Handläggningsprocessen för vuxna

Det är mycket förekommande i intervjuerna och har vid flera tillfällen tagits upp av respondenterna att det finns en tendens att enbart tänka på våld som fysiskt våld. Båda verksamheterna bedömer alla former av våld. Följande former av våld beskrivs kortfattat av respondent 1:

Psykiskt våld kan bland annat innefatta kränkningar, nedlåtande kommentarer och elaka handlingar, men även mycket mer därtill. Sexuellt våld innebär bland annat att sexuella handlingar utförs utan samtycke eller under tvång, tillexempel sexuellt utförda handlingar när kvinnan i detta fall sover. Ekonomiskt våld innebär bland annat att den utsatta inte får

ser som viktiga. Latent våld innebär att det räcker med kroppsspråk för att visa aggression och våld.

Många våldsutsatta ser endast fysiskt våld som allvarligt och kommer ofta med tanken att han slog mig iallafall inte. Respondent 5 menar att kvinnan tänker på så vis för att det fysiska våldet är det som syns utåt och kan uppmärksammas av andra i omgivningen. Respondent 5 illustrerar hur psykiskt och latent våld kan visa sig: “Spänner jag blicken mot dig, då vet du att nu är det dags att vara tyst”.

Handläggningsprocessen i de två kommuner där författarna har utfört intervjuer beskrivs snarlika varandra. Processen beskrivs sammanfattningsvis av respondenterna som följande.

En anmälan kan inkomma från flera olika håll och kan därmed se olika ut. En anmälan kan inkomma från bland annat polis, psykiatri, skolor eller andra enheter. Det kan även komma folk direkt till verksamheten och söka hjälp. När anmälan inkommer framgår det vad som har hänt. Alla inkomna anmälningar skiljer sig ifrån varandra i hur mycket information som framkommer beroende på vem som skrivit anmälan och vart den kommer ifrån.

Socialsekreteraren som får anmälan har i första uppgift att avgöra om det är säkert att ta kontakt med kvinnan direkt eller om det kan vara bättre att avvakta.

I de flesta fall väljer handläggaren att ringa upp kvinnan som anmälan gäller och informerar om vad som framkommit i den inkomna anmälan och försöker höra efter hur det står till samt kartlägga hur pass akut läget är. Socialsekreteraren informerar om vilken hjälp som finns vilket resulterar i att ett möte bokas in för att prata vidare. Det kan vara aktuellt att socialsekreteraren under telefonsamtalet bedömer situationen som akut och att kvinnan behöver omedelbart skydd. Diskussionen förs vidare till teamledaren för att säkerställa att handläggaren tolkat informationen korrekt. Sedan kontaktas enhetschefen för att godkänna beslutet som sedan fattas och kvinnan kan erbjudas en skyddad placering.

Bedömningar görs utefter socialsekreterarens bedömning av vilka risker det kan förekomma när kvinnan åker hem och vad kvinnan möjligtvis kan komma att utsättas för.

Respondenterna menar att när en kvinna väljer att ta sig till socialkontoret och berätta om sin pågående situation så bedöms det som en stor riskfaktor i sig. Är det barn inblandade anses detta som en ytterligare stor riskfaktor som socialsekreteraren behöver ta ställning till.

Socialsekreteraren har även som uppgift att informera och vägleda kvinnan till andra potentiella enheter som hon kan vara i behov av att få kontakt med. Respondent 2 säger ”I många fall behöver kvinnan kontakt med psykiatrin, hjälp med boende eller kontakt med missbruksenheten.”

Under handläggningsprocessen genomförs en utredning av ansvarig socialsekreterare för att sedan bevilja en insats som tillgodoser kvinnans hjälpbehov. De insatser som kan beviljas i båda kommunerna är skyddat boende eller samtalsstöd via öppenvårdsinsatser. För att besluta om skyddat boende skall en hot- och riskbedömningar utföras för att kartlägga hur stor hotbilden är.

Hot- och riskbedömningar som finns att tillgå är FREDA, PATRIARK och SARA. FREDA är den som socialtjänsten använder i arbete med våld i nära relation för att bedöma behov av stöd och skydd men också för att kartlägga våldet. PATRIARK behandlar hedersrelaterat våld och förtryck, exempel om våld kommer från familjen.. dehär är vanligt bland många kulturer.

SARA bedömningsinstrument handlar om partnervåld exempelvis pojkvän, sambo.

Bedömningsinstrumenten ger oss kunskap om våldet och undersöker kvinnans helhetsbild för att tydliggöra vilka behov som finns. (Respondent 5)

Om resultatet påvisar att hotbilden medför en stor risk för kvinnans säkerhet, beviljas insatsen skyddat boende i en annan stadsdel. Respondent 2 uppger att kvinnan får

information om bedömningen av skydd och vad den grundar sig på för att kvinnan ska känna sig delaktig. Om resultatet påvisar att hotbilden inte är eftersökande eller medför ett direkt hot gentemot kvinnan, kan tillfällig placering i samma kommun vara aktuell. Respondent 1 berättar:

[...] säg att vi har ett par, där mannen utsätter kvinnan för våld, men det är så att han kanske inte är eftersökande, skulle hon bara dra iväg skulle han tänka vad skönt. Konflikterna är på grund av att de bor tillsammans. Då kan vi ta henne och sätta henne i våra villor för att de ska komma bort från varandra, det är inget långsiktigt och man får betala en hyra där. Det är ett sätt för oss att kunna plocka bort kvinnan och placera henne någon annanstans när vi inte behöver flytta henne från stan. Då har vi en HVB-samordnare som kan hjälpa henne att söka lägenheter, få i gång ett liv.

Handläggningen vid varje ärende innebär mycket dokumentation och är mycket tidskrävande vilket flertalet respondenter poängterar. Mycket tid går åt till att dokumentera från tid som de egentligen önskar lägga på att träffa och prata med kvinnorna.

För att säkerställa att alla kvinnor som söker hjälp för att de blir utsatta för våld får den hjälp de behöver så är det viktigt att man under handläggningsprocessen ser över vilken

levnadssituation kvinnan befinner sig i. Darj (2021) betonar hur ett intersektionellt

perspektiv kan vara till hjälp för att kunna förstå och synliggöra den komplexitet som finns kring våld och genom att se till levnadssituationen så behöver man därmed använda sig av ett intersektionellt perspektiv för att säkerställa att alla aspekter är inkluderade. Darj betonar även vikten av att vara utbildad inom flera fält för att kunna erbjuda en rättvis form av hjälp.

Att inte ha kunskap om exempelvis kvinnor utan uppehållstillstånd eller kvinnor som befinner sig i en hederskultur kan under handläggningsprocessen medföra en risk att missa viktiga aspekter och delar i kvinnans liv som kan komma att påverka bedömning av

nödvändig insats.

Darj (2021) betonar vikten av att vara utbildad inom flera fält för att kunna erbjuda en rättvis form av hjälp. Att inte ha kunskap om exempelvis kvinnor utan uppehållstillstånd eller kvinnor som befinner sig i en hederskultur kan under handläggningsprocessen medföra en risk att missa viktiga aspekter och delar i kvinnans liv som kan komma att påverka

bedömning av nödvändig insats.

Båda enheterna i respektive kommun tillhör en specialiserad verksamhet för enbart våld i nära relation, samtliga respondenter besitter kunskap för att arbeta med kvinnor som är utsatta för mäns våld. Detta bidrar enligt Ekström (2016) till att rätt hjälp och stöd erbjuds för kvinnan. Detta medför dock även en risk för socialsekreteraren att i liknande ärenden tappa helhetsperspektivet och missa avgörande faktorer eftersom fokusen enbart är på våldet. Att arbeta nära sina kollegor har enligt Ekström (2018) även det betydelse för att utveckla kunskap och genomföra sitt arbete på ett korrekt sätt. Genom att samarbeta när det

kommer till handläggningen av ett ärende som innefattar både en kvinna och hennes barn så bidrar detta till att det med större sannolikhet kommer fram till ett beslut som är det bästa både för kvinnan och barnet.

Många kvinnor är i behov av ytterligare hjälp som exempelvis med psykiska åkommor, ekonomin och hälsan vilket Dufort m.fl. (2013) poängterar genom att skriva att majoriteten av kvinnor som blivit utsatta för mäns våld lider av psykologisk stress och sociala problem.

Detta innebär att ansvarig handläggare har i uppgift att vägleda kvinnan till andra potentiella enheter. Enligt Hoppstadius (2020) finns det kunskapsbrister när det kommer till inriktning avseende våld i nära relation, vilket skapar svårigheter för socialsekreterare att hänvisa till ytterligare hjälpinsatser som kvinnan potentiellt kan vara i behov av.