Skellefteå kommun har mätt kvävedioxid vid två olika mätplatser i centrum sen 2003.
3.1.1 Mätplatser
Perioden 22 oktober 2003 till 1 december 2004 genomfördes mätningar längs Kanalgatan. Mätningarna var utförda med så kallad DOAS-teknik med två
mätsträckor, se bild 3.1. Mätstationen var placerad på en grönyta, cirka 7 m från en korsning. Vägen har fyra körfält, (utom en del av det vägavsnitt som passerar söder om mätsträcka 2). De norra körfälten är enkelriktade för trafik mot väster och de södra för trafik mot öster. Vägarna skiljs åt med ett grönområde som inrymmer
parkeringsytor och som varierar mellan 17 och 19 m i bredd. Mätsträcka 2 löpte längs en parkeringsyta och sedan genom ett grönområde med träd. Sträckan var, på grund av träden, något vinklad söderut och reflektorn satt därför på bara drygt 2,5 m avstånd från mitten av närmaste körfält. Mätsträcka 1 passerade den närliggande
fyrvägskorsningen, löpte sedan längs en parkeringsyta och passerade över ytterligare en väg som förbinder de norra och södra körfälten.
47
Bild 3.1: Placering av mätsträckorna längs Kanalgatan 4:1
Att mätningar skulle ske även vid Viktoriagatan (E4) bestämdes utifrån beräkningar gjorda under 2004, som visade att de högsta luftföroreningshalterna fanns längs Viktoriagatan (E4), längs Kanalgatan och efter en del av Storgatan. Mätplatsen valdes utifrån att den förhärskande vindriktningen, sett under ett helt år, är nordvästlig i Skellefteå. Det innebär att om en virvel bildas i gaturummet skulle läsidan med högsta
föroreningshalterna uppstå på västra sidan av vägen. Även vid Viktoriagatan (E4) gjordes mätningarna längs två mätsträckor, se bild 3.2.
Bild 3.2: Placering av mätsträckorna längs Viktoriagatan (E4)
En stor korsning med trafikljus och mycket trafik ligger cirka 60 m norr om mätplatsen och ett övergångsställe med trafikljus finns drygt 30 m söder om mätplatsen. Vid rusningstrafik bildas bilköer som sträcker sig förbi platsen där mätutrustningen är placerad. Husen på respektive sidor om vägen vid mätplatsen är relativt låga, två våningar, och avståndet mellan husfasaderna är drygt 40 m brett. I höjd med mätplatsen är mittremsan med parkmark cirka 9 m bred. Vägbredden på de två södergående körfälten är cirka 7 m och för de två norrgående körfälten är
motsvarande siffra cirka 9,40 m i höjd med mätplatsen. Den totala vägbredden, inklusive mittremsa är cirka 25 m.
3.1.2 Mätresultat
Kanalgatan
Mätningarna vid Kanalgatan visade att miljökvalitetsnormen för dygn på 60 µg/m3 överskreds under 9 dygn (av totalt 7 tillåtna), på den östliga sträckan, sträcka 2, och normen för timme överskreds under 175 timmar, det vill säga precis på gränsen för antal tillåtna timmar över normen. Halterna på sträcka 1 var genomgående lägre.
Årsmedelvärdena låg på 28 µg/m3 på sträcka 1 och på 31 µg/m3 på sträcka 2.
Viktoriagatan (E4)
Första kalenderåret som mätningar genomfördes vid Viktoriagatan (E4) överskreds normen för både timme och dygn på båda mätsträckorna. 2007 var halterna betydligt lägre, för att under 2008 och 2009 åter igen vara högre. Dygnsmedelvärdena för både sträcka 1 och 2 låg då nära att överskrida normen. Eftersom kvävedioxidhalterna är betydligt lägre under sommarhalvåret låg årsmedelvärdena betydligt lägre än normen under alla hittillsvarande mätåren. Däremot låg årsmedelvärdena högre än det
nationella och regionala miljömålet, på 20 µg/m3, som i huvudsak ska underskridas år 2010.
Tabell 2.8: Sammanställning av mätvärden vid E4. (rödmarkering innebär överskridande)
År Antal dygn
> 60µg/m3
Antal timmar
> 90µg/m3
Årsmedelvärde, µg/m3
Sträcka 1 Sträcka 2 Sträcka 1 Sträcka 2 Sträcka1 Sträcka 2
2006 11 9 224 177 28 29
2007 1 3 110 101 24 25
2008 5 5 146 140 27 28
2009 5 5 114 121 23 25
Vid mätningen 2006 förlorades mätdata på sträcka 2 mellan 20 januari och 3 februari på grund av mättekniska problem. Under samma period på sträcka 1 uppmättes 40 timmar med halt över miljökvalitetsnormen, vilket gör att man kan anta att antalet timmar med ett medelvärde på över 90 µg/m3 varit fler än 177 stycken på sträcka 2.
Av samma anledning kan man anta att antalet dygn med ett medelvärde över miljökvalitetsnormen kan ha varit fler än 10 på sträcka 2.
Under 2007 förlorades ganska mycket mätdata på grund av årlig service perioden 30 januari – 12 mars. Eftersom vi saknar nästan 1,5 månads data under den kalla
perioden var antalet timmar och dygn över normens värden med största sannolikhet fler än redovisat i tabellen. Data förlorades även på grund av tekniska problem vid två tillfällen, 23-28 maj samt 21 augusti-12 september.
2008 var förlusten av mätdata liten. Det enda längre mätavbrottet skedde perioden 4-27 augusti med anledning av årlig översyn av instrumentet.
Under 2009 förlorades data under perioden 25 mars till 6 april på grund av tekniska problem. Årlig översyn utfördes 3-25 juni.
Hittills i år, fram till 30 april, har timmedelvärdena legat över miljökvalitetsnormen 106 respektive 124 timmar, och dygnsmedelvärdena under 4 respektive 6 dygn.
Med viss reservation för databortfallet under första kvartalet 2007, så har vi inte kunnat konstatera att miljökvalitetsnormen har överskridits för någon av
medelvärdestiderna efter kalenderåret 2006.
3.1.3 Meteorologiska förhållanden
Föroreningshalterna i omgivningsluften påverkas av, förutom utsläppens storlek, väder och vind. I tätorter är framför allt luftens turbulens betydande för spridningen och utspädningen av föroreningarna. Turbulensen påverkas främst av vindhastigheten, markens skrovlighet och luftens temperaturskiktning, det vill säga luftens temperatur på olika höjder. (Vägverket, 2008a)
Normalt avtar temperaturen med höjden över marken, vilket medför att varmare luft vid marken stiger uppåt och ersätts med kallare luft uppifrån. Det sker då en vertikal omblandning och utspädning av föroreningarna. Under särskilda förhållanden, främst under klara och vindstilla vinternätter då marken kyls genom utstrålning och vid vissa högtryck på vintern, kan inversion inträffa. Inversion innebär att temperaturen vid marken är lägre än högre upp och vid dessa tillfällen är den vertikala omblandningen extremt lågt. Trafikens utsläpp kan under dessa perioder av inversion orsaka mycket höga föroreningshalter i gaturummen. Detta innebär att temperaturskiktningen har en stor betydelse för städer i Norrland. (Vägverket, 2008a) Generellt sett kan låga temperaturer i samband med svaga vindar ge höga föroreningshalter.
För att kunna få en uppfattning om 2006, då överskridandet skedde, i huvudsak var ett
”normalår” eller om det fanns avvikelser redovisas meteorologisk data för 7 år, se tabell 3.2 och 3.3. Mätvärdena för temperatur och vindhastighet är registrerade vid bygg- och miljökontorets meteorologiska mast vid Södra Tuvan utanför Skellefteå.
Tabell 3.2. Medeltemperaturen i °C för helår samt kvartalsvis under åren 2003-2009.
År Medeltemp
Första kvartalet 2006 var något kallare än motsvarande kvartal åren 2003 – 2009, vilket kan ha bidragit till överträdandet av miljökvalitetsnormen.
Tabell 3.3. Andel procent av tiden vindhastigheten underskridit 1 m/s respektive 2 m/s åren 2003-2009.
År Andel av tid under 1 m/s Andel av tid under 2 m/s
2006 var ett år med något lägre andel svaga vindar jämfört med de efterföljande mätåren vid E4.