås. Detta förhållningsätt har varit en nödvändighet för att avgränsa studiens omfång. Studien har presen-terat insyn kring hur hållbarhet och allmänintresse förhåller sig till varandra. Studien har genomfört diskurs-analys av planeringsdiskursen för att ge insyn på förhållandet mellan allmänintresse och hållbarhet. Här avslutas denna studie med en sammanfattande analys.

Hållbarhet i planeringen

I planeringsdiskursen läggs stort fokus på att beskriva hållbarhet utifrån disciplinens behov och förutsättningar.

Hållbarhet förankras i planeringen med element som perspektiv, effektivitet, förtätning, hållbara resor och

livsmiljö. Tillsammans beskriver de en planering med perspektiv om helhetssyn, effektivt nyttjande av resurser, tät och blandad bebyggelse, anpassat för hållbart resande utifrån gång, cykel och kollektivtrafik, samt fokus på att skapa jämlika förutsättningar för medborgarna. Den presenterade forskningsöversikten framhåller en mer ingående beskrivning om principen hållbar utveckling än vad diskursen skildrat. Diskursen är dock mer förankrad med sitt eget område, planeringen, och anpassar begreppen efter sina behov. Denna anpassning stämmer väl överens med forskningsöversiktens skildring om hur begreppen hållbarhet/hållbar utveckling kan anpassas till särskilda discipliners behov (Campbell, 2016:394).

Genom diskursen förankras hållbarhet med ekonomiska, ekologiska och sociala aspekter. Det framhålls att planeringen kräver helhetstänk, och att det i ett hållbart samhälle tas hänsyn till dessa aspekter. Aspekterna framhålls också av forskningsöversikten som en viktig del i beaktande av de olika hållbarhetsdimensionerna (Hopwood et. al., 2005:38–39). Samtidigt återger diskursen en svag skildring om hur dessa aspekter ska viktas med varandra vilket gör det svårt att förstå vad som begränsar en hållbarhetsdimensions utrymme framför en annans, annat än att de ska balanseras med varandra i utvecklingen. Utifrån otydliga förankringar blir det svårt att förstå vad som begränsar om något kan ses som hållbart eller ohållbart genom diskursens skildring av hållbarhet. I planeringsdiskursen finns ett stort fokus på utveckling och att främja tillväxt i planeringen, vilket i huvudsak framhålls som fysisk tillväxt, men som även berör ekonomisk tillväxt. I diskursen beskrivs hur detta kan ske på ett hållbart vis genom strategier om resurseffektivitet och förtätning. Genom forskningen är det debatterat om hållbar utveckling och tillväxt kan samexistera (Hopwood et. al., 2005:44). Inom diskursen förekommer tecken på möjlig motsättning till tillväxtens möjligheter, genom stadsbyggnad och

förtätning-strategier som kan riskera andra hållbara värden. Utan tydliga avgränsningar, som mellan hållbarhets- dimensioner och tillväxtstrategier blir det svårt att förstå begränsningarna för hållbarhet i planeringen. Detta

gör att det inte går att avgöra huruvida diskursen vidhåller perspektiv om en svag eller stark hållbar utveckling, som Hopwood et. al. (2005:40) diskuterat.

En viktig betydelsetillskrivning hållbarhet har i planeringsdiskursen är som perspektiv. Detta perspektiv för-klarar ett förhållningsätt som ska intas för att planeringen ska ske på hållbart vis enligt planeringsdiskursen.

Perspektivet kan beskrivas med begrepp som samordning, helhetssyn, balans och avvägning. Detta är vaga och tolkningsbara begrepp som används för att beskriva hur en hållbar planering ska ske. De skildrar inget konkret tillvägagångsätt utan framhåller mer en inställning som planeringen ska inta. Genom diskursen är detta

- 44 -

perspektiv avgörande för att få hållbarhetsdiskursen i planeringen att gå ihop. Då det kan svepa över vaga skiljaktigheter och undanröja antagonistiska förhållanden. Ett tydligt exempel där detta får stor betydelse är kring strategin hållbar förtätning. Denna funktion framhålls som ett övergripande perspektiv för utveckling och planering, vilket möjliggör för det att tillämpas på många olika områden och byta skepnad efter behov.

Perspektivets vaghet och flexibilitet gör dock att det blir svårt att urskilja prioriteringar, vilket leder tillbaka till hållbarhetens förståelse i planeringen. Perspektivet skapar ett ständigt omvärderande om vilka värden som ska eftersträvas. Samtidigt krävs en viss skicklighet för att förstå och tolka perspektivet, för att lyckas produ-cera en form av planering som kan leva upp till dessa beskrivningar om att ha helhetssyn och balans i plane-ringen, så att den blir hållbar enligt planeringsdiskursen.

Allmänintresse i planeringen

Genom studien har ett antal perspektiv om allmänintresse framträtt i planeringsdiskursen. Allmänintresse som begrepp används sällan i diskursen och allmänintressets betydelse i diskursen är tolkad utifrån forsknings-översiktens förståelse om principen. Om skildringar av funktioner i diskursen som kan kopplas till principen om allmänintresse, att avgöra vilka intressen som ska eftersträvas inom planeringen för allmänhetens bästa (Alexander, 2002:228).

En form av allmänintresse som urskilts är allmänna intressen, en utilitaristisk form av allmänintresse förankrad i planerarnas beaktande av medborgarnas intresse. Vilket väl förankras med översiktsplaneringen och dennes inriktning som till stor del är präglad av hållbarhet. En annan form är allmänintresse som riktlinjer, ett enhetligt allmänintresse, som är väl förankrat med miljö- och hållbarhetsmål, som får stort inflytande på översikts- planeringen och planerarnas arbete och som förstås ge stöd åt hållbar utveckling. Allmänintresse förekommer också i form av lokal politisk styrning samt medborgarprocess som är förankrade med intressen från lokal politik samt lokala medborgargrupper. Dessa allmänintressen förhåller sig delvis förankrade med hållbarhet i planeringen. Då intressen som förhåller sig både mer och mindre förankrade med hållbarhet kopplas till dessa allmänintressen. Vilka intressen som ska beaktas i samhället varierar över tid (Strömgren, 2007:11) och dessa allmänintressen visar på komplicerade förhållanden när det råder antagonism om intressen som ska beaktas.

Det tydligaste intresset som skapar delning kring dessa allmänintressen är resor som både förankras med bilism och hållbart resande, som förhåller sig antagonistiska till varandra. Resor i staden är centralt för att förstå den hållbara stadens utformning, då hållbart resande är ett av de centrala elementen som bygger upp diskursen om hållbar planering och är förankrat med såväl förtätning, effektivitet och livsmiljö. Bilen förhåller sig antagon-istisk till detta synsätt om resande, vilket ger upphov till delning inom diskursen. Politisk styrning och medborgarprocess motsätter sig inte hållbarhet i planeringen, men denna skiljaktighet ger upphov till flera antagonistiska förhållanden mellan de olika delarna av allmänintresset samt mellan allmänintressen och håll-barhet i planeringsdiskursen. Ett annat exempel från diskursen som visat sig ge upphov till antagonism är bostadsutveckling, vilket kan förstås på olika vis. Det kan både framhållas som hållbart och ohållbart i planeringen och båda delarna förekommer inom diskursen. Genom analyserna framgår hur planerings- disciplinen ger stöd för omställning till hållbart samhälle. Politisk styrning och medborgarprocess kan tydas framhålla skildringar som bromsar omställningen, men de framhålls inte hindra den. Detta kan förstås som att planerarna ser hållbarhet som ett övergripande samhällsintresse, medan politiker och medborgare i vissa frågor intar en annan inställning. Där av beror synen på hållbarhet som allmänintresse på vilket perspektiv som intas.

Dessa skildringar från diskursen visar på att de två delar av allmänintresset där medborgarna har störst ut-rymme att framhålla sin syn om den lokala samhällsutvecklingen (genom politisk styrning och medborgar-process) förhåller sig mest motstridiga med hållbarhet i planeringen. Detta kan i ett vidare perspektiv öppna upp för en diskussion om vilka medborgargruppers intressen som är viktigast att beakta genom allmänintresset.

Tait (2016:340-342) framhåller att diskussion om vilket medborgarintresse som ska beaktas ofta är diskuterat kring allmänintresset. Detta visar hur en sådan situation kan se ut. Det ges en antydan till att synen om håll-barhet beror på vilken medborgargrupp allmänintresset förankras med, då allmänintresset riktlinjer vidhåller större stöd för hållbar omställning. Det kan också konstateras att den hållbara agendan får inflytande på planeringen trots det starka lokala planeringsmonopolet och vissa lokala motsättningar till omställningen av samhället.

- 45 -

Med fokus på tillväxt i planeringsdiskursen skulle argument kunna framhållas om att det förekommer nyliberalistiska intressen i planeringen som kan beaktas som ett alternativ till allmänintresset. Då ekonomisk

tillväxt kan anses tjäna allmänhetens intresse (Murphy & Fox-Rogers, 2015:232–233). Denna form av intresse har i sig egna förhållanden till hållbarhet. Genom denna diskurs har ekonomiskt intresse inte tolkats som en form av allmänintresse. Därför har inga sådana förhållanden om ekonomisk vinning och dess förhållande till hållbarhet tolkats.

Ekonomisk utveckling som allmänintresse har inte betonats och det kan tillviss del bero på översiktsplanering som planeringsform. Den är förhållandevis övergripande och strategisk och hänvisar i regel inte till konkret

och praktisk implementering. Det är möjligt att de ekonomiska intressena syns mer i andra delar av planeringen. Det finns tecken på att ekonomiska värden påverkar diskursen, men det övergripande fokuset i

planeringsdiskursen har enligt denna studie kretsat kring hållbarhet, som i någon grad försöker balansera detta intresse med andra allmänintressen. Pløger (2004:60) har framhållit att det är viktigt att balansera ekonomiska intressen med andra intressen. Det visar diskursen tecken på genom beaktandet av hållbarhet. Det är dock svårt att avgöra hur effektivt det är.

Förhållande mellan allmänintresse och hållbarhet

Studien har visat på förhållandet mellan hållbarhet och allmänintresse i diskursen. Det finns några aspekter att

diskutera om detta förhållande. Studien visar på en förankring mellan allmänintresse och hållbarhet i planeringen, vilket betyder att begreppen ger stöd åt varandra då de tillskrivs innebörd som stödjer varandra.

De stora likheterna är viktiga för att visa på att hållbar planering sker i linje med allmänintresse. Genom den presenterade forskningsöversikten kan detta förstås som att hållbarhet kan rättfärdigas genom allmänintresset i planeringsutövningen genom dess legitimerande funktion (Alexander, 2002:228 & Campbell & Marshall,

2002:164). Detta innebär att det diskursiva förhållandet i planeringskontexten får stor betydelse för planeringens utövning. Samtidigt finns skillnader, antagonism i diskursen som härstammar ur att det råder

motsättningar inom vissa perspektiv av allmänintresset.

Det är mer intressant att diskutera skillnaderna, även om de inte är dominerande. För att det kan ge insyn i hur hållbarhet påverkar olika parter genom dess förankring med allmänintresset, som kan ge legitimitet till den hållbara planeringen genom sin rättfärdigande funktion om att ta hänsyn till allmänhetens nytta (Alexander, 2002:227–228). Det finns olika perspektiv av allmänintresse som ger olika stöd åt planeringen, vilket innebär att det finns möjlighet att ta ställning för vilka allmänintressen som ska styra planeringen, för att rättfärdiga vilken form av planering som ska bedrivas. Detta möjliggör för konflikt om vilket allmänintresse som ska ges utrymme i planeringen och denna konflikt påverkar i sin tur de medborgargrupper, vilket allmänintresset är förankrat med. Allmänintresset riktlinjer, från högre administrativ nivå förankras väl med hållbarhet medan allmänintresse från lokal politisk nivå, politisk styrning förhåller sig mer kritisk till graden av omställning då det t.ex. förankras med resor som bilen, vilket förhåller sig antagonistiskt mot hållbara resor. Hänsyn tas till allmänintresse från högre politisk nivå, trots att det lokala allmänintresset sitter på beslutanderätt. Hållbarhet är en agenda som är kopplad till förståelsen om hur den lokala nivåns handlingar kan anses påverka den globala nivån (De Roo & Porter, 2007:20). Detta visar på hur den globala och nationella nivån får möjlighet till rättvisa genom att influera den lokala planeringen genom allmänintresset, om den globala nivån förstås som en berörd grupp (Maidment, 2016:367). Samtidigt kräver det vissa uppoffringar från den lokala nivån, då det är dem som påverkas direkt av den omställning som hållbar utveckling förespråkar.

Tjänstemännens ställningstagande inom diskursen kan förstås genom hegemonistiska interventioner. Genom handlingar som Mobility Management försöker planeringen påverka medborgares beteende och inställning samt användningsmöjlighet till resande, genom att främja former av hållbart resande. Detta ger antydan till hur tjänstemännen förankrar sin syn på planering mer med allmänintressen som riktlinjer och allmänna intressen som ger större stöd för hållbarhet än interaktiv medborgarprocess och politisk styrning som förhåller sig med kritiska till omställningen. Ur ett rättviseperspektiv kan detta förstås som att de allmänintresse (riktlinjer och allmänna intressen) som får stöd av hegemoniska interventioner gynnar medborgargrupper på nationell nivå samt lokala medborgare i hållbar stadsbyggnad. Detta är dock bara en antydan. För att göra en riktig bedömning behöver stödet för allmänintresse undersökas mer grundligt.

- 46 -

Genom diskursen har det också utlysts att vaghet används av disciplinen för att lösa upp antagonistiska förhål-landen och motsättningar mellan allmänintressen. Denna handling tillskriver ingen klarare betydelse om vad som är det övergripande allmänintresset, utan gör det snarare mer svårförstått då planeringsinriktningen endast framhålls mer generell. Tillämpning av vaghet på detta vis känns igen med De Roo & Porters (2007:16–17) beskrivning om hur vaghet tillämpas i planeringen. Att agenda framhålls bred för att kunna få olika aktörer att ställa sig bakom agendan. När agendan görs bred och tolkningsbar ges utrymme för tjänstemännen att tolka planeringen, utifrån sin uppfattning om hur planeringen ska bedrivas. Samtidigt ger planeringen mindre stöd för en särskild utveckling. Detta visar på hur vaghet har betydelse för planeringen, och hur tjänstemännens ställningstagande till allmänintresse och hållbarhet har betydelse.

Det öppnar också upp för ytterligare frågor, om planerarnas möjlighet och rätt att styra över planeringen. Hur de ska förhålla sig till den politiska viljan. Vem som ska definiera disciplinens riktning och ifall något allmän-intresse ska ha företräde i planeringen. Om planerarna ska bära ansvar för den omställning de arbetar med att genomföra, som en form av paradigmskifte.