Handlingshorisonter

De teman som representerar frågeställning två har getts namnen: Tankar om framtiden, Olika förutsättningar samt Reviderade handlingshorisonter och brytpunkter.

5.2.1 Tankar om framtiden

Intervjupersonerna i studien gav över lag uttryck för relativt höga förväntningar på den närmaste framtiden, när det gällde deras möjligheter att få jobb. Samtidigt skiljde de på jobb och jobb. De flesta var övertygade om att de hade goda chanser att få ett mindre attraktivt jobb som ger en låg lön samtidigt som de trodde att deras möjligheter att nå drömjobbet var betydligt mindre, för att inte säga obefintliga. De menade dock att deras möjligheter att nå ett drömjobb skulle öka i takt med potentiell arbetslivserfarenhet och eventuell framtida utbildning. Doris uttryckte det så här: ”Jag tror min framtid är ganska ljus. […] Jag tror inte att mina chanser att få ett, inom citationstecken, riktigt jobb, med någorlunda betalt, är speciellt troliga. I alla fall inte den närmsta framtiden”. En annan

person, Frida, uttryckte det så här: ”Jag ser inga hinder. Jag ser bara att man måste lägga ner mycket arbete. Eller såhär.. vilja mycket. Och det gör jag också faktiskt. Det är en hård marknad liksom ”. Genom sina ord uttryckte Frida förutom en framtidstro också en tro på sin egen förmåga. En tanke om att själv ta ansvar, att ödet låg i hennes egna händer samt att det skulle gå bra om hon bara verkligen kämpade. Flera utav de som hade höga förväntningar på att hitta ett arbete hade liksom Frida, en uppfattning att de skulle lyckas genom att själva ta aktivt ansvar för sin situation genom hårt arbete, om så behövdes.

En annan intervjuperson var betydligt mer negativ. Erik menade att han i princip inte hade någon chans att få jobb eftersom han varken hade den utbildning eller erfarenhet, som han uppfattade att arbetsmarknaden krävde. Därmed gav han också uttryck för åsikten att yttre faktorer helt styrde om han skulle få arbete eller inte. Han trodde inte att hans chanser att finna ett arbete påverkades av hur mycket, eller på vilket sätt han sökte arbete.

Många beskrev att de kunde tänka sig att söka flera olika sorters jobb, inom olika branscher. Samtidigt var många öppna för att i framtiden gå en utbildning. Tankar om högskoleutbildning dominerade, men yrkesutbildning omnämndes också av flera. Somliga uttryckte en osäkerhet kring vad de skulle satsa på i framtiden. De menade bland annat att de behövde tid för att lära känna sig själva, få vägledning utifrån eller bara låtar tankar mogna fram. Flera tänkte att de kunde göra detta samtidigt som de tog ett mindre attraktivt jobb, som var enklare att få och som inte krävde så mycket av dem. De menade att när de hade ett jobb som inte krävde mycket av dem kunde de lägga större fokus på andra områden i livet, som i förlängningen kunde utveckla dem och hjälpa dem att veta vad de ville satsa på i framtiden. Under intervjun med Gustav uttrycktes en del av det ovan nämnda med följande ord:

G: Jag vill gärna smälta allt lite grann och få känslan att läsa vidare.. I: Du vill ha mer motivation innan du kan tänka dig att börja läsa vidare.

G: Ja precis och sen så känns det som att just nu sitter jag och bollar lite grann mellan fyra olika grejer som jag vill […] jag vill gärna bestämma mig först.. I: Vad tror du behövs för att du ska kunna ta ett beslut då?

G: Äh.. Det viktigaste är väl bekräftelse liksom. Lite grann från utsidan så men också från min vardag, vad jag tycker fattas… men jag e liksom i den här fasen att jag har inte riktigt fått tummen ur..

Orden från Gustav beskriver att han behöver tid av olika anledningar innan han kan ta ett karriärbeslut. Processen kan beskrivas som ett uppskjutande av att ta vuxenansvar

och en möjlighet att stanna kvar i en mer problemfri ungdomstid. Med andra ord bestod Gustavs handlingshorisont vid tiden för intervjun, bland annat av att han behövde tid innan han kunde gå vidare med sitt karriärbeslut.

5.2.2 Olika förutsättningar

Studiens empiriska material visar också att uppväxten och olika sociala sammanhang hade påverkat intervjupersonernas handlingshorisonter mycket, dels vad som var intressant och eftersträvansvärt och dels vad som var uppnåeligt. Flera menade att de hade inspirerats mycket av sina föräldrar, att de såg dem som förebilder på olika sätt. Doris sa: ”Jag har alltid vart väldigt påverkad av min mor. Hon har alltid haft ett väldigt driv: Det är klart att du kan det där. […]Det gör inget att man slår sig, man bara lär sig”. En annan intervjuperson, Gustav sa:

Är man uppfostrad med att ingenting är omöjligt så får man den där wow- känslan därför liksom. Är man uppfostrad med att man ska ta det lugnt och försiktigt och allt är liksom farligt då tar man ju inte chanser.

Även intervjupersonernas tankar om utbildning hade påverkats mycket av föräldrar. Bertil menade att: ”Sen att min mamma pluggade när jag var liten, det har jag sett å det har hjälpt mig. Det var så naturligt att jag ska plugga så det var inget jag ens tänkte på”. Senare tillade Bertil: ”Det var nog inte så viktigt vad jag läste utan mer att jag skulle gå på universitetet. Det har vart viktigt att jag ska ha en utbildning. […] de har ju vart väldigt engagerade å det är ju bra”. Genom sina ord beskrev Bertil hur stark påverkan från föräldrarna var och samtidigt sin egen tacksamhet över det stöd som deras hjälp inneburit för honom.

Vad som ytterligare framkommer i det empiriska materialet är att intervjupersonerna upplevde sig ha olika förutsättningar att hitta jobb mot bakgrund av deras mer eller mindre begränsande ekonomiska situation och kontaktnät. Ett exempel på en mindre gynnsam ekonomisk situation beskrevs av Erik. Han menade att inkomsten var det viktigaste för honom eftersom han var rädd att förlora sin lägenhet, speciellt eftersom han tänkte att det var nästintill omöjligt att hitta en ny om det skulle behövas. Genom att Erik var beroende av att hela tiden kunna betala sin hyra på egen hand hade han inte några möjligheter att under en kortare övergångsperioder ta ett alltför lågbetalt arbete eller annan sysselsättning, trots att sysselsättningen kunde vara meriterande i ett längre perspektiv.

Gustav hade ett mer gynnsamt ekonomiskt utgångsläge. Han bodde fortfarande hemma och upplevde inget krav från föräldrarna varken att flytta ut eller försörja sig själv. Gustavs föräldrar menade att han skulle söka arbete främst för erfarenhetens skull. Det gjorde ingenting om han inte fick något eller väldigt lite betalt, det viktiga var att han fick en allmänt ökad insikt om arbetslivet som helhet och förståelse för vad han i framtiden kunde tänkas tycka om att satsa på. Gustavs situation innebar därför större möjligheter att tillgodogöra sig arbetslivserfarenhet.

Doris var en utav intervjupersonerna som upplevde en minskad chans att få jobb som en konsekvens av ett begränsat kontaktnät inom arbetsmarknaden. Hon sa: ”Och det är väldigt många av mina vänner som väldigt lätt fått jobb för att de har känt rätt personer, haft några naturliga fördelar på nåt sätt”. Genom orden uttryckte Doris sina upplevelser av kontaktnätets betydelse men också att just hennes kontaktnät var relativt sämre än det kontaktnät som andra personer hade, personer som på arbetsmarknaden var potentiella konkurrenter om lediga jobb

5.2.3 Reviderade handlingshorisonter och brytpunkter

Några av intervjupersonerna berättade vilka drömmar, tankar och förhoppningar de haft som små, men hur deras handlingshorisonter senare hade förändrats i och med någon händelse eller insikt. Någon höll fortfarande sin dröm levande.

Som ung hade Ada en dröm om en egen butik. Senare i livet hade hon ett helgjobb som butiksbiträde där hon dock tydligt upplevde en otrygghet som påverkade henne. Hon sa: ”så är det väldigt mycket snatteri […] i nån butik … nån har blitt ...knivhuggen o lite sånt där […] jag är lite rädd för sånt där, inbrott å…lite hemska grejer”. Genom sina ord ger hon uttryck för att hennes handlingshorisont har ändrats. Hon ser inte på butiksjobb på samma sätt längre på grund av rädslan för överfall och drömmer inte längre om att ha en egen butik. Senare under samtalet uttrycker hon att ett tryggt kontorsjobb numer är hennes förstahandsval. Ada berättade vidare hur hon fick jobb på kontoret på pappans arbetsplats. ”Nä det var la mest att han sa att du kan få testa på här så om du vill”. Efter en tid kom hon till insikt om att det var detta hon helst ville göra.

En annan av intervjupersonerna, Doris hade haft pilotdrömmar men tvingades tänka om när hon insåg hur höga antagningskraven var för blivande piloter. De höga antagningskraven och insikten om de egna fysiska bristerna resulterade tillslut i en stor besvikelse och brytpunkt. Därmed blev hon tvungen att överge sin dröm.

Erik berättade att han är uppväxt i en kultur där man visar respekt för varandra. Han sa: ”jag tänkte inrikta mig mot barn och fritid […] men det finns ingen respekt, inte ens bland de mindre”. Vidare berättade Erik om upplevelsen av de stora kulturskillnaderna och sa att: ”Det var det som fick mig att bestämma mig. Jag vill inte jobba med så respektlösa ungdomar”. Denna insikt blev en brytpunkt för Erik som tydligt förändrade hans handlingshorisont. Han ville inte längre arbeta med barn.

Avslutningsvis har det framkommit i studiens empiriska material på vilket sätt unga vuxna kan hålla fast vid sin dröm även när verkligheten är problematisk. Frida berättade om en sådan situation. Hon hade insett att hon inte i dagsläget kunde försörja sig genom att arbeta med musik, vilket var hennes stora önskan. Hon löste detta genom att söka andra arbeten samtidigt som hon utvecklade sin kompetens inom musikområdet. Hennes förhoppning var att i framtiden kunna nå den kompetens som tillslut var konkurrenskraftig nog på arbetsmarknaden. Hennes handlingshorisont hade förändrats utan att hon hade övergett sin dröm.